Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Avgift för brott begått av annan?
Livsfarlige Alhem slår till igen: “Vi måste hålla den här sortens farliga människor korta. Alhem och hans gelikar är mångfalt farligare än så alla trafikbrott över huvud taget. Alhem och hans gelikar hotar fundamentala delar av vårt samhällsbygge.”
(Hittat via knuff.se.)
Linus Hellman har retat sig lite på överåklagare Sven-Erik Alhems debattartikel i DN. Det gör han rätt i, Alhem har förstås inget annat intresse än att minska bevisbördan och förenkla för staten att dra in mera pengar utan att behöva bekymra sig om integritetsfrågor m.m.
Nu gällande hastighetsbegränsningar saknar i stor utsträckning legitimitet. Det är också så att det oftare är felaktiga beteende av annat slag som orsakar tillbud. I stor utsträckning kan trafiksäkerheten också höjas väsentligt genom att vägarna förbättras men det kostar ju pengar – istället vill alltså Alhem lägga pengarna på automatiserad övervakning. De pengar som redan lagts på övervakningskameror (700 miljoner har jag för mig) skulle gjort bättre nytta som några mils mitträcke eler liknande.
Åsa Nilsson Rönnqvist har en artikel, också i DN, där den juridiska problematiken förklaras (som hittills alltså skyddat oss mot Alhems teknokratiska ansats).
Per Westberg har förstås rätt när han skriver:
Att införa administrativa sanktioner vid hastighetsöverträdelser vore ett steg bakåt för rättssäkerheten. Att lika fall ska bedömas lika och att principen hellre fria än fälla borde även fortsättningsvis gälla hastighetsöverträdelser.
Sjuk, sjukare, sjukast
Inte vet jag hur sådana som Per Westberg definierar pornografi och/eller barn men här slås ju faktiskt nästan rekord.
Så otroligt B: “Att bryta ett ingånget avtal är sannolikt ingen brottslig gärning och jag undrar om inte TT missat den brottsaspekt som polismannen sannolikt åsyftar. På SR Jönköping kan man läsa att kvinnan har berättat för polisen att bilderna togs för tre, fyra år sedan. Om kvinnan nu är 19 år är det sannolikt att bilderna utgör det allvarliga brottet barnpornografibrott om det realiter handlar om pornografi. Detta återstår att se.”
(Hittat via knuff.se.)
Alltså enligt SvDs refererande av TTs artikel så har någon delat ut reklamblad på vilka två flickor inlöddrade i schampoo tvättar en bil. Denna bild har tydligen använts tidigare med flickornas medgivande i samband med reklam för en bilmodell men den nu aktuella användningen har de tydligen inte godkänt då det är en av tjejerna som anmält.
Man kan ju om man vill tycka att det är sjukt med reklam av detta slag men att tycka att den är pornografisk är väsentligen sjukare. Så gör ju tydligen polisen i Jönköping.
– Vi har rubricerat det som otillåtet förfarande av pornografisk bild, säger Tommy Åkerberg, länsvakthavande polisbefäl i Jönköping, till TT.
Men om bilderna verkligen är pornografiska är något oklart, enligt Åkerberg. De föreställer två unga, nakna tjejer – enligt anmälaren bara 15 och 16 år gamla – som “intvålade i bilschampo” tvättar en bil.
– Man ser inte könsorganen men en del av bröstet på den ena tjejen. Det kan uppfattas som pornografiskt och vi ställer det i relation till att affischerna delats ut på en mässa där det inte finns någon åldersgräns, säger Åkerberg.
Riktigt sjukt blir det dock i Westbergs värld för där definieras bilderna som barnporr om det stämmer att bilderna togs när flickorna var i 15/16-årsåldern. Sexualfientlighet kan väl knappast uttryckas tydligare än när man definierar bilder på könsmogna människor som barnporr.
Tantrabloggen har för övrigt skrivit ett bra inlägg om just porr och sexualitet vilket är vackert illustrerat.
