Alkohollagen och rättssäkerheten

Som jag skrivit tidigare har Södertälje kommun enligt min uppfattning en märklig tillämpning av alkohollagen. I en mailkonversation med en av mina partikamrater upptäckte jag att det tydligen är så att man pga att alkohollagstiftningen betraktas som en skyddslag anser att det “enligt den så räcker det med att allvarliga misstankar om ek. brottslighet föreligger för att ett tillstånd ska kunna omprövas.”

Till källan sålunda. Följande gäller enligt lagen:

19 § Kommunen skall återkalla serveringstillstånd om

1. tillståndet inte längre utnyttjas,

2. det inte endast tillfälligt uppkommer sådana olägenheter som avses i 6 kap. 2 §,

3. tillståndshavaren inte följer de för servering eller serveringstillstånd gällande bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter eller villkor meddelade med stöd av denna lag,

4. de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd enligt 7 och 8 §§ inte längre föreligger, eller

5. tillståndshavaren tillåter brottslig verksamhet på serveringsstället. Lag (2001:414).

Då blir alltså frågan på vilken av dessa punkter man kan hänga upp ett resonemang om att misstanke räcker. Den första är förstås utesluten men punkt 2 måste undersökas närmare då den refererar till ett annat avsnitt i lagen:

2 § Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.

Alltså inget där heller. Hur är det då med punkt 3. Här blir det lite svårare för det är inte helt lätt att förstå vad som kan regleras (och som alltså inte står i själva lagtexten). Tillståndsmyndigheten kan t.ex. reglera öppettider om andra än de “miniregler” som finns i lagen skall gälla (mellan 11.00 och 01.00). Jag hittar emellertid inget annat i lagen som skulle ge tillståndsmyndigheten rätt att i tillståndet ange att misstanke inte får föreligga (vilket ju också vore uppenbart orimligt).

Punkt 4 skulle däremot kanske kunna tolkas i denna riktning. Den hänvisar nämligen till 7 och 8 § där den senare bara handlar om lokalen och den absurda regeln om matservering. 7 § däremot lyder som följer:

7 § Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Sökanden skall också visa att serveringsstället uppfyller kraven i 8 §.
Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.

Alltså – om det som låg till grund för tillståndet enligt 7 § inte längre föreligger så får man dra in tillståndet. Står det då något om misstankar? När det gäller sökandes lämplighet skall polismyndigheten yttra sig och då skall särskild hänsyn tas till laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Hur avgörs då detta? För att resonemangen som tillståndsmyndigheten i Södertälje för skall gälla krävs att polismyndigheten (och kanske skattemyndigheten) givits rätt att ifrågasättta lämpligheten baserat på misstankar. Det är naturligtvis fullständigt orimligt – att en person inte är laglydig respektive benägen att fullgöra sina skyldigheter måste naturligtvis ha bevisats annars hamnar vi ju i fullständigt godtycke. Bevisat anses något vara först efter att en dom vunnit laga kraft – tills dess har man faktiskt rätt att betraktas som oskyldig!

Technorati Tags:
Swedish, Alcohol, Politics, Alkoholpolitik, Skattebrott, Rättssäkerhet

Som jag skrivit tidigare har Södertälje kommun enligt min uppfattning en märklig tillämpning av alkohollagen. I en mailkonversation med en av mina partikamrater upptäckte jag att det tydligen är så...