Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Egypten vill inskränka svensk yttrandefrihet
Muslimska länders krav: Ändra lagen: Egyptens ambassadör Samah Mohamed Sotouhi: "Vi måste söka en förändring av lagen. Muslimerna behöver lagligt skydd mot att profeten Muhammed skändas, ungefär som det judar och homosexuella har. Långsiktigt måste det in i skolundervisningen att eleverna övertygas om att om de vill uttrycka sin åsikt så ska det ske så att de inte sårar eller skadar någon annan. Det borde också in i journalistutbildningen. Det behövs också ett permanent utskott i riksdagen som arbetar mot islamofobi, säger Sotouhi till TT.
"
(Hittat via knuff.se.)
Läs ambassadörens uttalande i SvD noga. Här kommer en representant för en annan nation och framför på fullt allvar krav på att yttrandefriheten i Sverige skall inskränkas och att barn o ungdomar skall fostras att inte uttrycka åsikter som kan skada eller såra någon annan. Han lyckas också jämstalla Profeten Muhammed med judar och homosexuella, inte muslimer, judar och homosexuella som möjligen hade varit relevant. Nu tycker jag att vår hetslagstiftning är ytterst problematisk. Undrar om ambassadören inser att skyddet av homosexuella förhindrar muslimer för att uttrycka negativa åsikter om homosexualitet.
Viktigast är dock – eftersom ambassadören kommer att framföra sina krav till Fredrik Reinfeldt (som bjudit in representanter för arabiska länder) – att denna typ av krav kastas i papperskorgen. Reinfeldt måste göra klart att vår rätt att håna, kränka, reta vem det vara månde är okränkbar, fundament för vårt demokratiska styrelseskick. Sen får han förstås gärna också uttrycka att många säkert tycker att Muhammed-bilderna är osmakliga, upprörande, olämpliga att ställaut/publicera men att vi inte accepterar några som helst inskränkningar i rätten att göra det. Klarar Reinfeldt av detta?
Svära i kyrkan eller öka frihet för föräldrar
Ett bidrag som kommer att öka utanförskapet: “Tomas Eneroth var befriande tydlig på kvällens teve-nyheter. Vinner (s) valet 2010 kommer Sverige att göra som exempelvis våra norska grannar och avskaffa vårdnadsbidraget. Argumenten för detta är många, och de allra flesta har att göra med jämställdhet och utanförskap. Ett vårdnadsbidrag kommer att urholka resurserna till förskola, vilket försvårar för de föräldrar som faktiskt vill kombinera familj med yrkesliv. Bidraget blir helt självklart till en kvinnofälla, och det kommer dessutom skapa ett utanförskap i verklig mening då fler kommer längre bort från arbetsmarknaden och i den vevan dessutom blir allt mer beroende av sina män.”
Johan Sjölander, från vilken jag hämtat citatet ovan, tillhör dagisfunamentalisterna i partiet. För honom och tyvärr många av mina partikamrater existerar ingen annan modell för omsorg om det uppväxande släktet än dagis. Föräldrar skall så fort som möjligt börja jobba heltid båda två. Denna inställning uppfyller inte mina krav på en socialdemokratisk familjepolitik. En sådan skall baseras på att öka människors frihetsgrad, öka människors möjligheter att själva välja sin väg inte bara när det gäller utbildning och yrkesval utan också i det “lilla” – samlevnadsform, familjestruktur och organisation.
Jag är inte alls säker på att vårdnadsbidrag är lösningen på problemet, i synnerhet som vi nu riskerar ett system som kreerar betydande skillnader mellan medborgarna beroende på i vilken kommun de råkar bo. Det jag däremot är helt säker på är att grunden för kritiken mot det vårnadsbidrag som högeralliansen nu tänker införa inte är att öka föräldrars/familjernas möjligheter att själva bestämma hur de vill göra under barnsens uppväxt. Tvärtom så innebär ju den politk vi varit med att forma i kombination med att det numera inte går att leva drägligt med familj och en lön reelt att möjligheten att själv ta större del i barnens småbarnstid i stort sett eliminerats.
Skillnaden mellan de som förspråkar dagens modell av ytterligt begränsad egen kontroll över den egna familjens organiserande och oss få som fortfarande envisas med att svära i kyrkan är att vi inte vill ha ett system som på något sätt hindrar föräldrar att välja att jobba. Vi kritiserar heller inte förskolan eller tror att barn far illa. Vi vill bara ha en faktiskt möjlighet att själva spela en mera aktiv roll i just våra familjer och med just våra barn.
