Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Använd Wikipedia i skolan
Skriva artiklar för Wikipedia examensuppgift på högskola: "PÅ HÖGSKOLAN I GÄVLE kan samma student få skriva artiklar till Wikipedia som examensuppgift på en kurs men vara förhindrad att över huvud taget använda Wikipedia på en annan.
"(Hittat via knuff.se.)
Det är ju kul att åtminstone någon lärare på högskolan upptäckt möjligheterna med Wikipedia. Synd att ingen ännu inte antagit den utmaning jag riktade till skolan i oktober förra året.
Skola för underklassen
Hans-Åke Scherp reser sig !: “I dag har docenten i pedagogik Hans-Åke Scherp en vetenskapligt välgrundad debattartikel i Svenska Dagbladet som utmanar det politiska finrummen ordentligt. En artikel som lär sätta morgonkaffet i halsen på 80% av svenska folket och huvuddelen av den politiska skaran som ställer sig okritiskt till rätta i leden runt “hårdare tag skolan”. Den del av Sverige som fångats av populistisk tro och inte vetenskap och där “välj mig politik” ekat i stengrottorna fram till dags dato.”
Svensk skola är värd ett bättre öde, om detta är jag enig med Fredrik Svensson. Nu når väl inte SvDs debattsida ut till särskilt många och jag har inte sett att artikeln fått särskilt stor uppmärksamhet. Förhoppningsvis läses den dock av åtminstone några socialdemokrater som låtit sig skrämmas av den populistiska skoldebatt som uppstått i spåren av att herr Björklund skaffat sig problemformuleringsprivilegiet. Scherps artikel är läsvärd:
I riksdagens frågestund den 21 februari avfärdade utbildningsminister Jan Björklund återigen ledande forskning om hur vi kan förbättra kvaliteten inom Sveriges skolor. Att Björklund undantar sig själv från de krav på vetenskaplighet som han ställer på skolverksamheten vållar huvudbry.
Hur ska medarbetare i den svenska skolan hantera kraven att bygga verksamheten på en vetenskaplig grund och samtidigt leva upp till politiska beslut som fattas i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet?
Som skolutvecklingsforskare blir jag bekymrad när Björklund svartmålar den svenska skolan och samtidigt driver frågor som strider mot forskning och beprövad erfarenhet. Även skolpolitiken borde vara evidensbaserad.
Möjligen skulle Björklunds trosföreställningar om en god skola ha passat in när skolan blev allmän i Sverige för 170 år sedan. I dåtidens bondesamhälle ansåg staten att skolan skulle utveckla lydiga, tålmodiga och ödmjuka människor. Det uppnåddes genom extrem katederundervisning, hård disciplin och utantilläxor.
Idag ska skolan utbilda initiativrika, kreativa och ansvarstagande samhällsmedborgare.
En av mina döttrar ställde just den fråga som Scherp reser när hon gick i 6:an (under våren 2006). Hon hade då försökt sätta sig in i frågan om betyg och konstaterat att det inte fanns något vetenskapligt stöd för att betyg tidigare skulle förbättra elevers resultat, snarare att de bidrar till ökad stress och negativ sortering. Frågan hon ställde var – måste inte politiker basera sin politik på kunskap. Jag gav då samma svar som Scherp ger nu – något sådant krav finns inte. Tyvärr får man väl säga eftersom en 12-årings respekt för politiker och tilltro till vårt demokratiska system kanske därmed minskade.
Just ambitionen att återskapa någon slags “50-tals pluggskola” framstår ju som sällsynt inskränkt i en tid när vi borde satsa på att ge alla (och i synnerhet de som inte får med sig det hemifrån) de verktyg de behöver för att kunna hantera en komplex värld där arbetslivet ställer helt andra krav än industrisamhället gjorde, eller som Svensson uttrycker det:
Vi behöver djupinlärning för att förstå vår komplexa globaliserade värld, vi behöver nyfikna kunskapstörstande trygga självständiga individer som kan jobba i grupp, vi behöver utveckla kreativitet och talanger för idéskapande och vi behöver utveckla den del av oss som “möjlighetiserar” och ser lösningar snarare än “problematiserar”.
