Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Halshugg Silvia föreslår Gudmundson
Det hjälper inte att halshugga Silvia: "Ta det här med upploppen i våra förorter, till exempel. Här har vi en rådande förklaringsmodell som går ut på att elitens förtryck skapar fattigdom, som leder till ett folkligt missnöje, som tar sig våldsamt uttryck.
Det är som om världen fortfarande såg ut som vid tillfället för den franska revolutionen. Då hade folket ingen mat, vilket den oförstående och utsugande eliten ignorerade. Den franska drottningen Marie Antoinette kommenterade, sägs det, saken med att fråga att om nu folket inte har något bröd så kunde de väl äta kakor istället? Varefter folket gick ut på gatan och gjorde våldsam revolution.
Det finns ju folk som tror att det är så här i dag också. Som tror att det råder utbredd svält i förstäderna efter att Alliansen justerat ner världens mest generösa välfärdsprogram med några procentenheter. Som ser desperation i blicken på föregivet uthungrade föräldrar. Och till råga på allt kommer den verklighetsfrämmande drottning Silvia och liksom hånar dem, som en nutida Jonathan Swift, genom att säga att ”Barnbarn är livets efterrätt”. Är det då konstigt att det blir kravaller i Tensta?
Om det vore så att bråkstakarna startade sina kravaller för att de var missnöjda med politiken eller makten, såsom allsköns förståsigpåare menar, så skulle det ju vara enkelt att åtgärda."
Per Gudmundson förstår inte och därför försöker han utan att lyckas håna någon obestämd grupp av förståsigpåare. För Gudmundson existerar inte de problem som många av de bosatta i “förstäderna” upplever – brist på framtidshopp som manifesteras i arbetslöshet, bidragsberoende, misslyckande i skolan, språkliga svårigheter och förmodligen inte sällan upplevelser av faktisk diskriminering. Att då börja orera om den sorts fattigdom som drabbade stora grupper runt den franska revlutionen blir ju fulständigt patetiskt.
Det är förstås relativt dagens förhållanden – som alla möter genom sitt dagliga liv – som fattigdomen definieras (om man nu väljer just det begrepp). Lever man ett priviligierat liv som borgarklassens åsiktsmaskin finns förstås detta inte inom synfältet. Då blir Silvias dröm om barnbarn som “livets krydda” bara det där lite skämtsamma vänner emellan – inte det hån det riskerar att uppfattas som av de som “inget har”.
Att representanter för kungahuset uppfattas som den yttersta representanten för det samhälle som inte släpper in är däremot knappast ägnat att förvåna. Halshugga Silvia är kanske lite drastiskt men att avlägsna de sista resterna från det feodala Sverige vora kanske på tiden.
Ander Svensson försöker åtminstone problematisera frågan lite även om jag tror att han romantiserar dvs det är inte vanliga förortsungar från tensta som åkte till Göteborg 2001. Däremot torde en hel del av dem som deltog i Rosengård vara just det dvs vanliga ungdomar från den stadsdelen. Man skall inte betrakta de som reser runt i världen och deltar i t.ex. globaliseringsmotstånd som tillhörande samma kategori som de ungdomar som bråkar i Rosengård ellerr Tensta (med undantag för tillresta bråkmakare).
Eller som det uttrycks i en rapport från en spånbinge
Jag tycker förståsigpåaren PG (om han vågar) ska göra en utflykt till Rosengård, Bergsjön och Tensta och förklara för ungdomarna där hur man ska göra för att lyckas i världen. Han skulle kunna dra ihop ett möte eller värva deltagare till en studiecirkel kring temat “din egen lyckas smed” eller varför inte “bred käft ger full mage”. Men det kanske inte är förortsungdomarna han riktar sina predikningar till. Han är nog mer ute efter att stryka samhällets stöttepelare medhårs.