Vi saknar dock stöd för detta särskilt från dagisfundamentalisterna. Detta är mcket framträdande hos oss socialdemokrater där man i stort sett inte kan föra ett vettigt samtal kring ökad frihet för människor att själva forma sina liv utan omedelbart klassas som suspekt. Trots att många i realiteten kämpar för att, genom att dela dygnets timmar, kunna erbjuda sina barn en uppväxt i huvudsak inom familjen respekteras inte detta. Man får intryck att tesen är att bara för att de flesta vill eller i praktiken tvingas till att – när föräldradagarna börjar ta slut – börja jobba och därmed följande inskolning av barn på dagis (som jag förstås kallar det bara för att retas) så skall ingen annan modell tillåtas.
Konsekvensen av detta är förstås att många barnfamiljer får en fullständigt orimlig livssituation. Den sm varit hemma med några stycken barn vet att det å ena sidan är mer jobb än de flesta arbeten men å den andra sidan gör det att familjelivet förenklas något dvs man hinner med lite tvätt och städning också vilket väsentligt underlättar de mer logistiska delarna av familjelivet och kanske också lite relationsvård:-)
Själv är jag stolt far till sex barn varav väl egenligen bara den yngsta spenderat en del tid inom barnomsorgen (dagmamma). Det har kostat familjen en hel del i förlorad inkomst förstås men har varit värt också ett antal år av riktigt slitande med att få pengarna att räcka till.
Idag är det bara det t.ex. bara de allra starkaste föräldrarna som vågar hävda rätten att tillbringa mer tid med barnen än föräldraförsäkringsnormen.
Idag är det bara de allra starkaste kvinnorna som vågar hävda rätten att själva ta hand om sina barn.
Vem skriver historia
Det här med vilken historieskrivning som dominerar aktualiseras genom att Forum för levande historia nu också (nazismen har man redan gjort) skall granska kommunismen. Det handlar alltså om ismer som begått brott mot mänskligheten (så som vi nu definierar dem) trots att alla förstås egentligen förstår att själva ismen bara är den ideologiska överbyggnaden i vars namn dessa brott begåtts. Så har ju t.ex. omfattande övergrepp genom historien begåtts i kristendomens namn men om detta skriver den nye intendenten Eskil Franck ingenting.
Historieskrivning som dominerar är kanske ett lite illa valt uttryck. Här är det inte frågan om vilken historiesyn som genom “vanlig” forskning och fri debatt kommer att dominera utan här förefaller det vara en av staten föreskriven syn som är uppgiften. Jag är dock lite kluven till detta, å ena sidan som Blogge Bloggelito träffande skriver
Givetvis kommer ett antal av dessa kristna imperialister att finnas i den grupp som ska granska kommunismen (ty kristendomens representanter ingår av någon anledning alltid i statliga kommittéer), och resultatet kommer att bli därefter. Problemet är att kristendomens motgångar i exempelvis Kina inte har med kommunism att göra, utan med den kinesiska kulturen. Sedan 1600-talet har kristendomen försökt sprida sin enfaldiga lära i landet, men den har alltid tagits emot med skepsis; den är inkompatibel med kinesisk kultur och dess två ateistiska livsfilosofier konfucianism och buddism, och den är även inkompatibel med den polyteistiska kinesiska folkreligion av pseudobuddistiskt slag som är helt dominerande.
så är förståelsen av skeenden, även avskyvärda brott mot mänskligheten beroende av sin kontext, sitt sammanhang, sin egen historia.
Å den andra sidan så vet vi att avståndet mellan forskning och den kunskap som förmedlas av våra skolböcker i historia ofta kan vara stort. Vi vet också att kunskap om historien är ett bra verktyg för människor som vill förstå också sin samtid. Den stora frågan kvarstår dock – vem tillåts skriva den bild vi avser indoktrinera våra barn med?
Istället för att fokusera på ismers i vars namn övergrepp begåtts vore det betydligt intressantare att studera vilka underliggande faktorer (ekonomiska, kulturella, historiska, sociala) som möjliggör uppkomst av repressiva stater/organ och vilka mekanismer som gör det möjligt att använda ismer, religioner etc. för att ideologiskt skapa acceptans för övergrepp hos alltför stora delar av en befolkning. Det senare t.ex. höggradigt aktuellt i tider av ökad övervakning, avlyssning, hot mot yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter, ockupation och krig i “demokratins” namn etc.
