Peter Karlberg

Enstatslösning enda vettiga på sikt: “Socialister bör förespråka klassförbrödring och enstatslösning. Den enda möjligheten på längre sikt är att palestinska och judiska arbetare enar sig mot den sionistiska kolonialstaten. Rent militärt går det inte att besegra Israel, enda vägen till reell förändring är att det börjar jäsa inne i själva Israel.”

(Hittat via knuff.)

Självklart är det så att en enstatslösning egentligen är den enda vettiga. Kartan som jag publicerade häromdagen visar ju det rätt tydligt ur ett rent geografiskt perspektiv. Frågan om den idylliserande bilden (som Mullvaden torgför) av den palestinska och den israeliska arbetarklassens roll i en sådan lösning är dock lite mera komplex. Jag associerar till den diskussion om arbetarklassens karaktäristika som Anders Nilsson och undertecknade påbörjade för några veckor sedan.

Vill man tilldela arbetarklassen en roll i sammanhang som dessa måste man realistiskt bedöma dess organisering. Jag har dessvärre sett få tecken på att det skulle finnas, vare sig bland israeler eller palestinier, en medveten och orgaiserad arbetarklass som skulle kunna ta kommandot över, eller åtminstone spela en betydande roll, i formandet av politiken. Tvärtom faktiskt, det tycks saknas ens embryon (såvitt jag känner till) till en sådan organisering med undantag för en del fredsdemonstranter av oklar klassbakgrund.

Ingenting tyder på att dessa fredsdemonstranter i dagsläget påverkar den israeliska aggressionen.

Förintelsens offer 2009 års förövare

När man vill kritiera traditionella medier är det enkelt att attackera rubriksättningen. Så kunde man t.ex. göra tidigare idag då Aftonbladet publicerar en artikel om mordet på Nizar Rayyan och medlemmar i hans familj meddelst flygbombning. Aftonbladet kallar detta för flygstrid i rubriken därmed antydandes att Rayyan satt i ett palestinskt flygplan och dödades i strid. Rayyan är en politisk ledare för Hamas – såvitt jag förstår inte alls militär. Man kan förstås hävda att artikeln sannolikt är rimligt korrekt och alltså skylla det hela på rubriksättaren. (Uppdaterat 19.15 – rubriken är nu ändrad från flygstrid till flygattack)

Det är emellertid inte möjligt att hitta någon annan skyldig till rubriken på Jinges artikel än författaren. Arteln handlar om svenska sionister och staten Israels försök att manipulera opinionen mot Israels folkrättsliga övergrepp mot palestinierna – just nu huvudsakligen i Gaza. Jinges rubrik är dock anmärkningsvärd:

1. Förintelsens offer var som alla vet i stor utsträckning personer som av Nazityskland definierades som judar men också ett stort antal andra; romer, vänsteraktivister m.fl.

2. Förintelsens offer kan indelas i de som dödades och de som överlevde.

3. Av de som överlevde och själva identifierade sig som judar kom ett, kanske stort, antal att bege sig till Palestina där de deltog i uppbygget av det vi idag känner som Israel. Om vi lite förenklat antar att det bara är rimligt att räkna de som då var över 20 och alltså gjorde egna medvetna val så är alltså dessa förintelsens offer nu i allmänhet över 80 år gamla – läser vi Jinges rubrik bokstavligt så är det alltså dessa 80-åringar som är dagens förövare.

4. Ovanstående kan betraktas som lite hårklyveri – långt viktigare är att konstatera att Israel visserligen identifierar sig som en judisk stat och betraktar andra grupper som ett slags sekunda medborgare men Israel är inte liktydigt med judar, det är den rasistiska staten Israel som begår övergrepp, inte judar i allmänhet, inte ens alla judar som bor i Israeel kan göras ansvariga. Det är alltså ett närmast antisemitiskt uttalande Jinge gör sig skyldig till i sin rubriksättning.

Icke dessto mindre – Israels aggression mot det palestinsak folket måste stoppas, snart till vilket pris som helst.

Hela listan på årets nyfödda ord: “BLOGGBÄVNING det att väldigt många bloggsidor samtidigt behandlar ett visst ämne [till blogg och jordbävning]”

(Hittat via knuff.)

Eftersom media rapporterat om de nya orden och ett av dessa har en lätt identifierad upphovsman (men dessa media inte rapportera det) vill jag bara sälla mig till de som ger kred till rätt person. Alltså termen bloggbävning “uppfanns” av Blogge Bloggelito.