Tillbaka från Jeju
Jag har varit på möte – plenar och arbetsgruppsmöten – i SC36 på Jeju Island sedan den 12 mars och kom hem med ett något försenat flyg i natt runt 02.30. Från mötet har jag rapporterat en del på min mer arbetsrelaterade blogg, det handlar om att utveckla standarder för det som i internationella sammanhang kallas ITLET (IT for learning, education and training). Samtidigt var det mitt första besök i Sydkorea. Videon spelade jag in under den middag de koreanska värdarna bjöd på och som alltså innehöll inslag av koreansk folkmusik – mycket suggestivt.
Jeju Island – som är en vulkanisk ö – bjöd på många smakupplevelser. Här ser man också en lite annorlunda strategi för matlagning – hela skaldjuren, fiskarna etc åker ner i grytan – vår (Tore Hoel och Erlend Øverby) lunch en av dagarna:
Uppe till höger i bild syns också ett av de obligatoriska tillbehören – kinesisk salladskål inlagd i typ chili
Ibland klagar man ju på att det är trångt i tunnelbanan – här ser man hur det var i ett byte mellan två linjer i Seul:
Teknikfientlig – varför då?
Med Pogo Pedagog på tidsresa i Folkhemmet: “För tio år sedan var det overhead som gällde. Allting skulle dras ut på overhead. Själv har jag aldrig varit mycket för detta tekniska hjälpmedel heller, även om det i enstaka fall kunde vara praktiskt för att visa någon mer komplicerad tabell som man inte ville rita upp på tavlan. ”
(Hittat via knuff.se.)
Magister Nyman har skrivit ett roligt inlägg angående Pogo Pedagog, dvs så där en 30-40-50 år gammalt material som användes i skolan. Dock, magister Nyman använder det fortfarande och sin gamla Tandbergare. Han lyssnar säkert bara på skivor på sin grammofon, stenkakor är säkert för omodernt och har förstås ingen mobiltelefon. Vill han ta reda på något söker han sig säkert till någon 10-15 år gammal information i någon gammal bok/lexikon – varför googla när man kan hitta ouppdaterad information i böcker.
Roligt är det förstås mest just för att det demonstrerar denna tyvärr inte helt ovanliga inställningen – att modern teknik skall i alla fall inte komma in i mitt klassrum. Detta i en tid då ett av skolans största problem inte är (som en del tycks tro) bristen på auktoritära lärare utan bristen på auktoritet hos de vuxna, En auktoritet som bland annat kan tänkas påverkas av huruvida man lever i tiden eller i det förgångna. Nu hoppas jag innerligt att magistern är en av dessa många goda lärare vi faktiskt har trots sitt fåniga teknikförakt.
Att skolans legitimitet – i barnens ögon, i föräldrarnas ögon och i näringslivets ögon – starkt påverkas av att man inte använder modern teknik som ett alldeles självklart verktyg (precis som den digitala tekniken dominerar snart sagt varje annat område i samhället) spelar kanske ingen roll.
Fråga Ylva om skolan
Nästa gäst: Ylva Johansson Den nästa person som jag och Nina Unesi kommer att intervjua är riksdagsledamot Ylva Johansson. Hon har tidigare varit skolminister (1994–1998) samt vård- och äldreomsorgsminister (2004–2006) och är nu vice ordförande i riksdagens socialutskott.: “”
(Hittat via Jonas Morian | Promemorian.)
Partiet har städslat Jonas Morian och Nina Unesi för att göra ett antal intervjuer med “prominenta” partiföreträdare. Före jul utfrågades Jan Eliasson (varvid avslöjades att mannen inte använder datorer!!!) – nu har turen kommit till Ylva Johansson (bland annat f.d. skolminister och för närvarande tillsammans med Stefan Löfvén ansvarig för partiets rådslag om välfärdsfrågor). Intervjun kommer att publiceras på YouTube den 2 januari och fram till dess kan man förse de två intervjuarna med förslag på frågor.
