Ännu fler kriminella invandrare – Widham, Gudmundsson, Persson, Johansson, Ericsson och Magnusson

Fördomar fördummar | Sagor från livbåten: “De människor som kommer till Sverige är människor med samma rättigheter som de som redan bor här har. En av dessa är rätten att anses oskyldig till motsatsen bevisats. En annan är rätten att bara behöva dömas efter sina egna handlingar. Att klumpa ihop dem under rubriker som invandrare eller muslimer eller under deras respektive nationaliteter och på grundval av generaliseringar om dessa grupper utöva makt mot dem – avvisa, utvisa eller anvisa särskilda åtgärder är inte värdigt en demokratisk rättsstat.”

(Hittat via Knuff.)

Göran Widham gör något jag inte riktigt förstår. Först bygger han upp ett försvar för Per Gudmundssons ledare i SVD för att avsluta det hela med att deklarera att just det användande Gudmundsson gör av gruppbaserad statistik inte kan ligga till grund för generaliseringar (dvs just det Gudmundsson gör). Och det anknyter till det som jag uppfattade som mest problematiskt med Gudmundssons skriverier. T.o.m. Louise Persson ägnar sig åt att försvara Gudmundsson med den något märkliga argumenteringen att det inte är hans siffror utan norska SCBs. Lysande – vi kan alltså använda vilka uppgifter som helst och överlåta ansvaret för användandet på den vi hämtat dem från.

Via Göran Johansson hittar jag ett citat från Bengt Ericsson som jag tycker rätt väl illustrerar hur man bör förhålla sig till statistik, dvs faktiskt problematisera den och inte ta för givet att den beskriver verkligheten.

Vad händer om vi bryter ner statistiken? Vilka siffror får vi om vi jämför illitterata, arbetslösa unga norrmän med motsvarande invandrargrupp? Är brottsbenägenheten bland iranska överläkare högre än hos de norska kollegorna? Vad betyder det att bland lika många åtalade, så fälls procentuellt fler invandrare än infödda. Vilken betydelse har det att unga män alltid är överrepresenterade i brottstatistiken och att unga män är överrepresenterade i invandringen? Hur ser statistiken ut när det gäller skatte- och förmögenhetsbrott? Kan man överhuvudtaget dra några slutsatser av detta? Naturligtvis inte.

Så – även om det nu går att visa att människor med utländsk härkomst är överrepresenterad i statistiken över begångna brott (eller är det misstänkta för/dömda) om man redovisar det för vissa länder vad kan vi utnyttja denna “fakta” till. Lisa Magnusson frågar:

Så hur kommer det sig då egentligen att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken?
Det skulle ju utmärkt väl kunna bero på en rad olika saker som inte har så mycket med invandrarna att göra som med främlingsfientlighet. Till exempel kan man tänka sig att människor blir mer benägna att begå brott om de inte är delaktiga i samhället utan systematiskt misstänkliggörs och utestängs. Vidare kan det också vara så att rättsväsendet faktiskt tenderar att diskriminera mot invandrare. Per Gudmundson själv är emellertid ointresserad av den sortens förklaringar.

Bengt Ericsson väcker frågor, Lisa Magnusson gör detsamma medan Gudmundsson bara refererar “fakta”. Kanske har man rätt att ställa lite högre krav på ledarskribenter?

Technorati Tags:
Invandring, Kriminalitet, Per Gudmundsson, Bengt Ericsson, Louise Persson, Lisa Magnusson

Fördomar fördummar | Sagor från livbåten: “De människor som kommer till Sverige är människor med samma rättigheter som de som redan bor här har. En av dessa är rätten att...