Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Högerpopulister och rasister festar på Grand Hôtel
Ulf Bjereld: Högerpopulister och främlingsfientliga festar på Grand Hôtel: ””
(Hittat via Ulf Bjerelds tweet.)
Det här med hur man bäst bekämpar rasister och högerpopulister är uppenbarligen mycket svårt. Det verkar helt enkelt gå åt h-e för de flesta. Om det är något vi lärt oss de senaste decennierna är det att hittills tillämpade strategier, i synnerhet när de tillämpas samtidigt är helt kontraproduktiva. Samtidigt som de oftast syftar till att i realiteten beröva dessa rasister och högerpopulister arenor på vilka de kan sprida sitt förhatliga budskap och där det enda som uppnås är att de kan fortsätta att dra på sig offerkoftan (som ju nu är rätt sliten) och vältra sig i alla bekräftelser de får på att main stream media och etablissemanget är emot dem och med allehanda taskspeleri försöker utmanövrera dem.
Vad de med närmast imponerande skicklighet lyckas åstadkomma är ju att en enorm uppmärksamhet riktas mot just försöken att stoppa, försöken att hindra, försöken att överrösta medan de nästan helt undgår politisk argumentation i sak (även om det förstås förekommer också). Vi blir tillsynes mer upprörda av att en lokalägare hyr ut sin lokal till någon förhatlig än av att Václav Klaus tilldelas ett pris som kallas ”European Freedom Awards” och det problematiseras bara lite.
Mitt enkla recept är att ingen borde bjuda denna typ av extremister på någon som helst uppmärksamhet rörande demonstrationstillstånd, möten etc. Att de får samma möjligheter som alla andra att hyra lokaler m.m. Att vi som ogillar deras politik fortsatt kritiserar den kraftfullt i sak. Men att vi som ogillar deras politik fokuserar på att vinna stöd för en annan.
För övrigt anser jag att den svenska regeringens politik vad avser flyktingfrågan förtjänar vårt förakt.
Jag har många problem – här ett till
För ungefär ett halvår sedan påbörjade jag en lite serie betecknad Jag har många problem. Dags att ta itu med ett annat – rasismen!
Kanske borde skriva kampen mot rasism men det är just den jag har problem med. Under hela efterkrigstiden (efter andra världskriget som slutade 1945 för den som missat) har utbildningsväsendet byggts ut i de flesta länder. Vi har därmed rimligen en alltmer välutbildad befolkning. Detta till trots verkar rasistiska uppfattningar inte minska, tvärtom verkar rimligare att hävda. Frågan blir då om tesen att ökad kunskap skulle skydda mot förenklad och fördomsfull världsbild är falsk – vi har väl ändå hyst förhoppningar.
Generellt kan man väl konstatera (och jag känner inte till forskning som motbevisat) att den höjda kunskapsnivån inte skapat människor som förmår se bortom den egna gruppens särintresse. Inte ens den påtagliga globaliseringen, ökat resande, migration har inneburit någon större ändring på det. Inte heller aldrig så ambitiösa kampanjer har haft någon märkbar effekt – t.ex. ”Om detta må vi berätta” verkar inte ha märkbart minskat antisemitismen. Så frågan blir om det kan vara så att kampanjer har en tendens att få motsatt effekt?
Intressant är ju också att notera att under senare år har kampen mot rasism ofta riktats mot högerextrema grupper till vilket jag räknar SD. Sådan kamp har ofta förts i form av motdemonstrationer, försök att störa möten, under en period genom att försvåra hyrandet av lokaler, isolering etc. Finns det något stöd för att det varit en framgångsrik strategi? Har vi inte snarare kunnat notera en direkt motsatt effekt – ju mer militant motståndet varit desto framgångsrikare har rasistiska ideologier blivit.