Det jag tycker är lite intressant med Ylva Johansson är att hon under ett antal år var skolminister. Hon var det under den period då man kan säga att socialdemokratin åtminstone till viss del höll på att utveckla en skolpolitik som tog sin utgångspunkt i de förändringar av lärandet, både innehållsligt och till form, som drivs fram av teknik/samhällsutvecklingen (läs digitaliseringen). Under sin tid som skolminister kom Ylva Johansson att förstå och också driva denna utveckling. Efter henne intet (lite grovt karaktäriserat). Nu skulle det vara intressant att höra henne utveckla sina tankar (som ju av hennes arbete på området i Stockholm kanske inte imponerade) om hur skolan skall möta 2020-talets krav för det är då de barns som börjar nu skall gå vidare till högre studier respektive börja jobba. Hur skall skolan utvecklas för att ge våra barn de kunskaper, färdigheter och den kreativitet och initiativförmåga som den då ännu digitalare och därmed plattare världen kräver?
Vi behöver en egen skolpolitik för 2010-talet
Tom retorik skymmer de stora frågorna: “Det är därför helt logiskt att symbolladdad men innehållslös borgerlig retorik skymmer sikten för de stora frågorna. Det är hög tid att utvärdera dessa 20 års skolpolitik. Och att utmana en del av de dogmer som styrt skolpolitiken under den senaste antipolitiska epoken. Något som borde ske i god tid inför valet 2010.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Håkan Bengtsson skriver om skolpolitken med utgångspunkt i förra årets sista sandlådestrid om densamma som utspelade sig långt från skolans verklighet – på DN debatt och i kommentarer därtill. Det var Mona Sahlin som sett ur sandlådeperspektivet lyckades få in en fullträff på Jan Björklund genom att liera sig med två sandlådekamrater (lärarfacken).
Bengtsson får dock in en ny fullträff, denna gång riktad mot den socialdemokratiska bristen på skolpolitik och på en annan nivå än sandlådans. Det rådslag partiet nyss genomfört angående skolpolitiken är som bortblåst och det märkliga mandat Sahlin skaffade sig i höstas inte heller omnämnt. Istället efterlyser Bengtsson en utvärdering av de senaste 20 årens skolpolitik. Det vore nog nyttigt – själv tror jag dock att frågor om vad som skall vara skolans uppgift i framtiden kanske skulle ge oss mer användbara svar.
Med sådana vänner…
Kom igen, vad är problemet?: “Snart slipper man kanske skämmas över den svenska skolan som är ett skämt internationellt sett. När vi nu får ordning på skolan så blir vår framtida välfärd räddad.
Skatterna sänks så att svennebanan verkligen märker av det. Snart har vanliga löntagare också råd att kakla om badrummet och inte bara vänstermedie-eliten som under sossestyret.
Snart kan ännu fler åka till Thailand, fast då slutar så klart vänstereliten att åka dit för ”det blir ju för folkligt”.
Vanliga människor ska vara glada för att vi har en regering som faktiskt genomför saker och inte bara gömmer undan problemen och hoppas att de försvinner bara man döper om dem till nåt annat eller helt enkelt struntar i att de finns.
Det alliansen nu måste göra är att klä verkligheten i bilder nere på dagisnivå så att svennebanan förstår!”
(Hittat via knuff.se.)
På vägen hem från ett mycket inspirerande möte i med ICT League hos Kennisnet i Zoetermeer får jag bara tag på Expressen (Aftonbladet har tydligen tagit slut). Blädrar lite förstrött igenom den innan jag övergår till att läsa den medhavda boken The World is Flat av Thomas L. Friedman. Innan jag övergår till boken har jag dock hunnit fundera lite på en debattartikel av Linda Skugge. Så här “dagen efter” hittar jag den igen via knuff.se.
