Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Jag har många problem – här ett till
För ungefär ett halvår sedan påbörjade jag en lite serie betecknad Jag har många problem. Dags att ta itu med ett annat – rasismen!
Kanske borde skriva kampen mot rasism men det är just den jag har problem med. Under hela efterkrigstiden (efter andra världskriget som slutade 1945 för den som missat) har utbildningsväsendet byggts ut i de flesta länder. Vi har därmed rimligen en alltmer välutbildad befolkning. Detta till trots verkar rasistiska uppfattningar inte minska, tvärtom verkar rimligare att hävda. Frågan blir då om tesen att ökad kunskap skulle skydda mot förenklad och fördomsfull världsbild är falsk – vi har väl ändå hyst förhoppningar.
Generellt kan man väl konstatera (och jag känner inte till forskning som motbevisat) att den höjda kunskapsnivån inte skapat människor som förmår se bortom den egna gruppens särintresse. Inte ens den påtagliga globaliseringen, ökat resande, migration har inneburit någon större ändring på det. Inte heller aldrig så ambitiösa kampanjer har haft någon märkbar effekt – t.ex. ”Om detta må vi berätta” verkar inte ha märkbart minskat antisemitismen. Så frågan blir om det kan vara så att kampanjer har en tendens att få motsatt effekt?
Intressant är ju också att notera att under senare år har kampen mot rasism ofta riktats mot högerextrema grupper till vilket jag räknar SD. Sådan kamp har ofta förts i form av motdemonstrationer, försök att störa möten, under en period genom att försvåra hyrandet av lokaler, isolering etc. Finns det något stöd för att det varit en framgångsrik strategi? Har vi inte snarare kunnat notera en direkt motsatt effekt – ju mer militant motståndet varit desto framgångsrikare har rasistiska ideologier blivit.
Rasism är ett utmärkt exempel på motsättningar inom underklassen som gynnar överklassen. Såväl rasismen som sådan som antirasismen tenderar att bli ofarliga rörelser (sett ur överklassens perspektiv) därför att de tilldrar sig som strider inom underklassen. Egentligen handlar alltså frågan om att bekämpa rasism snarare om att bekämpa bristen på jämlikhet och solidaritet i samhället. Tror att ett politiskt arbete för att ena folk i arbetet för att skapa drägliga levnadsvillkor för alla skulle vara långt effektivare för att utrota rasism en aldrig så ”vällovliga” kampanjer, initiativ, insatser…. Ett samhälle där alla faktiskt har likvärdiga förutsättningar att bygga ett liv, klara sin försörjning, fixa sitt boende, ge sina barn en framtid at se fram emot!
Vad har vi lärt oss @oisincantwell
Kanske har vi inte lärt oss någonting | Oisín Cantwell | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet: ”Nu ville han (Tobias Rawet min anm.)varna. ’Om vi än en gång börjar dela in människor efter etnicitet, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller något liknande så inleder vi färden till helvetet’.
Vad har vi egentligen lärt oss?”(Hittat via Aftonbladet.)
Är osäker på om att högtidlighålla specifika händelser bidrar till att vaccinera oss mot allt det extrema vi människor uppenbarligen är kapabla att göra mot varandra. Ibland undrar jag om det överhuvudtaget är möjligt att impregnera människor mot sådana handlingar ens genom att få dem att minnas, att aldrig glömma.
Funderar ofta på detta då vi uppenbarligen är beredda att spendera miljoner på att informera, på kampanjer, på program riktade till skolor. Har något av detta utvärderats i termer av eventuella förändringar av attityder? Minskade stödet till rasistiska organisationer efter bildandet av myndigheter som Forum för levande historia? Har antisemitismen minskat under dess existens?
Oisin Cantwell undrar
Vad har vi egentligen lärt oss? Balkan, Rwanda. Syrien och Irak.
och då räknar han bara upp en del av de senaste årtiondenas händelser som präglats av samma ofattbara extremism. Ibland behöver det inte ens karaktäriseras som extremism – tänk Gaza, Vietnam, Guantanamo, Chile, Kambodja …….
