Höj hastighetsgränserna – minska övervakningen

Jag irriterar mig på felaktigt (oftast för lågt) satta hastighetsgränser. På min väg till och från jobbet finns det ett flertal sträckor utmed en fd. E4:a där gränserna – maxhastigheten – är minst 20 km per timme för låg. De har inte justerats sedan vägen för kanske 20 år sedan faktiskt var E4:a!

Robert Collins krönikor i Aftonbladet kan ibland vara riktigt intressant läsning. Tidigare i somras berättade han om sitt samtal med Nisse:

Nisses statistik är tydlig – högre hastighet dödar inte fler: ” Värst tycker Nisse om hastighetsövervakningen på motorvägarna. Den har inget berättigande alls.
Och hans statistik är omtumlande.

Nisses siffror visar att det dör 274 personer i Sverige varje dygn. Så många liv skördas i trafiken först efter drygt ett halvår. Och här är ett axplock ur statistiken:
33 personer dör varje dygn i hjärtinfarkt. Det är 21 gånger fler än som dödas i trafiken totalt, och 253 gånger fler än som dör på motorväg. (Varför ägnas så mycket energi åt att jaga fortkörare på motorvägen, undrar Nisse, och jag instämmer, när sjukvården inte har råd med större resurser för att rädda folk från hjärtinfarkt?)
16 personer dör varje dag av alkoholskador, rökning och lungproblem dödar 10. Det är 126 respektive 84 fler än som dör på motorvägen. Var finns resurserna för att rädda alkoholister och rökare? Det är 42 gånger vanligare att dödas av läkemedelsbiverkningar än på motorvägen. Självmord dödar också 42 gånger fler än motorvägstrafiken.
Tidningarnas debattsidor skriker efter resurser för att rädda ungdomar som vill begå självmord, men de som behöver hjälpen saknar tung förankring hos myndigheter och politiker. Självmorden snarare ökar än minskar samtidigt som trakasserierna mot harmlösa fortkörare på motorvägen intensifieras.”

(Via Aftonbladet.)

Technorati Tags:
Stockholm, Södertälje, Mörkö, Hölö, Politik, Socialdemokraterna, Trafiksäkerhet, Övervakning, Miljö, Kommunikationer, E4, Aftonbladet, Robert Collin

Ett skäl till att jag irriterar mig på detta under min färd till jobbet är att nästan ingen följer de skyltade begränsningarna. Jag har inget problem med det eftersom vägen så uppenbart är felaktigt skyltad. Däremot leder detta, enligt min mening, till att respekten för fartgränser försvinner och på vägar där de verkligen är befogade leder det till för hög fart.

På motorvägen är det heller inget problem att folk kör för fort. Det som däremot är ett faktiskt problem är att så många bilister där saknar backspeglar och körriktningsvisare. Uppsikten bakåt är ytterligt begränsad hos många och dessutom saknas – om man antar att de kollat i backspeglarna – förmåga att bedöma fart hos upphinnande trafik. Vid köbildning – och E4:an söderöver från Stockholm har köbildning nästan varje eftermiddag – verkar det också som om revirpinkeriet blommar ut totalt. Använder man sig som jag av höger körfält (väldigt många tror nog att man inte får det) kan man allt som oftast bli stängd när man tydligt markerar önskan att ta sig över i vänsterfil för att köra om.

I praktiken innebär denna märkliga ovilja att använda höger körfält att jag ofta kommer att passera mängder av bilar som ligger kvar i vänster körfält. Kanske kan man hävda att det är tillåtet då man ju får passera vid köbildning men det känns fel.

Förresten leder dessa köer – som oftast inte har någon annan orsak än folks ryckiga körning – till en rätt avsevärd tidsförlust samtidigt som, såvitt jag förstått, alla bilar förbrukar mer bränsle vid sådan körning.

Det verkar som om det finns ett systemfel när det gäller hastigheter på vägarna i Sverige. Som Collin skriver:

Nisse anser att hastigheten på motorvägarna bör höjas, gärna till 130. Hans siffror visar att länder med högre hastighet, eller till och med fri fart, inte har fler olyckor än Sverige. Och han vill inte höja farten för att glädja snabbåkare utan för att förbättra den svenska ekonomin.
Nu när Vägverkets byråkrater även väger in miljöskäl för att slippa höja farten och för att få fortsatt mandat att trakassera fortkörare undrar Nisse varför det är så tyst om miljöfarorna i Stockholms tunnelbana. Politiker och tjänstemän vet sedan många år att tunnelbanetågen drar med sig stora mängder hälsofarligt stoft in på stationerna men gör ingenting åt det. I stället jagar man Stockholms bilister med biltullar, sänkta hastigheter och dryga böter eller indraget körkort för minsta förseelse.

Jag irriterar mig på felaktigt (oftast för lågt) satta hastighetsgränser. På min väg till och från jobbet finns det ett flertal sträckor utmed en fd. E4:a där gränserna – maxhastigheten...