Rasism är ett utmärkt exempel på motsättningar inom underklassen som gynnar överklassen. Såväl rasismen som sådan som antirasismen tenderar att bli ofarliga rörelser (sett ur överklassens perspektiv) därför att de tilldrar sig som strider inom underklassen. Egentligen handlar alltså frågan om att bekämpa rasism snarare om att bekämpa bristen på jämlikhet och solidaritet i samhället. Tror att ett politiskt arbete för att ena folk i arbetet för att skapa drägliga levnadsvillkor för alla skulle vara långt effektivare för att utrota rasism en aldrig så ”vällovliga” kampanjer, initiativ, insatser…. Ett samhälle där alla faktiskt har likvärdiga förutsättningar att bygga ett liv, klara sin försörjning, fixa sitt boende, ge sina barn en framtid at se fram emot!
Kampen mot rasismen kan bara bli framgångsrik om….
Tankar kring reaktionerna på SD-kampanjen i tunnelbanan… | e:sense: ”Det perspektiv jag vill lägga handlar om varför vi inte istället ser kreativa politiska kampanjer som vill stötta utsatta, minska segregationen, sänka trösklarna. Varför vi inte drabbas av konstruktiva budskap på annonspelare i tunnelbanan… som sedan sprids i sociala medier och väcker människors engagemang, mod och vilja till medskapande…. och nyskapande.
Vi pratar om att vi är oroliga för att rasism blir normaliserat. Det perspektiv jag vill lägga handlar om att VI (det etablerade politiska Sverige) borde se vad det är vi redan normaliserat… nämligen segregationen, de höga trösklarna på arbetsmarknaden, de höga ekonomiska trösklarna på bostadsmarknaden, de höga sociala trösklarna i våra gemenskaper, separerade samhällsstrukturer och komplexa regelsystem som knappast gagnar någon annan än de som avlönas för att upprätthålla regelverken.
Det vi kallar rasism kan säkert i vissa fall vara rasism. Låt oss fortsätta kämpa mot rasism. Men jag ser minst lika ofta att det etablerade ’goda’ makt-sverige omvandlar relevant samhällskritik till ’rasism’ för att få fortsätta leva i illusionen om att man är på ’de godas sida’ .. och sakta glida ur ansvaret för att situationen är som den är.”
Daniel Lundqvist har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg på sin blogg. Det finns bara ett sätt att vinna kampen mot rasism och det är att undanröja missförhållanden.
Jag tror att vi alla vill ha bort tiggandet på våra gator och usla boendeförhållanden som drabbar dessa. Det bör ske genom att vi tar bort behovet av att tigga och ser till att alla människor har tillgång till bostäder. Saknas tillräcklig mängd bostäder (och det gör det ju uppenbarligen så får vi se till att bygga ifatt. Nu (och inte om fem år när nya planer antagits).
Segregationen är ett stort problem som bland annat kan motverkas genom att många fler arbetstillfällen skapas inom såväl offentligt finansierade som privata verksamheter. Självfallet behövs andra åtgärder också som att se till att vi får sammanhållna skolor och att boendeformer blandas, stadsdelar byggs ihop m..m.
Jag skulle precis som Daniel vilja se kampanjer i t.ex. tunnelbanan på teman som (gärna konkretiserade)
Bostäder till alla
Arbete åt alla
En sammanhållen skola
Låt oss ge upp yttrandefriheten och rättssamhället för att skydda oss mot terrorismen
“@deray: And tell him you're French. pic.twitter.com/M5NLvouISl” POWERFUL
— Renzo Olivari (@Renzo_Olivari) January 17, 2015
Den senaste tidens diskussioner och händelser i skuggan av terroristangreppet mot Charlie Hebdo ger upphov till många tankar. Ska man t.ex. som Herman Lindqvist dra slutsatsen att
Yttrandefriheten är inte absolut och obegränsad, står inte över alla andra lagar. Det borde vara en lika stor rättighet att få värna sin egen tro och sina värderingar utan att bli hånad.
Tror inte det, eller snarare betraktar detta som en helt obegriplig argúmentationslinje. Yttrandefriheten måste i varje ögonblick vara överordnad risken att yttrandet av någon uppfattas som hån, som kränkande. Det enda andra kan kräva är att få göra sammalunda. Tyvärr kommer Fredrik Virtanen fram till samma omöjliga slutsats som Lindqvist.Han tycker uppenbarligen illa om allt häcklande (och där finns förstås också makten även om han självfallet undviker den i sin listning).