Läs gärna citatet från Tobias Rawet en gång till
Om vi än en gång börjar dela in människor efter etnicitet, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller något liknande så inleder vi färden till helvetet
och fundera på vilka som har intresse av att vi delar in folk efter dessa (och en del andra kategorier), vilka som genom olika attribut arbetar för att dessa kategorier inte ska gå att förbise, vilka som tjänar på att folk ställs mot folk.
Vi ska skydda oss mot terrorism men samtidigt undanröja dess orsaker
Vi måste försvara oss mot skräcken | Anders Lindberg | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Men på samma sätt som man måste bekämpa både brott och brottens orsaker så kan man inte stoppa terrorismen utan att samtidigt lösa vad som ligger under den.
Politisk extremism och terrorgrupper uppkommer inte i ett vakum.De kräver sitt sällskap.
Det internationella samfundet måste bli bättre på att stoppa tillflödet av pengar och nya stridande till terroristerna. Väst måste sätta stenhård press på Turkiet att ta större ansvar i det arbetet. Men även Sverige måste göra mer för att hindra rekryteringen från vårt land.”
Förundrad – Anders Lindberg argumenterar oerhört märkligt. När han gör analogin med annan brottsbekämpning så ser han att man både måste bekämpa brott och brottens orsaker. När det kommer till terror finns bara brottsbekämpning, inte ett ord om vad som faktiskt är ”sitt sällskap”.
Tyvärr – för oss som inser att det finns sociala, ekonomiska och geopolitiska komponenter i detta ”sällskap” – så ger en djupare insikt inte tillgång till enkla framgångsrecept. Men bara för att skapa en utgångspunkt:
Terrorismen i den skepnad den numera ofta tar sig – inkapslad i islamistisk retorik – tycks mig ofta hämta sin näring ur övergrepp mot arabisk/muslimsk befolkning i flera delar av världen. Allt från (och jag överblickar så här på kvällskvisten förstås inte allt) upprättandet av en judisk stat i det brittiska protektoratet och där följande krig/ockupation via fransmännens fruktansvärda övergrepp under Algeriets befrielsekrig, stöd till just islamister under rysk ockupation av Afghanistan följt av USA-ledd ockupation av samma land, stöd till förtryckarregimer i oljeproducerande länder – listan är mycket längre förstås.
Eftersom det är uppenbart att man inte kan bomba något land till demokrati, det är nog så att byggandet av demokrati måste vara ett projekt som engagerar befolkningen, som baseras på att man kan skapa lag och ordning i någorlunda samklang med befolkningens behov och samtidigt bygga en rimlig välfärd åt samma befolkning, så måste vi backa bandet. Vad krävs för att befolkningen i t.ex. Syrien ska kunna etablera en trygg tillvaro från vilken de kan bygga en fungerande demokratisk stat? Sannolikt inte mera dödande (tror faktiskt att dödandet i sig riskerar att öka tillströmningen av potentiella terrorister) men att få stopp på det är förstås inte enkelt men man kan ju se att försvagandet av regimen parallellt med stöd till olika upproriska grupper knappast förbättrat förutsättningarna.
USA har bedrivit krig mot terrorismen uttalat sedan 2001 – finns det något som tyder på att det varit en framgångsrik strategi.
Jag är absolutist
Currently playing in iTunes: I Only Have Love by Phantom Blues Band
Staffan Danielsson och demokratin…: ”På detta svarar Centerpartiet att problemet inte är de ensamkommande som kommer till Sverige idag, utan alla de som inte får komma hit. Det håller jag med om, men ska man ha debattförbud bara för det?
Jag är invandringspositiv och vill låta många fler ensamkommande flyktingbarn komma hit och stanna här men vet att det finns problem att ta itu med. Om man inte diskuterar problemen så löser man dem inte. I det allmänna rättsmedvetetandet har myndigheterna hamrat in att 18 år är en helig gräns att hålla fast vid. Att inte våga ta diskussionen öppet om flyktingbarnen och antyda att 18-års gränsen inte är så viktig sticker många i ögonen, även folk som inte är Sverigedemokrater.
