Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Liberaliseringen snabbast i Sverige – och vad har vi vunnit på det
Liberaliseringen snabbast i Sverige – DN.SE: ”Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer, konstaterar tankesmedjan The Heritage Foundation”
(Hittat via Knuff.)
Roligt när vi (Sverige) hamnar i topp på listor för det är ju så vi bygger vår självkänsla. Hamnar vi lite längre ned i någon internationell undersökning/ranking så använder vi det gärna som underlag för att utdöma våra lösningar alldeles oavsett – resultaten blir snabbt slagträ i mer eller mindre enfaldig politisk debatt.
Som 酩酊老翁 skriver:
Man påstår idag i gammelmedia att Sverige har liberaliserats snabbare än något annat västland. Till stöd för detta infantila påstående hänvisar man till en amerikansk ”tankesmedja”, varvid man undrar om det då är den amerikanska definitionen av ”liberal” (= socialistisk) som avses.
I vilket fall som helst ingår i ”beviskedjan” ett knippe socialliberala ytterst måttliga ”vafrihetsreformer” och några avregleringar. Oaktat dessa kan man än i denna dag inte handla vin och huvudvärkstabletter i livsmedelsaffären på samma sätt som i andra länder i Europa och Nordamerika, utan tvärtom består det statliga detaljhandelsmonopolet och den abnorma straffskatten på alkohol, liksom statligt monopol på spelverksamhet med mera. Liberalt?
Själv undrar jag förstås om hela kedjan med övervakningsreformer helt förbisetts av den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation som själva presenterar sin verksamhet så här:
Founded in 1973, The Heritage Foundation is a research and educational institution—a think tank—whose mission is to formulate and promote conservative public policies based on the principles of free enterprise, limited government, individual freedom, traditional American values, and a strong national defense.
Så att det inte är medborgarens frihet som står i första rummet när The Heritage Foundation rankar liberala stater verkar rätt sannolikt, det skulle väl vara rätten att bära vapen då. Isobel Hadley-Kamptz skriver under rubriken Välkommen till ett nytt DDR
Om teknikutveckling gör att makt försvinner från den mäktige kommer hen försöka ta igen makten på andra områden.
Om tekniken gör det möjligt för den som redan har makt att få ännu mer kommer hen söka göra det också.
Så ser vi hur nätet med dess maktförskjutningar och -förstärkningar bidragit till ökad övervakning från såväl stat som arbetsgivare.
Ystra teknikevangelister påstår att vi numera alla har kontroll över våra produktionsmedel.
Marxismen genomförd! Det kallas humankapital och syftar ytterst på arbetssäljarens hjärna.
Men de som tidigare kontrollerade de fysiska produktionsmedlen försöker nu bara hitta nya styrningsmedel, arbetsgivare kräver arbetssökande på facebook-loginuppgifter för att kontrollera deras privatliv, kräver mobilen på dygnet runt, kräver att den anställde ska ”leva varumärket”.
Det är – förutom då kritiken mot detta kontrollsamhälle i vilken jag helt instämmer – värt att notera att det Hadley-Kamptz blottlägger är statens roll som kapitalets (de som kontrollerar produktionsmedlen) förlängda arm. Det är bara till ringa del som Annie Lööf förvandlats från ”ung och principfast till tyst och följsam partiledare” för att hon blivit regeringsmedlem (är kåt på makten) utan för att hennes roll därmed ändrats från att vara idealistisk ungdomspolitiker till att vara förvaltare av den borgerliga statens roll som övervakare/upprätthållande av den rådande produktionsordningen.
Men åter till sakfrågan – har de reformer som nu renderar oss denna framtående plats i rankingen av liberaliserade länder gett positiva resultat, alltså har vi medborgare i staten Sverige fått det bättre, blivit lyckligare. Svaret är dessvärre inte enkelt. Att fler människor nu kan komma hit och jobba måste ju ses som positivt både för de enskilda människor som därmed ges en utkomst och för att fler människor därmed bidrar till vår tillväxt (försåvitt de inte tvingas till usla arbetsförhållanden och svältlöner). Att vi inte fått bättre tågtrafik får väl ses som rätt negativt och väl belagt. Frågan om huruvida skolan faktiskt blivit bättre diskuteras men mer eller mindre välargumenterade rop på att åter reglera den mera statligt tyder ju på att många i alla fall drar slutsatsen att liberaliseringen också på det området misslyckats. Att vi har flera mobilnät varav inget egentligen har fullständig täckning tyder väl på att också telekom är ett område där vi ännu inte kunnat skörda frukterna av liberaliseringen. Frågan är om det finns några områden där vårt land fått ökad internationell konkurrenskraft genom de genomförda reformerna. Tvärtom verkar det väl mera som om vi öppnat för (vilket inte alltid men ofta innebär försämringar kanske) fler globala aktörer, tänker på drift av kollektivtrafik som exempel.
