Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Kd behövs visst
Kd:s krissiffror är delvis mitt fel
: “Kristdemokraterna är lite för principfasta och konservativa. Vi lever i ett nytt samhälle och ny verklighet och denna brist på nytänkande och oförmåga att anpassa sig till en ny verklighet är besvärande. Vi sa det till kristdemokraterna!
Jag säger det igen – man kommer inte till riksdagen som betonghäck – det gäller att locka väljare också. Sju av tio svenskar är för att homosexuella ska få gifta sig.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Av för mig fullständigt outgrundliga skäl har tydligen Lotta Gröning agerat rådgivare åt kristdemokraterna (kd). Hon tycks ha uppfattningen att en riktig strategi för detta parti är att överge principer och bli mindre konservativt – vilket exemplifieras med att eftersom 7 av 10 väljare vill gifta sig med samma kön:-) så bör inte kd gräva ner sig i motstånd mot detta.
Jag tror inte alls så är fallet och skulle snarare vilja hävda att det enda existensberättigande som kan finnas för ett kristdemokratiskt parti ligger just i värdekonservatismen. Visst, det kommer aldrig att locka en majoritet av väljarna men det kommer att locka just de värdekonservativa och det är ingen oansenlig grupp. Kd skaffar sig problem med väljarstödet just för att man inte är tillräckligt principfast, just för at man inte är konsekvent konservativ, just för att man försöker framstå något man i grunden inte är. Häromdagen försökte t.ex. Göran hägglund framstå som progressiv i miljöpolitiken genom att pulicera en artikel i DN under – den av DN satta (?) – rubriken “miljonprogrammets hus bör rivas av miljöskäl”.
Man kan faktiskt säga att det finns två tydliga ideologiska baser som saknar representation i det svenska partiväsendet (annat än styckat och delt). Den ena är just värdekonservatismen. Den andra är liberalismen i mer klassisk libertariansk tappning – alltså försvar av personlig frihet, integritet, minimal lagstiftning etc. Båda dessa brister ställer till det för väljarna och när det gäller konservatismen ger det en lucka för t.ex. Sd att försöka fylla. När så också vänstern svajar dvs inte håller fast vid mer klassisk klassanalys och i viss utsträckning blivit statskramare och trädkramare blir den ideologiska förvirringen närmast total. Då kan man gå i land med att sälja högern som “det nya arbetarpartiet”.
Spännande debatt ikväll – lyssna på Lund
Den lyckliga horan – finns hon? Debatt ställer frågan till feminister och prostituerade.: “Eskorterna vill inte längre kallas offer utan entreprenörer. Det hävdar 45-åriga Isabella Lund, bloggande, universitetsutbildad tvåbarnsmamma och sexarbetare.”
(Hittat via knuff.se.)
Isabella Lund kommer i kväll kl. 22 att delta i Stina Lundberg Dabrowskis debattprogram. Det skall bli spännande. Lund skriver själv inför debatten
I SvD idag skriver Per Hagwall (m) och Erik Svansbo (fp) att sexköpslagen är en flopp! Det är enormt roligt att se att politiker vågar ifrågasätta den koncensus som råder i Sverige om den här frågan. Vi behöver våga vara oense i den här frågan och bryta koncensus och hegenomin i debatten, för debatten om prostitution handlar inte om vilken partifärg man har, om man är för eller emot prostitution som ett fenomen. Den handlar i grunden om vilken syn på människor man har, vilken syn man har på kvinnor, män och sex och människors lika värde.
Hagwall och Svansbo påpekar att om man tar del av Petra Östergrens forskning, socialstyrelsen senaste rapport samt den norska utredningen som leddes av professor Ulf Stridbeck så kan man konstatera att sexköpslagen har förvärrat situationen för sexsäljarna.
