Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
För besökare på BETT – seminarier om learning analytics #laceproject
Planning to take part in Bett this year? then join us for LACE Learn Live events – LACE – Learning Analytics Community Exchange: ”The second called “Learning Analytics – making learning better?” is aimed more at the schools sector and will take place from 12.30 till 13.15 in the Schools Learn Live: Secondary theatre. This seminar, led by LACE partner Dr Jan Hylén, working with Skolverket in Sweden, starts with a short introduction to learning analytics and educational data mining, highlighting how European schools are using different types of data to help support, manage and predict learning outcomes. It includes viewpoints from national school networks in the Nordic countries and the Netherlands. You can read more here.”
Den 23:e anordnar LACE två seminarier om learning analytics på BETT. Det första riktar sig mot högre utbildning och det andra, som framgår ovan, mera mot skolnivån. Deltagare erbjuds också att delta på ett lunchmöte i omedelbar anslutning till seminarierna. Intresserad av att delta på seminarierna – kom, intresserad av att prata mer med LACE-folk skicka gärna ett meddelande/skriv kommentar så ordnar jag voucher till lunchen.
Open Source på Pixel Palace
Open Source på Pixel Palace – 4 st Open Source-seminarier kommer under hösten hållas på Pixel Palace i gröndal. Skriven av: Tobias Wallin [MacNytt]
Det här tycker jag är ett kul initiativ och sprider gärna lite kännedom om seminarie-serien. Extra roligt är det att ett av seminarierna faktiskt är inriktat på open source i skolan. Hela programmet hittar du här. Det om open source i skolan beskrivs så här:
“12/11, Open sourcelösningar i skolmiljö
Med inriktning på program /Bo Berggren och Roland Sandell, medipedagoger och lärare. Relaymedia.”
More on tests like PISA and TIMMS – what can we learn
West vs Asia education rankings are misleading – opinion – 07 January 2013 – New Scientist: ”We might instead consider that in a global economy, where the answers to almost any standard question are a few smartphone taps away, skills like creativity and initiative will be the true drivers of prosperity. None of these traits can be measured easily by tests. When testing consumes precious educational time, focus and money, they get squeezed out.”
(Hittat via Christian Lundahls tweet.)
MacGregor Campbell argues that there is a week, if any, correlation between results on tests like TIMMS and PISA to the success of a country in terms of economic groth, innovation etc. He refers to Christopher Tienken, who in 2008 compared 1995 TIMSS scores with the 2006 Growth Competitiveness Index. For developed countries there was no statistically significant relationship. Tienken has according to Campbell done ”a similar analysis of the 2003 PISA mathematics rankings and two measures of economic success: per-capita GDP in 2010, and the 2010-2011 Growth Competitiveness Index. The study, to be published in April, again found no statistically significant relationship.”
What interests me with Tienkens studies is partly methodological. He seems to have realized that the success of an educational system should be measured by the impact it has on the society it works within in the long term. It means that we can not know how well it works based on the evaluation done today (i.e. standardized tests) but rather on how successful people (and/or the country) is several years after they have left school (reforms have taken place). Seems to me that even 10 years is a bit short as perspective – we have to consider when in a life we are most productive, most innovative and try to measure changes in these kind of things and their relationship to education. Of course there are exceptions, young people making great innovations but in general a countrys level of prosperity depends on many peoples contributions during a longer period of time.
A very interesting attempt to do just that was, according to Campbell, done by Keith Baker (US Department of Education) who in 2007 ”made a rough comparison of long-term correlations between the 1964 mathematics scores and several measures of national success decades later. Baker found negative relationships between mathematics rankings and numerous measures of prosperity and well-being: 2002 per-capita wealth, economic growth from 1992 to 2002 and the UN’s Quality of Life Index. Countries scoring well on the tests were also less democratic. Baker concluded that league tables of international success are ”worthless” (Phi Delta Kappan, vol 89, p 101).” There is something to be learned here.
Hopefully people at least understand that comparing results from the latest PISA study with any current ranking on such things as innovation or democracy tells us absolutely nothing.