Jinge tar förresten och påminner om kritik som riktats mot Forum för levande historia. Åsa Linderborg har skrivit en betraktelse över borgerlighetens stalinister som är rätt bra.
Tacka Gud för EU
Bakslag för ny fildelningslag: "Enligt lagförslaget ska rättighetshavarna kunna begära att bredbandsoperatörerna lämnar ut identiteten på de personer som ägnar sig åt illegal fildelning, utan att som i dag behöva gå via polis eller åklagare. Bakom ligger ett tre år gammalt EG-direktiv, som Sverige måste genomföra.
Men upphovsrättsdirektivet strider mot ett annat direktiv, det om dataskydd. Nu har EU:s generaladvokat Juliane Kokott kommit fram till att datoranvändarnas integritet väger tyngre än upphovsrättsinnehavarnas intressen. Hon skriver i sitt 40-sidiga yttrande att “överföring av personrelaterade trafikuppgifter … endast är tillåten till behöriga statliga myndigheter och att en direkt överföring till upphovsrättsinnehavare som vill vidta civilrättsliga åtgärder mot intrång i deras rättigheter inte är tillåten”."
(Hittat via knuff.se.)
Det är lurigt detta med fövaltningsdomstolar. Å ena sidan är det förstås förkastligt eftersom de kan upphäva en tydligt i val uttalad folkvilja, å andra sidan är de ett skydd mot att klåfingriga, okunniga politiker skall ställa till det.
I just detta fall känns det alltså som om jag fått full återbäring på vårt medlemskap i EU. Personlig integritet är oerhört viktig och kan inte vår riksdag skydda oss så tackar jag EU-domstolen/generaladvokaten för hjälpen. Hoppas nu Beatrice Ask fattar budskapet!
Mona Sahlin debuterar och får godkänt!
Sahlin vill storsatsa på förorten: "- Om vi vinner valet så är det här en av de största utmaningarna för socialdemokratin.
– Vi vill göra en satsning tillsammans med de boende i de här områdena. De här områdena behöver inte fler projekt av välgörenhet utan en långsiktig upprustning. Det handlar om jobben. Minst 15 miljarder måste vi satsa från 2010, sade Sahlin till TT."
(Hittat via knuff.se.)
Jag var där förstås liksom ett tyvärr kanske inte så stort antal lyssnare som jag väntat. 
Platsen var också lite ödslig och istället för den önskade asfaltsdoften dammade makadammen:-)
För övrigt var den vägbeskrivning jag hittat kanske inte den bästa – det fanns ingen skyltning från Alby-hållet och man fick gå en bit för att hitta Fittja Äng. Man borde ha kommit från Fittja-hållet förstod jag senare. Fint väder var det dock så det gjorde ju ingenting.
Mona inledde med att försöka ta lite billiga poäng på att hon minsann tog t-banan till Fittja (en förort som liksom alla andra liknande utgör en rätt stor del av vårt land) medan Reinfeldt åker båt till Waxholm. Jag tror symboliken i detta talar sitt eget språk och blir mer verkningsfull om man inte talar om den. Enligt DN så gav Mona Sahlin också en släng till Göran Persson som ju talade i Björkvik under sin tid (hörde dock inte det) men stämmer det så var det inte snyggt. Persson vårdade ett arv inom arbetarrörelsen från en tid när relativt lågavlönade människor med gemensamma ansträngningar i frivillig form byggde upp samlingslokaler m.m. Det är i alla fall jag stolt över och kanske kunde det bilda någonslags förebild för hur vi borde jobba i förorterna (och annorstädes) – ge människorna möjlighet att göra själva snarare än att göra åt dem.
Budskapet Mona framförde var dock lysande när det gäller partiets närvaro bland människor och i förorterna. Hon sa att vi komit för att stanna och det lät löftesrikt. Hopas verkligen att hon med det i första hand faktiskt menar att vi skal få igång politiskt arbete i förorterna – jag försökte för några år sedan diskutera behovet av mera klassiskt organisationsarbete, att det är vad vi skal ha våra ombudsmän till (samtidigt som min arbetarekommun anställde en kanslist/administratör!).