Övriga deltagare i kvällens debatt är författaren Petra Östergren, riksdagsledamoten Josefin Brink (v), ETCs redaktör Andreas Gustavsson och Bo Svennecke från prostitutionsgruppen Göteborg. Värt att notera är möjligen att justitieminister Beatrice Ask inte är med men så har hon ju fällt de bevingade orden om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals (lånat från Josh):
Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.
Den här frågan – alltså om huruvida sexköpslagen har de önskade effekterna och, eftersom den uppenbarligen slår inte bara mot de kriminaliserade köparna utan ju indirekt också mot säljarna, frågan om prostitutionens reglerande är ju svårdiskuterad. Många gör ju misstaget att sätta likhetstecken mellan prostitution å ena sidan och missbruk, vild och kriminalitet å den andra. Min partikamrat Ann-Christin Furustrand tillhör dessa. Hon skriver bl.a. Därtill skall man komma ihåg hur nära kopplingarna är mellan sexhandeln och narkotika och vapenhandeln.
Sådana kopplingar finns förstås eftersom de alla kriminaliserats. Om alternativet är att t.ex. både vad avser prostitution och narkotika helt enkelt legalisera och därmed kunna ha samma kontrollmekanismer för försäljning av dessa tjänster/produkter försvinner ju utrymmet i stort för kriminella aktiviteter i sammanhanget.
Jag tror – och numera alltmer tror mig veta – att sexköpslagen är kontraproduktiv om vår avsikt är att minska antalet prostituerade och/eller att skydda dessa från våld och från att vara utelämnade till kriminella (typ hallickar). Det verkar ju som vilket framgår av Hagwalls/Svansbos debattartikel som om
Sexköpslagens mål var att hjälpa sexsäljarna, att förändra folkets attityder och att lagen skulle sprida sig till andra länder. Men av tillgängliga fakta att döma har den förvärrat situationen för sexsäljarna
.
Eller som Blogge Bloggelito uttrycker det
Det enda man med säkerhet kan veta om svensk prostitution är att verksamheten flyttat till mindre upplysta domäner och ytterligare beblandats med kriminella element, samt att graden av trafficking för sexuella ändamål därmed har ökat (förekomsten av fler hallickar tyder på det), det vill säga det som förespråkarna för sexköpslagen i all sin naivitet trodde att lagen skulle minska.
Detta är resultat som är välkända i den akademiska litteraturen, eftersom det i världen finns och har funnits många tillfällen att studera effekterna av olika åtgärder mot prostitution. De entydiga resultaten är därvid att prostitutionen aldrig minskar, utan att den flyttar på sig lika smidigt som ett gummiband när förutsättningarna ändras, att repression främst drabbar sexsäljare, att repression ökar förekomsten av kriminell verksamhet eftersom allt som görs olagligt naturligt fångas upp av sådana element, och att legalisering har den omvända effekten att stöta bort kriminalitet. Därtill kommer att smittspridning inte utgör något som helst problem i en legaliserad miljö, medan det omvända gäller i en repressiv – minns den så kallade HIV-kvinnan i Göteborg för något år sedan, där klienterna av rädsla för rättsliga repressalier undvek att ge sig till känna.
Utvisa KD
DEMOKRATI | En annan värld är möjlig: “Martin Källstrand, andre vice ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, blev gripen, förhörd och utvisad så fort han klivit av planet på Havannas flygplats.”
Själv skulle jag förstås vara mycket glad om också Sverige utvisade kristdemokrater🙂
Jag kan se framför mig Källstrand studsande fram och tillbaka mellan Arlanda och Havanna utan möjlighet att träffa sin familj.
Högern går SDs ärenden igen
Regeringen enad om anhöriginvandring: “Allianspartierna ska, enligt våra källor, ha enats om följande:
*Den som vill ta hit sina anhöriga ska ha ett jobb som inte är tillfälligt och en fast bostad. Kraven ska vara uppfyllda när den anhörige ansöker om att få komma hit.