Technorati Tags:
PISA, Skola, Statistik, TIMSS, Utbildning, Christopher Tienken, Keith Baker, Christian Lundahl
Sån e jag också
Ljus över landet: Hegemoni och sodomi: ”Jag finner dock de här frågorna intressanta i ett sammanhang – och det gäller individens frihet – varje försök att inskränka människors rättigheter på grundval av att de idkar samlag iförda ett kroppspansar av klisterstela kokosflingor gör mig vansinnig. Fast jag blir förstås vansinnig av alla försök inskränka människors frihet, men det bidrar till att frågan inte varit så viktig för mig i ett svenskt perspektiv – det är inte så fasligt många i Sverige som förföljs på grund av sin sexuella läggning.
Fast det finns ännu ett skäl till att jag drar mig undan dessa diskussioner – och det är att jag aldrig riktigt kunna placera in frågan om gay och queer i ett klassperspektiv (det har jag för övrigt inte lyckats med när det gäller kvinnofrågan heller).”
Word, Benulic!
Slog mig under dagens meditativa hemfärd att jag nog är mentalt helt beroende av mitt bilpendlande som erbjuder 1 timmes eftertanke, omtanke i varje riktning till lite slött P1-lyssnande. Slog mig också att jag fullständigt saknade förmåga att idag aktivera lyssnandet till något pretentiöst diskuterande av Knausgårds Min kamp. Blev heller inte det minsta lockad att läsa. Nu när jag kollar att jag stavar namnet rätt hittar jag det bl.a. hos Bokhora. Att de använder begreppet hora som vi ju alla avskyr när barn och ungdomar använder om och till varandra är ju rätt intressant – detta tydligen ett helt acceptabelt sammanhang.
Funderade för övrigt på att sälla mig till kretsen av kränkta vita män, bara jag kunde komma på vad som kränkt mig. Uppfyller ju i övrigt kriterierna för kategorien med tillägg för medelålders/gammal, har ju faktiskt hunnit bli 58. Denna aktningsvärda ålder innebär att jag å den ena sidan och precis som Boris avskyr inskränkningar av människors frihet å den andra sidan förstår att den gode Erik Laakso stör sig på vänsterns märkliga dubbelmoral – frihet och solidaritet versus begränsningar av människors fria rörlighet. Att Laakso däremot tror att Centerpartiets nya idéprogram vilar på en stabil liberal ådra i det partiet kan vi väl ursäkta honom 🙂
En mening i programmet om Knausgård som fastnade var när en av deltagarna refererande till Grizzly Man och Werner Herzog hävdade att vi (människor) inte är djur. Det förhåller sig ju precis tvärtom och det är nog för att vi ofta glömmer det som en del rätt märkliga företeelser uppstår. Att vi inte, som Timothy Treadwell möjligen tänkte, är björnar är ju en helt annan sak.
Minns inte nu var men läste nyligen att vi människor egentligen fysiskt lever för länge dvs egentligen har fullgjort vår djuriska uppgift när vi reproducerat oss och därefter är rätt överflödiga (och dras med en massa åldersrelaterade krämpor). Det senare låter ju lite trist men innebär för mig att ha ett njutbart liv och vara lagom nyttig för min avkomma och för samhällsutvecklingen. Förhållandet till livet blir då rätt odramatiskt. Sörjer förstås nära och kära som dör men inser samtidigt att så är tingens ordning och det är därför rätt oproblematiskt.
Technorati Tags:
Boris Benulic, Erik Laakso, Framtiden, Ideologi, Klass, Liberalism, På Uppstuds, Socialdemokratiska Arbeterepartiet
På jakt efter intellektualiserad politik (2)
Dilsa Demirbag-Sten: Vänstern vädjar till offermentalitet – Ledare – www.gp.se: ”Så enkelt det blir, när man inte längre behöver se individer, inte ta hänsyn till vad dessa individer gör, inte analysera ekonomiska och sociala förhållanden utifrån fakta och siffror. Det räcker med att placera människor i på förhand givna fack och sedan vet man vem som är offer och vem som bär skuld. Vem du är, inte vad du har gjort. Var du kommer ifrån, inte vart du vill gå. Var det inte sådana omvärldsanalyser som vänstern brukade förknippa med reaktionärt tänkande? Nu är de höjden av progressivitet. Och så undrar man varför vänstern inte kan hävda sig intellektuellt?”