Förutom detta lovade Mona Sahlin 15 miljarder i satsning på förorterna om/när vi får en socialdemokratisk regering.Fick inte riktigt klart för mig under vilken tidsperiod men de skulle som jag uppfattade användas för att rusta upp dessa – antagligen till det 7-punktsprogram hon presenterade:
Våra äldre. Se till att alla våra äldre får rätt till en bra vård och omsorg på sitt eget hemspråk. Fler lärare och vuxna i skolan. Alla barn ska ha rätt till läxläsningshjälp. Resurser ska riktas till elever som har det allra svårast i skolan. En trygg fritid. Det ska finnas ungdomsgårdar eller andra platser för barn och ungdomar att träffas efter skolan utan att de ska behöva ha med sig plånboken. Fler poliser, vuxna och belysning ute på gatorna för en ökad trygghet. Miljö och hållbarutveckling. Satsningarna på att rusta upp miljonprogrammens bostäder ska ske på ett miljövänligt och resurseffektivt sätt. Målet är att halvera förortens energiförbrukning på sex år. Utbyggnad av kollektivtrafiken. Trängselavgifterna ska användas till att bygga ut lokaltrafiken och öka tillgängligheten till våra förorter. Och inte bara till fler vägar som de borgerliga nu satsar alla pengar på. Demokrati. Sätta ett ansikte på makten, minska avståndet mellan politiken och människor som bor och lever i förorten. Ge makt till de ekonomiskt maktlösa och rätten att påverka sitt eget liv.
Det är ju förstås alltid lätt att i efterhand raljera över vad någon sagt i ett tal. Ett problem som jag tycker Mona Sahlin berör men inte fördjupar är det faktum att många av miljonprogramsområdenas fastigheter (och omgivning) har eftersatt underhåll, behöver moderniseras. Gör man samma konstaterande på något anat område så är väl kanske inte den första tanken att det skall lösas av någon annan än ägarna. I det här fallet är det väl sannolikt i ganska stor utsträckning kommunala bostadsbolag. Vad säger t.ex. Erik Andersson, Telgebostäders ordförande, om den kritik som Sahlin har (om låg standard, fallfärdiga balkonger etc). I längden är det faktiskt inte rimligt att fastighetsägare skall kunna smita undan sitt ansvar att vårda och utveckla sin egendom även om den råkar ligga i förort.
Jag delar också Sahlins demokratiska ambition. Ökad partiaktivitet måste utgöra en del i det men det behövs mycket mer. Att ge människor faktisk makt att forma sina liv kräver en hel del. Det krävs kontroll över den egna ekonomin – vilket betyder att det måsta finnas jobb åt alla och att man har en lön som man faktiskt kan leva på. Kan vi också inspirera folk att med gemensamma ansträngningar bygga mötesplatser och aktiviteter istället för att bara “tillhandahålla” kommunala lösningar tror jag mycket vore vunnet.
Jag är också mycket nöjd med att Sahlin så klart uttrycker att skola får och ska kosta olika beroende på elevernas behov. Det skall dock enligt min mening ske på ett sådant sätt att det är skolans huvudman som får ansvar för att så sker.
Ännu inte så många av mötesdeltagarna som bloggat om talet – se t.ex. bloggar.se och så där vansinnigt upphetsande var det ju faktiskt inte. Upptäcker dock precis att den gode Erik Laakso, här till vänster ambitiöst antecknande under talet, för några minuter sedan gjort en första kommentar – också med flera bilder från talet och från tunnelbaneresan ut där han hamnade i samma vagn som Mona Sahlin.
Laakso kommenterar bland annat att Mona Sahlin också pratade om könsneutrala äktenskap. Det har inte heller jag något emot men – och det är ett avgörande men – det skall vara en könsneutral samlevnadslagstiftning inget tvång att viga vilka konstellationer som helst för att få vara vigselförättare i någon församling! Mitt förslag är att vi i likhet med andra länder skiljer på den juridiska vigseln som skall vara borgerlig (underlig term egentligen) och sedan får folk göra precis som de vill när det gäller ev. religiösa riter.
Jag uppskattade – när jag tänker efter – mycket att så lite av talet handlade om den sorgerliga högeralliansens regering, även om de förstås fick några slängar, och så mycket handlade om vad vi vill göra. Det var faktiskt riktigt bra!
