Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Arbetslinjen – ett utslag av sinnessjukdom
Hittar detta på Facebook 
och det citerande är ju oerhört centralt (och träffsäkert formulerat). Att vi skulle leva för att (löne)arbeta är ju absurt – vi arbetar för att leva och behöver förstås så stor frihet som möjligt att disponera våra liv (läs vår tid).
Samtidigt är det ju så att det finns en mängd saker som måste göras för att vi ska kunna leva väl – saker som med långt gången arbetsdelning kan klassificeras som arbete vare sig det utförs av lönarbetare eller i egen regi. En hel del sådana sysslor ger också utrymme för – i varierande grad – kreativitet, skapande. Gränsdragningen är oftast inte skarp men man kan nog identifiera en hel del sysslor där det kreativa inslaget i stället är begränsat, där det egna skapandet inte får särskilt stor plats inom ramen för arbetet.
Därför måste vi fortsatt arbeta för en arbetstidsförkortning – ”6 timmars arbetsdag” verkar vara en paroll att damma av. Först bör detta genomföras när det gäller lågavlönade arbeten med begränsat utrymme för egen kreativitet som är repetitiva, fysiskt och/eller mentalt slitsamma. Bibehållen lön självklart då det i sig skulle innebära en välbehövlig uppgradering av sådana jobbs värde. I ett slag skulle vi nog läsa de framtida problem vi annars kommer att få med att rekrytera personal till t.ex. älvdreomsorgen, delar av vården, tung industri m.fl.
Technorati Tags:
6-timmarsdag, Frihet, Ideologi, Klasskamp, Mer tid att leva, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ernst Wigforss
Intressant kritik av meritokrati
Is Meritocracy A Sham? | Via Meadia: ”But, and this is what Hayes is pointing out, there are a couple of problems with meritocracy in practice. The first is, evidently, that it doesn’t always work as advertised. The ‘best and the brightest’ organized the financial market reforms of the Clinton years that led to the Bush bubbles and the Obama doldrums, and neither the wars in Vietnam by the Kennedy era Great Meritocrats nor the Bush and Obama era wars were triumphs of social engineering.
The second problem is that in the end, meritocracy doesn’t promote democracy. The meritocrats may have won their positions through an open competition and their kids (with some advantages to be sure) are still going to have to struggle to make it into top colleges and so on, but once they win — they’re an elite. And their perceptions about how hard they competed and how fair the competition was makes them more smug and more entitled than the old elites ever were.
The new elites don’t feel guilty about their power; they didn’t inherit it. They earned it. They are smarter than everybody else and they deserve to rule — and in their own minds at least, they also deserve the perks that power brings. Money, fame, access: bring it on.
Wealth and entitlement corrupts the meritocratic elite. Members of this elite can no longer see society easily from the perspective of ordinary people and so their decisions increasingly reflect their own interests rather than those of the people they are supposed to represent. They lose the ability and perhaps also the will to be impartial arbiters between the masses and power; they identify with power and start to use their own influence to tilt the system farther and farther away from the populists and toward the old power centers.
I’m not of course doing justice to Hayes’ book here; if I could it would have been a blog post not a book. But this critique of the meritocratic ideal from the left speaks also to the populism of the right; indeed, while Hayes loathes what he understands of the ideology and political program of the Tea Party as much as any left intellectual in America, he has far more emotional sympathy for its hatred of the überclass than many writers on his side of the spectrum.”
Walter Russell Mead kommenterar på sin blogg Twilight of the Elites: America after Meritocracy av Christopher Haye. Fram till det ovan citerade stycket är det riktigt intressant, sedan förlorar sig Mead i ett resonemang som går ut på att ateister löper större risk än religiösa att utvecka den arrogans och andra meritokratins fallgropar som Hayes beskriver i sin bok. Denna senare del lämnar jag helt därhän.
Poängen är att meritokratin som uttryck för en teknokratisk samhällssyn står i viss motsättning till en (vad Meads kallar social populism) demokratisk sådan baserad på jämlikhetsbegreppet. Skulle kunna ses som lite förvirrande då just meritokrati ofta framställs som ett sätt att komma ifrån åtminstone ärvda privilegier men den teknokratiska samhällssynen såsom den beskrivs av Mead undergräver definitivt demokratin.
