Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Gripenstam blandar och ger – som vanligt
Röstfiske bakom s inbillade hotbild: “En smutsigare kampanj än den som nu förs har jag inte tidigare stött på under min långa tid i politiken. Debatten utgår från ett diskussionsunderlag, innehåller mängder med halvlögner och osakligheter allt i syfte att skrämma upp Södertäljes invånare och de som arbetar på sjukhuset. På kommunstyrelsen 22 februari kom ett förslag om att utreda förutsättningarna för en folkomröstning om sjukhuset.
På en direkt fråga från mig kunde man inte svara på vad syftet var och vilken/vilka frågor som ska ställas i denna eventuella folkomröstning. Syftet är naturligtvis för socialdemokraterna att vinna valet 2010, eftersom sjukhuset inte är hotat, skapar man hotet utifrån ett diskussionsunderlag.
”(Hittat via Länstidningen.)
Vännen Gripenstam tar i – “En smutsigare kampanj än denna….” – refererandes till sin långa tid i politiken. Jag tror att Gripenstam har genuint fel, dels därför att det egentligen är lätt at hitta exempl på kampanjer som i alla avseenden varit smutsigare (t.ex. riktade mot socialdemokratiska paritledare), dels därför att han totalt missat bakgrunden till det faktiskt riktigt folkliga uppror som nu pågår.
Den kampanj som bedrivs är inte socialdemokratisk men det finns förstås gott om socialdemokrater som engagerat sig i densamma. Arbetarekommunen ger sitt stöd till den men är inte dess organisatör. Problemet som illustreras av Gripenstam själv är att den enda handling som finns är en utredning, ett diskussionsunderlag (i vilket ytterst drastiska förslag framförs om att inte bara lägga ut enskilda vårdenheter inklusive sjukhuset på entrepenad utan faktiskt avhända landstinget beställarrollen. Det resoneras i rapporten om risker med det privata monopol man då skapar men det “balanseras” av de incitament som en sådan monopolist skulle ha (alltså möjligheten att tjäna pengar).
Man frågar sig (utan hopp om svar) hur herr Gripenstam tänker sig att oroade medborgare i Södertälje, Salem och Nykvarn skall agera. Det går inte att få konkreta svar på hur Gripenstams storebröder i landstinget tänker agera men det finns dokumenterat i den nämnda rapporten att man har synnerligen dramatiska förslag uppe till diskussion. Såvitt jag förstår vet inte heller oppositionen i landstinget hur förslagen kommer att se ut – ett i sanning stort demokratiskt problem. Hur skall man agera, vänta och se, uppträda som om ingen av dessa tankar finns, låta bli att mobilisera. Det senare vore förstås bekvämt för sådana som Gripenstam som ju gnällde något alldeles oerhört på oss socialdemokrater i Hölö/Mörkö för att vi inte kunde fixa pendeltåg (vi hade dock lyckats hösten 2006!) men som sålde ut samma fråga direkt efter valet för att få lite arvode från landstinget.
På några punkter skall jag dock ge Gripenstam rätt. Det var så – 2003 _ att de socialdemokratiska ledamöterna i landstinget nog var på väg att acceptera ett förslag om att lägga ner stora delar av sjukhuset. Skälet var förstås den fruktansvärda röra med gigantiska underskott som de socialdemokratiska kamraterna då hade ärvt från tidigare borgerligt styre. Vi socialdemokrater i Södertälje valde att ligga ganska lågt, att inte ge oss ut omedelbart på gator och torg för att försvara sjukhuset utan var otydliga – kanske man kan t.o.m. säga lite förstående – i förhållande till landstingskamraterna. Det var ett misstag!!
Sedan dess har den socialdemokratiska linjen i Södertälje vad gäller sjukhuset varit tydligt – det skall finnas ett sjukhus i Södertälje, Det skall om möjligt utvidgas – inte på något sätt inskränkas vad gäller den vård som erbjuds. Detta är inte något röstfiske utan snarare ett resultat av att medlemmarna tydliggjort sin inställning (vi är ju en demokratisk organisation).