Nationalisering av Volvo?: “Genom att staten köper upp Volvo kan de vara med om att utveckla bilindustrin genom att anpassa produktionen av Volvobilar så att bilmärket blir en nisch som är miljöhållbart och eftersträvande i tider av bildödsprofetior. “

(Hittat via s-bloggar.)

Jag känner liksom de flesta andra starkt med de Volvo-arbetare som drabbats av varsel, som i tider med försämrad a-kassa riskerar arbetslöshet. Jag tycker också att högeralliansens brist på agerande när det gäller vanligt folks situation i krisens spår står i en märklig kontrast till bredvilligheten att rädda krämare som Carnegie-vd:ar. Och så talade Per Schlingman tydligen om rättvisa???

Men…

Vi har inom bilindustrin en rätt karaktäristisk överproduktionskris. Den är dessutom inte ny. När Ford köpte Volvo PV (personvagnar) 1999 gav man 50 miljarder för ett företag som de 10 åren närmast före köpet haft en vinstmarginal på 1,5 procent. Hur mycket Volvo sedan kostat Ford har jag inga siffror på men man kan ana att det är en del, kanske har de också tjänat något – första kvartalet i år var i alla fall förlusten 900 milj.kr. Tredje kvartalet var förlusten 3.6 miljarder!!

Jacques Nasser, chef för Ford 1999 sa då:

– Volvo är ett perfekt komplement till Ford-familjen över hela världen. Volvo har ett världsledande rykte om säkerhet, kvalitet, hållbarhet och miljöansvar, saker som blir allt viktigare för bilköparna och passar vår image för framtiden

Och nu börjar folk ropa efter förstatligande, nationalisering eller vad man nu väljer att kalla det. Adrian Kaba som citerades ovan tycker t.o.m. att staten skall köpa Volvo, alltså använda skattemedel först till att “kompensera” Ford för deras misslyckande, ett misslyckande som man antar Leif Johansson och andra i Volvo ABs ledning såg framför sig redan för snart 10 år sedan (varför sålde de annars). Och sedan när köpet är gjort får vi väl anta att Kaba och andra med samma lysande idé (en del vill ju i alla fall inte betala för företaget) tycker att vi skall pumpa in ytterligare ett sannolikt stort antal miljarder för att utveckla ny produkter som kanske någon vill köpa.

Jag tvivlar – samma personer som nu ropar på förstatligande kan en annan dag hänge sig åt klimatalarmism och förespråka bilismens död.Andra alarmister som Anders Wijkman hävdade idag på DN Debatt att vi helt måste upphöra med utsläpp av växthusgaser och minska desamma med 70% fram till 2020 – detta samtidigt som temperaturhöjningen kommer att släppa läs en metanbomb i Lappland. Ingen dålig omställning som Volvo PV måste åstadkomma för att hinna med i den utvecklingen.

Nu är ju detta förstås ett dilemma av rang. Det viktigt att rädda försörjningen åt de arbetare och tjänstemän som förlorar jobb, det måste fixas fram nya jobb, överproduktionen inom bilindustrin i världen kan bara åtgärdas genom nedläggningar, någon måste förlora pengar – frågan är vem? Volvoarbetaren, Fords aktieägare, svenska skattebetalare eller… Volvo ABs aktieägare har väl redan hunnit dela ut de 50 miljarderna de fick 1999.

Män över 65 överger Mona: “Hemlig opinionsundersökning visar på tapp för socialdemokraterna Männen överger Mona Sahlin. Det är förklaringen till att socialdemokraterna backar i opinionsmätningarna. Störst är tappet i gruppen män över 65 år, där stödet för s rasar med tio procentenheter. Moderaterna är nu största parti både i Stockholm och Malmö. Det framgår av den hemliga opinionsmätning, som partierna köper av Sifo och som TT tagit del av”

Aftonbladet publicerar uppgifter från en hemlig opinionsundersökning som enligt uppgift partierna (obestämt vilka) beställer av Sifo och som TT (Aftonbladets källa) tagit del av. Man kan ju undra varför denna serie undersökningar normalt hemlighålls – den utgör ju en guldgruva för alla besserwissrar som baserar sina bedömningar av det politiska läget just på sådant.

