Jag – en fortkörare

Fartkameror – en succé: “De nya fartkamerorna har satt dit fler än 3.000 fortkörare .
Antalet syndare ökar dessutom hela tiden.
Det kan sluta med 200.000 bötfällda fartdårar – per år.
——–
Projektet ska så småningom utvärderas.
Men polisen har redan upptäckt en bonuseffekt – möjligheter att spåra brottslingar, på samma sätt som man gjort med hjälp av kamerorna som ingick i försöket med trängselskatt i Stockholm.”

(Via Aftonbladet.)

Jag blev lite förvirrad av Aftonbladets artikel. För det första tycker jag att resultatet – 3000 fortkörare som “åkt dit” knappast är en succe. Detta om man utgår från ambitionen bakom införandet av fartkameror – nämligen att få ner farten – som ju gör att ju förre som “åker dit” dessto bättre måluppfyllelse. Sättet att resonera stämmer dock bra med Rikspolisstyrelsen (och justitiedepartementets) närmast maniska statistikjakt som tvingar de lokala polismyndigheterna att uppfylla en rad mål av typen “sätta dit visst antal” istället för att mäta polisinsatsernas preventiva effekt. Vi vill ju ha mindre begångna brott – inte fler vilket nästan krävs för att uppfylla målen.-)

Jag blir också förvirrad av uppgiften om bonuseffekten. Jag trodde att man bara tog bilder på de fordon som faktiskt kör för fort. Därmed måste väl ändå – med tanke på antalet kameror – den möjliga bonuseffekten vara ytterligt begränsad. Till skillnad mot biltullarna i Stockholm som ju faktiskt registrerade varenda fordon.

Personligen är jag mycket skeptisk till dessa nya former av övervakning – man skulle nog kunna hävda att jag är bestämt emot. Vi skall inte bygga ett samhälle där våra rörelser kan registreras lika lite som vi skall ha ett samhälle där avlyssning och buggning får förekomma utan mycket starka skäl och ordentlig domstolsprövning.

Technorati Tags:
Kontrollsamhälle, Rättssäkerhet, Polisnämnd, Politik, Socialdemokraterna, Trafiksäkerhet, Övervakning, Kommunikationer, Rikspolischefen, E4, Aftonbladet, Fartkamera

Till frågan om fart avser jag återkomma. Jag tror nämligen att det finns ett samband mellan antalet fortkörare och vägnätets standard (och bättre och säkrare bilar). Tyvärr lever trafiksäkerhetsarbetet kvar i en nästan ensidig fokusering på fart trots att det oftast är beteenden som orsakar själva tillbudet – farten påverkar förstås effekten. Oerhört många vägsträckor har också för lågt satta hastighetsgränser vilket gör att många vänjer sig vid att allt som oftast ligga över den tillåtna.

Bara en sådan sak som att vägsträckor som för 10-tals år sedan då de var delar av E4:an fortfarande har exakt samma hastighetsgränser visar ju att det t.ex. inte finns någon relation mellan tillåten hastighet och trafikmängd. Det borde det förstås.

Fartkameror – en succé: “De nya fartkamerorna har satt dit fler än 3.000 fortkörare . Antalet syndare ökar dessutom hela tiden. Det kan sluta med 200.000 bötfällda fartdårar – per...