*Efter fyra år släpps kravet. Den som har varit här så länge och fortfarande inte har ett jobb, får ändå ta hit sin familj.”(Hittat via Aftonbladet.)
Uppdaterat 21.43: Aftonbladet har nu en något utförligare artikel.
Rubriken på Rapports nyhet borde förstås varit att högeralliansen står enad mot anhöriginvandring. Det är förunderligt hur ytligt humaniteten ligger på en del s.k. kristna. Nu har kristdemokraterna som ju normalt brukar hävda s.k. kristna värden sålt ut dessa – flyktingar skall endast kunna få hit barn och familj om de har fast arbete och bostad, ett krav som skall gälla i 4 år!!!!!
Bara själva förekomsten av föreställningen att det skulle vara rimligt att ens något barn skulle tvingas leva skild från sina föräldrar under upp till 4 år är så motbjudande att man undrar vad kristdemokraterna köpt sig för denna “kompromiss”.
Värna vården, rädda sjukhuset.
Rör inte Södertälje sjukhus: “I LT 12 december skriver företrädare för den borgerliga alliansen i Södertälje ett debattinlägg om vårdens utveckling. De börjar med att hälso- och sjukvården ska vara gemensamt och solidariskt finansierad, ges efter behov och vara tillgänglig för alla. Det är bra. Så är det och så bör det vara.
Men så kommer artikelns huvudsakliga syfte, att plädera för det motsatta, en utförsäljning och privatisering av vården. Det som direkt berör oss Södertäljebor är att man välkomnar privatiseringen av Södertälje sjukhus och övrig vård i Södertälje, Salem och Nykvarn.”
Ovanstående är ett citat från en insändare i LT den 24 december, kanske inte den bästa dagen på året att försöka få fart på diskussionen om den framtida sjukvärden i Södertälje, Nykvarn och Salem. Undertecknare av insändaren är Ulf Ericson, medlem i Aktionsgruppen – Värna vården, rädda sjukhuset. Under den närmaste månaden planerar aktionsgruppen för s.k. apellmöten på Politikertorget (mitt på gågatan i Södertälje centrum för den som inte vet). ett hölls i lördags och ett nytt nu på lördag.
Aktionsgruppen är partipolitiskt obunden men man kan hitta information om dess aktiviteter t.ex. på arbetarekommunens hemsida.
Det är intressant att läsa svaren på Ericsons insändare. I ett av dessa påstås om Olov Lindquist
I ett pressuttalande går även folkpartisten Olov Lindquist till angrepp mot aktionsgruppen – Värna Vården Rädda Södertälje Sjukhus. Redan under valrörelsen gav Fredrik Reinfeldt ett klart och tydligt besked om att “vi inte tänker sälja ut några akutsjukhus”, och nu påstår Olov Lindquist att hotet mot Södertälje sjukhus endast “är hjärnspöken”.
Det är ju precis som herr Lindquist påstår – Reinfeldt sa faktiskt extremt tydligt och med blicken in i kameran att det inte skulle bli någon utförsäljning – jag noterade det här redan den 11 september 2006. Mina hjärnspöken aktiverades sedan den 17 november då det visade sig att landstingsledningen (i vilket väl Reinfeldts fru ingår men de diskuterar väl inte sådant hemma) beställt och fått en konsultrapport just kring utförsäljning av sjukhus, närmare bestämt just Södertälje sjukhus. Om denna konsultrapport vars substansvärde knappast överstoger 0 skrev jag den 19 november.
Med anledning av dessa hjärnspöken (rapporten, uppdrag till landstingsdirektören att lägga förslag som väntas i månadsskiftet januari/februari och förmodligen skall ligga till grund för beslut i mars) undrar jag hur nom högeralliansen aktiva Södertälje-bor resonerar. Hur är det med Tage Gripenstam, som ju redan sålt ut pendeltåget till Hölö? Hur är det med Catharina Elmsäter-Svärd som ju blir nytt finanslandstingsråd? Vad tycker andra moderater såsom t.ex. Metin Ataseven?