I sann kvällsjournalsitisk anda tolkas det faktum att stödet för socialdemokraterna minskar särskilt bland män som att Mona Sahlin skrämmer bort dessa. Kanske innehåller undersökningen också uppgifter om detta – alltså varför de ändrat sina partisympatier men det finns i artikeln inget som talar för det.

Marita Ulvskog säger enligt Aftonbladet

– Under finansiell oro och ekonomisk kris i världen då är det två personer som framträtt; statsministern och finansministern. Och de har än så länge inte hittat på några ekonomiska äventyrligheter. Det belönas och vi som är i opposition kan inte agera, säger hon.

Hon har naturligtvis bara lite rätt – det finns en effekt hos väljare att premiera sittande regeringar i akuta krislägen – men var hon får tesen om att oppositionen inte kan agera förstår jag inte. Det är visserligen sannolikt så att bristen på ett agerande baserat på en självständigt utformad politik som pekar på en vision där kriser av det nu aktuella slaget inte förekommer (minskas) är huvudproblemet. Alltså sammanfattat – vad skall man tro på?

Men det är klart tror man att det enda agerande som kan öka väljarstödet är baserat på att man har makten och kan vidta åtgärder, eller som en del av våra riksdagsmän tycks tro att politik bedrivs i interpellationsform så har man ju helt klart strategiska problem.

Jonas Morian: Politik är en fråga om förtroende: “Det blåser allt snålare om Mona Sahlin. I veckan som gått så har hon fallit från förra årets andraplats till plats 6 i tidningens Fokus rankning över landets 100 mäktigaste. Och enligt en Sifoundersökning beställd av pr-byrån Westander så känner bara 33 procent av svenskarna störst förtroende för Mona Sahlin som statsminister, medan 55 procent känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt.

Jämfört med en tidigare mätning i april i år är det ett ras på 8 procentenheter och en statistiskt säkerställd nedgång. Det är den lägsta siffran sedan Sahlin valdes till socialdemokraternas partiledare i mars 2007, uppger Aftonbladet.

Samtidigt fortsätter Allianspartierna att knappa in på oppositionens försprång. På en månad har gapet minskat fyra procentenheter, visar SvD/Sifos novemberbarometer.”

Politik har mycket lite med opinionsmätningar att göra. Politik har faktiskt lika lite med valresultat att göra. Politik är inte en tävling och man toppar inga lag i politiken. Politk är att vilja.

Om den politik man utvecklar väcker gensvar hos tillräckligt många kommer man att vinna val, med den reservationen att det förutsätter at man kan kommunicera sitt budskap. Som alltid – det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda.

Spelar då inte opinionsmätningar någon roll? Jo självklart då de mäter just effekterna av – om man nu tror på sin politik – av de kommunikativa ansträngningarna. De mäter hur folk möter budskapet. Misstror folket den politik man formulerar i debatter, i samtal, i artiklar kommer man att få dåliga siffror helt enkelt.

Visst kan man vinna val på att triangulera, att låta analyser av opinioner vara grund för formulering av politiken. Gör man så borde man ägna sig åt annat t.ex. marknadsföring.

Jag tror att få bekymrar sig om att Mona Sahlin slirar lite i taktiken när det gäller regeringsalternativ. Jag tror de är betydligt mer bekymrade över vad socialdemokraterna faktiskt vill och dess förmåga att formulera en politik för 2010-talet. Jag tror att det var när den dunkelt formulerade politiken för framtiden dunkelt kommuniceras som opinionssiffrorna vände. Otydligheten i regeringsalternativsfrågan kan då ha bidragit något men inte mycket.Men det är förstås mycket enklare att haka upp sig på en “formaliafråga” vilket förstås mer professionella tyckare gärna gör.

Dessutom är det så att diskussionen om att i förväg bestämma sig för koalitionspartner(s) är att låta motståndaren bestämma agendan. Finns ingen anledning att göra så,

Henrik-Alexandersson.se: Queen Silly: “Till att börja med är det intressant att drottningen gång efter annan kommer undan med att göra politiska uttalanden i dessa frågor. Inte minst som hennes linje är extremt känslig i relation till yttrandefriheten och tryckfriheten. Hade hon talat kärnkraft eller skatter hade hon blivit tillsagd att sitta ner och hålla tyst. Men att vilja begränsa de demokratiska fri- och rättigheterna går alltså bra. Det är märkligt och anmärkningsvärt.