Frågan om entrepenader är knepigare. Enligt min uppfattning är frågan om vem som ansvarar för drift av t.ex. vårdinrättningar av underordnad betydelse – det är principen om lika tillgång oaktat egen betalningsförmåga och den gemensamma finansieringen (via skattesedeln) som är de viktiga (ideologiska om man så vill) utgångspunkterna. Alla mina partikamrater delar inte den uppfattningen – de har fått för sig att det offentliga ägandet/driftsansvaret är en ideologisk fråga.
När högeralliansen (Gripenstams bröder) öppnar för att den offentligt finansierade vårdapparaten i privat regi skall kunna ta emot försäkringspatienter uppstår problem, inte när det gäller själva entrepenaden utan när det gäller lika tillgång. Definitionsmässigt är det förstås så att det enda intresse en svenska medborgare kan ha av att köpa sig en sjukvårdsförsökring är att köpa sig förtur. Då är det inte principen om lika tillgång som gäller utan plånbokens storlek som avgör. Det är svårt för ett privatägt sjukhus att inte prioritera den som kommer med mest pengar.
För många av mina partikamrater (som förbluffande ofta faktiskt är vanliga människor) men också för många “vanliga” vanliga människor är upplevelsen stark av att entrepenader inom ett så basalt välfärdsområde som akutsjukvård egentligen inte handlar om val av mest effektiva driftsform utan att det egentligen handlar om att öppna för upprättandet av ett system där vård heter pengar. Det är väl faktiskt inte så konstigt och borde kunna förstås också av en centerpartist. De kommer därmed inte alls att fara med osanning, vara fullproppade med lögner utan faktiskt, vilket vi alla politiskt aktiva borde vara uppmärksamma på, uttrycka sin genuint kända oro.
Sänkt standard
Mats Odell flummar till: “Igår kablades det ut att Mats Odell och högeralliansen vill sänka standarden i bostäderna för att de ska bli billigare. Men då vill i alla fall jag veta vad han menar med standard.
• Är det att lägenheterna är för stora?
• Är det för mycket ventilation?
• Är det uppvärmningssystemet eller elinstallationerna som han menar?
• Eller är det kanske byggkonstruktion i sin helhet?
• Andra saker som han kanske syftar på är han kanske vill ta bort tillgänglighetskraven som ger merkostnader?
• Skall ljudisoleringen bli sämre?
• Är det för många skåp och garderober eller behövs inte kyl, frys och spis?
• Kan det vara så att det enbart blir kallvatten eller ska rumsindelningen bort?
• Men det kanske ändå är toaletterna som kan skippas?
• Ska lägenheterna levereras utan mattor på golvet eller är lägenheten omålad och att det inte finns tapeter på väggarna?”
(Hittat via Jörgen Boström: Sverige de nya kåkstädernas land.)
Det är inte utan att man undrar……
Hade lite fel om Gaza
Peter Karlberg : Dick Erixon försvarar mördare: “Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).”
Tack vare en kommentar på det citerade inlägget blev jag uppmärksammad på att jag använt en felaktig siffra när det gäller antalet boende i Gaza. Jag hade slarvat och inte uppmärksammat att Sida slår ihop Västbanken och Gaza när det gäller denna uppgift. Via den Palestinska myndighetens motsvarighet till SCB får jag en annan och då förstås betydligt lägre siffra – det bodde 2006 alltså 1 443 814 människor i Gaza. Detta leder till att också min beräkning av befolkningstätheten blir fel – rätt siffra skall alltså vara 3955 dvs nästan precis som i Stockholm. Så för att förstå hur situationen när det gäller möjligheterna att skjuta raketer från obebodda delar av Gaza kan man alltså jämföra den tillgängliga ytan med hur Stockholms kommun ser ut (självfallet är inte geografi och spridning av folk densamma).