(Hittat via Knuff.)
Dilsa Demirbag-Sten har en mycket viktig poäng – för mycket ord, för lite tanke. Lite störande dock att det alltså inte är inom rörelsen sådan klokskap odlas utan på borgarpressens ledarsidor när jag nu letar vidare efter intellektualiserad politik. Hamnar några år tillbaka i tiden, men med viss aktualitet får man väl säga, hos Kajsa Ekis Ekmans kritik av just identitetspolitiken såsom den gestaltades i Arena. Med Anders Svensson vill jag säga att
Jag är oense med Ekman på en enda punkt, det handlar om att den ”intellektuella vänstern” i Bang och Arena enligt min uppfattning inte är vänster alls. Ekman tycks snarare anse att det är en vänster som fokuserar på fel frågor, ställer fel frågor och inte ger några svar. Jag menar att de gör detta då de inte är vänster alls. Det beteende och de skriverier som Kajsa Ekis Ekman beskriver är inget annat än konsekvensen av en fokusering på postmoderna identitetspolitik, dvs exakt samma sak som Bo Rothstein nyligen kritiserade i EfterArbetet. Och Ekis Ekman gör också exakt samma fel som Rothstein. Hon kallar dessa åsikter vänster, när de i själva verket är höger.
Hittar sedan ett litet bottennapp hos min inspiratör (att söka en intellektualiserad politik) Bengt Göransson. Häromveckan skrev han i sin krönika i Helsingborgs Dagblad som kommentar till metoden att använda surfplattor (läsplattor skulle nog vara svårt) för att skriva sig till läsning:
Jag är därför skeptisk inför den nya modellen.
Mycket ord, lite tanke – läser sedan Anders Lindbergs försvar för att uppgradera Jas 39 Gripen som ÖB föreslagit. Har svårt att ta ställning i sak eftersom förespråkarna gärna kör med argument typ att en 30-årig dator naturligtvis måste uppgraderas. Helt fel tänker jag – en sådan eller en lika gammal bil, mobil eller annan teknisk pryl redan borde ha skrotats för så där en 20-25 år sedan. Problemet med Lindbergs artikel gälller snarare NATO-kopplingen. Under åtminstone det senaste decenniet har ju Sverige snarast agerat lydstat till USA oaktat att vi inte är medlemmar i NATO. Vi deltar/har deltagit i flera krig. Det är vårt stora problem, inte varifrån vi köper våra plan. Får man tro Lindberg själv torde väl för övrigt Sukhoi PAK FA vara ett fullgott alternativ och ryssarna torde väl vara intresserade av att sälja. Kineserna borde väl ha något också?
Inte så framgångsrikt letande efter intellektualiserad politik idag alltså.
Mer på Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Lindberg, Bengt Göransson, Dilsa Demirbag-Sten, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Agenda, Bo Rohtstein, NATO
Time spent in school
In Sweden 9 years of schooling is compulsory. Some of the practice is regulated by law. This is true for the timetable. So during this 9 years the pupils get tuition during 6 665 hours. Sounds like a lot, but it really is not even if one has to add time spent on homework. In 1993 I did the following calculation when I was responsible for developing the timetable for compulsory schools at the Ministry of Education.
So lets assume that all children sleeps 8 hours per day. That leaves us with 16 hours per day awake. Every year is 365 days which gives us 5 840 hours to spend per year and subsequently 52560 hours during these 9 years. This means that children actually spend about 13% of their waken time in school (6665/52560=0,1268). To make it easier to remember and taking into account that some probably sleeps more than 8 hours I usually use 15%. Of this I am always reminded when it comes to discussions about “what else” that should be the responsibility of schools, when we evaluate what is achieved, when we blame it (i.e. the school, teachers) for shortcomings and so on.