Apropå sjukt så kan man hos Ropstens blogg följa en diskussion om pornografi som alltså å ena sidan handlar om bilder från en motormässa där man eventuellt ser en del av en kvinnas bröst och å den andra en Jesus med erektion som visades på utställningen Homo Ecco som sanktionerades av ärkebiskopen på sin tid.
Sex (försäljning) en mänsklig rättighet
Att sälja sex är en mänsklig rättighet: “Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter – IMR, påtalade igår att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Birgitte Kofod Olsen säger att på kvinnornas kampdag den 8 mars är det för många som vill tala för sexarbetarnas sak och för få som vill tala om deras rättigheter.
Oj vad rätt hon har!”
Isabella Lund, som igår var rätt arg på svenska feminister, tipsar om en artikel på Institut for menneskerettigheter – det danska institutet för mänskliga rättigheter. Artikeln är en intervju med en avdelningschef, Birgitte Kofod Olsen. I intervjun konstaterar Kofod Olsen att
– Det er vigtigt at huske, at disse rettigheder og friheder er anerkendt af både FN’s kvindekonvention og i den danske lovgivning. Sagen er, at før staten må gøre indgreb i individets frihed og selvbestemmelsesret, så skal det godtgøres, at en indgriben er nødvendig og rimelig.
Når FN derfor skriver, at staten skal »…hindre enhver form for handel med kvinder og udnyttelse af kvinder ved prostitution«, så menes der altså ikke et totalforbud mod sexkøb, påpeger hun.
- Konventionen er derimod udtryk for det rettighedsperspektiv, jeg har foreslået i forhold til kvinder i prositution. Nemlig at staten først har pligt til at gribe ind, men når det er nødvendigt og rimeligt. Som fx over for det slaveri, som handlede kvinder er ofre for.
Detta är ju lite intressant. Kofod Olsen menar alltså att FNs konvention som naturligtvis vi också är bundna av faktiskt tilerkänner sexarbetare rätten att utöva sin verksamhet. I det ljuset blir ju vår märkliga ordning med kriminalisering av sexköpare ännun mera udda. Dessutom menar Kofod Olsen en lknande lagstiftning (som den svenska)
Det vil jo ikke fjerne prostitutionen. Det vil bare blive ulovligt og foregå i det skjulte. Så hellere en mere målrettet indsats mod menneskehandlen og den kriminalitet, der er forbundet med prostitution. På den måde bevarer vi også respekten for de mennesker, det handler om. Respekten for at de har deres frie ret, slutter hun.
Tänk om diskussionen kunde föras med liknande utgångspunkter också i vårt land – istället för med de moralistiska förtecken som nu dominerar.
Brottsling – en fråga om uppväxtvillkor
Det är antalet poliser, dumbom: “Det finns idag ca 35.000 poliser i New York (drygt dubbelt så hög
polistäthet som i Sverige). Nu genomför man en drive för att rekrytera nya
poliser. När polischefen Ray Kelly fick frågan om den viktigaste orsaken
till den minskande brottsligheten pekade han på ”Operation Impact”, som
innebär att man sänder stora grupper poliser till brottsdrabbade områden.”(Hittat via knuff.se.)
Tänk vad sådana som Per Gudmundson gör det lätt för sig. Ta för all del inte reda på något utan köp enklast tänkbara argumentering, strunta i forskning, välj det som passar den enfaldiga retoriken.
Anders Svensson har ägnat frågan lite djupare studium och svarar också på Gudmundssons förenklade bild av verkligheten.
Det finns alltså inget som egentligen tyder på att antalet poliser är den enskilt viktigaste faktorn. Tvärtom tycks legaliseringen av aborter vara den viktigaste orsaken till att man fått en minskad kriminalitet. Lite osäkerhet finns vad jag förstår beträffande effekten av den ökade polisiära närvaron – den tycks skrämma bort kriminella (vart tar de vägen?). För vår del handlar det otvetydigt om att skapa gynsamma uppväxtvillkor för barn och ungdomar – jobb till föräldrarna, vettiga boendeförhållanden, bra skola osv.