Såhär i sommartider känns det lite skönt att kunna ägna lite tid åt denna typ av diskussion – liksom om fascism som jag kommenterade häromdagen. Under Almedalsveckan då man hör våra ledande politiker hålla visionslösa tama tal där det mest uppmärksammade blir korporativistiska förslag om jobbpakt bekräftas ju att det åtminstone behövs en väsentligt fördjupad diskussion om hur vi vill forma vårt samhälle baserat på en lika fördjupad analys av hur det nuvarande faktiskt ser ut i termer av verklig demokrati, verklig frihet och verklig jämlikhet.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Elit, Elitism, Fascism, Frihet, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten, Tekonokrati, Meritokrati
Peter Karlberg – Mitt 1:a majtal (del 1)
Peter Karlberg – Mitt 1:a majtal (del 1): ”Frihet, solidaritet och rättvisa är den paroll som alltid fått mig att demonstrera den 1:a maj”
Idag skulle jag nog sagt frihet, jämlikhet och solidaritet men i övrigt håller denna min tänkta inledning på ett 1 majtal. I morgon ska jag bära fana och delta vid 1 maj-firandet i Södertälje. Samling på Marenplan 11.30, avmarsch kl. 12.00 och tal på Stora torget.
Technorati Tags:
6-timmarsdag, Åsiktsfrihet, Boel Godner, demokrati, Frihet, Ibrahim Baylan, Ideologi, Jämlikhet, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Yttrandfrihet
S ett modernt parti?
Currently playing in iTunes: Walking Blues by Joe Bonamassa
S måste först bli ett modernt parti | Katrine Kielos | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”’Största S-lyftet sedan Palme’, ropar tidningarna om Stefan Löfvens opinionssiffror medan Socialdemokraterna upprepar sitt mantra om regeringens brist på visioner, lyckliga över att det äntligen börjar fastna. Det är naturligtvis utmärkt. Samtidigt inställer sig osökt frågan: har ni kollat er själva i spegeln?
Kanske är det rentav vad de gör. För dagens socialdemokrati verkar nästan lika rädd för visioner som Fredrik Reinfeldt själv och trivs rätt bra när den får ligga sked med regeringen i mittens rike, ängsligt kikande mot resultattavlan.”
Katrine Kielos fortsätter med att konstatera att förstagångsväljaren 2014 kommer att vara född 1996 (faktiskt 94 – 96). Hennes slutsats är att partiet saknar politik på den områden som engagerar dessa grupper och så nämner hon utrikespolitiken, miljöpolitiken och feministiska frågor. Tror hon har både rätt och fel på samma gång – tror nämligen att en intellektuellt hederlig pragmatisk politk passar dessa väljargrupper (lika bra som andra väljargrupper faktiskt) – kanske inte de högljudda men den stora delen av gruppen. Så här tänker jag:
Människor – oavsett ålder – vill kunna forma sina liv tillsammans med nära och kära (alltså bort med statsfeministiska (och andra) regleringar av privatlivet)
Människor – oavsett ålder – inser att så länge vi ser det som rimligt att tillåta vapenindustrier dessa också måste få sälja sina produkter (gör det bara helt transparent dvs offentliggör varje transaktion) t.ex. till Kina som är en viktig handelspartner och som vi ev. påverkar genom samarbete inte tvärtom.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna röra sig fritt, turista och/eller bo på valbar del av vår jord. Miljöproblem löses därför genom utveckling inte inveckling.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna välkomna andra från världens alla hörn, bo och jobba tillsammans. Tillsammans kan vi bygga en bättre värld för alla.
Människor – oavsett ålder – vill leva sitt liv utan övervakning (obs utan övervakning).
Tyvärr är det ju så att Kielos har helt fel när hon idylliserar Palme. Det var en kraftfull utomparlamentarisk mobilisering som drev Palme att ta klar ställning för folkrätten, för länders rätt till självbestämmande osv.
Måste förresten instämma i Jan Guillous problembeskrivning:
Det är inte så lätt för oss kulturmarxister, feminister etc heller. Också vi har ett val. Antingen att strunta i att diskutera idéerna om den islamistiska konspirationen med hänvisning till att de är så totalt befängda att de är dömda till att gå under av sig själva. Eller också att faktiskt ta debatten.