Det var bättre förr
Nima Sanandaji: “Skatterna måste sänkas ytterligare”: “Sverige var redan för hundra år sedan ett land med mycket jämn inkomstfördelning, relativt lite sociala problem i termer av exempelvis brottslighet och relativt hög livslängd. Redan när skatterna var väldigt låga och välfärdsstaten inte var uppbyggd fanns de påstådda fördelarna med det svenska välfärdssystemet inbäddade i svenskt samhälle”
Nima Sanandaji från den s.k. tankesmedjan Captus som också ger ut en tidning med samma namn argumenterar för ytterligare skattesänkningar. Han har dock en konstig världsbild och betydande brister i sina historiska kunskaper – som framgår av citatet ovan. Sverige var tydligen ett välfärdssamhälle i början av 1900-talet – förbluffande okunnigt.
Naturligtvis är det svårt att ta hans fortsatta argumentering på allvar även om jag länge också hävdat att det inte är rimligt att höja några skatter för låginkomsttagare. Hans argument blir inte heller bättre när han försöker sig på internationella utblickar. Bland annat tycks han missat att Frankrike sedan länge har högerregim och nyligen valt en ny president från det lägret – han skriver:
Inte ens Frankrike kan idag stå emot den globala vågen av skattesänkningar.
Frågan är förstås också vilka skatter Sanandaji räknar in när han beräknar vad en genomsnittlig inkomsttagare betalar och varför just 50% är någonslags ideal. Man skulle ju kunna tänka sig att också frågan om vad man som genomsnittlig inkomsttagare får – i termer av t.ex. att slippa betala höga privata försäkringskostnader. Sådana frågor existerar dock inte i Sanandajis artikel. Högeralliansen har ju visserligen sänkt skatter också för låg- och medelinkomsttagare (som inte inneburit ökad köpkraft eftersom sänkningarna ätits upp av avgiftshöjningar) men faktiskt beslutat om sänkningar som företrädesvis gynnar höginkomsttagare och kapitalägare. Hur stort utrymme finns då för ytterligare sänkningar för låginkomsttagare?
Moderater blir socialdemokrater
SvD: Vi hoppar av m och blir socialdemokrater: “Huvudskälet till att vi byter parti är att vi ser det som nödvändigt för att åstadkomma en förändring i ledningen av det politiska arbetet i kommunen. En förändring som skulle utebli om vi lämnade våra platser i fullmäktige.”
(Hittat via knuff.se.)
Två moderata ledamöter i kommunfullmältige i Sundbyberg har bytt parti. De skriver själva i SvD och det hela rapporteras på nyhetsplats både i SvD och DN. Man blir lite fundersam av flera skäl. Först och främst funderar jag på hur det av ideologiska skäl överhuvudtaget är möjligt, dels att som individ byta parti och därmed åsikter i viktiga frågor från den ena dagen till den andra, dels för mottagande parti att utan vidare acceptera två nya medlemmar som alltså inte bara är “vanliga” partimedlemmar utan skall representera partiet i fullmäktige, påverka fullmäktigegruppens ställningstaganden osv.
Min andra fundering gäller det demokratiska – även om vi nu har ett litet inslag av personval så röstar vi i realiteten på parti. Även om herrar Michael Spira och Arne Wijkman valts på personröster (vilket jag inte vet) så undrar man om någon av de som röstat kunnat ens i sin vildaste fantasi förutse denna utveckling. I den meningen får man nog säga att ett partibyte under en mandatperiod faktiskt moraliskt kräver att man också ställer sin valda plats till förfogande – av respekt för väljarna. Alla ser det inte på det viset – avhopparna själva tycker väljarna skall få yttra sig 2010.
Johan Sjölander tycker att
“å andra sidan kan man nog också konstatera att Sundbybergs medborgare knappast röstade på det arroganta kaos den moderata ledningen enligt avhopparna har inneburit, heller”
men det är väl precis det en del av väljarna faktiskt gjort. Jinge beundrar avhopparna
“Samtidigt så kan jag inte annat än beundra det civilkurage som dessa män uppvisar. Den politiska dådkraften skulle många partier vara betjänta av för den s.k. ”partipiskan” har saboterat mycket av de enskildas inflytande både lokalt och på riksplanet.”
vilket förstås hade varit relevant om de faktiskt röstat enligt egen övertygelse gärna deklarerad tydligt i samband med valet i politiska frågor men att byta parti?
