Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Eco20 – rätt eller fel?
Aftonbladet: Klimatbluffen : "OKQ8:s nya palmoljediesel Eco20 är ett försök att möta miljömedvetna konsumenters krav på mindre klimatfarliga drivmedel. Men i själva verket skulle en utökad produktion av palmolja oundvikligen leda till att ännu fler regnskogar skövlades till förmån för nya odlingar – med stora koldioxidutsläpp och utrotning av unika djurarter till följd.
"
Kathleen McCaughey och Lennart Daléus, Greenpeace, har skrivit en debattartikel i Aftonbladet i vilken de hävdar att den nya diesel OKQ8 nu lanseras som en betydande förbättring för miljön i själva verket är motsatsen. Den främstakritiken tycks rikta in sig på att Eco20, som dieseln heter, bland annat tillverkas av palmolja och att produktionen av denna olja hotar regnskogar i Sydostasien.
Enligt OKQ8 så tillverkas Eco20 enligt följande:
Den förnyelsebara biodelen (NExBTL®) av Diesel Eco20 tillverkas vid Neste Oils i Finland. Råvarorna är vegetabiliska oljor och animaliska fetter. Slutresultatet är en syntetisk diesel – andra generationens förnybara drivmedel. Råvarorna kan utgöras av vilken vegetabilisk eller animalisk olja som helst. I dagsläget används animaliska fetter och malaysisk palmolja.
Palmolja är världens mest använda vegetabiliska olja och de flesta av er har säkert ätit en del av det till frukost. Palmolja används i margarin, bakverk, färdiga bakverk och en rad kemiska och kosmetiska produkter. Palmolja kan utgöra ett hot mot världens regnskogar på främst Indonesien och Borneo. Därför kräver OKQ8 och Neste Oil palmolja som är odlad och pressad enligt hållbarhetskriterierna från Round Table of Sustainable palm oil, RSPO. Neste Oil ser också till att det görs revisioner av oberoende revisorer på de odlingar som används.
Frågan är hur jag som konsument skall ställa mig – hade/har ju samma dilemma med etanolinblandningen i bensin. Skall man som McCaughey och Daléus vill bojkotta Eco20 eller skall man istället sträva efter att minska utsläpp genom att använda densamma?
Verkar ju som om paret McCaughey och Daléus främst ser framtida faror i en utökad palmoljeproduktion, men Eco20 förutsätter ju inte ens just palmolja. OKQ8 stoltserar med att de kräver att RSPOs regler för palmoljeproduktion – är de inte till fyllest? Det framgår ju inte heller hur stor del av de 20% NExBTL® som ingår i Eco20 som utgörs av palmolja, inte heller om det finns vettiga alternativ t.ex. producerade i vår del av världen (tallolja kanske, vad vet jag).
Regeltyranni – vems fel?
Rökförbud i egen trädgård – absurditetens gräns kan vara nådd: “En kvinna i skånska Åkarp är anmäld till miljödomstolen av en granne med känslig näsa. Han, en advokat, vill att kvinnan ska beläggas med rökförbud i hennes egen trädgård eftersom rök kommer in i hans trädgård när hon blossar. Det hela är så absurdt att det är svårt att kommentera utan att hemfalla till glåpord.”
Vännen Laakso kommenterade denna i sanning uppenbara stolligheten fredagen den 24 augusti. Tyvärr är det ju bara ett övertydligt exempel. Merit Wager har fångat upp tråden och skriver i dagens SvD under rubriken Återinför eget ansvar och sunt förnuft om flera andra exempel där hon utgår från miljöbalken som tydligen möjliggör att föra upp frågor om flagglinor som slår mot flaggstången till prövning i miljödomstolen. Så långt allt gott och väl – riksdagen har uppenbarligen stiftat tokiga lagar, det bör våra företrädare ta ansvar för och åtgärda! – och jag antar att mitt parti inte kan friskrivas:-)
Själv pekade jag på hur livsmedelslagstiftningen (och dess tillämpning) tycks lida av samma sjuka bl.a. angående Oaxens Skärgårsdskrog i april. Regleringen kring djurhållning är andra exempel.