Nyheten har också kommenterats bl.a. av Martim Moberg och Peter Högberg. Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Ideologi, Isobel Hadley-Kamptz, Kapitalet, Kommunalisering, Kommunikationer, Martin Moberg, Peter Högberg, Politik, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Utbildning, Yttrandfrihet, 之乎者也, Hans Bergström, Per Thullberg
Reglera mera – stäng krogarna
Dagens alkoholpolitik räcker inte: “Skador och lidande till följd av alkoholkonsumtion ökar inte i takt med antalet alkoholister, utan med den totala mängden alkohol som konsumeras. Vi måste alla dricka mindre,…”
Ett fantastiskt “statement” av Victor Bernhardtz, tänk vad bra allting var när vi hade motbok och såg till att bara stadshotellet kunde servera alkohol och detta bara på tidig kvällstid. Då gick ju folk hem och la sig i tid!
Frihet är det bästa ting
Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”
(Hittat via knuff.se.)
Frihet är det bästa ting – därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel – ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.
När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.
Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det – frihet skall gälla alla!
Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod – inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.
Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.
Också lite parentetiskt – vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.
Och årets politiska blogg…
fär väl sägas ha två vinnare. Isaballa Lund på första plats och Blogge Bloggelito på andra, men de båda är i en klass för sig (runt 300 poäng före trean). Båda tillhör mina favoriter.
Isabella Lund har visat att bloggen går att använda som verktyg för att ge röst ut åtminstone en representant för en grupp som vårt samhälle gör sitt bästa för att osynliggöra (med hycklande DN i spetsen). Hon bloggar också med en ständig risk att det skall slå tillbaka mot henne privat varför Isabela Lund är en pseudonym och under året fick vi uppleva hur hon hotades med exponering av sitt verkliga namn. Hon skriver dessutom bra. Grattis säger jag och instämmer i Bloggen Bents ord:
Och priset för Årets Politiska Blogg 2007 går till….: “Det är med stor glädje och stolthet som jag kan säga det som jag kommer att säga nu. För första gången på mycket länge i svensk politik, så var det horan som vann.
Den stora vinnaren av Årets Politiska Blogg 2007 är med andra ord, Isabella Lund!”
Blogge Bloggelito tar också strid i viktiga frågor som yttrandefrihet, sexualitet, droger, upphovsrätt m.fl. utifrån en extemt libertiansk ståndpunkt. Han är dessutom en stor Kina-vän och kännare vilket även det tilltalar en gammal maoist:-) Det är befriande och leder ofta – när han inte hänger sig åt socialismbashing där han missar grovt – fram till ståndpunkter som jag delar.
Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.(SAPs partiprograms inledande stycken)
Vill du dansa….
Behövs fler danstillstånd?: “Nu undrar jag följande:
Varför ska det vara så krångligt att vara spontan på krogen och dansa om man har lust? Svenskar brukar ofta anklagas för att vara stela och hämmade. Lagstiftningen hjälper knappast till i detta fall.
Varför har så få krögare danstillstånd?”
En lite udda variant på tillståndshysterin uppmärksamas av Ulrika Ehrensvärd – danstillstånd. det faktum att sådant krävs (och att det förstås är förenat med villkor) innebär ju precis som Ulrika påpekar att en krogägare måste förhindra spontandans.
Statlig eller socialdemokratisk dubbelmoral?
Rekord i spritkyrkan: “Försäljningen av Absolut vodka har ökat explosionsartat genom åren. År 1980 producerades runt 100 000 liter. Under 27 år har produktionen vuxit nästan 1 000 gånger, och årets försäljningsmål uppgår till 96,3 miljoner liter.”
Visst pumpar Vin & Sprit in överskottet till statskassan men känns det inte lite konstigt att å ena sidan “glädjas” över svenska statliga försäljningsframgångar när det gäller alkohol och å den andra sidan ta del av Systembolaget skräckpropaganda (som baseras på Folkhälsoinstitutets välbelagda forskning) när det gäller effekterna av ett borttaget monopol.
Och så finns det folk som faktiskt försvarar att staten skall äga Vin & Sprit och kränga sprit till folk i andra länder!