Jag vet inte vilken av dessa två tänkbara metoder som är sämst. Att på allvar debattera hotet från det muslimska barnafödandet är närmast intellektuellt förnedrande eftersom det helt enkelt är en alldeles för korkad föreställning som bygger på matematiska orimligheter och som förutsätter att alla muslimer ingår i denna hemliga konspiration, som de men inte vi (utom klarsynta sverigedemokrater) känner till, liksom teorin förutsätter att elakartad islamism är en genetisk egenskap som man föds till. Skall man behöva diskutera sånt? Jag tror inte ens att självaste Jimmie Åkesson skulle tycka det var kul, även om han pekat ut islam som det största hotet mot Europa sedan andra världskriget.
Jag tror Sverigedemokraterna är mer roade av våldtäkt. Särskilt gruppvåldtäkt, som de tycks föreställa sig som typiskt för muslimer. Och sådant skall vi behöva diskutera? På fullaste allvar? Och upphöja en ren dårfinksideologi till politisk dagordning?
Nej, valet är inte lätt. Som politisk motståndare har Breivik klara fördelar framför Åkesson och hans kamrater.
Men de senare är på längre sikt mycket farligare.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, ekonomi, Katrine Kielos, Politik, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, 之乎者也, Jan Guillou
Gillar Persson
Persson varnar Löfven för samarbete med V och Mp: ”-När jag hade lite inflytande över det här så hyllade jag uppfattningen att varje parti går fram med sitt eget program. Vi vet ju inte alls hur riksdagen kommer att se ut efter valet och att i förväg låsa sig vid vissa regeringsbildningar kan vara direkt skadligt för den svenska demokratin och parlamentarismen”
Visst har han rätt, den gode Persson. Han varnar ju dock inte för samarbete med V och MP utan uttrycker precis samma uppfattning som jag försökte torgföra när det begav sig, nämligen att man inte ska kopiera Alliansens strategi att utforma ett regeringsalternativ tillsammans med andra inför ett val utan gå till val på sin egen politik. Endast då får väljarna möjlighet att uttrycka sin uppfattning eftersom vi inte har något ”second best”-alternativ på valsedlarna.
Persson säger dock inte mycket om politiken. Det kanske han borde, han är väl fortfarande medlem i partiet antar jag. Tycker Mikael Romero gör en bra analys
”Det finns nämligen en allvarlig sjuka inom det socialdemokratiska partiet . Ett beteende som på sikt hotar att underminera dess samhällsförändrande kraft. Att tänka som förr är rätt och vänster. Att tänka nytt om framtiden är fel och höger. Och i skyttegravarna förändras verkligheten.
Egenmakt kan inte reduceras till en fråga om vänster eller höger. Det är istället en fråga om att vitalisera en mer än hundraårig tradition som handlar om att ge människor verktyg att frigöra sig från krafter utanför deras kontroll. Egenmakt handlar om att ge människor ökad makt att själva förändra sina liv. Det finns inga system eller offentliga lösningar som kommer att lösa livets alla problem. Politiken kan inte i dess alla delar lägga livet till rätta, men politiken kan och bör rätta till det som ligger i vägen för livet.”
Självklart ska politiken röja väg, självklart ska människor ha möjlighet att växa. För att uttrycka det lite pompöst; socialdemokratins historiska uppgift är att befria arbetarklassen från lönearbetets bojor. Det innebär inte – som en del tycks tro – att alla ska göra klassresor även om sådana är självklara utan att man också som lönearbetare ska kunna förverkliga sig själv, sina drömmar, sitt livs önskningar.
Westerholm har också kommenterat Romero och DNs ledare. Högberg också. Säkert flera proressiva på t.ex. Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
demokrati, DN, Ideologi, Johan Westerholm, Peter Högberg, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stefan Löfven, Mikael Romero, Egenmakt
Höj kommunens lägstalöner!
Peter Karlberg – Höj kommunens lägstalöner!: ”Jag tycker att det är dags att gå från ord till handling. Börjar i den lilla välden dvs min egen kommun och motionerar till arbetarekommunen om att vi här skall se till att ingen heltidare i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Vi får se hur det går!”
