Verklig valfrihet – finns den?

Johanna Graf: Valfrihet – blaha, blaha: “Kundval i hemtjänsten betyder att pensionärerna får välja mellan olika hemtjänstföretag. Men det betyder ju bara att de får välja vem som betalar hemtjänstbiträdets lön. De får inte välja vilka som kommer hem och hjälper dem, det gör företaget. Inte heller vad de ska få hjälp med, för det gör biståndsbedömarna.
Tänk om man fick säga: – Jag vill ha Sonja med det goda skrattet och Ahmed med de mjuka händerna, och jag vill bestämma när jag vill ha städning och när jag vill duscha eller gå ut och handla eller känna på solen. Det vore riktig valfrihet”

Johanna pekar med några exempel – som hemtjänst ovan, skola, barnmorska – på vad verklig valfrihet skulle innebära men konstaterar samtidigt att den ju inte existerar vare sig i det offentliga eller i upphandlad verksamhet. Vi får välja vem som betalar lönen men oftast inte alls det som verkligen betyder något, alltså vilken lärare mina barn har eller vem som skall hjälpa mig i hemmet.

Frågan är förstås hur man skulle kunna organisera fram en sådan verklig valfrihet. När det gäller vem som skall klippa mig finns den oftast, jag kan välja vilken frisör jag vill ha alternativt byta salong och skafa mig en favorit som jag alltid kan gå till. Jag känner inte till någon skola som erbjuder motsvarande valfrihet – oftast med hänvisning till att det inte skule fungera. För vem undrar man då – för på frisörmarknaden innebär ju valfriheten att en dålig frisör till slut sannolikt får lägga ner och byta jobb. Varför gäller inte samma princip när det gäller lärare, hemtjänstpersonal, barnmorskor?

De flesta av oss saknar t.ex. också denna möjlighet när det gäller läkare och annan vårdpersonal. Även om vi råkat få tag på en vi gillar får vi t.ex. inte flytta med om läkaren byter arbetsplats. Jag tror det hela beror på en felsyn när det gäller för vem verksamheten är till. Alltför ofta ges verksamheter ett eget liv oberoende av de som skall använda tjänsterna samtidigt som fackliga krav när det t.ex. gäller anställningstrygghet naturlgtvis samverkar med detta. Perspektivet blir därför inte brukarens. Detta syns ofta väldigt tydligt när det diskuteras schemaläggning inom vård och omsorg. Då är det de anställdas berättigade krav på sammanhängande arbetspass och ledighet som styr i långt högre grad än vårdtagarnas behov och önskemål. Bara att kolla hur man börjar lägga de äldre på äldreboende runt 18.00 för att hinna innan personal skall hem kl. 20.00 (eller liknande). Inte tillfrågas de äldre om när de vill gå till sängs eller vem de vill skall hjälpa till med detta.

Allt detta är emellertid långt från oprblematiskt. Om verksamheten och brukarnas behov/önskemål skulle vara utgångspunkt uppstår förstås ganska stora problem. Vem sm skall jobba när, hur man omplacerar impopulära medarbetare, uppstyckning av arbetspass (vanligt för personliga assistenter och då blir det rätt jobbiga dagar), svårigheter att fixa heltidsarbete etc. etc.

Undrar om det finns exempel på där man lyckats förena brukares behov och önskemål med rimliga arbetsvillkor och valfrihet när det gäller person?

Technorati Tags:
Politik, Ekonomi, Skola, Johanna Graf, Valfrihet

Johanna Graf: Valfrihet – blaha, blaha: “Kundval i hemtjänsten betyder att pensionärerna får välja mellan olika hemtjänstföretag. Men det betyder ju bara att de får välja vem som betalar hemtjänstbiträdets...