Också jag är kränkt
Först kränkt vinner: “Räcker det att studenten säger “Jag är kränkt” för att läraren skall ställas i skamvrån? Det verkar så, åtminstone på Lärarhögskolan i Stockholm. Där finns det studenter som anser att det är kränkande att det krävs korrekt svenska av blivande svensklärare. Maciej Zaremba ser en lagstiftning som skulle skydda mot trakasserier vändas till sin motsats.”
(Hittat via knuff.se.)
Känner mig kränkt av Maciej Zarembas artikel eftersom jag under drygt 5 år var anställd av Lärarhögskolans studentkår om vilken Zaremba skriver
“Och här hade denna sorgliga historia kunnat sluta, om det inte vore för studentkåren. Som vi skall se är student kåren vid Lärarhögskolan litet speciell. Den har få synpunkter på utbildningens kvalitet eller på andra akademiska värden, dess affärsidé tycks vara att medlemmarna skall få valuta för pengarna. Det vill säga examen.”
Får verkligen journalister skriva kränkande artiklar av denna karaktär och kan man anmäla detta till DO?
Rosemari Södergren tycker att ordet kränkt skall tas bort. Förstås en utmärkt metod för att minska antalet människor som blir kränkta:-) Hillevi Wahl kränker oss alla i ett inlägg rubricerat Idiot-Sverige🙂
Skämt åsido, jag tycker att vi lever i en tid där ordet kränkning förlorat sin betydelse (och det är ett viktigt ord, ett begrepp vi borde återställa till sin egentliga mening och reservera bruket av till verkliga fall).
Om Zarembas artikel är en rimligt korrekt beskrivning av hur lagen om likabehandling av studenter i högskolan fungerar på Lärarhögskolan i Stockholm så demonstreras just hur begreppet kränkning förlorat sin mening med lagens hjälp, hur skyddet mot trakasserier mot studenter kommit att vändas i sin motsatts och blivit ett instrument till stöd för trakasserier av lärare och institutioner.
Ser fram emot nästa artikel av Zaremba utlovad till morgondagens DN. Stämmer hans tes så verkar vi ha lyckats konstruera en lag som riskerar att göra lärare som gör sitt jobb (dvs undervisar, betygssätter, avråder) till brottslingar. Undrar vilken justitieminister som ansvarade för utformningen av denna lag? Undrar vilka riksdagsmän som röstade för densamma?
Avkriminalisera torskarna
Jag har varit tveksam till den s.k. sexköpslagen länge men blivit alltmer övertygad om att den är skadlig för de som den sägs skydda, dvs sexarbetarna och att den egentligen bara är uttryck för en hycklande kristen sexualmoral. Sex får bara utövas inom ramen för äktenskapet, bara med en partner, bara med en partner av motsatt kön etc. Likaväl som sexarbetarna gärna stigmatiseras så gäller ju detsamma för sexköparna, de s.k. torskarna.
Stötte via knuff.se på en tråd av inlägg som ganska seriöst punkterar de argument som brukar användas för sexköpslagen. Det första – tankar från en glädjeflicka – slår fast just det – INGET ARGUMENT I SEXKÖPSDEBATTEN HÅLLER.
Underförstått och mellan raderna, verkar det mest frånstötande med sexköp vara själva den ekonomiska transaktionen. Det är okej att tycka det, men det är inte okej att kräva, att andra ska tycka samma och absolut inte okej, att göra en grupp till kriminella utifrån den åsikten.
Visst går ofta pengar och makt hand i hand. men jag har svårt att tänka mig, att någon av alla de kunder jag mött, någonsin tänkt att….. “nu betalar jag och då har jag makt och rätt att göra vad jag vill med Greta garbo.” Det funkar inte så och det vet alla vi som frivilligt säljer sex.
Det är vi som gör upp förutsättningarna och det är vi som sätter priset. Sedan sker oftast mötet med ömsesidig respekt.Nu kan jag i och för sig, också tycka att man inte ska behöva betala för att få sexuell stimulans och njutning. Men verkligheten stämmer inte alltid överens med ens önskningar och det är väl bra att möjligheten finns för de som så önskar.