2007 försökte jag fortfarande påverka den politik min arbetarekommun för genom motioner – tröttnade eftersom det visade sig vara fullständigt meningslöst. Även mycket modesta förslag som detta – att partiet skulle verka för att höja lägstalönerna i kommunen avslogs efter relativt enfaldig argumentering av samma arbetarekommuns föredragande som jag kort rapporterade senare. En dag som denna borde man kanske damma av förslaget. Elof Hansjons, föräldraledigt kommunalråd i Södertälje, tänkte i alla fall inte alls beröra denna frågan när han inledde kommunens uppmärksammande av den Internationella kvinnidagen. Följer man en del bloggande kamrater (fast det finns inte så många i Södertälje där jag huserar) så torde/borde kanske stödet vara större nu. Martin Moberg är en av dem som uppmärksammat frågan mer generellt och han refererar både till LO och till Ingvar Persson.
Det jag, mitt parti och de fackliga organisationerna borde göra är att kräva anständiga löner inom de sektorer där det inte är så idag. Det gäller särskilt sektorer som ”råkar” domineras av kvinnor och för politiken borde det ligga nära till hands att åtgärda det inom den s.k. offentliga sektorn dvs inom vård och omsorg. Att ens tro att detta går att åstadkomma, som Ingvar Persson tycks göra, genom traditionella fackliga förhandlingar där t.ex. industriarbetare skulle avstå löneökningar till förmån för undersköterskor är inte bara naivt utan också oärligt. Det finns helt enkelt inget objektivt löneutrymme, det går inte att överföra en utebliven löneökning i en sektor till en löneökning i en annan.
Att alla ska ha en anständig lön som det går att leva på är en central jämlikhetsfråga!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarekommun, ekonomi, Elof Hansjons, Ingvar Persson, Jämlikhet, Kommunalråd, LO, Martin Moberg, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Södertälje
Laakso läser gamla partiprogram
Undertryckta klassers frigörelse | På Uppstuds: ” En deltagare skrev: ’Man har gjort sina gamla politiska lösningar till ideologi och så har man glömt bort målen och de grundläggande värderingarna.’”
Erik Laakso refererar till en anonym (för oss läsare) deltagare i något diskussionsforum. Att det är en utmärkt beskrivning av ett geniunt problem i den socialdemokratiska rörelsen är dock sant. Dettta kan om inte annat ses bara genom att läsa rubrikerna på t.ex. s-bloggar. Vi ser det också just nu inte minst i diskussionen om hur välfärden ska organiseras (som jag något kommenterade igår), även om dagens tema ju förstås är Ekots avslöjande av hemliga vapenfabriksprojekt i Saudiarabien.
Laakso tar citatet som utgångspunkt för en excursion i partiets partiprogram och finner att en gemensam nämnare i de tidigare sådana är formulering som
Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra de undertryckta klassernas sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen.
Laakso fastnar för uttrycket ”de undertryckta klassernas sociala frigörelse” och pekar på att vi idag saknar en analys av såväl vilka dessa klasser är som hur deras frigörelse ska se ut. Det är nog sant men själv skulle jag vilja ta fast på helheten i det citerade stycket, som utgångspunkt för diskussionen om vad som är uppgiften idag och inte minst vad som kan utgöra medlen. Vilka är det idag som på samma sätt men på en väsentligt högre materiell standardnivå antingen är helt beroende av lönearbete för sin existens och när sådant saknas av att med mössan i hand hanteras av just den borgerliga statens tjänstemän – där finns de som kan definieras som underklass med dåtidens terminologi. Omdanandet av det borgerliga samhällets ekonomiska organisation påbörjades då med såväl kooperativa lösningar, gemensamt finansierade kassor och kämpa för demokrati. Tror att vägen är densamma nu som då. Och ”social frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen” betyder åtminstone för mig uppnåendet av full kontroll över den egna livssituationen fritt från överhetens pålagor i form av moralism, lagreglering av privata förhållanden osv.
Fortsättningen på citatet ovan lyder
Huvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som upplöst de gamla småborgerliga samhällsförhållandena, samlat förmögenheten i ett mindretals händer och gjort motsättningen mellan arbetare och kapitalister till det nutida samhällets mest utmärkande drag.
