Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Laakso läser gamla partiprogram
Undertryckta klassers frigörelse | På Uppstuds: ” En deltagare skrev: ’Man har gjort sina gamla politiska lösningar till ideologi och så har man glömt bort målen och de grundläggande värderingarna.’”
Erik Laakso refererar till en anonym (för oss läsare) deltagare i något diskussionsforum. Att det är en utmärkt beskrivning av ett geniunt problem i den socialdemokratiska rörelsen är dock sant. Dettta kan om inte annat ses bara genom att läsa rubrikerna på t.ex. s-bloggar. Vi ser det också just nu inte minst i diskussionen om hur välfärden ska organiseras (som jag något kommenterade igår), även om dagens tema ju förstås är Ekots avslöjande av hemliga vapenfabriksprojekt i Saudiarabien.
Laakso tar citatet som utgångspunkt för en excursion i partiets partiprogram och finner att en gemensam nämnare i de tidigare sådana är formulering som
Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de undertryckta klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.
Laakso fastnar för uttrycket ”de undertryckta klassernas sociala frigörelse” och pekar på att vi idag saknar en analys av såväl vilka dessa klasser är som hur deras frigörelse ska se ut. Det är nog sant men själv skulle jag vilja ta fast på helheten i det citerade stycket, som utgångspunkt för diskussionen om vad som är uppgiften idag och inte minst vad som kan utgöra medlen. Vilka är det idag som på samma sätt men på en väsentligt högre materiell standardnivå antingen är helt beroende av lönearbete för sin existens och när sådant saknas av att med mössan i hand hanteras av just den borgerliga statens tjänstemän – där finns de som kan definieras som underklass med dåtidens terminologi. Omdanandet av det borgerliga samhällets ekonomiska organisation påbörjades då med såväl kooperativa lösningar, gemensamt finansierade kassor och kämpa för demokrati. Tror att vägen är densamma nu som då. Och ”social frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen” betyder åtminstone för mig uppnåendet av full kontroll över den egna livssituationen fritt från överhetens pålagor i form av moralism, lagreglering av privata förhållanden osv.
Fortsättningen på citatet ovan lyder
Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som upplöst de gamla småborgerliga samhällsförhållandena, samlat förmögenheten i ett mindretals händer och gjort motsättningen mellan arbetare och kapitalister till det nutida samhällets mest utmärkande drag.
Detta är väl antagligen den riktigt stora olösta frågan för det är ju ingen tvekan om att förhållandet är exakt detsamma idag. Någon egentlig diskussion om hur omdanandet av det borgerliga ekonomiska organisation ska gå till för att upplösa denna motsättning, denna samhällets mest utmärkande drag har vi väl inte. Tvärtom så har vi valt att tro att staten inte utgör en del av den organisationen, att jämlikhet kan uppnås med stöd av likhet inför lagen, tillgång till utbildning m.m. utan att den verkligt avgörande frågan om tillgång till (makt över) kapital förändras.
Att staten springer kapitalets ärenden illustreras ju idag utmärkt av exemplet vapenfabriksexport nämnt ovan.
Technorati Tags:
Arbetarklass, demokrati, ekonomi, Ekot, Erik Laakso, Ideologi, Jämlikhet, Kapitalet, Klass, Klassanalys, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet
Välfärd vill vi ha – lägg ner välfärdsstaten
ner kommer man alltid: Eller snarare, det är välfärdsstaten som går på knäna: ”Med ett sparbeting på 110 miljoner är nu Västerbottens landsting i färd med att avveckla en fullvärdig vård. Av kostnadsskäl. Inlandets medborgare, skattebetalare som alla andra, kan nu mestadels av tiden bara erbjudas b-vård och liktransporter. ”
Hakar upp mig lite på formuleringar som denna som antyder att före detta sparbeting så hade i detta fall Västerbotten en ”fullvärdig vård”. Den kunde alltså inte bli bättre, den kunde inte bedrivas rationellare. Resonemanget implicerar också att det omöjligen kan tänkas att det går att kanske t.o.m. organiserar en bättre vård till lägre kostnad. Detta sagt utan att ha en aning om situationen i sak – konstaterar bara att även jag som bor i Stockholms län nog får vänta närmare 30 minuter på ambulans under förutsättning att de förstås inte är upptagna på annat uppdrag.
Nu är det förstås lätt att raljera över dylikt. Långt viktigare är Anders Nilssons generella resonemang om välfärdsstatens kris. Som väl alla vet så kräver fortsatt uppehållande av en viss servicenivå på sådana tjänster antingen en betydande tillväxt och/eller ökat skatteuttag från det ena året till det andra. Detta gäller alltid, alltså även om inget nytt tillförs, inga nya sjukdomar behandlas, inga nya barn i skolan eller fler gamla i äldrevård bara genom det faktum att tjänsterna som sådana blir några procent dyrare varje år på grund av ökade löner och stigande priser. Att vi sedan av olika skäl ser att vi måste utvidga åtagandet – det kommunala och/eller det statliga ökar förstås svårigheterna att i längden finansiera verksamheten.
Eftersom skatter inte är en ständigt flödande kran som man bara öpppnar lite till så flödar det mera måste vi nog förlita oss på att finansiera såväl nuvarande nivå på välfärden som utvecklingen av densamma i första hand genom tillväxt. Det är det egentliga problemet som alltså därmed kommer att ha mycket att göra med hur vi lyckas få tillstånd högre produktion, fler företag, mer människor i arbete helt enkelt.
Att det är vad vi borde fokusera våra diskussioner kring verkar dock många inte inse. Idag diskuterar man hellre psuedofrågor om t.ex. möjligheten för företag som driver välfärdstjänster ska få göra vinst. I Nya Aktuellt tidgare ikväll kunde man se Carin Jämtin stå och svettas då det visade sig att 75% av de lokala ordförandena tycker att man ska förbjuda sådant. Det är ju faktiskt helt fantastiskt – för 30 år sedan hade man väl fått samma stöd för att förbjuda paraboler.
Vad vi kanske också borde diskutera mera är alternativa sätt att finansiera välfärden. Kanske är det dags att hitta nya kollektiva former (som kan likna gamla tiders egenfinansierade försäkringskassor, gamla tiders kooperativa ideal) som ger makten till de människor som driver dessa snarare än till växande statliga och kommunala byråkratier.
För övrigt anser jag att socialdemokraterna i riksdagen ska rösta nej till datalagring.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Carin Jämtin, Martin Moberg, Ner kommer man alltid, Netroots, Peter Högberg, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Ola Möller
Viktigt om solidaritet och kooperation
I staten omvandlas solidaritet till myndighetsutövning och kooperation till förvaltning. Det var som om att målet helgade alla medel. Det fanns inte tid till reflektion.
via ner kommer man alltid: Solidariteten var det som förändrade livsförutsättningarna..
Senaste kommentarerna