Sök

Arkiv

Kategorier




Netroots - Socialdemokraterna


Creeper

MediaCreeper

Antal besökare:


Prenumerera

Ange din epost-adress så får du uppdateringar via mail

Gör som 2 815 andra, prenumerera du med.

Skolans problem är samhällets

Dags för en ny skoldebatt efter Björklunds statistikskandal: “Jag tror att det finns många fler än jag som längtat efter en ny diskussion om skolan, som inte riktigt förstått hur Björklunds svartmålning av skolan fått sånt genomslag, som hoppats få prata mer om pedagogik, lust att lära och resurser och mindre om sortering, disciplin och ordning & reda. Förhoppningsvis kan de här dokumentärerna (nästa vecka granskas björklunds förslag på åtgärder) vara början på det.”

(Hittat via s-bloggar.)

Marta Axner efterlyser en ny skoldebatt, fri från Jan Björklunds svartmålning. C G Carlsson som väl länge försökt föra en annan skoldebatt ställer nu frågor till partiledningen:

– Varför har inte socialdemokratin med dess ledare kraftfullt reagerat?

– Kommer socialdemokratins ledning nu att tydligt reagera?

Jag håller med C G och har gjort följande reflektion:

Först nu – efter två år som skol/utbildningsministerminister – granskas utgångspunkterna för Jan Björklunds politik på skolområdet av media – i detta fall ännu så länge bara av ett. Skolpolitiskt aktiv har dock Jan Björklund varit betydligt längre och han är mycket skicklig på att producera s.k. one-liners och att få medial uppmärksmahet på dessa. Björklund har lyckats sätta agendan för den skolpolitiska diskussionen och också starkt påverkat bilden av den svenska skolan i den allmänna opinionen. Har han då mött välorganiserat motstånd – knappast. Har mitt parti systematiskt analyserat Björklunds teser och försett oss partimedlemmar med argmentationsstöd – knappast. Har partiet inför rådslagsarbetet arbetat med en mer korrekt beskrivning av verkligheten – knappast.

Tvärtom faktiskt – för inte så väldigt länge sedan – om jag inte missminner mig talades det om uppgörelse med folkpartiet om skolfrågor. Vi får kanske vara glada att Björklund, en smula övermodigt kanske, avvisade inviten. Enligt min uppfattning är det partiets uppgift (och nu talar jag i första hand om dess ledning och dess beredningsorganisation/kansliresurser) att – särskilt om inte media ägnar sig åt att granska våra motståndare – lägga mycket tid och kraft på att just hårdgranska andra partiers argumentation, användande av statisitk samtidigt som man utformar en på ideologi och sakkunskap baserad egen politik.

Marta Axner vill förresten se en diskussion om pedagogik. Det är förstås helt OK – för hon är väl pedagog. För om inte så menar nog jag att vi i våra politiska roller skall fokusera på mål och medel (det senare i form av reurser, organisation m.m.). Pedagogik bör ju rimligen betraktas som den fackkunskap en pedagog förhoppningsvis har, på samma sätt som en läkare har medicin. Själva hantverket att bedriva undervisning bör förstås bygga på forskning och beprövad erfarenhet – målen såväl vad avser socialisation som kompetens bör avgöras av politiken.

Anne-Marie Lindgren vill för övrigt också ha en annan, ny, mer nyanserad diskussion och skriver i ETC (också publicerad hos Arbetarrörelsens tankesmedja) att

Att utveckla de här lösningarna kräver en mer fördjupad och nyanserad debatt än dagens, med förlov sagt, flummiga diskussion om att mer betyg och mer nationella prov är det enda som behövs.
Och det kräver åtgärder mot de växande klyftor i samhället, som skapar så drastiskt skilda utgångsförutsättningar för barnens uppväxt och skoltid.

Det som borde åstadkommas lite förenklat är alltså att lågutbildade föräldrar ges högre utbildning, att skolor alltid skall ha socialt blandad elevsammansättning, att levnadsvillkor i allmänhet måste förbättras väsentligt för de med sämst förutsätningar, att bostadssegregationen måste upphöra. Lätt som en plätt!

peter
27 augusti, 2008
Kommentarer inaktiverade för Skolans problem är samhällets

Public Service när den är som bäst

Björklund svamlar om skolan: “P1 ställer Björklund mot väggen i en programserie som startade idag.
”http://www.brockman.nu/blogg/%3Ca%20href=“>Kris i skolan? går i fem delar och alla avsnitt finns förstås i ”http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/sandningsarkiv.asp?programID=3238">arkivet."