Alliansen har som alla vet betydande popularitetsproblem. Linda Skugge förstår inte detta utan tror uppenbarligen att “svennebanan”, som tycks vara hennes hedrande epitet på vanliga människor i Sverige, helt enkelt är korkad och inte förstås något, inte uppskattar regeringens strålande visionära politik. Hennes råd till Fredrik Reinfeldt är att klä politiken i bilder på dagisnivå – kan föraktet för “vanliga” människor uttryckas tydligare? Med sådana vänner behöver Reinfeldt med kamrater inga fiender alls.
Och just detta med fiender är ju intressant. Det är ju nämligen så att det inte är den kraftfulla visionära oppositionen som ständigt orsakar regeringen nederlag i opinionen. De gör ju detta helt själva. När det dessutom är så att en stor del av “framgångarna” i ekonomiska termer – fler jobb – är starkt konjunkturberoende och åtminstone till viss del måste sättas upp på föregående regerings pluskonto måste man ju fundera på vad som händer med opinionssiffrorna under senare delen av 2008 då man kan anta att avmattningen slår igenom också i arbetslöshetsstatistiken.
För övrigt är det faktiskt helt fantastiskt att möta den monumentala okunnighet som Skugges uttalande om den svenska skolans status internationellt. Själv skulle jag vilja hävda att – trots att vi definitivt har en hel del problem – så står sig den svenska skolan utomordentligt väl internationellt. Vi ligger i de allra flesta fall i det absoluta toppskiktet (om än inte högst i allt) när det gäller kunskaper och vi tar emot mängder av studiebesök och möter stort intresse varhän man än kommer.
Analys av forskning om nyttan av IT i skolan
Rektorer kan för lite om it: “Skolans satsning på it ska vara en del av pedagogiken. Men för att det ska lyckas behövs mätbara mål, anser Torbjörn Skarin, som utrett frågan åt Myndigheten för skolutveckling. “Rektorerna måste inse nyttan av it i undervisningen”, säger han.”
Antar att Hampus Engstedt egentligen uppmärksammat att rapporten finns i anslutning till det frukostseminarium Metamatrix anordnade idag. Rapportens utgångspunkter framgår kanske inte helt klart i artikeln. Vad vi gjorde på MSU där jag jobbar var helt enkelt att konstatera att det nu verkade finnas möjlighet att lite mera välgrundat säga något om nyttan med att använda IT i lärandet. Frågan vi ställde var huruvida man skulle kunna sammanställa/analysera åtminstone en del av den forskning som numera finns på området. Torbjörn Skarin fick uförst i uppdrag att göra en sammanställning och kort sammanfattning av tillgänglig forskning. Från den sammanställningen gjorde vi sedan ett urval på vilket hans analys är gjord (och som Metamatrix alltså presenterade på dagens seminarium).
När Engstedt alltså ställer frågor till en lärare baserat på Skarins slutsatser blir det ju lite av märkligt:
Mårten Ohlsson är svensklärare på gymnasiet. Han är mer tveksam till den nya synen på sitt yrke.
– Som lärare blir man handledare ibland men man kan aldrig helt sluta vara lärare.Han tycker det finns en allmän övertro på it bland myndigheter.
– Jag är orolig för elevernas ansvarstagande. Det saknas en realistisk syn på hur det ser ut i klassrummen, säger Mårten Ohlsson.
Alltså – om myndigheterna som i detta fall försöker ta fram kunskap (forskningsbaserad) inom ett område och presentera den kan man väl inte tala om övertro, om forskningen visar vilka krav som ställs på lärarna/lärarrollen kan man väl inte vara tveksam till det? Och Engstedts frågor verkar ju möjligen lite vilseledande eftersom det såvitt jag minns inte finns något i analysen som kan uttryckas som at lärare skulle sluta att vara lärare.