”
Definierar mig själv som extremist i flera avseenden. Ett av dessa är frågor som rör yttrande- och åsiktsfrihet. När det gäller dessa frågor är jag absolutist – för mig finns inga undantag – alla har rätt att uttrycka sin åsikt alldeles oavsett om den kan tänkas störa någon annan och självfallet också publicera den. Precis som Erik Laakso anser jag att åsikts/tankeförbud är farliga.
Så vad betyder då min extrema position i dessa frågor? Innebär förstås inte att framförda ståndpunkter ska stå oemotsagda. Tvärtom är det förstås så att yttrande- och åsiktsfriheten alltid gäller också meningsmotståndaren och att man faktiskt får tåla precis vad som helst – dåliga argument, extrema åsikter, personangrepp och annat. Det är ju just detta yttrandefriheten handlar om – rätten att uttrycka en åsikt hur extrem, hur avskyvärd, hur absurd den än må vara.
Tyvärr innebär förstås detta att vi får se en företeelse i debatten som stör mıg mycket – kategoriserandet av motståndaren. Så stämplas frekvent många som diskuterar aspekter av flyktingmottagandet som rasister – har man inte bättre argument så…. Precis på samma sätt som kritik av staten Israels politik ofta stämplas som antisemitism.
Är alltså Neuding rasist och bör hon som sådan associeras med Breivik, lite förenklat dagens stora fråga på Twitter. Ur mitt perspektiv är det rimligt att göra denna typ av association i den meningen att hennes argumentation tycks bygga på delvis samma lösan sand samtidigt som det är uppenbart att hennes argumentation också i sak måste bemötas då den bygger på generaliseringar när det gäller muslimer som om de gjordes om judar skulle bedömas som uppenbart antisemitiska. Innebär dock inte att jag vill begränsa hennes rätt/möjlighet att uttrycka dessa åsikter. Inte heller att jag finner det meningsfullt att stämpla vare sig henne eller Danielsson som rasister. Tvärtom – vi kommer aldrig att komma tillrätta med tilltagande rasism utan att alla varianter av åsikter/påståenden vädras.
Currently playing in iTunes: Who’s Gonna Fill Those Shoes by Buddy Guy
Riktigt problematiskt blir det i en av vår tids mest komplicerade frågor, religionens alltmer aggressiva framtoning ibland riktat mot vårt sekulära samhällsliv. Och då tänker jag på allt från Birro, aborter till civilisationernas krig.
Vad menar jag då med ”religionens alltmer aggressiva framtoning ibland riktat mot vårt sekulära samhällsliv”. Under hela min uppväxt/vuxna liv har utvecklingen gått mot att religionen alltmer förpassats till den enskildes privatliv. Man kan säga att denna utveckling kröntes när kyrkan skildes från staten. Denna utveckling innebar också att bärandet av religiösa symboler blev allt mindre framträdande/påträngande.
Under senare år (faktiskt egentligen de senaste 30) har det funnits en motsatt rörelse uttryckt t.ex. genom medialt genomslag för allehanda sektliknande rörelser (Livet Ord sannolikt den främsta kristna representanten). Numera vandrar det omkring präster fån ortodoxa kyrkor på stadens gator som tycks sätta en ära i att klä sig som man gjorde åtskilliga hundra år tillbaka i tiden. Sedan några år anordnas någon form av Golgata-vandring på samma gator under påsken. Ett intressant fenomen och jag vill på intet sätt begränsa rätten också till sådana uttryck men är konfunderad. Konfunderad därför att bärandet av symboler /specifik klädsel respektive demonstrativt offentligt utövande av religiösa ritualer ju syftar till att identifiera utövaren i första hand som tillhörig viss religion snarare än som medmänniska vilket jag faktiskt inte förstår.