En del svar får man genom att ta del av en artikel författad av företrädare för alla ingående partier i högeralliansen som man hittar hos Kristdemokraterna. Där har både Olov Linquist och Tage Gripenstam sällat sig till undertecknarna. De säger att å ena sidan så är de öppna för alternativ och å den andra sidan vill de utveckla Södertälje sjukhus. De vill pröva om samordningsansvaret också kan säljas ut.
Som framgår av Norbergs konsultrapport blir incitamenten otydliga om endast beställarrollen “överlåtes”, att en sådan lösning riskerar att vara kostnadsdrivande, byråkratiserande genom att lägga ytterligare en administrativ nivå i systemet Om man istället väljer att “överlåta” såväl beställarroll som produktion skapas ett lokalt monopol. I ett sådant finns förstås ingen garanti för att de befintliga produktionsresurserna (som akutsjukhuset) behålls och utvecklas. Det kan ju visa sig billigare för monopolisten att hänvisa till andra produktionsenheter. Så frågan kvarstår – vad är det egentligen högeralliansen anser att man skall pröva?
Om jag nu förstår beslutsgången riktigt så kommer alltså de närmaste månaderna ett konkret förslag att behandlas i landstinget. Om beslut fattas om att sälja ut hela eller delar av vårdproduktionen och samordningsansvaret måste landstinget upphandla detta vilket kan antas ta minst ett halvår, säkert längre. Sedan krävs nog rätt lång tid för själva övertagandet. Bråttom har förstås majoriteten om de skal hinna genomföra detta under mandatperioden.
Lite inom parantes: det här med stor brådska och bristfälliga underlag verkar vara ett högeralliansens signum som t.ex.
Yilmaz Kerimo konstaterat.
Vill du komma i kontakt med aktionsgruppen ring eller maila till Sven Erik Rönnby på tel: 08-550 164 78 eller Marie Heikkinen på tel 08-550 240 92
Tyvärr finns inte aktionsgruppens namninsamling på nätet (de har väl inte fattat hur man gör) men det finns en mer allmän namninsamling mot utförsäljningar av sjukhus.
Östrosk härdsmälta
Total härdsmälta i deras samarbete: “I debattartikeln i Dagens Nyheter uttrycker folkpartiet oro över socialdemokraternas ställning i kärnkraftfrågan och skriver:
”Socialdemokraterna vill stänga en reaktor nästa mandatperiod, enligt ordföranden för partiets klimatgrupp Carin Jämtin.” Det stämmer inte enligt Thomas Östros. Socialdemokraternas inställning är solklar, menar han.
– Att stänga en reaktor ser jag inte alls som aktuellt i nuläget. Kärnkraften kommer att finnas kvar länge i Sverige. Det är bra att de verk som finns moderniseras och blir säkrare. Men att bygga nya kärnkraftverk är omodernt.
I stället vill partiet satsa mer på förnyelsebar energi, som vind- och vågkraft.”(Hittat via Bloggportalen.se.)
Visst är det lite störande att energipolitiken behandlas som den gör. Vår kära högeralliansen har lagt en våt hand över densamma under hela innevarande mandatperiod, trots att det förstås är viktigt att ta strategiska beslut för att klara energiförsörjningen framgent. Möjligen klara vi ju de närmaste åren tack vare det ovanligt varma klimatet och tack vare import av ut miljömässigt perspektiv “dålig” energi.
Att en del folkpartister nu väljer att aktualisera frågan är bra. Den bör verkligen diskuteras och en ny politik som kan vinna stöd hos väljarna formas. Om inte förr måste majoriteten i riksdagen efter 2010 kunna fatta rationella beslut. Då krävs emellertid att härdsmältan, som Östros kallar situationen inom högeralliansen för, inte bekämpas med en likadan i den socialdemokratiska politiken. Hur begåvat/intellektuellt hederligt är det att hävda att det rationella svaret på frågan om den framtida energiförsörjningen står att finna i väderberoende vind- och vågkraft? Energikällor som kräver tillgång till motsvarande mängd som alternativ precis hela tiden.