Det finns skäl att vara kritisk mot de lagar mot barnporr som redan har införts. De resulterar i att polisen sätts att jaga runkpellar istället för att fokusera på själva övergreppen, som sker vid produktionen. Det är också tveksamt om det verkligen skall vara olagligt att inneha någon som helst form av information – oavsett om den är i form av bild, text eller något annat.

Att staten gjort det olagligt att inneha en viss form av information – det är i sig rent oerhört.”

(Hittat via knuff.)

Henrik Alexandersson har nautrligtvis fullständigt rätt när han kommenterar drottningens uttalanden i Ekots lördagsintervju. Hon vill alltså införa en tittsförbudslag i Sverige som skall göa det brottsligt att “systematiskt” titta på barnporr (innehav är som bekant redan förbjudet). Man undrar om det inte är produktionen av varan som är problemet?

På Dumheterna kommenteras också detta:

Pappskallen drottning Silvia instämmer med sextalibanen Solveig Riberdahl i att vi skall ha en “tittförbudslag” i Sverige (SvD, AB, DN). Exempelvis “barnpornografi” skall då bli olagligt att inte bara “inneha” utan även att “se”. Bevisbördan att du inte har sett “barnpornografi” faller givetvis på dig.

Vi har redan betydande inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna som inskränker den personliga integriteten och innebär omfattande möjligheter till övervakning av medborgare – också vid ringa eller ingen brottsmisstanke. Upprätthållande av tittförbud torde kräva ytterligare övervakningsresurser. När kommer tankeförbuden?

Anders Borg till attack mot bankledningarna | Nyheter | Aftonbladet: “Anders Borg (m) gick i dag till hård attack mot bankerna och deras chefsbonusar. Finansministern kräver att bankerna sänker bolånen – och uppmanar folk att sätta press på bankerna. – Jag tycker att allmänheten bör kontakta sina banker och fråga dem hur de ser på detta. Är miljonbonusar det viktigaste eller är det viktigare att man får ned boräntan, säger Borg.”

(Hittat via .)

Intressant – landets finansminsiter tycks ha tappat greppet och blivit irriterad på att bankerna inte ödmjukt med mössan i hand krälar hos Riksbanken/Finansinspektionen nu när regering och riksdag anslagit en sanslös summa pengar för att rädda systemet.

Vilken metod förspråkar då herr Borg för att tvinga in dem i fållan: Jo han vill att vi bankkunder skall ringa till de stackars bankanställda och trakassera dem med frågor om miljonbonusar. Hur många av oss har en bankkontakt på den nivån? Det är väl för f-n bankernas ägare, verkställande ledning och styrelse som har inflytande över den frågan – tänker sig verkligen Borg att det är dessa som vi kunder skall jaga (och hur många sådana samtal kommer att släppas fram)?

Men lite roligt är det ju mer en högerman som manar till uppror mot krämarna i landets finansiella system.

Hög tid att börja tala om statens roll: “Men så värst många förslag har det inte kommit från socialdemokraterna heller. ”Det är dags att världen lämnar nyliberalismen bakom sig” skrev Mona Sahlin i en debattartikel på Dagens Arena för några veckor sedan. Sedan har hon varit tyst. Socialdemokraterna kan vara på väg att missa möjligheten till att verkligen förändra samhället. Det är hög tid att börja tala om vilken roll staten ska spela för att gynna långsiktigt ägande och motverka kortsiktig spekulation. På europeisk nivå diskuterar socialdemokrater nu, på initiativ av Danmarks förre statsminister Poul Nyrup Rasmussen, vilken typ av regleringar som kan skapa ett bättre fungerande finansiellt system. Mona Sahlin borde göra svensk socialdemokrati till en del av den diskussionen”

Inte så värst många förslag kommer från Joakim jakobsson heller. Utom förstås att staten skall…. i detta fall reglera.

Det börjar bli väldigt tröttsamt att lyssna till/läsa alla dessa statskramare. Inga nya idéer, inga lösningar som i praktiken flyttar fram folkets positioner utan alltid denna stat (ok – emellanåt också andra offentliga aktörer).

Själv tyckte jag att det var ett steg i rätt riktning när Folksam kliver in som storägare i Swedbank. Tyvärr förstås med en inte särskilt intelligent motivering:

– Det är en bra affär och en god investering som kommer att ge bra avkastning för Folksam, säger Anders Sundström, VD för Folksam till Privata Affärer.

Folksam kommer att köpa teckningsrätter av Sparbanksstiftelserna och byter dessa mot 30,2 miljoner aktier till ett pris på 48 kronor per aktie vilket är 19 procent lägre än stängningskursen i fredags.