Mappa kursplaner
Som framgår nedan drivs ett intressant spår inom projektet Calibrate relaterat till hur man skall kunna mappa mellan kursplaner från olika länder/regioner/språk. Lösningen – åtminstone så här långt – verkar vara att bryta ner kusrplanerna dels ämnesmässigt enligt en ämnestaxonomi, dels när det gäller vilka/en kompetens som man skall uppnå (här använder man den reviderade versionen av Blooms taxonomi). För att uppnå flerspråkighet används sedan en thesaurus.
.
EMINENT 2007: Curriculum mapping across borders: “Frans van Assche, from European Schoolnet, spoke about facilitating the cross-country use of learning resources that cover some specific areas of national or regional curriculum. The challenge currently is that each curriculum expresses the desired skills and competencies in different ways.”
van Assche talade alltså om detta på den nästan årliga konferensserien Eminent som anordnas av EUN (det europeiska skoldatanätet. Via bloggen kan man bland annat ta del av alla presentationer.
Varför skall man då göra detta? Syftet är att man skal kunna märka upp lärresurser relaterade t.ex. de egna kursplanerna och på det egna språket och att man sedan med hjälp av denna mappning skall kunna hitta motsvarande resurser från andra länder/språk.
Lärare + nytänkande = sant?
Nytänkande efterlyses hos lärare: “Mycket pekar på att det finns stora besparingar att göra i utbildnings-väsendet på att välja öppna program, se CS 23/11 -07.
Lärarutbildningarna bör ta ett större ansvar för detta, anser Fredrik Paulsson, lektor vid Umeå universitets institution för interaktiva medier och lärande”
Visst vore det bra om lärarutbildningen i större utsträckning faktiskt handlade om hur IT kan användas för att utveckla lärandet, på ett sådant sätt att lärarna kunde bli betydligt skarpare kravställare. I vilken annan verksamhet skulle man acceptera att inte ha tillgång till ett eget verktyg – och det gäller förstås både lärare och elever.
Själv sa jag (tydligen) följande i Computer Sweden igår:
– Självfallet är det så att skolan skulle kunna få ut mer av de resurser som läggs på it om man valde andra lösningar. Det är dock viktigt att ha klart för sig att de eventuella besparingar man kan göra oftast behövs för att öka tillgängligheten till tekniken. Samtidigt är den enskilda skolans inflytande över sin it-miljö starkt begränsad och ofta centraliserat till en kommunal it-avdelning, säger Peter Karlberg
Klokt sagt!
Det här med hur vi tänker får mig att associera till en bok jag avslutade läsningen av under en rökpaus alldeles nyss. Boken heter “Bryt Mönstret eller gå under” och är skriven av Fredrik Svensson (ISBN 978-91-976474-1-0). Det är faktiskt en fantastisk inspirerande liten bok somm bygger på Svenssons föreläsningar, han förestår Rektorsakademien för er som inte kan placera honom.
Boken riktar sig förstås i första hand till skolfolk men är läsvärd också för i stort sett alla andra därför att den med korta, snärtiga texter provocerar läsaren att reflektera kring frågor som kreativitet, nytänkande, brytande av mönster, ordning, lärande, lustfyllt lärande, digitala invandrare versus digitala infödingar, kunskapsexplosionen m.m. Jag skulle faktiskt vilja rekommendera boken, som bara tar någon timme att läsa, till alla föräldrar med barn i skolan. Får våra barn en skolgång som förbereder för det 2020-tal de kommer att vara yrkesverksamma i eller förbereds de kanske för gårdagen.
Jag har egentligen bara en invändning mot Svenssons teser i boken och det gäller hans hyllning till Idol-konceptet. Jag har aldrig betraktat dess dramaturgi som något mönsterbrytande – tvärtom så spelar den på våra grundläggande svagheter för vinnare/förlorare, succe/fiasko kryddat med skvaller om stjärnorwannabees (deltagare, programledare och jury).
By the way, Svensson listar Jan Björklund bland inspiratörerna till boken:-)
Senaste kommentarerna