Höj gränsen för rattonykterhet
Pilsäter var en kvart från att slippa tjära och fjädrar: “Hursomhelst, jag införskaffade apparatur, dyr sådan, den som polisen använder. Efter ett års vetenskapliga studier på mej själv vet jag åtskilligt som jag inte visste förut. Exempelvis att det är omöjligt att själv avgöra var man befinner sig på skalan mellan 0,0 och 0,3. Vid 0,5 (den gamla gränsen för rattonykterhet) inser man att man bör vänta lite med att köra bil. Men omöjligen vid 0,2. Och har man 0,2 är man 15 minuter från laglighet. Om Karin Pilsäter åkt fast en kvart senare hade ingenting blivit känt om hur nära katastrofen hon var och som statsråd hade hon knappast haft någon anledning att redogöra för saken. Eller om hon anat oråd hade hon kunnat vägra att blåsa i polisens apparat. Man hade visserligen släpat iväg henne till ett blodprov med tvång, någon timme senare. Men då hade hon haft 0,0.”
Jan Guillou har ägnat ett år att studera promille – av någon anledning måste man vara PLUS-medlem hos Aftonbladet för att kunna ta del av hans artikel i dess helhet. Vetenskapligt hävdar han men det kan förstås diskuteras eftersom han verkar ha studerat sig själv. Hans slutsats finns det dock ingen anledning att ifrågasätta. Att ha 0,2 promille som gräns för rattonykterhet är fånigt eftersom man inte är påverkad på ett sätt som äventyrar trafiksäkerheten och det samtidigt också är omöjligt att känna att man är för påverkad för att köra bil.
Återinför istället en gräns som de facto utgör tecken på verklig olämplighet som bilförare. Det torde vara runt den gamla 0.5-gränsen men för att bibehålla symbolvärdet i en sträng lagstiftining på området kanske man borde sätta den till 0,4.
Drogbruk – en kulturfråga
Blogge Bloggelito tar under rubriken Du ska dricka alkohol, neger! upp en rad aspekter på drogbruk och argumenterar väl för en förändring av vår (svenska) syn på olika typer av droger. Alldeles särskilt tänkvärd är följande rätt provocerande tankegång:
Den svenska staten har det drogfria samhället som mål. Det är en social renhetsutopi som saknar motstycke i resten av världen, där man istället ofta förnuftigt konstaterar att människan nyttjar droger och försöker begränsa skadeverkningarna av detta nyttjande. I exempelvis Holland och Storbritannien ser man ingen poäng med att förbjuda kat, då skadeeffekterna är minimala.
Men den svenska staten har också det multikulturella samhället som mål. Multikultur är uppenbarligen bra så länge det handlar om tillskott som kebab och falafel, men hur man egentligen har tänkt vad gäller andra kulturella uttryck är mer tveksamt. Det gamla synsättet var att invandrarna ska anpassa sig till svenska normer, men detta har successivt kommit att ändras – anpassningen ska ske ömsesidigt.
För droger gäller dock den svenska linjen orubbad. Flyktingar och andra invandrare från exempelvis Somalia ska inte få tugga sitt kat. Istället ska de fogas in i den svenska alkohol- och nikotintraditionen. Negern ska läras att supa och röka, att bruka vodka istället för att missbruka den mycket mildare drogen kat – ty med svenska statens språkbruk, som medierna gärna använder av någon anledning, är all hantering av de droger staten anser olagliga missbruk per definition. Samma resonemang gäller andra kulturella subgrupper, inklusive inhemska sådana (till exempel ravekulturen med dess milda hallucinatoriska preparat).
Att den svenska politiken när det gäller narkotiska preparat är misslyckad torde vara uppenbart för var och en. Magnus Linton skrev 2002 en utmärkt artikel om densamma där han försöker härleda uppkomsten av den “massiva politiken” ur vilket jag citerar en liten bit:
Självfallet måste den massiva politiken också ses i ljuset av de höga ambitionerna med det svenska välfärdsprojektet som sådant. Viljan att vara en förebild för andra länder präglar denna mer än kanske någon annan fråga och under 80-och början av 90-talet blir narkotikafrågan ett område där partierna bjuder över varandra i att visa handlingskraft. Bevekelsegrunderna skiftar, men frågan är användbar för alla: socialdemokraterna vill visa att ”i vårt Sverige tillåts ingen falla ur”, vänster- och miljöpartiet gör inför folkomröstningen 1994 drogliberalism synonymt med EU, kristdemokraterna ser ”knarkets utbredning” som ett tecken på att skolan svikit i kristen fostran, moderaterna som ett bevis för att polisen behöver mer resurser, för folkpartiet ligger en fortsatt absolut politik i linje med folkpartiets rötter i nykterhetsrörelsen medan centern pekar på urbaniseringens förfärande konsekvenser. Ny demokrati, som väljs in i riksdagen 1991, är kanske de som har allra störst användning av frågan: knarket väller in med invandrarna.