Nu väntar jag bara på att den kriminella stämpeln på dessa ska tas bort. Enligt mig, är inget av ovanstående argument hållbara. Inget som gör det rätt att få fortsätta stigmatisera och göra livet svårt för sexsäljarna och för att fortsätta kriminalisera sexköparna.
Hos Minatankar1s Weblog krossas (och det är inga överord) Josefin Brinks argumentering (hämtad från hennes blogg och från en artikel på SvT.
“Att samhället ska säga; “Vi hade fel. Det är okej att köpa sexuella tjänster. Det är en rättighet som vi var dumma nog att inskränka. Kör igång.”
Jag har aldrig sett någon motståndare mot sexköpslagen säg att köp av sexuella tjänster är en rättighet. Har du?
Att köpa sex är ingen rättighet!
Sex är aldrig en rättighet, med eller utan pengar inblandat.Debatten handlar överhuvudtaget inte om hurvida det är en rättighet att köpa sex eller inte, utan hurvida detsamma ska vara kriminaliserat. Här föreligger en väsentlig skillnad och jag förutsätter att en politiker har tillräckligt med fungerande kraft innanför pannbenet att inse skillnaden.
Själv har jag lite svårt att argumentera för sexköparnas sak av den enkla anledning att jag mig veterligen bara har känt en person som tillhör denna skara. Icke dessto mindre kan jag hysa förståelse för att det finns personer som av olika skäl vill köpa sexuella tjänster och från min horisont är det svårt att skilja den typen av tjänster från många andra – massage är väl det som ligger närmast tillhands genom att det innebär att massören arbetar med kroppen och det för kunden rimligen kan vara behagligt, någon form av njutning. I princip skiljer det sig ju bara genom vilka kroppsdelar som masseras.
För den som betraktar sexköpare som moraliskt suspekta, som monster som betalar för andras kroppar (som om vi talade om slavhandel, vilket uselt argument) kan en artikel i Göteborgsposten vara upplysande.
Skrota sexköpslagen snarast
Kort om debatten: ”Isabella klarade sig bra1. Det kändes ibland som att hon försökte gripa över för mycket på en gång, men det är förståeligt. Maskeringen gjorde kanske inte underverk för trovärdigheten, men bättre än att delta via telefon med förvrängd röst.
Josefin Brink är gapig och kan inte säga prostitution. Hon tycker inte om sexmoralism och ägnade sig sen åt just det.”
Jag håller med Joshen. Möjligen har jag kanske en något mera negativ upplevelse av Josefin Brink prestation under debatten att redovisa. Jag trodde hon hade en viss intellektuell kapacitet och blev dörfär rätt förvånad när hon inledningsvis vecklade in sig i ett synnerligen obegåvat resonemang kring hur sexköpslagen inte alls ingrep mot de prostituerade utan bara inriktade sig på kunderna. Vilken annan yrkeskår skulle uppfatta sig som “ej berörd” om kunderna plötsligt kriminaliserades?
Samma snurr blev det ju när hon först deklarerar att hon inte gillar sexmoralism och sedan faktiskt hänger sig åt densamma!!!
Själv tycker jag också att Isabella är ytterst modig som, om än lätt maskerad, framträder på detta sätt. Möjligheten att någon känner igen henne (på ögonen, på rösten, på kroppsspråk är ju ganska stor och hon riskerar ju inte bara att därmed exponera sina kunder som ju är “grova brottslingar” utan långt viktigare anmälan till socialen och risk att få sitt föräldraskap ifrågasatt.
Mannen från ETC gav ett konstigt intryck (Andreas Gustavsson). Han försökte ge sken av att hans uppfattning i frågan uppstått då han åkt till fotbolls-VM för att intervjua prostituerade häromåret. Är det någon som kanske minns diskussionen inför detta och kraven på bojkott/förbud då?
Dock – det är faktiskt ett stort framsteg att debatten kommer till stånd.
Spännande debatt ikväll – lyssna på Lund
Den lyckliga horan – finns hon? Debatt ställer frågan till feminister och prostituerade.: “Eskorterna vill inte längre kallas offer utan entreprenörer. Det hävdar 45-åriga Isabella Lund, bloggande, universitetsutbildad tvåbarnsmamma och sexarbetare.”