Jag tycker inte att en teckning som finns på SD-ledaren Jimmie Åkesson, avbildad som kackerlacka besprutad av alla andra partier, är meningsfull. Den retar bara upp de redan uppretade SD-männen ännu mer – på samma vis som sexism, klassförakt, criphån, rasistiska stereotyper, homofobi etcetera ökar motsättningar.
Då kommer Sakine Madon (en av dessa, antar jag, för Virtanen så förhatliga liberalerna) fram till en rimligare hållning
Rättsväsendet bör förstås koncentrera sig på reella hot och uppvigling, inte jaga uttryck som kan såra eller uppröra. I en demokrati måste man lära sig att leva med risken att känna sig kränkt.
Författaren Salman Rushdie, som retade upp islamister redan på 80-talet, har uttryckt det bäst: ”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.”
Men låt oss för lämna den enligt min mening enkla frågan om yttrandefrihet och fundera lite kring hur vi då ska förhålla oss till terroristerna (egentligen oaktat vilken ideologi eller religion de använder för att försvara sina brott. I veckan började man diskutera hur vi ska hantera de som återvänder från att ha deltagit i strider under IS fana i Irak eller Syrien. Någon tidning uppmärksammade att politiker i Örebro valt att fundera på om man kan förebygga att dessa fortsatt kommer att hamna utanför det svenska samhället och om det faktum att de kan ha traumatiserats av sina upplevelser i krig kan motivera viss beredskap att hjälpa dem hantera det. Så får man förstås inte tänka – antar att motståndarna till detta tycker att det är bättre att vi har krigsvana människor med trauman vandrandes runt på våra gator utan försörjning och stöd. Ett exempel på den senare inställningen framförs av Devin Rexvid i SvD.
Att erbjuda kurativa insatser till jihadister som stridit för en av samtidens mest brutala islamistgrupper och individer som själva med stor sannolikhet begått bestialiska handlingar mot oskyldiga människor, kan vara en provocerande politisk åtgärd. Förslaget är provocerande då de ”traumatiserade jihadisterna” inte är överlevande från sådana naturkatastrofer som Estonia eller tsunamin 2004. Snarare tvärtom, de har utsatt barn, kvinnor och män för trauma, förnedrat, våldtagit, förslavat, handlad med, korsfäst, halshuggit och massakrerat dem.
Rexvid tycks ha uppfattningen att eventuella insatser för att rehabilitera hemvändande IS-krigare skulle vara någon form av belöning, kanske t.o.m. en stimulans för fler att åka. Den linjen är nästan för absurd för att bemöta. Att vi snarast av ren självbevarelsedrift har ett intresse av att de kan återanpassas till ett rimligt normalt liv verkar ha undgått Rexvid. Man får en känsla av att det snarast är ”en öga för ett öga, en tand för en tand” som gäller, detta helt oavsett om den enskilde gjort sig skyldig till de förbrytelser som uppenbarligen gjorts i IS namn. Tyvärr är det ju också så att även om en del av de hemvändande också gjort oursäktliga handlingar så är det nog få av dem som kommer att kunna lagföras och sannolikt ännu förre som kan förväntas dömas.
Flyktingmottagande handlar om solidaritet – inte lönsamhet/kostnader
Peter Karlberg – Solidaritet: ”Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!”
Kanske överdrivet förtjust just nu i att citera mig själv men har tänkt rätt mycket på hur präglat det offentliga samtalet blivit av SDs problembeskrivning. Bara för att nämna några exempel så utgör ju Dick Harrissons debattartikel i vilken han försöker visa att invandring är lönsamt ett sådant. Ett annat utgörs av Tino Sanandaji som utifrån sitt kurdiska perspektiv på ekonomi (så rubricerar han sin blogg) gör sitt bästa för att bevisa motsatsen. Det finns förstås flera kombattanter på detta område, volymdebatter och annat inte att förglömma.