Kan Stockholm bli en riktig stad
Ett kaxigare Stockholm: “Jag är själv en varm supporter av nätverket YIMBY, som bildats som en motreaktion mot NIMBY-rörelsen (Not in my backyard) i Stockholm. Detta nätverk samlar människor som har tröttnat på fega politiker och bakåtsträvande stadsbor som egentligen inte verkar vilja bo i en stad, fast de bor i Stockholm. Vi vill att Stockholm ska växa. Både på bredden och höjden.”
(Hittat via Jonas Morian | PromeMorian.)
Efter ett alltför kort besök i en riktig stad (London) känns Morians reflektioner med anledning av Mikael Söderlunds debattartikel i SvD helt rätt. Gillar särskilt hans mycket träffande beskrivning av NYMBY-folket. Den typen har vi rätt många av också i Södertälje.
Kulturplagiat?
I gårdagens Aftonbladet lästa jag Doktor Gormanders artikel om Johan Staël von Holstein som den 9 januari kommer att delta på sitt första sammanträde i Kulturrådets styrelse:
Jag har ett modernt synsätt med kapitalistiska värderingar, säger han nu till Svenska Dagbladet (20 dec -07) med anledning av att regeringen satt honom att styra Sveriges kulturliv.
Ändå är han bitter sedan utnämningen blivit kritiserad. På sajten Sourze.se skriver han att han blivit ”dömd av den socialistiska pr-apparaten” och ”att ingenting hänt i den svenska socialismen sedan de mörka 70-talsdagarna”.
Han tycker att allt har stått stilla sedan man hyllade ”sosselegender” som Bresjnev och Pol Pot. Ja, han tycks faktiskt tro att Pol Pot var älskad av socialdemokratin.
”Jag är fri och liberal!” utropar han. ”Leve Alliansen!”
Utnämningen av Johan Staël von Holstein måste ses mot bakgrunden av att regeringen ständigt vässar sin i övrigt framgångsrika politik när det gäller att utse kompetenta medarbetare.
Grattis kultur-Sverige!
Frågan hade också kommenterats i Aftonbladets kulturdel redan den 21 december:
”Jag är en vildhjärna och ser värdet av konst på ett annat sätt än gamla stofiler”, konstaterar han i Svenska Dagbladet.
Till Wall Street Journal har han tidigare sagt att Sverige är ett ”skitland”: ”Det enda som finns kvar är några korkade socialdemokrater.”
Så nu får han att göra!
Jag påminns förstås om detta när jag läser Bengt Silverstrands Så befordras en stolle.
Egentligen är det förstås bara bra att flera uppmärksammar den faktiskt riktigt egendomliga utnämningspolitik som högeralliansen ägnar sig åt. Dock kan jag inte komma ifrån känslan av att den gode Silverstrand helt enkelt bygger sitt inlägg på Gormander utan att ens referera till eller länka till, men jag kan ju ha fel.
Rättvisa – vad är det?
Nu gör vi Sverige mer rättvist!!: “När vi talar om rättvisa borde socialdemokraterna i själva verket skämmas. Senast de satt vid makten var 1994–2006 och under denna tid ökade orättvisorna i Sverige.
Under denna period växte klyftorna i Sverige. Inkomsterna för den rikaste tiondelen i Sverige ökade med cirka 25 procent medan andelen människor med låga inkomster ökade med 40 procent. De rika blev rikare och de fattiga blev fler. I våras släppte LO en rapport som visade hur klyftorna i Sverige ökat. Skillnaderna mellan vad LO kallar makteliten och löntagarna har aldrig varit större sedan de började mäta detta 1950.”