Osvar Peterson skriver: Det finns jättmånga personer som bott i Rosengård som lyckats skapa sig ett värdigt liv i Sverige. Det har krävt arbete och engagemang, men det har gått. Det finns företagare, arbetstagare och arbetsgivare i denna statsdel, jag lovar. Men det finns också föräldrar som skiter i sina barn, som inte engagerar sig alls. Dessutom finns det en offermentalitet i detta område, framför allt bland unga pojkar, som leder rätt i fördärvet. Man kan ju titta på hur väl flicko och pojkar, uppvuxna i detta omårde klarar livet. Flickorna är överlägsna, medan pojkarna halkar efter. Detta bottnar, enligt forskningen, i att många kommer från en patriarkal livssituation, vilken snabbt förändras när de kommer till Sverige. Väljer man att kasta sten på brandbilar, framför att skaffa sig bra betyg i skolan, ja då går det åt skogen. Kanske vore det bättre att klargöra detta, framför att ursäkta ungdomarna med att de är ”diskriminerade”. Det är inte många svenska ungdomar som får bra jobb, trots misslyckad skolgång. Likadant är det för invandrare. Detta försöker PG förklara i sin artikel.
Återigen det finns många många många som ordnar en bra tillvaro, trots att de inte är födda i Sverige. Det går om man vill.
Tror inte att det finns många föräldrar som skiter i sina barn. Däremot finns det säkert många föräldrar som inte klarar sina barn på grund av den situatuion de hamnar i. Visst är det så att det också finns ett antal som klarar sig bra. Det motsäger inte alls att det för många finns många hinder att övervinna.
Utsagor om systemberoende faktorer är nästan aldrig giltiga (/synliga, uppenbara) i det enskilda fallet – de är i sig själva en slags abstraktion. Därför är de självklart inte användbara som argument av typen ”jag krossar rutor för att..) men fullständigt valida som förklaring till varför ungdomar protesterar med de medel som råkar stå till buds.
Detta med offermentalitet känner jag inte igen – däremot beskrivningen av skillnaden mellan könen som ju är exakt densamma som gäller för traditionella bruksorter.
Undrande skriver: Förstår inte alls vad Silvia har med detta att göra. Det är ju helt orelaterat? Något jag har missuppfattat?
Menar han att fattiga invandrare inte kan älska att få barnbarn på ålderns höst?
’Då blir Silvias dröm om barnbarn som “livets krydda” bara det där lite skämtsamma vänner emellan – inte det hån det riskerar att uppfattas som av de som “inget har”’ —> Insuinerar du att fattiga invandrare är infertila och därmed inkapabla till att skaffa barn? (och därmed i förlängningen barnbarn).
Vem som helst kan ju skaffa barn, det är ingen klassfråga. Eller menar du att enbart medeklass/överklass kan älska barnbarn?
Jag menade inte så mycket – jag refererade vad jag tolkade som Gudmundsons mening i frågan. På något sätt måste ju han ha fått för sig att folk känt sig störda av Silvias yttrande.
Det finns nog en tråd från Marie Antoinette (drottning) och Silvia (också drottning) – antar att det var det som inspirerade Gudmundson till halshuggning som revolutionär metod.
Anonym skriver: Alla ni som har olika förklaringar på orsaken till händelserna i Rosengård: Fundera ett tag på om Sverige, såväl befolkning (invandrare, flyktingar, "originalsvenskar") som myndigheter verkligen någon gång kommer att klara av att lösa integrationsproblemen. Hittills har vi lyckats dåligt på alltför många platser, trots stora satsningar. Det blir knappast bättre ju fler människor som söker sig till Sverige. Måhända är en lösning att kraftsamla och försöka lösa nuvarande problem innan vi importerar nya. Kalla mig rasist om det känns bättre men det löser inga problem.
Jag tror att man gör det alldeles för lätt för sig om man tror att det är integrationsproblem. Händelser liknande dem i Rosengård har hänt och kommer att hända i socialt utsatta områden och är inte isolerade till någon etnisk grupp eller blandningar av sådana.
Lösningen på problemet står bara att finna i ett inkluderande samhälle där folk i realiteten har samma möjligheter, där boendet inte karaktäriseras av social segregation, där arbetslösheten är mycket låg etc.
Senaste kommentarerna