Technorati Tags:
Erik Laakso, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Ideologi, Invandring, Israel, Newsmill, Politik, Rasism, Torbjörn Jerlerup, Yttrandfrihet, Åsiktsfrihet, Religion
Israel och Palestina är ett
Enstatslösning enda vettiga på sikt: “Socialister bör förespråka klassförbrödring och enstatslösning. Den enda möjligheten på längre sikt är att palestinska och judiska arbetare enar sig mot den sionistiska kolonialstaten. Rent militärt går det inte att besegra Israel, enda vägen till reell förändring är att det börjar jäsa inne i själva Israel.”
(Hittat via knuff.)
Självklart är det så att en enstatslösning egentligen är den enda vettiga. Kartan som jag publicerade häromdagen visar ju det rätt tydligt ur ett rent geografiskt perspektiv. Frågan om den idylliserande bilden (som Mullvaden torgför) av den palestinska och den israeliska arbetarklassens roll i en sådan lösning är dock lite mera komplex. Jag associerar till den diskussion om arbetarklassens karaktäristika som Anders Nilsson och undertecknade påbörjade för några veckor sedan.
Vill man tilldela arbetarklassen en roll i sammanhang som dessa måste man realistiskt bedöma dess organisering. Jag har dessvärre sett få tecken på att det skulle finnas, vare sig bland israeler eller palestinier, en medveten och orgaiserad arbetarklass som skulle kunna ta kommandot över, eller åtminstone spela en betydande roll, i formandet av politiken. Tvärtom faktiskt, det tycks saknas ens embryon (såvitt jag känner till) till en sådan organisering med undantag för en del fredsdemonstranter av oklar klassbakgrund.
Ingenting tyder på att dessa fredsdemonstranter i dagsläget påverkar den israeliska aggressionen.
Utan kommentarer
Signerat Tony Johansson om konflikten palestinier-israeler: "Lika eniga tycks de flesta vara om att Israel har rätten på sin sida att angripa Gaza, för att oskadliggöra militära mål. Även Israels kritiker inleder vanligen med, att slå fast att Israel har rätt att utöva självförsvar mot raketattackerna.
Emellertid är rätten till självförsvar, såsom den definieras i FN-stadgan, begränsad till att gälla när en stat angrips av en annan stat. Gaza är ingen stat, utan ett av Israel ockuperat område. Angrepp som riktas mot Israel från detta område, ger därför inte Israel rätt till självförsvar.
Det folkrättsliga ramverket för det pågående kriget utgörs av själva ockupationen. En olaglig ockupant kan aldrig, när denne bekrigar de ockuperade, åberopa rätten till självförsvar.
Särskilt konstigt är inte detta. Motsvarande begränsning finns för individer i nödvärnsrätten. Om en våldsman ger sig på dig med knytnävarna, när du är ute och går på stan, då har du rätt att värja dig och utöva ett visst våld för att försvara dig. Men som svar på detta kan inte våldsmannen, ilsken över att du värjt dig, åberopa självförsvarsrätten och slå dig medvetslös med ett järnrör.
En ockupant är alltid, definitionsmässigt, i våldsmannens legala position. "(Hittat via Tony Johanssons anteckningar på Facebook .)
Vem hotar vem i Mellanöstern? signerat Per Garthon.
Enligt Sipris årsbok 2007 satsade Israel 2006 11,37 miljarder dollar på militära utgifter. Det är mer än de sammanlagda militärutgifterna i de fem arabstater som historiskt har varit inblandade i krig med Israel: Egypten, Jordanien, Irak, Syrien och Libanon.
Dessutom har Israel rikliga lager av atomvapen, kemiska och biologiska vapen, något som sällas diskuteras i Sverige.
Enligt FN:s mått på mänsklig utveckling, Human Development Index 2006, ligger Israel högre än samtliga arabstater, på 23:e plats i världen med index 0,927, något högre än det genomsnittliga i-landsindexet, 0,923.
