Kollektivt ledarskap

Anders Jonsson: S-pråkrören är bara ett skämt: “Däremot vittnas från många håll om att diskussionerna om ett bredare kollektivt ledarskap blivit allt intensivare.
För första gången kan socialdemokraterna mycket väl få en vice ordförande. Den som blir partisekreterare efter Marita Ulvskog kan också få en mer offentlig roll. Och ambitionen är att de övriga i verkställande utskottet ska ta större plats i debatten.
Så brukar det i för sig alltid låta. Sedan är det ändå partiledaren som drar till sig mediernas uppmärksamhet.
Den här gången är dock motreaktionen mot Göran Perssons dominanta styre så stark att ett mera kollektivt ledarskap har möjlighet att fungera åtminstone ett tag.
”

(Via Expressen.)

Jag har ju tidigare kommenterat det faktum att valet av ny partiordförande tycks vara en angelägenhet för många – och många inbegriper de som inte är medlemmar i partiet. Andes Jonsson tillhör dem som kommenterar olika kandidater/strategier för detta val och han upplyser oss om att Göran Perssons utspel i frågan i veckan är ett skämt (eller åtminstone av någon anonym “kandidat” betraktas som ett sådant. En del partikamrater som Johanna Graf låter sig förvirras och börjar grubbla över Perssons bevekelsegrunder – helt oväsentligt förstås. Nisha Besara kommenterar istället sakfrågan.

Personligen skulle jag gärna se ett mer kollektivt ledarskap men vill också se en tydligare rollfördelning mellan parti och ev regering. Så fungerar det ju i en hel del kommuner – arbetarekommunens ordförande är t.ex. inte nödvändigtvis kommunalråd. Jag tror att en sådan uppdelning skulle vara bra också på riksplanet av flera skäl,

Ett är att det blir ett orimligt medialt fokuserande på den person som är både partiledare och statsminister. Ett något viktigare är att regerande ofta innebär en mer pragmatisk inställning och ofta kräver kompromisser. Partiets politik blir då otydlig – en tydligare rollfördelning skulle möjliggöra en tydligare partilinje och ett kritiskt förhållningssätt till makten även när den innehas av partikamrater. Konfliktfritt skulle det nog inte bli men jag tror bättre – åtminstone under tider när vi saknar egen majoritet i riksdagen.

Sen måste jag förstås påpeka att uttalandet av valberedningens ordförande som citeras av Jonsson

“Vi måste väl ha någon karl med också”, skrattar valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén när hon ställs inför scenariot.

pekar på att inte heller hon begriper att denna ständiga diskussion om den nya partiledarens/ledarnas kön drar ett löjets skimmer över hela processen.

Erik Laakso har t.ex. hittat en laguppställning som har sina fördelar. Möjligen har jag invändingar mot några av de namn han för fram till verkställande utskottet och har också fortfarande betydande undringar när det gäller Wallströms politiska inställning. Kul med lite konkreta förslag dock.

Technorati Tags:
Politik, Socialdemokraterna, Expressen, Anders Jonsson, Erik Laakso, Göran Persson, Nisha Besara

Anders Jonsson: S-pråkrören är bara ett skämt: “Däremot vittnas från många håll om att diskussionerna om ett bredare kollektivt ledarskap blivit allt intensivare. För första gången kan socialdemokraterna mycket väl...