Aktiv EU-politik efterlyses
Social Democracy / Socialdemokrati: Eftergiven EU-politik: “I dagens krönika i Göteborgs-Posten argumenterar Leif Pagrotsky skickligt och effektivt mot regeringens passiva hållning i EU-politiken. Linjen är klok och torde kunna samla socialdemokratin och en majoritet av det svenska folket bakom sig:
Med EU kan vi göra Sverige bättre om vi samarbetar om saker som påverkar oss, som miljön eller jobben. Vi kan också påverka vår omvärld i kampen mot fattigdomen, för demokratin och för freden mycket effektivare om vi arbetar genom EU än vad vi kan med vår egen utrikespolitik. Men för att det skall vara någon mening med dessa möjligheter måste man veta vad man vill. Och man måste vara beredd att driva sin vilja, även om det ibland kan innebära att strida och ta konflikt. Tyvärr präglas Sveriges agerande i EU numera av motsatsen.”
Jag är faktiskt böjd att hålla med Peter Gustavsson – i Eu-frågor känns inte det så vanligt:-)
Pagrotsky efterlyser en aktiv svensk politik i EU och kritiserar inte bara den nuvarande regeringens pinsamma passivitet utan är också lite självkritisk mot de regeringar han själv var medlem av. Pagrotsky påpekar det uppenbara – om man inte tar strid för viktiga frågor kan man knappast vänta sig något inflytande, då blir man reducerad till sista vagnen på tåget.
En annan fråga är dock på vilka områden vi faktiskt har anledning att högt och tydligt hävda vår stämma. Pagrotsky likväl som andra EU-kritiska debattörer har hakat upp sig på alkoholpolitiken där de tycks tro att bara vi får göra som vi alltid gjort så blir allt bra (igen). Detta är förstås en villfarelse och betyder bara att man fastnat, precis så som också är fallet när det gäller andra droger – ett starkt försvar för metoder och mål som redan visat sig ineffektiva. Då är det läge att ompröva, läge att verkligen ifrågasätta och skapa en ny politik som har större förutsättningar att minska skador och andra negativa effekter av drogbruk oavsett vilken.
Några områden som jag tycker vi bör diskutera och få fram socialdemokratiska ståndpunkter inom är verklig fri rörlighet, fri handel med omvärlden, spelregler på arbetsmarknaden, ny jordbrukspolitik demokrati- och miljöfrågorna (finns förstås flera). Vi kommer nog inte att få högeralliansen att driva en aktiv och vettig politik i EU med mindre än att vi driver dem framför oss!
Klass mot klass
Fullsatt på Tvärdrags släppseminarium: “På måndagen 3 mars öppnade dörrarna till seminariet arbetarklassen och socialdemokratin – ett förhållande som tagit slut? Medverkade gjorde Tvärdragskribenterna Katrine Kielos, David Ericsson och Björn Elmbrant. Seminariet blev försenat eftersom arrangörerna var tvugna att dubbla lokalen, genom att ta bort en vikvägg. Björn Elmbrant inledde med att tala om “det förbjudna k-ordet”, klass, om en socialdemokrati som måste åter till en “gammaldags politik” som appellerar till en bred arbetarklass. Istället för en intressepolitik förs idag en värderingspolitik som är anpassad till medelklassen. ”
(Hittat via Petter Partikulärt som jag hottat via knuff.se.)
I måndags släpptes tydligen senaste (antagligen nr 2) numret av Tvärdrag som diskuterar socialdemokratin och arbetarklassen. Hittar dock inte några artiklar från detta nummer på deras webbplats, heller inga socialdemokratiska kommentarer till debatten men väl några kommentarer från folk med andra partisympatisörer. En av dessa är Petter Partikulärt som faktiskt har en i huvudsak korrekt analys och det ligger mycket i hans avslutande ord:
Jag tror att man kan se gårdagen lite som en miniatyr över sossarnas problem, där människorna i publiken utgör gräsrötterna och panelen partitoppen. I publiken var det viktigaste inte vilka värderingsord man använde, utan hur mycket ens lön och arbetsvillkor skulle förbättras. Att driva den politiken går nedifrån och upp. Tyvärr verkar S(AP?)-toppen inte förstå att resurserna de sitter på inte är duktiga ledarskribenter eller miljarder till rådslag, utan en arbetarrörelse som är villig att sluta upp bakom ett parti som rent objektivt skulle förbättra deras vardag.
I citatet från Daniel Suhonens rapport från seminariet pekas den stora frågan ut – socialdemokratins vandring från att föra en intressepolitik som gör att just arbetarklassen och till den närstående grupper uppfattar partiet som sitt till att föra en identitetspolitik som fragmentiserar medlems- och väljarbasen i allehanda subgrupper med sins emelan olika intressen. När det känns som om ledande företrädare tycker att det är viktigare att flörta med HBT-rörelsen än att tala till och för underbetalda undersköterskor i äldrevården har man faktiskt tappat fotfästet.
Kanske kan man som varandes icke-prenumerant på Tvärdrag och betraktande texter som inte finns på nätet som icke-existerande hopas på att åtminstone Katrine Kielos lägger upp sitt bidrag.
Äntligen lite snabba Scania-bilar
Anställda: ”Det var väntat”: “Dragkampen mellan Tyskland och Leif Östling är definitivt över sedan Volkswagen på måndagen köpte hela Investors aktieinnehav i Scania.
Och bland de anställda mottogs beskedet med ro.
På måndagsmorgonen meddelade Wallenbergarnas Investor att bolaget säljer hela sitt eget och även Wallenbergarnas stiftelser och minnesfonds innehav av Scaniaaktier för närmare 27 miljarder kronor till Volkswagen.Scanias huvudkontor och forsknings- och utvecklingscenter blir kvar i Södertälje säger Volkswagen i ett pressmeddelande. Man vill stödja Scanialedningen och företagets strategi och inte inom överskådlig tid planerar man några strukturella förändringar som skulle kunna påverka de anställda negativt.
På Scania mottog de anställda beskedet med blandade känslor.
Jari Turunen på Östra Växellådan känner ingen oro inför beskedet.– Jag tror inte heller att det får någon påverkan på Södertälje i stort men däremot är jag negativ till att sälja ut svenska företag. Sverige borde snarare göra tvärtom, säger han.
”(Hittat via Länstidningen.)
Visst är det intressant att notera att vi tidigare antog att kapitalet, åtminstone i dess Wallenbergska variant, hade någonslags nationell och industriell anknytning. Att så inte är fallet har ju varit känt länge – det är avkastningen som gäller och så har det förstås alltid varit. Idag med ökad rörlighet såväl för kapital som för varor och tjänster finns små hinder och också små fördelar med nationella känslor hos investerare.
Frågan är dock om inte Scania-arbetarna och kanske i förlängningen också kommunen borde vara lite oroligare, inte för att Volksvagen inte är svenskt utan för att bakom den koncernen tornar en annan upp sig som huvudägare, åtminstone om man får tro Reciprocity. Där refereras nämligen till Spiegel Online där det hävdas att Porsche avser att köpa upp Volkswagen.
Om det får de drastiska konsekvenser som Reciprocity hävdar vet jag inte. Att Porsche har en VD med s.k. “hårda nypor” torde vara ostridigt. Samtidigt har ju Scania en fantastisk produktivitetsutveckling under lång tid (kanske känns i ryggarna på de som jobbar där).
Man undrar om det finns fog för kommunalrådet Anders Lagos tämligen jovialiska reaktion:
Det har under en lång tid surrat många rykten om Scanias framtid. Jag tycker att det är bra att frågan nu är avgjord. Det vakuum som funnits på ägarsidan har nu klarlagts och det är bra för Scania.
Var tog skoldebatten vägen?
8 frågor: “1. Varför har partiledningen och ledande personer i rådslagsgruppen övergett partiets tidigare hållning i skolfrågor?
2. Varför måste samverkan i skolfrågor ske med ett parti som tillhör ”höger-blocket” – varför inte med parti i ”vänster-blocket”?
3. Skall inte det senast antagna partiprogrammet ange inriktningen för politiken även rörande skolan?
4. Varför lämnas partiprogrammet för samverkan med ett borgerligt parti?
5. Om vi väljer den borgerliga lösningen för skolan, får vi då ”en gemensam, sammanhållen skola för all elever”?
6. Varför har partiet övergett den tidigare tydliga ståndpunkten, att målet för socialdemokratisk skolpolitik är en betygsfri grundskola?
7. Varför lyssnar inte socialdemokratin rörande skolfrågor på arbetarrörelsens andra gren, nämligen fackföreningsrörelsen LO?
8. Har vi någon tydlig ”talesman” i ledningen för socialdemokratisk skolpolitik? Vem är det i så fall? ”
(Hittat via s-bloggar.)
C G Carlsson i Luleå är en enveten herre. Han vill diskutera svängningaran i skolpolitiken och gör det utifrån en stark förankring i den av kongressen(r) beslutade linjen. Tyvärr får han sällan svar. Nu har Carlsson skrivet ett öppet brev till partiledningen i vilket han ställer de ovan citerade frågorna. Jag kräver att han får svar!!!
Är folket ivägen – fördriv dem
Israel vill ha nya fördrivningar
: “Israels försvarsminister Ehud Barak vill nu starta ytterligare en fördrivning och etnisk rensning av palestinierna. Planen är att ta över marken i de norra delarna av Gaza och slänga ut alla palestinier därifrån. Den israeliska tidningen Haaretz skriver:“Statliga rättsexperter säger att det är svårt att bestämma om Israel kan flytta palestinska civila från de områden i norra Gaza från vilka raketer avfyras mot Israel. De säger att internationell rätt är baserad på prejudikat och i Israels fall saknar ärendet på många sätt motstycke. […] Rätts experterna blev ombedda att förbereda ett alternativ för “gradvis evakuering av befokningen” i Gaza från stridsområdena.”
Det är naturligtvis inte sant att fördrivning av palestinierna skulle sakna motstycke. Ej heller att det skulle saknas prejudikat. Israel har en lång historia av fördrivning: (klicka på länken ovan för att läsa mera)”
(Hittat via knuff.se.)
Kanske är det lite överdrivet att i detta sammanhang använda begreppet etnisk rensning – det som verkar planeras är att flytta palestinier (de är ju bara araber) från sina hem i norra Gaza så att man (dvs Israel) får lättare att beskjuta raketramper där och minska risken att samtidigt döda civila vilket ju ger en del dålig press(!).
Att fördriva palestinier är emellertid ingen bra idé, det har Israel en lång historia av och det har såvitt jag kan bedöma inte fört frågan om fred i regionen ett enda spår närmare sitt svar. Rimligen borde man också beakta att Israel redan sett till att Gaza är ett mycket tätt befolkat område som jag visade häromdagen. Hus och stora delar av infrastrukturen i Gaza har israelerna också redan förstört – en fördrivning skulle ju knappast enkelt kunna hanteras i resterande delar av Gaza.
Det fortsatta mördandet i Gaza upprör, inte bara mig utan också t.ex. Anders Svensson. Några av mina partikamrater – men långt ifrån tillräckligt många – uttrycker också tydligt sin avsky, upprördhet. Bland dem finns förstås Catharina Ullström och glädjande också Christina Meltin Westerlund.
Klein lysande om islamofobin!
Stå upp mot islamofobin!: “”Turbanskandalen” är en del av det som kallas ”muslim-smutskastningen” av Obama. Den innefattar allt från överbetonat uttalande av Obamas mellannamn till den viskningskampanj som förs på internet om att Obama skulle ha gått i en fundamentalistisk koranskola i Indonesien (en lögn), att han svors in i senaten på ett exemplar av koranen (ytterligare en lögn) och att han – om han blir vald – kommer att montera stora högtalare på Vita huset för att sända ut muslimska böneutrop (den hittade jag på själv).
Hittills har Obamas kampanj svarat med aggressiva korrigeringar som basunerar ut hans kristna tro, angriper angriparna och allmänt låter som ett samarbetsvilligt vittne inför kongressens kommitté för oamerikansk verksamhet. ”Barack har aldrig varit muslim och aldrig utövat någon annan religion än den kristna”, står det i ett informationsmaterial. ”Jag tillhör inte och har aldrig tillhört den muslimska tron”, förklarade Obama för en reporter på Christian News.
Obama måste naturligtvis korrigera lögner och felaktigheter, men han skulle inte behöva stanna där. Problemet med kampanjens motreaktion är att den låter den avskyvärda och rasistiska premissen för hela ”muslim-smutskastningen” stå oemotsagd: nämligen att det vore något skamligt med att vara muslim. Obamas anhängare säger ofta att de blir ”swiftboatade” [ett ord som anspelar på den förtalskampanj mot förre demokratiske presidentkandidaten John Kerry som bedrevs av organisationen ”Swift Boat Veterans for Truth”], och därmed accepterar de, liksom i förbigående, idén att det är lika illa att anklagas för att vara muslim som att bli anklagad för landsförräderi.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Ibland läser man faktiskt ögonöppnande texter. Noami Klein har skrivit en sådan som publicerats i Aftonbladet, Läs den, begrunda!
Det Klein visar är något som man i faktiskt inte altid tänker på. Om man som i fallet Obama anklagas för att vara eller ha varit muslim så är ju förstås den naturliga reaktionen – eftersom detta inte är sant – att förneka, korrigera och det gärna aggressivt och tydligt. Det som då försvinner är att anklagelsen ju förutsätter att det skulle vara till Obamas nackdel att vara eller ha varit muslim – skamligt, göra honom otänkbar som president etc.
Accepterar man detta postulat innebär det ju att man kommer att bekräfta bilden av muslimer som något oönskat, oberörbart, obehagligt, opålitligt dvs bekräfta islamofobin. Det beskriver Klein förstås bättre än jag – läs och begrunda.
Dick Erixon försvarar mördare
Hamas ansvariga för döda i Gaza och Israel: “Därför angriper Israel avfyringsramperna för Hamas missiler. Och eftersom Hamas placerat dem i bostadsområden, är det Hamas som gjort dessa bostadsområden till militära mål.
Till Reuters säger Ehud Barak, Israels försvarsminister och tidigare premiärminister för Labourparitet, Hamas responsible for civilian Gaza deaths:
Vi är inte glada över att civila drabbas i Gaza. Men Hamas och de som avfyrar missilerna mot Israel är ansvariga och de kommer att få betala priset.”
(Hittat via knuff.se.)
Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).
Det vi talar om är alltså Israels krigföring mot det palestinska folket i Gaza som altså skulle kunna jämföras med om resten av Sverige började kriga mot Stockholms kommun – och då har Stockholms kommun inte ens hälften så tät befolkning. Man undrar var de närmast försvarslösa palestinierna skulle sätta upp ramper – i Egypten kanske – så att de skall slippa kallas fega av Erixon och hans gelikar? Palestinier som saknar egentlig armé, som saknar flygvapen och som saknar flotta.
Men förstås – i Dick Erixons värld, och i Baracks, så får de som avfyrar raketer från Gaza betala priset (skylla sig själva) genom att se civila urskiljningslöst dödas av en fullständigt övermäktig av USA stödd krigsmaskin. Säg det till barnen som dödas.
Men de är ju bara araber!
Senaste kommentarerna