Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Förtroende och avgångar – fattar de ingenting
”Wanja höll i yxan” | Nyheter | Aftonbladet: ”Officiell version: Håkan Juholt valde själv att gå.
Sanningen: partiledaren kämpade in i det sista, men fälldes av partiets innersta krets.– Det var Wanja Lundby- Wedin som höll i yxan, säger en källa med god inblick i det verkställande utskottet.
Klockan 16.30 i går inledde Carin Jämtin presskonferensen på Socialdemokraternas partihögkvarter i Stockholm.
Hon gjorde det genom att beklaga Håkan Juholts avgång och försökte till och med låta överraskad av beskedet.”
Gillar inte metaforer för att beskriva politik – betraktar idrottsmetaforer som enfaldiga. Här gör jag dock ett undantag:
Håkan Juholt var ett symptom på de sjukdomar som drabbat partiet. En del av dessa är dessvärre av nästan kronisk karaktär och de flesta har partiet lidit av länge. Den allvarligaste är förstås den bristande sjukdomsinsikten – som så väl demonstrerats av alla de som skyller problemen på media. Det finns också många som tror att vi har en bra politik men misslyckas med att föra ut den – hörde t.ex. Reepula uttala sig i den riktningen i radion häromdagen. Självbilden är helt enkelt förvrängd. Internt tycks man uppträda som snarstuckna primadonnor, agera som om man inte vuxit ifrån barndomens problemlösningsstrategier (som var fel redan då). Lojalitet förväxlas med tystnad och lydighet.
Vi lever i en tid med krav på ökad (total enligt min mening) öppenhet. Partiet envisas med att utveckla strategi och taktik inklusive val i nästan total slutenhet. Resultatet ser vi när Carin Jämtin i fredags uttalar VUs förtroende för Juholt trots att detta med största sannolikhet är en lögn. Obegripligt korkat och rubbar ju förtroendet också för henne och kamraterna i VU.
Sammantaget skulle detta kunna beskrivas som paranoid organisationsstörning – VU, andra partistyrelseledamöter och en hel del andra partimedlemmar borde göra testet.
Ibland krävs faktiskt symptombehandling för att kunna behandla själva sjukdomen. Att Juholt nu tvingats avgå är en del av symptombehandlingen. Att resterande del av partiledningen som inte anser sig kunna offentligt stå för sina handlingar och åsikter bör ta samma väg kommer nog att bli nödvändigt men behöver inte ske så snabbt. Oerhört viktigt nu dock att de inte stressar fram ett nytt partiledarval utan sätter fokus på partiets grundläggande problem – avsaknaden av svar på frågor om vilken utveckling av samhället vi vill ha i framtiden. Vi har inte en bra politik bara för att vi använder skattepengarna lite annorlunda än högerregeringen gör. Vi har bara en bra politik när vi också kan besvara frågor om vart vi är på väg. Den diskussionen måste vi föra under det närmaste året – öppet och ärligt – baserat på en fördjupad analys av vad människor i vårt land upplever som problem. Först då kan vi utifrån vår ideologi ge svar som kan vinna stöd.
Till detta behövs inga konsulter. Vi behöver bara återknyta till den folkrörelsetradition som partiet härstammar från, ta fram bra studie/diskussionsmaterial och låta tusen blommor. Inga utrensningar, ingen häxjakt – istället basera också partiarbetet på våra ideologiskt baserade värderingar. Alla människor kan, alla människor vill om de får chansen. Släpp diskussionen fri, respektera och hjälp varandra att utvecklas – frihet, jämlikhet och solidaritet tror jag det heter.
Några konkreta förslag:
Förlägg val av ny partiledning till ordinarie kongress 2013
Webbsänd alla partimöten
Börja producera studie/diskussionsunderlag (exempel inom utbildningsområdet: vilka kompetenser behöver samhället och dess medborgare ha 2030 – på det kan vi bygga en utbildningspolitik)
Förena de analoga och digitala arenorna – se båda som fora för kommunikation mellan människor, inte som informationskanaler
Technorati Tags:
Carin Jämtin, demokrati, Håkan Juholt, Johan Westerholm, Partiledare, Paul Ronge, På Uppstuds, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wanja Lundby-Wedin, VU
Inga besked
Inga besked om Juholts framtid | Juholts kris | Nyheter | Aftonbladet: ”Få av VU:s ledamöter ville stanna och prata med pressuppbådet efter mötet. Sven-Erik Österberg hänvisade till att mötet fortsätter i morgon. Flera andra VU-ledamöter – så som Wanja Lundby-Wedin och Veronica Palm – valde en tyst strategi.
Peter Hultqvist, suppleant i VU, svarade dock:
– Jag och VU har fortfarande förtroende för Juholt, sa Hultqvist innan han skyndade i väg.
Leif Pagrotsky, också suppleant i VU, uttryckte att förtroendet för Juholt efter mötet var oförändrat än vad det var innan mötet.
Vad den inställningen innebär i praktiken valde ingen av de två att inte vidareutveckla.”
Ibland undrar jag om vår partiledning fullständigt saknar kommunikationskompetens. Här samlas det, i organisationen centrala, verkställande utskottet och ingen talar om vad som står på dagordningen eller hur diskussionerna går. Hade någon frågat mig hade jag föreslagit att de skulle ha webb-sänt mötet. Som medlem borde jag ha full insyn i de överväganden som görs. Ett parti med ambitioner att leda landet borde dessutom dela dessa överväganden med hela befolkningen och helt slå undan benen på den av spekulationer drivna mediabevakningen.
Nu verkar de ha bl.a. diskuterat turerna kring arbetslöshetsförsäkringen i samband med utarbetandet av partiets budgetmotion i höstas. Fullständigt idiotiskt att ägna tid åt – överst på dagordningen enligt Aftonbladet. Men det sätt som ledningen hanterar den nuvarande krisartade situationen liknar ju mest en sandlåda så förvånad blir jag inte.
Erik Laakso tycker inte Håkan Juholt ska avgå eftersom det inte räcker. Jag tycker efter noggrant övervägande att det minsta som krävs är att han gör just det. Om han inte gör det demonstrerar han tyvärr en brist på verklighetsförankring av närmast monumentala mått. Talar man med vänner, bekanta, socialdemokratiska väljare och andra så är det uppenbart att han är en allvarlig belastning. Sen gäller förstås ändå huvuddelen av Laaksos tankar – Juholt är inte problemet utan ett symptom. Del av problemet är det många som är – inte minst alla de som försäkrar sitt förtroende och stöd för Juholt, några återfinns på s-bloggar men också bland mer ledande företrädare i t.ex. VU. Dock – relationen till LO tillhör inte problemet – där har Laakso fel.
Dagens läsning för oss som tycker det är intressant att se hur folk följer med vinden står Sven-Erland för. Det illustrerar ett av partiets verkliga problem – vi väljer ledare/ledning utan att veta något om dem politiskt annat än att de inte gjort väsen av sig (på förslag från någon valberedning), sen följer vi så länge det går bra. Händer något kan vi utan att tveka följa nästa av valberedningen de facto utsedda. Pinsam läsning för en del förstås.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Eric Sundström, Håkan Juholt, s-bloggar, Sven-Erland, Veronica Palm, Wanja Lundby-Wedin, Sven-Erik Österberg, Peter Hultqvist, Leif Pagrotsky
Senaste kommentarerna