Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Att kunna citera sig själv 23 år senare – mer om lärare
Den PM jag citerade ur häromdagen innehåller en del annat i mitt tycke läsvärt, särskilt i beaktande av att det alltså skrevs för 23 år sedan (markerar i mitt tycke särskilt intressanta passager):
För att kunna svara mot sin (lärarens) och skolans huvuduppgift blir naturligtvis ämneskunskaperna centrala. En lärare ska kunna undervisa i flera ämne under upp till 7 årskurser. Därvid ställs läraren inför en lång rad beslut om innehåll i undervisningen. Detta innehåll ska också anpassas till den enskilde individen. Läraren måste ha mycket gedigna kunskaper för att dels kunna bedriva en intressant undervisning som stimulerar elevernas lärande dels för att kunna hantera de frågor som föds i undervisningen och ur det stora informations- och kunskapsflöde eleverna möter utanför skolan.
För att kunna förrätta sådana val av innehåll och för att kunna göra riktiga bedömningar av hur detta skall presenteras är didaktiska kunskaper viktiga. Läraren måste kunna sätta stoffet i ett sådant sammanhang att eleverna kan tillgodogöra sig detta. Läraren måste därvid ha kunskaper om hur eleverna tänker och hur de begrepp som introduceras i undervisningen står i relation till elevernas begreppsbildning. Som underlag för dessa bedömningar måste läraren också ha kunskap om skilda sätt att förhålla sig till olika ämnen/områden.
Lärararbetet är ett mycket svårt arbete. Det kräver av sin utövare förmågan att kontinuerligt fatta en rad beslut av skiftande karaktär i en undervisningssituation som präglas av hög komplexitet. Förutom en gedigen teoretisk grund för dessa överväganden krävs också att den metodiska färdigheten tränas.
Lärares professionalism
Jag följer men deltar i mycket begränsad omfattning i de ofta livliga diskussioners lärare emellan som numera närmast rasar på Twitter. Det är ju onekligen ett mycket positivt och intressant tecken på att en yrkeskår fått ett forum (gäller förstås också andra sociala medier) där de förhoppningsvis kan utveckla sin professionalitet. En sak som definitivt fortfarande saknas är ett gemensamt språk vilket bland annat diskussionen om läxor visar (t.ex. Läxduellen – directors cut del 1, Stoppa häxjakten på läxor i skolan och Läxor skapar onödig stress. Här slår man varandra i huvudet med forskning samtidigt som det fortfarande framstår som rätt oklart vad en läxa egentligen är (tror inte det finns definierat i läroplanen).
Nåja, i min ambition att eventuellt någon gång få sorterat alla mina samlade papper (det är ingen liten mängd) gjorde jag idag en liten ansats och fann ett PM jag skrivit 1992-01-07. Kan ha varit underlag för ministers tal eller för något anförande jag själv skulle hålla – det är skrivet i en slags talform. Rubriken är Lärarnas professionalism och här kommer ett citat som jag tror fortfarande äger giltighet:
Läraryrket uppfyller idag inte de kriterier man vanligen ställer på en profession. Orsakerna till detta är flera. Bl.a. är en lärare utbytbar, dvs läraren kan ersättas av en outbildad vikarie, och gruppen saknar också en gemensam kunskapsbas med vilken följer ett gemensamt språk för att beskriva yrkespraktiken.
Jag skriver vidare:
För att stärka professionalismen hos lärarna krävs en ökad självständighet hos kåren. Den fortgående decentraliseringen kräver också en hög grad av lojalitet mot målen för verksamheten. Dessa till synes motstridiga krav måste bilda utgångspunkten för professionaliseringen.
Tar för övrigt upp en del om lärarutbildning och avslutar med lite diskussion kring legitimation/certifikat:
Certifikat som bara ersätter examensbevis är bara semantik. Poängen bör vara att bidra till yrkets professionalisering. För att uppnå detta bör lärarna som kår få inflytande över certifieringen.
Det sista kanske som ett lite apropå när det gäller lärarlegitimationerna alltså tänkt för nästan precis 22 år sedan.
Senaste kommentarerna