Missbruksforskaren Leif Lenke söker den absoluta politikens rötter i religion. Framväxten av västvärldens nykterhetsrörelser under förra seklet fick en snabb uppdelning i två grenar – en radikal och en moderat – där den förra sprang ur de frikyrkliga väckelserörelserna. Hos dem fanns ett starkt etiskt element i alkoholkritiken och därför krävde de, skriver Lenke, ”total avhållsamhet från alla alkoholhaltiga drycker och förespråkade med en terminologi från drogdebatten ’ett alkoholfritt samhälle’” (Sociologisk Forskning 4/91). Den moderata grenen – för vilka problemen gällde folkhälsa och inte moral – hade inga invändningar mot öl och vin utan menade att det var starkspriten som skulle bekämpas. Länder i den frikyrkliga grenen – som Sverige, Finland och USA – prövade senare drastiska åtgärder som totalförbud eller motbokssystem medan den moderata – typ Holland, Västtyskland och Danmark – försökte hantera alkoholproblemen via skatter och andra restriktioner.
Traditionerna lever. Dels har de radikala länderna i dag en lägre total alkoholkonsumtion men ett mer problematiskt dryckesmönster medan den moderata grenen har en högre totalkonsumtion men ett mindre problematiskt dryckesmönster. Och dels, vilket är Lenkes huvudpoäng, lägger traditionerna ett tydligt raster över dagens europeiska narkotikadebatt; i de länder vars alkoholkritik bottnade i folkhälsa är skadelindring (harm reduction) en självklarhet medan varje sådan tanke är mycket kontroversiell i länder vars alkoholkritik tog avstamp i moral.
Vi har alltså skapat ett problematiskt dryckesmönster som vi vill tvinga på människor som kommer från andra kulturer där ett sådant inte finns – givet förstås att vi accepterar premissen att människor har och kommer att ha behov, vilja att i rimlig omfattning bruka droger. Missbruk har som de flesta också förstår andra orsaker än bara bruk – sociala problem brukar vara de mest uppenbara.
Handla alkohol på nätet – vad gäller?
Tullen fortsätter
granska nätsprit: “Tullen ska även i fortsättningen omhänderta alkohol som inhandlats via nätet om man misstänker att svensk punktskatt inte betalats. Därför tror folkhälsominister Maria Larsson (kd) att den nya näthandeln med alkohol kommer att växa ytterst marginellt den närmaste tiden.”
Nu har jag inte kollat i nätbutikerna men om svensk punktskatt skall betals så innebär det väl att man inte skall betala något annat lands punktskatt. Hur är det med momsen? I viket fall tycker jag att det är bra att vi fått lite mera klarhet och också att det är riktigt att – särskilt för de som inte själva enkelt kan resa – man skall få importera själv. Lite underligt blir det dock om det fortsatt blir billigare att själv åka dvs om man då slipper punktskatten. Själv har jag t.ex. på Irma i Danmark hittat några utmärkta, billiga viner kvalitetsmärkta av COOP Norden. Kanske kan jag nu börja beställa dem direkt i Konsum-butiken?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Alkoholpolitik, SvD
Fånig begränsning av uteserveringar
Öla i solgasset: “Den som redan nu är sugen på att ta en öl på Storgatan får vänta några veckor. Södertäljes krogar får ha uteserveringarna öppna från den 30 april till den 30 september. ”
Det är ju kul att antalet uteserveringar blir flera. Det är däremot inte så kul att åny påminnas om den fullständigt bisarra iden att dessa bara får ha öppet mellan 30 arpil och 30 maj. I Oslo där jag var i början av januari var flertalet öppna också då, dvs mitt i vintern. Avgörande bör förstås vara om det finns gäster och om krogen ifråga väljer att ha öppet – byråkratiska regler skall inte finnas överhuvudtaget.
Lika bisarrt är för övrigt eldningsförbudet i trädgårdar. Nu är det 3 veckor kvar tills man får elda upp sin rishög – risk för eldningsförbud vid den tiden på året?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, LT, Alkoholpolitik, Södertälje, Serveringstillstånd
Senaste kommentarerna