Rabulisten har en närmast halsbrytande förklaring
“Jag tror att den bas som Alliansen byggt helt enkelt var för svag och det fanns ingen tydlig förankring i partierna. I Sundbyberg är det Moderater som bytt och jag tror vi kommer att få se mer av detta framöver och såhär snart ett år efter valet har Alliansen fått gjort en del som de lovade i valet men förbättringarna uteblir för andra än de som är väldigt rika.”
Samtidigt är det förstås sannolikt så att Sundbybergs-borna är att gratulera vilket känns lite motsägelsefullt att göra, de har ju uppenbarligen inte fått möjlighet att yttra sig!
Utmärkt om upphovsrätt
Avskaffa upphovsrättslagen och lev upp till vallöftet: "Enligt ett yttrande från EU:s generaladvokat är internetleverantörer inte skyldiga att röja sina kunders identitet, om inte det egna landets lagar kräver detta. Beskedet vänder upp och ned på det svenska utredningsförslaget om att låta upphovsrättsinnehavare begära ut namn på fildelare, ett förslag som enligt regeringen har som syfte att anpassa svensk rätt till EU-rätt. Utan krav från EU måste vi själva ta ställning till om vi verkligen vill starta ett krig mot fildelarna.
Sommaren 2006, tre månader före valet, sa min partiordförande Fredrik Reinfeldt i en tv-intervju att vi måste visa att vi lever med vår tid. Att jaga en hel ungdomsgeneration var inte syftet med nedladdningsförbudet, och inget som vi vill använda rättsväsendets resurser till.
Nu när han sitter vid makten kan han inte rimligen stifta en lag som hjälper skivbolagen att dra var och varannan tonåring inför rätta, ibland för att ha laddat hem någon enstaka mp3-fil. I stället borde regeringen göra det motsatta och avskaffa dagens upphovsrätt. Därmed avkriminaliserar vi kopiering för privat bruk."
(Hittat via knuff.se.)
Det är faktiskt intressant att den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid på ett bra och pedagogiskt sätt argumenterar mot regeringens förslag när det gäller fildelning och detta inte bara för kvaliteten på hans argumentation utan också för att han pekar på att nuvarande statsminister Reinfeldt faktiskt tre månader före valet uttryckte en helt annan uppfattning än den som nu komer till uttryck i förslag från regeringen.
Man kan ju möjligen vara lite förvånad över den oskicklighet som regeringen – i detta fall med Beatrice Ask i spetsen – uppvisar både när det gäller att underblåsa missuppfattningar om vad upphovsrätt är men också när det gäller att välja sina strider. Att skärpa lagstiftningen i den multinationella skivindustrins favör är inte bara dumt i sig utan riktigt dumdristigt om man beaktar att fildelning är för oerhört många svenskar idag självklart. Det är nog inte så svårt att få igenom lagföslaget i riksdagen men det kommer att visa sig oerhört svårt att få accept i det allmänna rättsmedvetandet – sådana lagar minskar respekten för andra lagar, för lagstiftaren och för politiken.
Jag gillar Sigfrids avslutande exempel på hur Pirate Bay-razzian skulle sett ut för 20 år sedan:-)
Motsvarigheten till Pirate Bay-razzian hade för tjugo år sedan varit att storma Sonys fabriker, konfiskera alla dubbelkassettbandspelare och stänga ned huvudkontoret. Precis som The Pirate Bay tillhandahöll Sony, och många andra stora elektronikföretag, ett verktyg för kopiering utan att själva kopiera eller inneha kopior av upphovsrättsskyddat material. I det så kallade Betamax-fallet uttalade den amerikanska Högsta domstolen att Sony inte kunde hållas ansvarigt för brott mot upphovsrätten. Varför polisen aldrig stormade Sonys fabriker är lätt att förstå, och lika lätt är det att förstå varför The Pirate Bay får just denna behandling. Några teknikintresserade ungdomar i en källare – utan pengar, utan jurister och utan pr-konsulter – är en mer tacksam måltavla än ett multinationellt bolag.
Nu får vi se hur regeringen med Reinfeldt och Ask hanterar kritiken respektive om Sigfrid kan få med sig övriga inom högeralliansen. Skulle förstås gärna se samma klarsyn från mitt eget parti.