Recalls this because me referencing Nicklas Lundblads thoughts about teaching coding, not for the purpose of making everybody a programmer but for to empower children with the concepts, tools and theorems and possibly also their problem solving skills, started some discussions both on Twitter and on Google+. If we wanted to spend some time on coding should we add this (expensive) or replace some other subject or part thereof.
Technorati Tags:
IT i skolan, Nicklas Lundblad
Gudmundsson, Jerlerup, Demirbag-Sten och kriminella invandrare
Absurd twitterdebatt om brottslighet och invandring! « Sverige är inte världens navel!: “Twitterdebatter kan vara lugna och givande. Men ibland övergår twitterdebatter till krig och pajkastning. Så var det igår när en diskussion kom igång om något per Gudmundsson skrivit i SvD. Per hade nämligen skrivit ”http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/brottslighet-bland-invandrare-borde-oroa-alla-partier_6272110.svd">om invandring och brottslighet. Och om något är känsligt så är det det. Varför antar så många att om man vill prata om invandring och brottslighet så är man rasist eller främlingsfientlig? "
(Hittat via Knuff.)
Till skillnad från Torbjörn Jerlerup förstår jag reaktionerna på Per Gudmundssons skriverier (se t.ex. Dilsa Demirbag-Sten). Det är ju snarast så att man uppfattar att Gudmundsson faktiskt är ute efter att visa att vissa invandrargrupper är mer benägna till kriminalitet än andra – alltså inte att visa att vissa invandrargrupper av olika skäl har svårare än andra att etablera sig – hitta jobb, bostad etc. För gör man det senare kan man ju hitta lösningen i den politik som bedrivs/har bedrivits och kanske också i strukturer i majoritetssamhället. Detta förstår ju Jerlerup och det är hans drivkraft för att medelst statistik över brottslighet fördelat på ursprungsland (vilket ju rätt väl sammanfaller med etnicitet/hudfärg) presentera fakta och utifrån det hitta möjliga åtgärder.
Själv har jag försökt få Jerlerup att förstå att själva ansatsen att presentera statistik fördelat på nationalitet/etnicitet bygger på ett antagande om att det föreligger skillnader baserat på denna typ av härkomst (eller möjligen på idén om att sådana skillnader inte föreligger vilket man vill visa). Det är ju nämligen så att vi numera utan nya undersökningar vet att socioekonomiska förutsättningar förklarar det vi behöver veta och därmed också ger oss utgångspunkt för hur man minskar brottsligheten på sikt (även om nu Gudmundsson tycks hävda att den norska statistiken skulle visa att sambandet inte är så stort). Att alltså bara lista vilka nationaliteter/etniciteter som har vilken andel i brottsstatistik utan att samtidigt placera samma grupper på en socioekonomisk skala är rätt ohederligt och understödjer fördomar mer än hjälper. Vilka människor (och var de bor, var deras barn går i skolan etc) det gäller kan man åtminstone i lokalsamhället (kommunen) enkelt identifiera. Behövs ingen nationell/etnisk gruppering för detta.
Jerlerup visar dock att människor med samma nationella/etniska bakgrund förkommer i olika hög grad i brottsstatistik om man jämför olika länder (exempelvis är somalier inte alls lika kriminellt belastade i USA). Därmed bekräftas ju att nationalitet/etnicitet inte är en förklarande faktor och det visar ju att statistik baserat på det egentligen inte behövs. Den mest rimliga förklaringsmodellen baserat på detta faktum är ju att det är människors förutsättningar att etablera sig – försörja sig, skaffa barnen en bättre framtid – som spelar roll.
Att sedan all statistik baserad på nationalitet/etnicitet (som ju för de flesta bara är en omskrivning av hudfärg som i sin tur ligger nära det rasbegrepp vi tidigare använde) kommer att präglas av den strukturella diskrimineringen gör ju det hela än svårare.
Technorati Tags:
Statistik, Kriminalitet, Dilsa Demirbag-Sten
Tvinga alla elever att välja sin skola – leder till vad?