Det som jag ändå tycker saknas i stor utsträckning är det alltför sällan använda solidaritetsbegreppet. Vi ska inte ta emot flyktingar och deras anhöriga för att vi behöver dem, för att de kommer att utgöra viktiga bidrag till arbetskraften, för att de med tiden eventuellt blir lönsamma. Vi ska ta emot så många flyktingar och deras anhöriga som möjligt därför att de behöver skydd, en fristad. Vi ska förstås använda alla tillgängliga resurser (inklusive nedlagda militärförläggningar) för att erbjuda tak över huvudet och mat i magen.
Väljer dessa flyktingar att skapa sig en ny framtid i Sverige ska vi förstås se till att det byggs tillräckligt med bostäder för alla bosatta här. Självfallet måste vi se till att ha en sådan tillväxt i ekonomin att det skapas jobb åt alla bosatta här. Alltså se till att vi har fungerande politik för såväl bostads- som arbetsmarknad.
Låt oss alltså tillsammans med de som flyr hit fortsätta att utveckla ett solidariskt Sverige. Låt oss också vara stolta över att vi bor i ett land som man flyr till och som med gemensamma krafter klarar av att ta emot dessa.
Solidaritet måste vara gränslös
Kanterna hårdnar på svenskheten | Tiden: ”Det är därför som 90-åriga Ganna Chyzjevska kunde utvisas till Ukraina trots att hon var dement, synskadad och hade läkarintyg på att hon inte klarade sig själv. Hon ansågs inte ha tillräckliga skäl att göra Sverige till sitt land under sina sista levnadsår.
Dessutom kommer allt fler förslag med syfte att skärpa linjen mellan svenskar, beroende på vilken etnisk eller religiös bakgrund de har. Folkpartiet, det näst största högerpartiet, återlanserar med jämna mellanrum språktest för medborgarskap, obligatorisk gynekologisk undersökning av högstadieflickor och burkaförbud. Även diskussionen om man ska dra in föräldrapenningen till barn som är födda utomlands har aktualiserats.
Sverigedemokraternas fasad har rämnat och företrädare som Almqvist kommer och går. Men politiken den består och bärs upp av etablerade partier, vars företrädare aldrig skulle säga blatte och hora offentligt. Det oroar mig mer än en väsande fascist med en illa sittande kavaj över brunskjortan.”
Hittat via
Skrev den här krönikan direkt efter SD:s järnrörsskandal. Är mer rädd för moderaterna än vad jag någonsin varit för SD tidenmagasin.se/artiklar/kante…
— Somar Al Naher ☪ † (@somaralnaher) 2 februari 2013
Eller som Karin Pettersson uttryckte det
Nu kör Moderaterna på riktigt. Nu blir det läskigt. Migrationsministern: Dagens asylinvandring inte hållbar – DN.SE dn.se/nyheter/sverig…
— Karin Pettersson (@AB_Karin) 1 februari 2013
Tror Al Naher har en viktig poäng. Det är inte SD vi i första hand ska vara rädda för (om inte annat har de bidragit till att en hel del buskagitation blivit synlig – och det är faktiskt bra) utan när andra partier anammar en politik baserad på problemdefinitioner baserade på etnicitet, religion och/eller kultur. Just nu verkar det vara delar av Moderaterna som är i farten – främst företrädd av vår migrationsminister Tobias Billström.
Att sådana idéer får fäste i en del borgerliga partier är förstås naturligt givet att inget av dessa vårdar det liberala arvet, även om i just denna diskussion det i övrigt hårt trängda Centerpartiet verkar ha en annan utgångspunkt
– Det är ett försök att hitta en enkel lösning på ett komplicerat samhällsproblem. Det är i andra änden man måste börja. Det stora problemet är att det är så det tar så lång tid för nyinflyttade att komma i jobb. Jag tycker att vi borde tillsätta en grupp skyndsamt som kan titta på arbetsmarknaden så att vi kan börja titta på reformer som kan lösa problemen i stället för att begränsa för de som vill komma till vårt land, säger Johan Hedin, Centerpartiets migrationspolitiska talesperson.
Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarklass, Etnicitet, Fascism, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Frihet, Ideologi, Invandring, Karin Pettersson, Klass, MUF, Politik, Rasism, Religion, Skola, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, Somar Al Naher, Moderaterna
Senaste kommentarerna