Sverige – snart bäst i klassen
Google har koll på dig: "Vissa medlemsländer har valt att gå ännu längre. I Tyskland finns ett förslag om att alla företag som tillhandahåller e-postadresser ska verifiera identiteten på sina användare. Google har framfört kritik mot förslaget och Peter Fleischer tror inte att de skulle följa reglerna om det infördes. Men det största intrånget mot den personliga integriteten har han hittat i Sverige: förslaget att Försvarets radioanstalt ska kunna övervaka datatrafik i kabel mellan Sverige och utlandet.
– Den typen av övervakning hör inte hemma i en västerländsk demokrati. Om det här förslaget drivs igenom hamnar Sverige i samma grupp av länder som Saudiarabien och Kina."
(Hittat via knuff.se.)
Jag brukar tycka att det är roligt när Sverige placerar sig bra i internationella jämförelser och tycker också att det är helt ok att vi inte alltid är allra bäst men i allmänhet ligger bland de bästa. En lista som jag dock tycker vi skall hålla oss ifrån är övervakningslistan. Som Peter Fleischer från Google påpekar skulle införandet av den nu vilande FRA-lagen innebära en sådan mindre hedrande topplacering tillsammans med totalitära stater. Obehagligt. Förnedrande. Fortsätt bekämpa integritetskränkande lagstiftning!
Schori om Irak
Ingen bör utvisas hit: " Skulle Bushadministrationen erkänna det uppenbara, att inbördeskrig råder, vore detta lika med att medge ett strategiskt och militärt misslyckande med stora politiska konsekvenser.
Skulle svenska myndigheter förklara att krig råder, vilket är ännu mera uppenbart, skulle detta få konsekvenser för asylpolitiken.
I båda fallen, om än på vitt olika nivåer, ägnar man sig åt ett illusionsmakeri som undergräver allmänhetens förtroende för den offentliga makten och förorsakar omfattande mänskligt lidande.
Sverige borde hålla sig för god för dylikt taskspeleri. Vi talar om ett land där var femte irakier antingen dödats eller sårats, fördrivits ur landet eller blivit flykting i sitt eget land. Ett land som är i snabbt förfall och där inga statliga institutioner kan garantera någons säkerhet och där all fiktion om nationell samling är bortblåst eller bortsprängd. Där finns dessutom krigförande utländsk trupp som av de allra flesta uppfattas som ockupationsmakt. De amerikanska soldaterna i Irak är nu långt flera än antalet soldater i samtliga 18 av FN:s fredsmissioner och vars kostnad också vida överstiger FN:s totala budget för fredsbevarande operationer."
Pierre Schori skriver i dagens Aftonblad. Artikeln borde förstås också ha undertecknats av Mona Sahlin. Den uppfattning som Schori ger uttryck för borde också Yilmaz Kerimo, s-märkt riksdagsman från Södertälje också ta till sig – jag kritiserade hans uttalanden i LT beträffande just denna situation häromdagen. Schori kallar Sveriges officiella hållning för taskspeleri, det gäller för herr Kerimo också!
Att vi absolut skall ha fullständigt öppna gränser för folk som flyr från ockupationens Irak är solklart! Att börja dribbla om att bara vissa (icke-muslimer får man anta) skulle vara hotade av de konflikter som blossat upp i kölvatnnet till denna ockupation är oförsvarligt. Schori refererar bl.a. till systematiska våldtäkter som Diane King rapporterat i en artikel i International Herald Tribune den 8 juli (Schori uppger som framgår att den publicerats i New York Times den 9 juli):
“Än mera upprörande är den amerikanska antropologen Diane Kings artikel (”Using rape as a weapon”, NYT 9/7) om systematiska våldtäkter av samma typ som i Balkan, Rwanda och Darfur. King har forskat i Irak sedan 1995, framför allt i irakiska Kurdistan.
Hennes bärande tes är att när en medlem av en folkgrupp våldtar en kvinna från en annan folkgrupp, och hon menar att dessa brott begås av representanter från alla folkgrupper, så är detta våldförande förutom ett enskilt vidrigt övergrepp också en systematisk krigsmetod. Genom att ”så sitt frö i en fiendes sköte” förstärks övergreppet och leder till kvinnans stigmatisering och utstötning från den egna gruppen men också till att hennes barn kan ses som en potentiell fiende i hennes egen kropp. King avslutar sin artikel med en vädjan om att alla makthavare i Irak bär ett ansvar för att så slut på denna galenskap.”
Men det är väl bara muslimer som skall skickas tillbaka?
Senaste kommentarerna