Tvinga alla elever att välja sin skola | Skola | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet: “Lösningen är inte att avskaffa valfriheten, i stället borde vi göra den obligatorisk. Det är naturligtvis inte ett problem att de som använder skolvalet får en utbildning med hög kvalitet. Däremot instämmer förmodligen alla i att det är oacceptabelt att de som avstår från att välja anvisas sämre och ibland direkt undermåliga skolor. Det är med andra ord inte valfriheten som är problemet, utan bristen på aktiva val.”
Lite frestad förstås att kommentera kvalitetskraven som inte ställs på ledamöter (ex. Oskar Öholm) i Utbildningsutskottet men avstår. Istället fokus på sakfrågan. Om alla väljer uppstår kö till de populäraste (i vissa fall bästa) skolorna. Kö leder till behov av regelverk – kötid (alltså viktigt att välja kanske innan barnet fötts) eller lottning (rättvist om det gäller livschanser). Så långt vi nu vet är det också så att skolor med gott rykte (och eventuellt hög kvalitet) får problem – minskat söktryck – när andelen elever med annan än svensk bakgrund hamnar i flertal.
Öholm skriver vidare
“Kunskapsresultaten sjunker, lärarnas status har urholkats och skillnaden mellan skolor ökar.”
Nja, säger jag. Om svenska elevers resultat i internationella undersökningar sjunker är nog lite osäkert. Sådana undersökningar kalibreras oftast vid varje tillfälle vilket innebär att en sämre relativ placering på topplistan lika gärna kan förklaras av andras förbättrade resultat. Att lärarnas status ändrats från en tid när de var de bäst (enda) utbildade i byn till en tid när en rätt stor del av befolkningen (föräldrarna) har lika eller längre utbildning är väl självklart. Att skillnaden mellan skolor ökar är uppenbart – direkt följd av boendesegregationen förstärkt av effekter av det fria skolvalet (som forskning rätt tydligt visat).
Öholm igen
På gymnasieskolans område får vi helt nya program som stänger de återvändsgränder som idag lämnar nästan var tredje gymnasieelev utan de kunskaper de har rätt till.
Andra kanske skulle hävda att vi nu får fler återvändsgränder. Eleverna verkar ju i alla fall välja bort de varianter som stänger möjligheten att få en bred allmänbildning (ofta uttryckt som högskolebehörighet).
Technorati Tags:
Skola, Valfrihet, Oskar Öholm
Oense med den gode Anders Nilsson
En av mina absoluta favoriter i bloggvärlden är Anders Nilsson. I nästan allt han skriver är jag enig. Nu har jag emellertid hittat ett inlägg från hans tangentbord i vilket jag nog inte är enig ens om en enstaka bokstav. Nilsson har läst DN och skriver under rubriken Skolan förfaller och debatten med den. Om Zaremba och skolan. När det gäller kritiken av Zarembas artikelserie finns många att hänvisa till. En av dessa är Björn Kindenberg som på Newsmill skriver
Till att börja med uppgifterna om skolframgångar i Zarembas artiklar. Zaremba tecknar ett hjälteepos, där modiga lärare och skolledare slåss mot pedagogikprofessorernas, skolverkets, lärarutbildningarnas och skolutvecklararnas demoniska anhang. I en sådan berättelse måste monstren besegras och hjälten vinna. Därför måste dessa skolor bli framgångsrika i Zarembas epos.
Vi kan titta på Minervaskolan, som nämns i söndagens DN-artikel om skolan. Enligt uppgift i artikeln är den “bäst i länet”. Skolverket presenterar inte jämförande statistik om skolor på länsnivå (rimligt, eftersom skolan är kommunal och inte tillhör landstinget). Om man jämför skolor på kommunnivå (Umeå kommun) så utmärker sig inte Minervaskolan. Andelen godkända elever är 80%, vilket placerar den i mitten av de 15 kommunala skolorna för det senaste året, även om det faktiskt är över riksgenomsnittet (76%). Man ser också att skolan ligger ganska långt under det värde som kan förväntas med tanke på faktorer som andel pojkar och föräldrarnas utbildningsbakgrund, det så kallade SALSA-värdet.
Även min chef Helen Ängmo har gått i svaromål och bemött en del av Zarembas tendensiösa, osakliga skriverier under rubriken Skolverket bemöter grundlösa påståenden.
