Journalister vinklar för att inte gynna SD av #Sakine Madon

Journalister vinklar för att inte gynna SD | Sakine Madon | Expressen: ”Häromdagen ställde jag följande fråga i sociala medier: ’Ni som jobbat som/är journalister. Har ni varit med om att redaktionen velat tona ner eller undvika ämnen pga ’kan gynna sd’?’ Journalister i olika åldrar, män och kvinnor, med olika bakgrunder och från olika medier, hörde av sig. De som svarade offentligt på Twitter gav mestadels nej-svar, de hade inte stött på det. De som hörde av sig privat gav en mer bekymmersam bild.”

Sabine Madon är idag en av relativt få verkligt intressanta röster i den mediala diskussionen. Hon har dessutom tillgång till plats såväl i traditionell pappersbaserad som digital media. Frågan om huruvida media ska vara konsekvensneutral och hur dess nyhetsvärdering egentligen går till är också viktiga frågor – i synnerhet som medias företrädare ofta har en mycket hög svansföring när det gäller medias roll i sett öppet demokratiskt samhälle. Köper vi den tesen blir det ju oerhört viktigt at journalister och övriga som styr medias rapportering åtnjuter ett mycket högt förtroende och att de på olika sätt visar sig värda detta.

Låt oss ta detta med nyhetsvärdering som ett exempel. Vad är värt att rapportera som en nyhet och när det är avgjort vilken information är intressant i sammanhanget. Jag utgår t.ex. från att inte alla fall av sexuella trakasserier som anmäls till polisen blir artiklar och får stora rubriker i media. Någon avgör sålunda om det skall rapporteras och då är det väl ofta platsen/miljön, inblandade personer och dess relationer och omfattningen som avgör. Det kan förstås finnas olika typer av information av intresse för allmänheten/läsaren och frågor som då måste besvaras är om det har värde för dessa att ha tillgång till mer detaljerad information för att t.ex. kunna undvika att hamna i liknande situation. Sällan är det rimligt att publicera information som kan identifiera de inblandade innan någon dom avkunnats eftersom medial uppmärksamhet i sig ofta leder till föreställningen att den misstänkte/anklagade är skyldig. Att ange en grupptillhörighet innebär på motsvarande sätt att ett stort antal helt oskyldiga kan bli misstänkta vilket är mycket problematiskt. Sålunda skulle man kunna tänka sig att t.ex. en tidning beslutar sig för att vara återhållsam i sina publiceringar av misstänktas identitet eller grupptillhörighet. Då blir det inte Kommunalpolitiker trakasserade kvinna på hotell i Sundsvall utan Man misstänks ha trakasserat kvinna på hotell i Sundsvall. Denna typ av bedömning finner jag rimlig.

Jag tror att ovanstående resonemang är tillämpligt för i stort sett alla brottstyper liksom också andra typer av händelser som gäller någon form av klandervärt beteende. Offentliga personer/organisationer och företrädare för myndigheter, särskilt rättsvårdande sådana, kan dock i många fall undantas från denna återhållsamma princip då möjligheten att identifiera den misstänkte kan ha betydelse för det förtroende sådana åtnjuter, fortfarande problematiskt dock med tanke på att misstanke inte är samma som skyldig.

Åter nu till Sakine Madons krönika och två funderingar som dyker upp i läsningen av densamma. Krönikan baseras på att hon fått bekräftat efter att ha ställt en fråga på Twitter att (@sakine meddelade på FB att frågan var om inte att uppdaterar sålunda kl 23.20 den 16/1-16) det förekommer/it att tidningsredaktioner/journalister i sin nyhetsvärdering och också när det gäller vad som rapporteras tar hänsyn till om det skulle gynna ett visst politiskt part – i detta fall SD. För att läsaren ska kunna acceptera denna tes måste man helt och hållet lita på att Madon har samlat på sig ett tillräckligt stort material för att kunna adressera problemet annat än med en anekdotisk bevisföring. Hur många som besvarade frågan nekande kan man som läsare eventuellt skaffa sig en bild av eftersom hon anger att dessa gjorde det publikt, men antalet som bekräftade till henne privat framgår inte – inte heller vilka medier deras erfarenheter hämtats från. Man måste helt enkelt helt och hållet förlita sig på att Madon gjort en riktig bedömning. Det är faktiskt problematiskt och skulle vara en fråga man måste ställa sig ur ett källkritiskt perspektiv.

Själv har jag uppfattningen att det faktiskt är orimligt att tro att det går att bekämpa t.ex. rasistiska föreställningar genom att försöka frisera verkligheten. Tvärtom kan man ju säga att de senaste 10-15 årens erfarenheter bevisar motsatsen. Det har ju varit en bärande del av just SDs retorik att hävda att mainstream-media just ägnat sig åt att inte berätta sanningen. Hur kan det alltså ens vara möjligt att journalister och annat media-folk alltså ägnat sig åt just det?

Journalister vinklar för att inte gynna SD | Sakine Madon | Expressen: ”Häromdagen ställde jag följande fråga i sociala medier: ’Ni som jobbat som/är journalister. Har ni varit med om...