Arbetare läser inte för skojs skull…?

Arbetare läser inte för skojs skull…? – I osannolikt abstrusa Dala-Demokraten kan arbetarna nu få sig skrivet på näsroten att de inte njuter av sina studier. Sofie Wiklund vet nämligen att berätta att: I arbetarklassen är det nämligen viktigt att skaffa sig ett jobb, så att personen… [Nicklas Lundblads kommentarer]

Oavsett om vi väljer att använda klassbeteckningar eller andra socioekonomiska kategoriseringar så har Wiklund rätt – det finns fortfarande en traditionell “arbetarklass” där just inställningen till studier är en av de faktorer som präglar gruppen. Tittar man på den sociala rörligheten så sker den i mer mätbar omfattningen på mellannivå dvs där en investering i ofta kortare utbildning kan ge snabb utdelning.

Nicklas analys av effekterna av statens roll som fördelare av utbildningsplatser (planekonomi???) bör kompletteras med det fria val som studenter har. Bara som exempel så har vi nästan aldrig balans när det gäller antalet lärare (trots att just det området ju borde lämpa sig för planering) då enskilda individers val också påverkar antalet utbildade dvs utbildningsplatser som finns tillgängliga utnyttjas inte.

Att vi behöver kontinuerlig utbildning är ju inget nytt – vet inte vem det var som myntade begreppet livslångt lärande men det var säkert 10- 15 år sedan (minst). Varför just det konceptet skulle kräva egenfinansiering hela vägen framstår som milt uttryckt oklart.

Arbetare läser inte för skojs skull…? – I osannolikt abstrusa Dala-Demokraten kan arbetarna nu få sig skrivet på näsroten att de inte njuter av sina studier. Sofie Wiklund vet nämligen...