Detta är väl antagligen den riktigt stora olösta frågan för det är ju ingen tvekan om att förhållandet är exakt detsamma idag. Någon egentlig diskussion om hur omdanandet av det borgerliga ekonomiska organisation ska gå till för att upplösa denna motsättning, denna samhällets mest utmärkande drag har vi väl inte. Tvärtom så har vi valt att tro att staten inte utgör en del av den organisationen, att jämlikhet kan uppnås med stöd av likhet inför lagen, tillgång till utbildning m.m. utan att den verkligt avgörande frågan om tillgång till (makt över) kapital förändras.
Att staten springer kapitalets ärenden illustreras ju idag utmärkt av exemplet vapenfabriksexport nämnt ovan.
Technorati Tags:
Arbetarklass, demokrati, ekonomi, Ekot, Erik Laakso, Ideologi, Jämlikhet, Kapitalet, Klass, Klassanalys, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet
Välfärd vill vi ha – lägg ner välfärdsstaten
ner kommer man alltid: Eller snarare, det är välfärdsstaten som går på knäna: ”Med ett sparbeting på 110 miljoner är nu Västerbottens landsting i färd med att avveckla en fullvärdig vård. Av kostnadsskäl. Inlandets medborgare, skattebetalare som alla andra, kan nu mestadels av tiden bara erbjudas b-vård och liktransporter. ”
Hakar upp mig lite på formuleringar som denna som antyder att före detta sparbeting så hade i detta fall Västerbotten en ”fullvärdig vård”. Den kunde alltså inte bli bättre, den kunde inte bedrivas rationellare. Resonemanget implicerar också att det omöjligen kan tänkas att det går att kanske t.o.m. organiserar en bättre vård till lägre kostnad. Detta sagt utan att ha en aning om situationen i sak – konstaterar bara att även jag som bor i Stockholms län nog får vänta närmare 30 minuter på ambulans under förutsättning att de förstås inte är upptagna på annat uppdrag.
Nu är det förstås lätt att raljera över dylikt. Långt viktigare är Anders Nilssons generella resonemang om välfärdsstatens kris. Som väl alla vet så kräver fortsatt uppehållande av en viss servicenivå på sådana tjänster antingen en betydande tillväxt och/eller ökat skatteuttag från det ena året till det andra. Detta gäller alltid, alltså även om inget nytt tillförs, inga nya sjukdomar behandlas, inga nya barn i skolan eller fler gamla i äldrevård bara genom det faktum att tjänsterna som sådana blir några procent dyrare varje år på grund av ökade löner och stigande priser. Att vi sedan av olika skäl ser att vi måste utvidga åtagandet – det kommunala och/eller det statliga ökar förstås svårigheterna att i längden finansiera verksamheten.
Eftersom skatter inte är en ständigt flödande kran som man bara öpppnar lite till så flödar det mera måste vi nog förlita oss på att finansiera såväl nuvarande nivå på välfärden som utvecklingen av densamma i första hand genom tillväxt. Det är det egentliga problemet som alltså därmed kommer att ha mycket att göra med hur vi lyckas få tillstånd högre produktion, fler företag, mer människor i arbete helt enkelt.
Att det är vad vi borde fokusera våra diskussioner kring verkar dock många inte inse. Idag diskuterar man hellre psuedofrågor om t.ex. möjligheten för företag som driver välfärdstjänster ska få göra vinst. I Nya Aktuellt tidgare ikväll kunde man se Carin Jämtin stå och svettas då det visade sig att 75% av de lokala ordförandena tycker att man ska förbjuda sådant. Det är ju faktiskt helt fantastiskt – för 30 år sedan hade man väl fått samma stöd för att förbjuda paraboler.
Vad vi kanske också borde diskutera mera är alternativa sätt att finansiera välfärden. Kanske är det dags att hitta nya kollektiva former (som kan likna gamla tiders egenfinansierade försäkringskassor, gamla tiders kooperativa ideal) som ger makten till de människor som driver dessa snarare än till växande statliga och kommunala byråkratier.
För övrigt anser jag att socialdemokraterna i riksdagen ska rösta nej till datalagring.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Carin Jämtin, Martin Moberg, Ner kommer man alltid, Netroots, Peter Högberg, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Ola Möller
Senaste kommentarerna