Det sammanlagda indexet för arabvärlden är 0,680, och då är alla de välkända superrika oljestaterna medräknade, bara en tusendel över det genomsnittliga indexet för samtliga utvecklingsländer, 0,679.
Alla kalla fakta visar alltså att Israel är ett tekniskt högutvecklat i-land, som dessutom stöds av USA och EU. Palestinierna utgör ett litet övergivet u-landsfolk, som inte stöds ens av sina närmaste arabiska grannar.
Allt detta vet världens makthavare på grund av en outsinlig rapportflod från FN-organ, tankesmedjor, folkrörelser, kyrkor, Jerusalemkonsulat, människorättsorganisationer, såväl israeliska och palestinska som internationella.
Ändå görs ingenting för att tvinga Israel att följa internationella avtal och spelregler, medan palestinier utsätts för blockad, bojkott, innestängning, svält och förnedring.
Att vilja riva alla murar eller dö av Anders Widén
När Djingis Khan år 1177 stod vid den kinesiska muren som brådmogen 12-åring sa han:
– Muren har kostat Kina tusen gånger mer att bygga än att ge oss stackare på andra sidan mat de år vi drabbats av hungersnöd.Några år senare, som 17-åring, började han att samla sin armé. Därefter gick han in och tog hela Kina. Han gjorde det eftersom Kina inte bara byggt en mur, utan likt ett förtida FRA sände ut spioner bland folken i Kina men också på stäppen. Som Djingis Khan sade:
– Man gick aldrig säker.Nutid
Till samma sorts korkade kostnader byggdes Berlinmuren. Och nu bygger Israel sin mur och lägger alla pengar de kan på stridsflygplan och pansarvagnar.
Till en bråkdel av kostnaden skulle de kunna hjälpa till att bygga upp Gaza och andra områden med skolor, fungerande vård och vattenförsörjning.En del tror att vi inte är lika korkade i Sverige. Tyvärr är vi det. Ibland är det precis som om vi inget lär av historien.
Mona Sahlin om Gaza
Vad säger Mona Sahlin och bloggsossarna om Gaza?: “Nu har jag tillbringat en stund med Google och andra sökmotorer och hittar ingenting om att Mona Sahlin skulle ha sagt vare sig bu eller bä om det som sker just nu i Gaza. Jag tolkar det som att socialdemokratin tiger och samtycker. Eller får vi möjligen se social-
demokraternas representanter på nästa stora demonstration mot Israel?”(Hittat via knuff.)
Håller egentligen helt med Jinge, det är pinsamt tyst. Var dock tvungen att verifiera hans påstående om att just Mona Sahlin varken sagt bu eller bä och gör alltså en Google-sökning på Mona Sahlin Gaza och hittar förstås omedelbart en länk till partiets sida där hon tillsammans med Urban Ahlin igår gjort följande uttalande:
– Israel visar ett helt oacceptabelt övervåld i sitt svar på raketattackerna från Gaza, säger Mona Sahlin och Urban Ahlin i ett uttalande med anledning av det uppblossandet våldet i Gaza och södra Israel.
– Vi känner en stor ilska och vanmakt över att våldet återigen tillåts härska. Att flera oskyldiga, däribland flera barn, dödas i attacker kan aldrig försvaras. Det som hänt är en tragedi. Parterna måste omedelbart sluta attackera varandra, och återgå till de fredsförhandlingar som trots allt har inletts. Israel som den starkare parten måste ta det största ansvaret. Hamas måste avväpnas.
– Vi uppmanar EU och Carl Bildt att inleda samtal med Hamas. Varje möjlighet att snabbt få slut på situationen med alltmer våld måste prövas. Såväl Hamas som Israel måste förmås att sluta använda våldets väg och återgå till samtal och dialog.
Alltså – Jinge har fel när han hävdar att Mona Sahlin inte uttalat sig men samtidigt helt rätt – uttalandet är nämligen enligt sidan gjort 2008-03-01 kl. 10:39
Och nu är vi helt lagenligt övervakade allihopa
Mänskliga Rättigheter f. 10/12 1948 – d. 1/1 2009: "Idag samlas vi för att hedra de grundläggande mänskliga rättigheterna, författade av FN och antagna av generalförsamlingen den 10 december 1948.