Ann-Catrin Brockman tipsar om en programserie i P1 där några av Jan Björklunds utgångspunkter för reformeringen av den svenska skolan granskas. Programserien är i fem delar och det är sex påståenden som granskas, nämligen:

“”http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=3238&Artikel=2249994">Världens största ordningsproblem”

Resultaten sjunker i den svenska skolan

Bluff att Sverige är bäst i världen

Svenska elever ägnar mindre tid åt skolarbete än eleverna i något annat industriland

Gymnasiet, en stor utslagningsmaskin

Utslagningen i grundskolan tilltar

Programserien tycks tala för sig själv, verkar mycket väldokumenterad och vars webbplats ger alla möjlighet att själva bilda sig en uppfattning kommenteras en del. Som framgår av citatet ovan tycker Brockman att Björklund svamlar, Per Madsen menar att Björklund är rökt, Tony Johansson menar att Björklund ljuger, Johan på PL&C menar att Björklund förfar bedrägligt med siffrorna, Peo Wågström menar också att Björklund är en lögnare, Staffan Svärd tycker att Björklund varit långt från sanningen, Ulf Bjereld tycker att Björklund slirar med sanningen, Kalle Larsson finner äntligen Björklund avklädd i radion vilket också Thaher Pelaseyed gör.

Själv nöjer jag mig med att helt enkelt uppmana alla att ta del av programserien.

peter
25 augusti, 2008
Kommentarer inaktiverade för Public Service när den är som bäst

Och var är Lärnestad?

Jag bor och verkar i stor utsträckning i Södertälje kommun. Där finns en förbluffande låg medvetenhet kring grundläggande demokratiska principer och jag har ju tidigare rapporterat att det inte ens gick att få min arbetarekommun att ställa sig bakom en mer folkbildande insats just kring sådant som den personliga integriteten. När jag idag, via Anders Svensson, såg att 14 moderata kommunpolitiker tagit sig före att i DN uttrycka sitt missnöje med regimens hanteringa av massavlyssning (FRA-lagen) hoppades jag förstås att det moderata oppositionsrådet i Södertälje Marita Lärnestad skulle finnas bland undertecknarna – så är dock inte fallet.

FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje: "Vi som är lokala företrädare för moderaterna träffar dagligen väljare som undrar varför en lag som innebär massavlyssning av svenska folket är så viktig att genomföra. Det är en fråga vi inte kan ge något bra svar på. De moderata statsråden står i den här frågan för en politik som vi på den lokala nivån inte kan försvara eller förklara.

Vi kan också notera att väldigt många väljare vi träffar är emot massavlyssningen. Precis som vi tidigare lärt av våra misstag och förnyat vår politik för att möta en ny tid borde vi göra det även här.
"

Träffar alltså Marita Lärnestad inga kritiska väljare, står hon på övervakarnas sida?

Anders Svensson hävdar att “I riksdagen verkar det end partiet som är helt konsekvent i denna fråga vara vänsterpartiet. Utanför riksdagen finns det borgerliga Piratpartiet och på vänsterkanten, ”http://www.socialistiskapartiet.se/“>Socialistiska Partiet.”. Jag kan utifrån detta inte låta bli att undra över vad det vänsterpartistiska kommunalrådet i Södertälje Staffan Norberg tycker – han brukar inte ha några hämningar när det t.ex. gäller övervakning av allmän plats.

Apropå vänsterpartiet så uttrycker Ali Esbati viss kritik mot Jan Björklunds sommartal (som jag skrev om tidigare):

Förutom att argumentationens logik torde vara svårsåld till de allra flesta äldre än 5-6 år, (exklusive den skara bombliberaler som själva redan befinner sig i en inre värld av strukturerade vanföreställningar kring skäggiga män som ofta figurerar på nyhetssändningar) bör vi kanske också påminna oss om att Björklund här ägnar sig åt politiskt klimatsmart återvinning.

På Deep Edition som kommenterar samma sak är rubriken “Majoren borde skaffa hjärna” och Blogge Bloggelito verkar tycka att vissa politiker bör entledigas:

Förutom att exemplet är naivt in absurdum torde det här vara på sin plats att med största allvar inskärpa att svenska soldaters främsta uppgift är att med risk för det egna livet skydda den svenska demokratin och det svenska folkets demokratiska rättigheter, såsom rätten till privat kommunikation.

Det omvända gäller inte: det är inte svenska folkets uppgift att ge upp demokrati och demokratiska rättigheter för att skydda svensk trupp, oavsett var den befinner sig, och det är inte heller försvarsmaktens uppgift att utföra operationer som kan äventyra Sveriges och svenska medborgares säkerhet. Anser man det har man helt missuppfattat varför vi har ett försvar, och bör entledigas från politiskt beslutsfattande på hög nivå per omgående.

peter
4 augusti, 2008
Kommentarer inaktiverade för Och var är Lärnestad?
%d bloggare gillar detta: