Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Betygssätt förtroenderådet
Låt idag bli en engångsföreteelse!: “I Uppsala arbetarekommun är vi inga varma betygsanhängare. Därför lade vår representant i förtroenderådet ett förslag om att justera i förtroenderådets uttalande. Men detta gillades inte – förslaget fick dras tillbaka efter påtryckningar från partiledningen.
Jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi förnyar den socialdemokratiska politiken. Men det räcker inte. Vi måste också förnya vår organisation.
Mona Sahlin började starkt. Hon talade om vikten av att ta tillvara partiets kärleksfulla kritiker, och rådslagsprocessen har fram tills nu varit mycket positiv.
Dagens händelser ger dessvärre en fadd eftersmak. Den skolpolitiska plattformen är i huvudsak bra, men det sätt varpå partiledningen tvingade på partiet ett beslut i betygsfrågan är inte ett exempel på hur beslut bör fattas i ett modernt folkrörelseparti. Mona Sahlin gav inte partiorganisationen något val – hon skulle ha ett mandat att förhandla med regeringen om betygen kosta vad det kosta vill.”
Detta oroar mycket. Bilden av hur debatt förs och beslut tas i partiet har mycket stor betydelse, ofta betydligt viktigare faktiskt än det faktiska beslutet. Men det är väl som med själva partiledarvalet – det fanns bara en kandidat och alltså i realiteten inget val. Här verkar det som om man gjort allt för att få igenom ett enigt beslut när det gäller betygsfrågan och något utrymme för ledamöterna i förtroenderådet (som någon påpekat inte kan/får upphäva kongressbeslut) att tycka annorlunda gives icke. Så sköter man inte den interna demokratin, så för man inte det demokratiska samtalet framåt.
Enligt DN har Mona Sahlin efter denna händelse sagt följande:
– Jag känner mig stärkt, jag har fått ett mandat som inte hade varit möjligt för några år sedan. Nu ska jag omgående ringa skolminister Jan Björklund och testa allvaret i det han sedan länge sagt att han efterlyser: en långsiktig blocköverskridande överenskommelse om skolan, som gör att betygssystemen inte rivs upp mellan varje mandatperiod.
Intressant metodval när det gäller att skaffa sig mandat om man alltså får tro herr Gustavsson!
Alla är förstås inte kritiska, så rapporterar Anders Löwdin om det hela utan att med ens en liten kommentar diskutera formerna utan är bara nyfiken på hur borgarna skall hantera inviten????
Mona har fått mandat att försöka nå en blocköverskridande överrenskommelse. Det ska bli intressant att se borgarna hantera denna invit.
Uppdaterat kl. 20.11: Jonas Morian har också samma “okritiska” förhållningssätt:
Detta har beskrivits som att Mona Sahlin vill ha fria händer i frågan. Det känns inte rättvisande. Av det jag uppfattat av debatten här så förefaller enigheten om att ompröva bland annat synen på betyg i skolan vara tämligen stor. Man verkar också vara beredd att ge partiledningen långtgående handlingsutrymme.
Dock skall sägas att Morian åtminstone förhåller sig lätt kritisk till flertalet debattörer ty från talarstolen tycks floskler duggat tätt.
Enligt SvD tog förtroenderådet beslut utan strid:
Från talarstolen vädjade Mona Sahlin om förtroenderådets stöd för tidigare betyg, och bad om ett omedelbart och tydligt mandat för att kunna göra upp med regeringen om det framtida betygssystemet.
- Det här är inte för Jan Björklunds skull, utan det är för ungarnas skull.
De borgerliga gick till val på att införa betyg från årskurs sex, i stället för dagens årskurs åtta, medan det i socialdemokraterna finns ett utbrett motstånd mot betyg i tidiga åldrar. Men utan strid fick Mona Sahlin gehör för sin linje. I ett uttalande slår förtroenderådet, partiets näst högsta beslutande organ, fast att socialdemokraterna är “beredda att sluta en överenskommelse om betyg tidigare än i dag”. Motkravet är att lärare inte ska få ge betygsliknande skriftliga omdömen under de första skolåren.
Själv tycker jag att det är rätt patetiskt att det som nu verkar vara den viktigaste omsvängningen av den socialdemokratiska skolpolitiken under mandatperioden (alltså fram t.o.m. nästa partikongress) tycks vara betygsfrågan. Inte vad jag skulle kalla en ny skolpolitik, verkar ju företrädesvis vara en återgång till den syn på skola, kunskap och lärande som var förhärskande när jag var barn vilket nu är rätt länge sedan. Vad och hur vi mäter och följer upp är nämligen långt mera betydelsefullt när det gäller styrning än vad vi sätter upp som vällovliga mål i läroplaner.
Jag kan inte låta bli att undra hur företrädare för min arbetarekommun agerade – finns nog inga bloggande sådana dessvärre, men något mandat från mig har de inte skaffat:-(
140 mil och deltid
Måste jobba – 140 mil från sin dotter: “Rebecka Magnusson bor i Luleå tillsammans med sin man Daniel och deras ettåriga dotter Saga.
Hon är springvikarierande förskollärare och stämplar upp till heltid. Han jobbar i den lokala matbutiken.
Men nu tvingas Rebecka bort. Långt bort.
Enligt arbetsförmedlingens regler måste hon nämligen vara beredd att flytta. Och för några dagar sedan kom en omskakande anvisning – från Karlskrona. En nybyggd förskola söker personal och trots att där varken finns löften om fast tjänst eller heltidssysselsättning så ombeds hon söka.
– Det känns riktigt jobbigt. Jag måste ta en provanställning 140 mil från min familj. Vi har inte råd att förlora a-kassan”
Visst är det absurt, även om det av Aftonbladets artikel är svårt att få en klar bild av om Rebecca Magnusson ännu så länge bara “tvingas” söka jobbet i Karlskrona eller om hon redan fått det. Det är förstås absurt om reglerna är sådana att hon skulle tvingas ta ett jobb 140 mil ifrån sin familj (1-årig dotter), en provanställning som dessutom inte är på heltid vilket väl skulle leda till att hon skulle tvingas stämpla där med. Ett deltidslön som barnskötare räcker väl knappast till för att kunna veckopendla vilket ju kunde varit en möjlig nödlösning.
Det reser dock en del frågor kring hur systemet borde vara utformat. Det är ju t.ex. inte rimligt att man skall kunna bosätta sig på en ort där man inte kan få heltidsjobb och därför alltid stämpla. Systemet kan alltså knappast vara fritt från regler som i någon mening “tvingar” en att röra sig i riktning mot där jobb finns (vare sig det är genom fysisk flytt eller genom byte av bransch) alternativt välja en lägre inkomst utan utfyllnad av a-kassa.
Om vi skall utgå från barnens behov är det förstås inte rimligt att man skall kunna tvinga isär familjer med a-kassan som styrmedel. Å andra sidan blir ju då frågan hur långt man skall kuna driva det, dvs hur stora ansträgningar måste en föräldrar göra för att kunna försörja sig/familjen. Skall det faktum att en har jobb i all oändlighet betyda att den andra kan stämpla, att familjen inte behöver pröva sitt val av bostadsort alternativt levnadsstandard alternativt yrkesval.
Den här typen av nyheter väcker faktiskt mer frågor än ger svar. Att fru Magnusson hamnat i en fullständigt absurd situation står dock klart – om det är högeralliansens avsikt eller en (oförutsedd) bieffekt av ett försök att utforma rimliga regler kan man spekulera om.
Daniel Möller har också reagerat och refererar till nyhetens upphov som tydligen är LO-tidningen.
Blir vi klokare med åren eller bara slöare
Fuskhysterin: “Det råder en fullkomlig hysteri i svenska media om människors eventuella fusk och om andra (rikare) människors reella fusk.
Vi kanske måste skaffa oss lite perspektiv på det hela. Jag är helt säker på att om vi frågade en vuxen svsnk om dennna någon gång i sitt livs fuskat, arbetat svart, varit sjukskriven utan att vara sjuk, tagit mot a-kassa fast man varit utomlands etc. Ja då skulle en majoritet ha gjort detta. Flertalet skulle ha gjort det när de var unga.
Om vi också inkluderade frågan om man någonsin begått ett brott så skulle förmodligen den sammanlagda andelen vuxna svenskar som begått nåt brott eller fuskat bli 100%. Flertalet när de var unga.
Alltså kan vi konstatera att mindre brott och fusk av mindre typ har de flesta gjort nån gång i sitt liv. Oftast i ungdomen. När folk blir vuxna uppför man sig bättre och klokare. Därför kan det faktum att Fredrik Reinfeldt en gång för länge sen betalade svart för en barnflicka inte anses vara speciellt allvarligt.
Men det har visat sig att en del människor inte blir klokare och vettigare med åren. Det gäller naturligtvis de flesta grovt kriminella. Men det verkar också gälla medlemmar i Moderata Samlingspartiet, inklusive dess regeringsmedlemmar och andra höjdare. Det är här problemen uppstår. När människor är vuxna och inte uppför sig på ett ansvarstagande sätt är det ett problem för hela samhället. Både moderaternas omogna agerande och de grovt kriminellas fortsatta brottslighet blir till problem som hela samhället på något sätt måste hantera.”
Anders Svensson har i stort sett helt rätt i det att de flesta säkert har gjort sig skyldiga till mindre brott och/eller fusk någon gång i livet, många säkert mer än en gång. Till en del har han också rätt i att en del sådant får räknas till kategorin ungdomsssynder. Huruvida minskningen av sådant med tilltagande ålder verkligen bara skulle vara en form av ökat ansvarstagande, tecken på mognad, är jag mera tveksam till. När det gäller vissa saker är det förstås så – ungdomens benägenhet att kanske ta en extra fridag på sjukförsäkringens beskostnad efter en blöt helg kan nog räknas dit dvs känns fel när man blir lite äldre (eller kanske är det bara för att festandet avtar?).
Att folks benägenhet att jobba extra svart minskar beror nog huvudsakligen på två helt andra faktorer 1) man får bättre ekonomi och 2) man orkar helt enkelt inte jobba så mycket extra. För en del är nog insikten om att åtminstone vissa typer av mindre brott/fusk skulle vara mera besvärande vid upptäckt när man blivit mer etablerad också en orsak. Men fortfarande gäller att rätt många även medelålders kan tänka sig (och gör) en del som kan kategoriseras som mindre brott/fusk.
Skiljelinjen tror jag är krokig och går t.ex. ofta mellan sådant som sker vänner och bekanta emellan respektive sådant som innebär systematiskt utnyttjande av arbetskraft. En annan skiljelinje går mellan sådant som direkt skadar andra respektive sådant som man åtminstone tror inte kommer att göra det (fortkörning skulle kunna vara exempel på detta, som ju dessutom avtar vid lite högre ålder på grund av insikt om sämre reaktionsförmåga). En tredje skiljelinje går mellan att konsekvent utnyttja svart arbetskraft respektive att betala någon svart som man vet huvudsakligen försörjer sig vitt.
En fjärde skiljelinje har mer med det rättsmedvetandet att göra dvs vissa typer av bestämmelser har svagt stöd varför brott mot dessa inte alls betraktas som brott/fusk. Vilka dessa bestämmelser är varierar mellan olika grupper och kanske också i viss mån geografiskt.
Det finns tror jag två skäl till varför det går att piska upp ett mediadrev mot fuskande moderata ministrar – och varför man bör göra det.
De har blivit valda på ett program som bygger på att folks fuskande (med bidrag) skall bekämpas. Då blir eget fuskande lätt problematiskt. De har i allmänhet hyfsad ekonomi. Då blir just betalning av svarta tjänster mera stötande, i synnerhet som det framstår som systematiskt.
Fascism eller bara korkade?
När ministern själv fick övervaka: Bodströms utredare bekänner färg: “Om man vore Thomas Bodström och ville få igenom den där extremvarianten av datalagring som han slogs för in i det sista i EU, hur skulle man agera? Om man alltså ville lagra information om exakt allt vi gör på nätet, om all fildelning, om allt chattande, om allt webbsurfande? Och inte bara nöja sig med det som andra länder kunde acceptera som tvång inom EU, dvs i princip information om telefonsamtal, e-post och själva uppkopplingen till nätet, men inte vad man har för sig och vilka platser man besöker?
Man skulle förmodligen beställa en utredning som såg ut som den Gudrun Antemar idag levererade till Regeringen, SOU 2007:76, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Hon tillsattes av Bodström och har jobbat i ett och halvt år med att föreslå hur den svenska implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv skall se ut.”
Skulle man i all sin naivitet kunna hoppas att nuvarande justitieminister Beatrice Ask kommer att kasta denna utredning i papperskorgen elelr åtminstone låta den försvinna i en byrålåda – bara för att den tillkom på Bodströmskt initiativ? Troigen inte – Ask har hittills inte visat särskilt mycket större omsorg om den personliga integriteten. Hon har dock fortfarande chansen.
Oscar Swartz pekar på en av utredningens absolut mest skrämmande delar:
“Men som tur är har datarådet (härlig titel för vissa befattningshavare hos Datainspektionen) Hans-Olof Lindholm skrivit ett särskilt yttrande i slutet av utredningen eftersom han inte alls kunde ställa upp på förslagen. Här tar jag bara upp den fullkomligt förödande punkten han pekar på och som av juridiska amatörer lätt skulle förbises: De centrala delarna där man definierar vilka data som skall lagras har den lagtekniska formen av en förordning. Jaha? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket inte inser allvaret i detta och jag ser inga journalister som har förstått det ännu.
Lagar stiftas av riksdagen. Förordningar beslutas av regeringen.”
Det är många som kommenterar denna fråga – dock företrädesvis i bloggar, mycket lite märks på t.ex. tidningarnas ledarsidor (kanske något för Dagens Arena att bita i, Nisha, men det kanske inte är kvinnligt nog!). Flera har börjat använda begreppet Fascism 2.0, jag tror dett emenerar från Blogge Bloggelito eller möjligen Rick Falkvinge och används av Erik Laakso.Fascism 2.0 verkar ha dykt upp som begrepp i samband med Skatteverkets helt sanslösa tolkning av sitt uppdrag när de med hot om vite kräver att s.k. service providers skall lämna ut all information om alla sina kunder. Med utredningens förslag vad avser vilka uppgifter som skall lagras och överlåtandet av definitionen av vilka uppgifter till ett regeringsbeslut har vi i alla fall tagit rätt kraftiga kliv i riktning mot det hotande Bodströmsamhället. Det är dags att säga ifrån!
Även Jonas Morian diskuterar förslaget:
Även DN har plockat upp detta och refererar till att utredningen och dess egna experter konstaterar att den personliga integriteten inskränks genom förslaget. Experterna pekar främst på risken att uppgifter läcker till obehöriga, och att de inom kort kommer att användas också för andra ändamål. Lagen riskerar också ge en psykologisk effekt, enligt experterna, som gör att ”människor blir rädda och misstänksamma och i högre grad upplever att de lever i ett kontrollsamhälle”.
Aftonbladet versus Dagens Arena
Spiken i kistan: “Där dödade jag väl alla chanser att någonsin få komma tillbaka till Aftonbladet…”
Nisha Besara måste har uttryckt något oerhört förgripligt eftersom hon refererande till en artikel/intervju i Dagens Media verkar tro att hon blivit av med alla möjligheter att komma tillbaka till Aftonbladets ledarredaktion (varför nu någon skulle vilja skriva där?).
Jag letar dock förgäves och hittar bara detta:
– Det går upp och ner med den, nu går det mest ner tycker jag. Bland annat saknar jag kvinnliga ledarskribenter.
Jag saknar inte kvinnliga ledarskribenter på Aftonbladet (främst för att det inte är någon kvalitativ skillnad) där såvitt jag förstår 4 av 9 är kvinnor och chefen dessutom väl också är kvinna (men jag kan ju ha fel). På Dagens Arena förefaller inte proportionerna vad gäller kön särskilt annorlunda med den skillnaden att 3 av 6 är kvinnor. Det som är mer intressant kanske är att en av Dagens Arenas ledarskribenter är partistyrelseledamot i Feministiskt initiativ, någon motsvarighet till det har jag inte hittat på Aftonbladets ledarsida där religiösa griller verkar vara mer meriterande. Aftonbladets ledarsida är ju dessutom mera tydligt socialdemokratiskt orienterad – Dagens Arena försöker vara lite bredare vänster tror jag. Dagens Arena har också två skribenter vars ursprung i någon mening tycks vara Turkiet, till det har Aftonbladet heller inga motsvarigheter.
Skälet till att jag förut inte kunde hitta Dagens Arenas ledare tycks för övrigt vara att den lanseras först på måndag vilket inte framgick av den information jag fått.
Ny ledarsida på nätet – Dagens Arena
Dagens Arena: “Arenagruppen lanserar en daglig, webbaserad ledarsida, Dagens Arena.
Den borgerliga dominansen i den kommenterande och opinionsbildande journalistiken är ett demokratiproblem. Vänstern och arbetarrörelsen har varit dåliga på att bemöta den. Dagens Arena vill ändra på detta genom en radikal och progressiv position i samhällsdebatten. ”
Fick ett mail med information om att Arenagruppen startar en ny webbaserad ledarsida. Pressträff var idag kl. 11.00 men ännu kan jag inte hitta några ledare dvs går man in på Dagens Arena kan man bara anmäla sig som prenumerant på ett nyhetsbrev. Chefredaktör är i alla fall Nisha Besara och övriga medarbetare Håkan A Bengtsson, Björn Elmbrant, Katrine Kielos, Devrim Mavi och Per Wirtén.
Skall bli spännande att se vilken teknk de valt – om de använder t.ex. Twingly eller någon annan tjänst – för att koppla samman ledarsidan med bloggar.
Frågan är också vilka som är målgruppen. Siktar man in sig på oss redan aktivt politiskt intresserade dvs en liten del av de partipolitiskt aktiva eller satsar man på att nå en större publik. Om så, vad kan tänkas vara receptet för att få vanliga kvällstidningsläsare att gå in på en renodlad ledarsida?
Lärande versus inlärning
Bryt med flumpedagogiken: “Men dessa värden har skjutits åt sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas.
I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns.
Att återupprätta respekten för inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla problem, men många.”
(Hittat via knuff.se.)
Inger Enkvist har lösningen på många problem om än inte på alla. Återupprätta lärarens auktoritet (med auktoritära metoder får man anta) och lämna all kunskap om hur lärande går till på historiens sophög verkar vara denna – nästan – universella metod.
När hon beskriver sitt förslag som en kritik av den “nya pedagogiken” blir man lätt förundrad. Det som Enkvidt rubricerar som ny pedagogik verkar vara det som väl i filosofiska termer kan härledas från Rousseau över Dewey och Vygotskij (tidigt 1900-tal) och framåt. Den rörelsen kan ju bara delvis sägas har nått klassrumsverkligheten idag. Den nya pedagogiken på 2000-talet representeras egentligen bättre av
Hittat via Rickard Gatarski som har denna video som en av “fyra fruktansvärda filmer”, allihopa värda en titt.
Holstein vill ha utnyttja billig arbetskraft
: “Vi saknar bara politisk vision och handlingskraft. Vi borde också göra enorma investeringar i infrastruktur men köpa infrastrukturuppbyggnaden till internationella priser. Med andra ord skrota de svenska minimilönerna, ingen har ju råd att betala dem ändå, alla tvingas köpa svartjobb. ”
(Hittat via knuff.se.)
Johan Staël von Holstein tillhör inte de skribenter jag följer. Ibland dyker dock något alster upp t.ex. på knuff.se och kommenterandet gör mig lite nyfiken. Till en del håller jag med Holstein – det saknas politisk vision.
Men Holsteins vision är däremot inte särskilt intressant. Han vill upprepa dn idé Dubai byggs på; om att baserat på ett hårt utnyttjande – utsugning – av billig arbetskraft från Asien skapa ett nytt samhälle för de välbeställda (i vilket de vars arbete det bygger på inte har någon plats annat än möjligen som tjänstehjon). Det här, milt uttryckt, råa kapitalistiska 1800-talstänkandet – var kommer det ifrån?
Alltså man undrar – varifrån kommer år 2007 idéer om att vi som lever i den rika delen av världen skulle ha rätt att ytterligare berika oss baserat på direkt utnyttjande av billig arbetskraft från fattigare länder. Varifrån kommer denna idé om att de skall jobba här under väsentligt sämre förhållanden än motsvarande inhemsk arbetskraft?
Lite IT i skolan-läsning
Øystein Johannesen är på väg till Harnessing Technology-konferensen i Birmingham – tänk om man hade Øysteins oceaner av tid att delta i konferenser:-)
Han ger oss lite lästips som sannolikt kan vara av stort intresse.
: “Konferansen inngår i britiske myndigheters satsing på IKT. Hjemmeleksen før konferansen (ingen rangel i kveld, kun seriøs lektyre på rommet):
Harnessing Technology: learning in the 21st century: call to action – which outlines the processes of strategic revision leading up to the conference.
Harnessing Technology Review 2007: summary report – which is a summary on the progress and impact of technology in education.
2007 Annual review – which sets out Becta’s objectives for 2007-08”
Betala svart!
”Varför ska jag betala när andra inte gör det?: “– Svart arbete och skattefusk finns i alla länder och jämfört med de flesta andra så har vi faktiskt hög skattemoral i Sverige. Vi får ofta besökare från utlandet som undrar hur vi kan ha så höga skatter och så hög frivillig medverkan samtidigt. Och svaret är ju att de flesta ändå vill göra rätt för sig.”
Anders Stridh, strateg på Skatteverket, tror att skattemoralen luckras upp då ministrar och andra “framstående” personer avslöjas som fuskare. Jag tror knappast det, istället är det precis som herr Stridh också uttalar i intervju i Aftonbladet att
“För många är det ok att utföra mindre tjänster, byten etcetera, medan man ser på svart arbete i andra sammanhang mer allvarligt.”
Viktigt att komma ihåg är att denna informella ekonomiska sektor som består just av mindre tjänster, byten m.m. faktiskt finns överallt, inte är särskilt kopplad till skattenivå och till sin karaktär faktiskt är nyttig. Den möjliggör ett utbyte utan vilket rätt mycket skulle strula för många. Innebär inte heller ett egentligt problem så länge de flesta samtidigt “gör rätt för sig” dvs jobbar vitt, redovisar huvudelen av sina intäckter osv.
Jag tror dock att många ser mycket negativt på arbetsgivare som utnyttjar svart arbetskraft och lika negativt på rika eller åtminstone hyfsat välbeställda människor som alltså borde ha råd att betala lagstiftade avgifter.
Senaste kommentarerna