Hade ju varit roligare om Folksam sagt att man nu avser att genom sitt ägande säkerställa att Swedbank blir en folkets bank, en finansiell institution där vanligt folks pengar används på ett för samma vanlga människors bästa (man t.ex. får ränta på lönekontot), en bank som finansierar vanligt folks bostäder m.m.

Kanske kunde man tänka sig att vi valde att förändra marknaden genom att ta kolektiva initiativ. Kanske kunde man tänka sig (även om det är svårt) att nyttja potentialen som ligger i att vi alla faktiskt har kontroll över en icke oväsentlig del av vårt pensionskapital. Starta pensionsfonder som gör rätt sorts investeringar istället för att spekulera i kortsiktiga vinster, som förvaltas av människor utan gigantiska bonusar, som ser till att det kollektiva ägandet utnyttjas till ett aktivt agerande i de bolag där kapitalet investeras (och jag menar då inte ytligheter som andel kvinnor i bolagens styrelser utan väsentliga frågor om bolagens inriktning, långsiktighet osv.

Låt oss bolåna – av staten: “Det känns fel i dag att ta bolån i någon av storbankerna eftersom vi har begripit att räntan vi betalar kan gå till spekulation, miljardbonusar och subventionerade privatlån till bankernas toppledare. Vi skattebetalare har inte råd att hantera en finanskollaps vart femtonde år genom förmånliga miljardlån och annat statligt understöd till privata marknadsaktörer. En mer kostnadseffektiv idé är att du och jag får låna till vårt boende direkt av staten.”

Maria Küchen vill bolåna av staten. SBAB nämns men duger tydligen inte – därför att det är till salu eller kanske för att det visserligen är ett statligt bolag men väl finansierar sin utlåning på samma sätt som andra banker?

Är det inte också så att staten finansierar sitt eget lånebehov (som ju är rätt stort) på motsvarande sätt dvs vänder sig till privatpersoner och företag? Om staten i större utsträckning skulle finansiera just bolån ökar väl dstatens eget lånebehov och vem skall stå för finansieringen av det – bankerna kanske?

Vill vi ha ett mindre profitdrivet bolåneinstitut får vi nog använda oss av andra instrument. HSB och liknande kooperativa lösningar kan stå modell. Den samlade kooperationen Folksam, KF, OK skulle kunna ställa sig bakom och ge finansiell styrka (fast då får man kanske rensa för bonus och höga löner där också). Just erfarenheterna av att staten faktiskt inte är en garant för något annat än det bestående borde göra att man söker lösningar “på marknaden” men med kollektivet som ägare. I mindre skala finns ju t.ex. Ekobanken.

Avslutningsvis en lite reflektion: Den finansiella kris vi sett de senaste månaderna utlöstes genom att några stora bolåneinstitut i USA havererade. Detta på grund av att de lånat ut stora summor till “vanligt folk”, vanligt folk som annars inte skulle ha fått låna och som förstås är extremt känsliga för räntehöjningar och inte alls klarar eventuella förluster vid försäljning av den belånade fastigheten. Å ena sidan förstås bra att vanligt folk kan få låna, å andra sidan ohanterligt med stora kreditförluster eftersom dessa måste betalas av någon.

Lösningen är vanligtvis större krav på låntagaren (egen insats, större marginaler m.m.) och högre ränta ju osäkrare objektet (låntagaen och/eller fastigheten) är. Detta leder till att de som redan har hyfsad ekonomi får låna och till lägre kostnad och att de som har lägre inkomster inte får låna eller får låna till högre kostnad. Så förstärker vi segregationen i boendet.

Bilden av Mona: “Men debatten om min bok visar hur mycket känslor det finns runt Mona Sahlin. Att skriva om henne är att sticka in handen i ett getingbo. Jag vill inte Mona Sahlin illa. Jag hatar henne inte, jag aldrig hatat henne och skulle aldrig i mitt liv leda en kampanj emot henne. Tvärtom hoppas jag att hon lyckas, men då behöver hon betydligt bättre medarbetare än de som nu skriker ut sitt hat och förakt mot alla oliktänkare. Det blir ju enklast att hoppa på budbäraren. För om jag kan stämplas som hatisk och inte riktigt klok då är det ju inga problem. Makten behöver inte idka någon självkritik eller fundera över vem de representerar och vad som har gått fel. Det är ju bara att fortsätta om ingenting har hänt.”