(Hittat via knuff.se.)
Isabella Lund kommer i kväll kl. 22 att delta i Stina Lundberg Dabrowskis debattprogram. Det skall bli spännande. Lund skriver själv inför debatten
I SvD idag skriver Per Hagwall (m) och Erik Svansbo (fp) att sexköpslagen är en flopp! Det är enormt roligt att se att politiker vågar ifrågasätta den koncensus som råder i Sverige om den här frågan. Vi behöver våga vara oense i den här frågan och bryta koncensus och hegenomin i debatten, för debatten om prostitution handlar inte om vilken partifärg man har, om man är för eller emot prostitution som ett fenomen. Den handlar i grunden om vilken syn på människor man har, vilken syn man har på kvinnor, män och sex och människors lika värde.
Hagwall och Svansbo påpekar att om man tar del av Petra Östergrens forskning, socialstyrelsen senaste rapport samt den norska utredningen som leddes av professor Ulf Stridbeck så kan man konstatera att sexköpslagen har förvärrat situationen för sexsäljarna.
Övriga deltagare i kvällens debatt är författaren Petra Östergren, riksdagsledamoten Josefin Brink (v), ETCs redaktör Andreas Gustavsson och Bo Svennecke från prostitutionsgruppen Göteborg. Värt att notera är möjligen att justitieminister Beatrice Ask inte är med men så har hon ju fällt de bevingade orden om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals (lånat från Josh):
Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.
Den här frågan – alltså om huruvida sexköpslagen har de önskade effekterna och, eftersom den uppenbarligen slår inte bara mot de kriminaliserade köparna utan ju indirekt också mot säljarna, frågan om prostitutionens reglerande är ju svårdiskuterad. Många gör ju misstaget att sätta likhetstecken mellan prostitution å ena sidan och missbruk, vild och kriminalitet å den andra. Min partikamrat Ann-Christin Furustrand tillhör dessa. Hon skriver bl.a. Därtill skall man komma ihåg hur nära kopplingarna är mellan sexhandeln och narkotika och vapenhandeln.
Sådana kopplingar finns förstås eftersom de alla kriminaliserats. Om alternativet är att t.ex. både vad avser prostitution och narkotika helt enkelt legalisera och därmed kunna ha samma kontrollmekanismer för försäljning av dessa tjänster/produkter försvinner ju utrymmet i stort för kriminella aktiviteter i sammanhanget.
Jag tror – och numera alltmer tror mig veta – att sexköpslagen är kontraproduktiv om vår avsikt är att minska antalet prostituerade och/eller att skydda dessa från våld och från att vara utelämnade till kriminella (typ hallickar). Det verkar ju som vilket framgår av Hagwalls/Svansbos debattartikel som om
Sexköpslagens mål var att hjälpa sexsäljarna, att förändra folkets attityder och att lagen skulle sprida sig till andra länder. Men av tillgängliga fakta att döma har den förvärrat situationen för sexsäljarna
.
Eller som Blogge Bloggelito uttrycker det
Det enda man med säkerhet kan veta om svensk prostitution är att verksamheten flyttat till mindre upplysta domäner och ytterligare beblandats med kriminella element, samt att graden av trafficking för sexuella ändamål därmed har ökat (förekomsten av fler hallickar tyder på det), det vill säga det som förespråkarna för sexköpslagen i all sin naivitet trodde att lagen skulle minska.
Detta är resultat som är välkända i den akademiska litteraturen, eftersom det i världen finns och har funnits många tillfällen att studera effekterna av olika åtgärder mot prostitution. De entydiga resultaten är därvid att prostitutionen aldrig minskar, utan att den flyttar på sig lika smidigt som ett gummiband när förutsättningarna ändras, att repression främst drabbar sexsäljare, att repression ökar förekomsten av kriminell verksamhet eftersom allt som görs olagligt naturligt fångas upp av sådana element, och att legalisering har den omvända effekten att stöta bort kriminalitet. Därtill kommer att smittspridning inte utgör något som helst problem i en legaliserad miljö, medan det omvända gäller i en repressiv – minns den så kallade HIV-kvinnan i Göteborg för något år sedan, där klienterna av rädsla för rättsliga repressalier undvek att ge sig till känna.