Varför en god tänkande man som Nilsson faller för Zarembas på anektodisk evidens uppmålade bild av svensk skola överstiger min fattningsförmåga.
Technorati Tags:
Skola, Skolverket, Maciej Zaremba
Till grundläggande värdens försvar
En sosses försvarstal: "Det som skulle behövas är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara “bättre” i strikt “teknisk” mening.
Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.
Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.
Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.
Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.
Då kanske i alla fall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i det socialdemokratiska partiet igen."
(Hittat via knuff.)
Jörgen Lindell sammanfattar, tror jag, på ett utmärkt sätt det som brister i dagens socialdemokrati och det som det senaste valresultatet borde ha aktualiserat. Tyvärr är det också lätt att dela den uppgivenhet som Lindell ger uttryck för
Tyvärr finns det inga indikationer på att en sån utveckling skulle vara inom synhåll. Tvärt om så är partiet lika präglat av enkelriktad kommunikation som det nånsin varit, och ordet för dagen hos samtliga riksdagspartierna tycks vara triangulering, att placera sig i mitten av opinionsfåran och undvika att skrämma bort så många väljare som möjligt.
Värst av allt är dock att vi på vägen hit förlorat kamrater som Lindell. Det är ju ingen tvekan om att den lilla grupp av FRA-aktivister med sådana som Laakso, Brockman m.fl. i spetsen inte räcker långt. Lindell kommer inte att rösta socialdemokratiskt så länge Bodströms anhang – fanns det ett bättre alternativ skulle jag också göra sammalunda.
Dessvärre tycker Lindell att det finns alternativ, i hans fall Piratpartiet. Personligen förstår jag inte detta, försvaret av demokratin kan inte föras till ett lyckligt slut genom ett vågmästarpartis agerande. Det ett sådant parti möjligen kan åstadkomma är att dessa viktiga frågor får den status i de etablerade partierna de kräver, men bara om det inom dessa finns brohuvuden, finns människor som är beredda att också internt slita med frågorna.
Dock, det är inte alla som hamnar i Lindells slutsatser. Upphovsmannen till ovanstående helt enkelt lysande affisch, Anders Widén, med den påhittade CC CopyCatbyrån, skriver
Jag kan bara säga att Jörgen, även om han gått över till piratpartiet, behövs i debatten. Jag håller med Jörgen i allt, men drar en annan slutsats. Jag måste stanna i SAP och oavsett vad det kostar i svett måste vi tillsammans få partiet att hitta igen sin verkliga identitet, sin verkliga ideologi.
Erik Laakso skriver, uppebarligen dagen efter:-), om idéutvecklingen inom vänstern i vid mening men med visst fokus förstås på socialdemokratin som är Laaksos hemvist. Jag menar att han pekar på en central frågeställning som handlar just om demokratisyn versus de värden som manifesteras i begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Lite enklare för sig gör man om man ser att frihetsbegreppet i socialdemokratisk tappning faktiskt torde vara tämligen synonymt med demokrati; detta kan man förstå så att kampen för demokrati i vid mening just syftar till att frigöra människor från förtryck, översitteri…..
“Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bi lag."
Ser vi det historiskt så blir alltså kampen för allmän rösträtt ett steg i denna frihetskamp där demkrati är idealet. Parallellt förs facklig kamp för att frigöra arbetarna från de värsta formerna av löneslaveri och beroenden av kapitalägarna. Utbildning för alla utgör också en del i denna frigörelse. Återstår gör mycket och en del av förmynderiet, som nu inte längre utövas lika tydligt av brukspatron eller andra dignitärer, tar sig uttryck i allehanda symbollagstiftning. Riktigt skarp blir dock diskussionen först när vi närmar oss den aktuella diskussionen om inskränkningar av grundläggade demokratiska fri- och rättigheter som rätten till personlig integritet, åsiktsfrihet m.m. Ännu skarpare blir den förmodligen då vi närmar oss den sfär som handlar om makten “att leda och fördela arbetet”.
Senaste kommentarerna