Klyftorna ökar i Sverige. Det har de gjort under lång tid. De gör det tämligen oberoende av politiken och jag tror (men har inte full koll) att de gör det överallt, dvs inte bara i Sverige. Hos oss är det emellertid alltid politikens fel. Schlingmann tycker att socialdemokrater skall skämmas för att så skedde under tiden 1994 – 2006, det tror jag de flesta av oss också gör. Innebär ju knappast att man som socialdemokrat idag borde låta bli att kritisera sådant som bidrar till ännu större klyftor.
Intressant hur man kan ha så olika tolkningar av vad som är rättvist. I Schlingmanns värld är det mera rättvist att sjuka och arbetslösa får lägre ersättning. Schlingmann tycks mena att eftersom den största orättvisa finns mellan de som har respektive de som inte har arbete så ökar rättvisan när de som inte har/kan får det sämre. Riktigt rättvist tycks det bara bli om alla – oavsett förutsättningar – arbetar. Vad de arbetar med, vilken lön de får för det etc tycks alltså sakna betydelse ur rättvisesynpunkt.
Vad är då egentligen innebörden av ett rättvist samhälle, en rimlig användning av begreppet?
Det socialdemokratiska partiprogrammet ger ringa vägledning då det saknar en definition av vad vi menar (åtminstone kan inte jag hitta någon). Wikipedia ger följande:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär normen att följden av handlingar, egenskaper eller förhållanden är moraliskt rätt, rättsinning och rättfärdig med beaktande av den som berörs av handlingarna, egenskaperna eller förhållandena. Den juridiska rättvisan är den rättvisa som följer av lagen; beroende av rättsfilosofisk riktning liktydigt med moral eller inte. Enligt den förhärskande uppfattningen innebär rättvisa en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter, och att personer opartiskt belönas eller bestraffas för sina handlingar efter förtjänst. Rättvisann brukar personifieras av den romerska gudinnan Justitia.
Rättvisa. (2007, oktober 26). Wikipedia, . Hämtad 14.03, januari 2, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=R%C3%A4ttvisa&oldid=5240503.
I ett diskussionsinlägg föreslås dock en lite justerad definition:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter. Det finns åtskilliga tolkningar av denna princip.
Jag föredrar den senare definitionen. Därmed har frågan om rättvisa inte så mycket med inkomstklyftor utan snarare med möjligheter att göra, alltså sådant som likhet inför lagen, tillgång till likvärdig skolgång, lika inflytande (demokrati) m.m. Frågor om inkomstklyftor är då inte i första hand en rättvisefråga utan snarare en jämlikhets- och solidaritetsfråga och rent pragmatiskt en fråga om upplevd samhällsgemenskap, för stora skillnader skapar grogrund för berättigat missnöje och därmed skarpa konflikter.
Bodström går igen…
Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo.: “Jag är glad att det nu tänder till i både media och bloggosfären. Aftonbladet klämmer till med en saftig rubrik och låter sin “IT-expert” säga “Spontant känns det som ett sätt att försöka få stopp på fildelningen.”
Men det här var ingen nyhet egentligen. Frågan var ju bara när något skulle hända. I min rapport om Bodströmsamhället från sommaren 2006 hade jag ett kapitel med titeln “När dammluckorna öppnades: SOU 2005:38”. Där redogjorde jag för förre Säpo-chefen Anders Erikssons utredning SOU 2005:38, “Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar”. Eriksson tillsattes av Bodström.”
Jag är också glad för att denna fråga nu åtminstone uppmärksammas. Precis som Oscar Swartz är jag inte förvånad – snarare är det ju så att Thomas Bodström ju bäddat för detta trots att vi faktiskt är en del som försökt varna. Så mycket mer än vad Swartz, deeped och Blogge bloggelito m.fl. redan skrivit behöver inte sägas. Jo – Jonas Morians filmval var rätt kul:
Senaste kommentarerna