Släpp cannabisen fri!
Helvetets egen ondska: “Säga vad man vill om Expressens ledarsida, men i den odebatterbara narkotikafrågan så är tidningen med sitt frispråkiga mod landets viktigaste aktör. Isobel Hadley Kamptz tar i dag upp fallet med den MS-sjuka kvinna som dömts till ett års fängelse för att hon självmedicinerat med cannabis. Det som framgår i artikeln får mig att tro att Djävulen faktiskt existerar, och att han bosatt sig i det svenska rättssystemet”
(Hittat via knuff.se.)
Jag vill bara tipsa om att det finns goda skäl att läsa Isobels Hadley Kamptz ledare i Expressen som hade rubriken 080123: Ett övergrepp. Ett övergrepp är det och frågan behandlas också väl av Johan Ingerö från vilket citatet ovan är hämtat.
Jag kan dock inte avhålla mig från att citera ytterligare ett stycke ur Ingerös artikel:
I domskälen framgår att hennes sjukdom är en – håll i er nu – försvårande omständighet. Eftersom hon är så sjuk finns nämligen inget som tyder på att hon “är motiverad att börja leva ett drogfritt liv”, enligt rättens ordförande.
Detta konstaterande gör alltså denna (jubelåsna) till ordförande i rätten efter att den MS-sjuka kvinnan suttit häktad (varför?) utan tillgång till sin bromsmedicin och efter att han medverkat till en fängelsedom. Shuka hjärnor finns det tyvärr lite för gott om.
Vi har nu alltså ett rättsväsende som inte klarar av att hantera den organiserade brottsligheten som ibland hotar människor till liv och lem (bomber m.m.) men som utan vidare används till att begå övergrepp mot en av sjukdom dödsdömd kvinna. Vore jag polis och gavs i uppgift att ingripa mot en sådan kvinna skulle jag vägra, vore jag åklagare och gavs en sådan utredning skulle jag lägga ner åtalet, vore jag domare i ett sådan mål skulle jag frikänna. Men civilkurage saknas – var det inte någon från kd som ville lagstifta om sådant:-)
Många blåsningar blir det
Polisen blåser oss på alkoholkontrollerna: “För då är risken stor att flera bilister är berusade, och då förstörs hela upplägget. För då måste man avbryta och köra in till stationen eller sjukhuset med den misstänkte, och göra ett exaktare prov än ”sållningsinstrumentet” (det heter så, det där som vi blåser i) klarar av.
Visst ser det bra ut med alla 2,5 miljoner blåsningarna. Men jag skulle föredra kvalitet än snygga siffror.”
(Hittat via Bilbloggen med Robert Collin.)
Tyvärr är det ju så att detta inte är enda exemplet på hur Rikspolisstyrelsen uppbckad av mindre begåvade riksdagsbeslut tagna på förslag från tidigare regeringar väljer den enkla vägen. Kan tyvärr inte hitta Mattias Anderssons skriverier från DN i söndags men Collin citerar
”Under 2007 gjorde polisen 2,5 miljoner utandningsprov. Aldrig tidigare har vi gjort så många rattfyllerikontroller under ett år.”
Jag har tagit upp detta tidigare i samband med kritiken av förre rikspolischefen. Självfallet är det så att de enda mål som är värda att sätta upp för polisens verksamhet är minskad brottslighet. När det gäller vilken brottslighet – för prioritera måste man förstås – så är det människors trygghet som måste stå högst upp på listan. Det betyder alla former av våldsbrott, egendomsbrott mot enskilda och skadegörelse mot gemensamma nyttigheter.
När det gäller just rattfylleri så är det totala antalet blåsningar fullständigt ointressant – det är att få ner antalet rattfyllerister som är det viktiga.
Senaste kommentarerna