(Hittat via Behandlar man sina medmänniskor så här?.)

Jag har visserligen kvar ett bokmärke som leder till Lotta Grönings blogg men den har sedan rätt lång tid inte lockat till läsning. Det drev som en del av mina partikamrater tycks ha inlett mot Gröning med anledning av hennes nyligen utkomna bok Sanning eller konka. Mona Sahlins politiska liv fick mig dock att söka upp Grönings blogg och då fann jag citatet ovan.

Erik Laakso skrev häromdagen (på Arvid Falk) att

När omdömena om Lotta Gröning huggs in i bloggsfärens tangentbord, hur många är det då som håller i minnet att Gröning faktiskt också är en medmänniska, oavsett vad man tycker om hennes formuleringskonst, åsikter eller eventuella bitterhet. Utan att peka ut någon speciell tycker jag att politiskt aktiva ska formulera sig snyggare och komma ihåg att det alltid är en människa som står som mottagare till uttrycken.

Att det bildats ett litet drev med måltavla Lotta Gröning är ju uppenbart med rubriker som Ett slaskigt angrepp på Sahlin, En Lotta Gröning-fri dag i veckan!, Gröning sjukligt fixerad vid Sahlin och Grönings bok om Sahlin en studie i härskarteknik. Tyvärr döljer sig ju bakom dessa rubriker skribenter för vilka jag tidigare hyst viss respekt, nu känner jag hur denna skadas.

Själv har jag inte läst boken, har inte så mycket till övers för Lotta Grönings tyckanden i allmänhet, men blir lite sugen. Att de mot Gröning kritiska bidrar till att öka intresset är väl kanske inte den av dessa önskade effekten.

Maud Olofsson stod för kvällens riktiga lågvattenmärke: “Men kvällens riktiga lågvattenmärke stod Maud Olofsson för, när hon anklagade socialdemokraterna för att vara ekonomiskt oansvariga i sin skuggbudget. – Ni spräcker utgiftstaken med 35 miljarder! Det fick Mona Sahlin att bita tillbaka. – Det du säger är fullkomligt fel. Vårt utgiftstak är högre eftersom vi har större intäkter än er i vår budget. Du borde gå hem och läsa på, du är oseriös.”

Joakim Jakobsson missade nog en del av debatten (det gjorde jag också – så rolig var den inte). Det enda riktiga klavertrampet gjordes av vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt och det handlade om socialbidragen. Han gjorde i samband med det en kommentar som antyder att han tillskriver flyktingmottagandet de ökande socialbidragskostnaderna. Det borde den rätt svaga programledaren (Anna Hedenmo) huggit på, men hon lät det förstås passera.

Johanna Melén på Aftonbladet har inte heller uppmärksammat detta. En fullständigt meningslös analys står Lena Melin på samma tidning för. Inte heller Arvid Falks bloggkoll pekar på den enda riktigt intressanta frågan.

Mona Sahlin gjorde förresten ett habilt intryck. Att hon som Jonas Morian berättar möttes av applåder när hon kom till partihögkvarteret får väl antas väntat. Inte krossade hon motståndet men..

Inför det fortsatt debatterandet skulle jag vilja ge följande råd:

Vi socialdemokrater kan uppvisa ett enastående trackrecord när det gäller framgångsrikt regerande.

Vi socialdemokrater kan uppvisa en enastående förmåga när det gäller att hantera statsfinanser m.m.

Vi socialdemokrater kan uppvisa en enastående förmåga att regera även i minoritetsställning.

Vi socialdemokrater har ett mycket starkt stöd för en politik som inkluderar alla, där tillgång till vård, skola och omsorg ges till alla lika.

Vi socialdemokrater har hittills lyckats formulera och driva en politik som gynnat folkflertalet.

Vi socialdemokrater kommer att kunna utveckla lösningar för 2000-talet som tillvaratar folkflertalets intressen, som utvidgar utrymmet för egna val och möjligheter att reelt forma det egna livet.

Vi socialdemokrater inser betydelsen av att ge alla människor i vårt land möjlighet att leva ett rikt liv inkluderande möjligheter att kommunicera vare sig det handlar om fysiska transporter eller digital närvaro.

Vi socialdemokrater står för en skola för alla som utbildar för och med framtiden dvs ger den kunskap och färdighet som framtiden kräver.

Vi socialdemokrater ber om ett eget mandat men är beredda att samarbeta.