Förenkling av bidragsapparaten

Ofta anklagas socialdemokratin för att som det heter bidragit till att göra många människor bidragsberoende istället för att göra dem självständiga och förmögna att själva klara sin försörjning. Sant är förstås att de olika bidragssystem vi har (vid sjukdom, vid arbetslöshet, vid barnafödande, vid för låg inkomst m.fl.) leder till att människor tvingas kalkylera med dessa. Vi meriterar oss för att bli berättigade och räknar förstås på ekonomin inför t.ex. barnafödande. Samtidigt innebär dessa system att vi behöver rätt omfattande administrativa apparater både för att betala ut till rätt människor av rätt anledning men också för att kontrollera att systemen inte missbrukas.

Parallellt med diskussioner om bidragssystemen (där ju barnbidraget utmärker sig genom att å den ena sidan vara lättadministrerat och å den andra gå till en hel del familjer som “inte behöver” tillskottet) pågår arbete med den gröna skatteväxlingen. Den innebär att skatter skall läggas på miljöstörande företeelser samtidigt som männsikor kompenseras genom att skatten på arbete sänks. Det senare sker ju dock helt utan precision – en låginkomsttagare i glesbygd med stort bilberoende “straffas” orättfärdigt.

En tanke jag lekt med är att helt vända upp och ned på systemet. Inspiration kan sägas komma från resonemang som förts under vissa perioder om s.k. medborgarlön. Låt oss för att göra denna tanke åskådlig utgå från att dagens totala skattetryck bibehålls. Låt oss också anta att vi inte skall göra något åt snedfördelningar som består i orimliga lönseskillnader (kön, etnicitet m.m.). Låt oss vidare anta att all skatt tas ut på produktion och ingenting på konsumtion.

Vi skulle då kunna bygga ett system som vore konstruerat enligt följande:

• Alla medborgare erhåller från staten ett månadsbelopp som kan variera något med ålder – motsvara barnbidragsnivån upp t.o.m. 19 år och därefter motsvarande nuvarande studiemedelsnivå.

• Alla anställda erhåller från sin arbetsgivare en nettolön som motsvarar dagens lön minus skatteavdrag och minskat med schablonberäknat momsavdrag samt förstås med “medborgarlönen”.

• Ett premiebaserat försäkringssystem byggs upp som täcker alla former av frånvaro (sjukdom, barnledighet m.m.) från arbetet eller arbetslöshet som är helt inkomstrelaterat.

• All produktion beskattas i direkt proportion till lönesumman men progressivt så att lönesumman dividerat med antalet anställda fastställer skattesatsen motsvarande alla dagens skatter.

Med detta upplägg behövs inga självdeklarationer för männsikor utan förmögenhet (har inte kommit fram till om det finns något vettigt alternativ till denna typ av beskattning. All kraft kan därför läggas på att skapa ett lättadministrerat system för skatten på produktion.

Brilliant idé, eller…………….

Självklart finns det invändningar t.ex. av typen att konsumtion av turister m.fl. därmed inte beskattas och därmed blir extremt billig.

Ofta anklagas socialdemokratin för att som det heter bidragit till att göra många människor bidragsberoende istället för att göra dem självständiga och förmögna att själva klara sin försörjning. Sant är...