Demokratisk legitimerad fascicm, eller….

Henrik-Alexandersson.se: Våra fascistiska ovanor…: ”Fascismens epicentrum är inte någon galijonsfigur, även om sådana mycket väl kan förekomma. Kärnan består av en viss del av (främst) den offentliga förvaltningen, som styr och ställer över människor ifrån kontor i Stockholm och Bryssel. Uppbackad av det som är kvar av den rimligt välmående medleklassen, som gärna är med och plundrar näringslivet med samma varma själ som den inte vill ta in fler svartskallar i landet än vad som verkligen behövs för att de själva skall slippa ta jobb i någon servicenäring.
”

Henrik Alexandersson har läst en artikel av Llewellyn H. Rockwell Jr. som i sin strävan att belägga att såväl USA som Europa präglas av fascism använder sig av begreppet på ett sätt som de flesta av oss inte känner igen. Måste ju förstås inte betyda att han har fel och artikeln är faktiskt tänkvärd.

Från Wikipedia hämtar jag en (av flera möjliga) definitioner:

Den amerikanske historikern Robert O. Paxton ger en arbetsdefinition av fascism som ”en form av politiskt beteende som markeras av en besatthet med samhällets förfall, förnedring eller förföljelse och av en kompenserande dyrkan av enhet, energi och renhet, i vilket ett massbaserat parti av hängivna militanta nationalister som arbetar i ett olustigt men effektivt samarbete med traditionella eliter överger demokratiska friheter och eftersträvar sina mål av intern rensning och extern expansion med våld och utan etiska och lagliga begränsningar”.

Rockwell utgår från en annan definition hämtad från As We Go Marching av John T. Flynn från 1944. Flynns tes tycks vara att USA under 2:a världskriget visserligen krigade mot (bekämpade) fascistiska regimer men samtidigt byggde upp en intern ordning i landet som gjorde precis detsamma (statlig kontroll av produktion/konsumtion, polisstat, korporativism m.m.). I stort detsamma som vi senare sett hända fast nu under beteckningen krig mot terrorismen med våldsamt utökad kontroll över medborgarna. Till detta ska läggas den för fascism oerhört typiska extrema nationalismen och på denna vilande expansionism. Nationalstatens intresse överordnat såväl de egna som andra länders medborgares intressen.

Rockwell menar att

Fascism is the system of government that cartelizes the private sector, centrally plans the economy to subsidize producers, exalts the police state as the source of order, denies fundamental rights and liberties to individuals, and makes the executive state the unlimited master of society.

This describes mainstream politics in America today. And not just in America. It’s true in Europe, too. It is so much part of the mainstream that it is hardly noticed any more.

Rockwell hävdar också att den fascistiska staten utarmar ekonomin, begränsar den möjliga tillväxten och därmed urholkar välfärden. Som stöd för denna uppfattning anför Rockwell bland annat att realinkomsten per familj (i USA) inte ökat alls jämfört med 1973, trots att det numera är vanligt att det är två inkomsttagare per familj till skillnad mot bara en fram t.o.m 70-talet. Jag tror att utvecklingen i Europa varit likadan – fram till typ 60-talet kunde man i vårt land försörja en familj på en industriarbetarlön, en omöjlighet idag.

Flynn had som site 8:e kriterie på en fascistisk stat att militära utgifter had impoerialistiska mål. Att så är fallet är ju uppenbart för var och en som studerar de sensate årtiondenas USA-ledda agressioner mot andra stater. Rockwell beskriver get så här:

Ronald Reagan used to claim that his military buildup was essential to keeping the peace. The history of US foreign policy just since the 1980s has shown that this is wrong. We’ve had one war after another, wars waged by the United States against noncompliant countries, and the creation of even more client states and colonies.

US military strength has led not to peace but the opposite. It has caused most people in the world to regard the United States as a threat, and it has led to unconscionable wars on many countries. Wars of aggression were defined at Nuremberg as crimes against humanity.

Obama was supposed to end this. He never promised to do so, but his supporters all believed that he would. Instead, he has done the opposite. He has increased troop levels, entrenched wars, and started new ones. In reality, he has presided over a warfare state just as vicious as any in history. The difference this time is that the Left is no longer criticizing the US role in the world. In that sense, Obama is the best thing ever to happen to the warmongers and the military-industrial complex.

Så då undrar den tålmodige läsaren – är into såväl USA som de europiska staterna demokratier och sådan kan man väl verkligen into end antyda att de skull vara fascisitska. Flynns andra kriterie är att regerandet är en de facto dictator baserat på ledarskapsprincipen (utgår från en) och Rockwell kommenterar:

Further, this executive is not really about the person who seems to be in charge. The president is only the veneer, and the elections are only the tribal rituals we undergo to confer some legitimacy on the institution. In reality, the nation-state lives and thrives outside any ”democratic mandate.” Here we find the power to regulate all aspects of life and the wicked power to create the money necessary to fund this executive rule.

As for the leadership principle, there is no greater lie in American public life than the propaganda we hear every four years about how the new president/messiah is going to usher in the great dispensation of peace, equality, liberty, and global human happiness. The idea here is that the whole of society is really shaped and controlled by a single will — a point that requires a leap of faith so vast that you have to disregard everything you know about reality to believe it.

För de som brukar ta del av presidentkandidaternas massmötet (snart på en TV nära dig) och kanske minns någon journalfilm från 20- och 30-talets italienska eller tyska massmöten ligger jämförelsen när till hands. Och till USA åker svenska politiker för att lära!!!

Just in case – Rockwells uppfattning att valet till slut står mellan den totala (totalitära) staten eller den totala frihet känns kanske inte helt övertygande. Det är svårt att se ett samhälle helt i avsaknad av varje form av reglering.

Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.

Technorati Tags:
demokrati, ekonomi, Elitism, EU, Fascism, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Imperialism, Kapitalet, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten, Wikipedia

Henrik-Alexandersson.se: Våra fascistiska ovanor…: ”Fascismens epicentrum är inte någon galijonsfigur, även om sådana mycket väl kan förekomma. Kärnan består av en viss del av (främst) den offentliga förvaltningen, som styr...