Det krävdes 30 år, 2 världskrig och 80 miljoner dödsoffer för att dessa grundläggande rättigheter skulle skrivas ner, allt som behövdes för att sudda ut Sveriges underskrift var några tjänstemän på försvarsdepartementet och en riksdag som lät sig duperas eller föll till föga för en feg statsministers partipiska.
Det finns ändå ljuspunkter, en tvärpolitisk medborgarrättsrörelse har rest sig och som inte kommer att sätta sig ner igen, inte faller till föga för usla argument och oförskämda liknelser med statsministermord."
(Hittat via knuff.)
Scaber Nestor – en av staten övervakad blogg (som vi alla skulle man vilja tillägga förstås) – uppmärksammar att det egentligen har hänt något mycket dramatiskt också här hemma (Israels övergrepp på den palestinska befolkningen i Gaza får ju faktiskt även inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter att blekna något). Det är faktiskt skönt att känna att frågor kring FRA, IPRED och flera andra lagar av samma karaktär faktiskt fortsatt uppmärksammas, att det inte finns en chans att högeralliansen skall kunna överleva dessa. Med fortsatt tryck kanske det också går att få även mitt parti på rätt köl i tid innan nästa val.
Uppdaterat: Glömde lägga till ett lite roligt snapshot från Scaber Nestors blogg
Rubriksättning
När man vill kritiera traditionella medier är det enkelt att attackera rubriksättningen. Så kunde man t.ex. göra tidigare idag då Aftonbladet publicerar en artikel om mordet på Nizar Rayyan och medlemmar i hans familj meddelst flygbombning. Aftonbladet kallar detta för flygstrid i rubriken därmed antydandes att Rayyan satt i ett palestinskt flygplan och dödades i strid. Rayyan är en politisk ledare för Hamas – såvitt jag förstår inte alls militär. Man kan förstås hävda att artikeln sannolikt är rimligt korrekt och alltså skylla det hela på rubriksättaren. (Uppdaterat 19.15 – rubriken är nu ändrad från flygstrid till flygattack)
Det är emellertid inte möjligt att hitta någon annan skyldig till rubriken på Jinges artikel än författaren. Arteln handlar om svenska sionister och staten Israels försök att manipulera opinionen mot Israels folkrättsliga övergrepp mot palestinierna – just nu huvudsakligen i Gaza. Jinges rubrik är dock anmärkningsvärd:
1. Förintelsens offer var som alla vet i stor utsträckning personer som av Nazityskland definierades som judar men också ett stort antal andra; romer, vänsteraktivister m.fl.
2. Förintelsens offer kan indelas i de som dödades och de som överlevde.
3. Av de som överlevde och själva identifierade sig som judar kom ett, kanske stort, antal att bege sig till Palestina där de deltog i uppbygget av det vi idag känner som Israel. Om vi lite förenklat antar att det bara är rimligt att räkna de som då var över 20 och alltså gjorde egna medvetna val så är alltså dessa förintelsens offer nu i allmänhet över 80 år gamla – läser vi Jinges rubrik bokstavligt så är det alltså dessa 80-åringar som är dagens förövare.
4. Ovanstående kan betraktas som lite hårklyveri – långt viktigare är att konstatera att Israel visserligen identifierar sig som en judisk stat och betraktar andra grupper som ett slags sekunda medborgare men Israel är inte liktydigt med judar, det är den rasistiska staten Israel som begår övergrepp, inte judar i allmänhet, inte ens alla judar som bor i Israeel kan göras ansvariga. Det är alltså ett närmast antisemitiskt uttalande Jinge gör sig skyldig till i sin rubriksättning.
Icke dessto mindre – Israels aggression mot det palestinsak folket måste stoppas, snart till vilket pris som helst.
Senaste kommentarerna