Merit Wager börjar emellertid sin artikel med att angripa Journalistförbundets varsel/konfliktåtgärder som om dess konsekvenser för Wager personligen också skulle handla om absurda konsekvenser av lagstiftning. Så är naturligtvis ingalunda fallet. Merit Wager skriver:
En fackförening som jag inte är medlem i och som jag inte har något alls med att göra (Journalistfacket) tänkte i förra veckan ta sig rätten att beröva mig, en egenföretagare som bland annat försörjer mig på att skriva, min inkomst! Detta för att medlemmarna skulle ”tas ut” (OBS inte ”gå”) i konflikt.
Nu blev det i slutänden ingen konflikt, men enligt de fackliga direktiven skulle tidningens anställda inte få befatta sig med min text efter ett visst klockslag en viss dag. Journalistförbundets ledning krävde att jag skulle vara solidarisk med deras medlemmar, men var fanns deras solidaritet med mig?
Rätten att vidta stridsåtgärder är grundläggande för att åstadkomma åtminstone en liten utjämning av maktförhållande mellan arbetsköpare och arbetare (oavsett om vi nu också kan kalla de senare för tjänstemän). När arbetare vidtar stridsåtgärder är förstås dessa enbart verksamma om de negativt påverkar arbetsköparens möjlighet att upprätthålla produktionen. Vid varje sådan åtgärd kommer arbetsköparens leverantörer och/eller kunder att drabbas.
Som det verkar på Wagers beskrivning så innebar Journalistförbundets varsel att hennes frilansartikel inte skulle kuna tryckas i tidningen. Vet inte säkert men förmodligen kunde väl tidningen i sin godhet ändå ha betalt Wager för beställt material – om inte borde hon kanske införa en sådan klausul i sina avtal vid framtida beställningar. Detta har ingenting med solidaritet att göra utan är en konsekvens av att Merit Wager valt/tvigats att driva sin verksamhet i egen regi och alltså inte är varken anställd eller medlem i facket.
Hittar ingen kommentarsfunktion på Merit Wagers egen blogg – därav kritiken här.
Solidarisk miljöpolitik
Hittar en debattartikel av Göran Greider i GP:
Klimatet utmanar ideologierna: "Klimatfrågan är på allas läppar, men verkar i hög grad stanna just där. Forskarrapporterna och larmen om klimateffekten har ju anlänt på allvar i en tid som är djupare präglad än någonsin av den rådande marknadsliberalismen. Det betyder att frågorna till varje pris måste individualiseras – vad gör du för klimatet? som det heter i kvällstidningarna.
En annan variant är att de teknifieras: Kärnkraften är “ren” och avfallet glömt, liksom den obegränsade konsumtionsideologi den befrämjar. Och den bättre ställda medel- och överklassen uppmanas till en ny sorts köpfest: Så kan du använda din egen plånbok för att minska miljöhoten.
Sällan nämns det att den låginkomsttagare som inte ens har råd att köpa en miljöbil utan tar bussen, som inte kan flyga en eller två gånger till solstränderna varje år och som köper en begagnad cykel i stället för en ny till sitt barn, redan gör av med långt mindre energi.
Fördelningspolitiken är i stort sett utraderad ur miljödebatten. Bäst samvete ges till den som köper flest utsläppsrätter! "
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Om vi bortser från de seenaste årens domedagsprofeters favorittema klimathotet så tror jag det är rimligt att hävda att vi gjort betydande insatser för att minska miljöpåverkan av mänskliga aktiviteter – rening av avlopp, borttagande av bly i bensing och i andra sammanhang, minskade kvicksilverutsläpp, freon etc. Mycket av detta har gjorts på ett ur fördelningsssynpunkt rimligt sätt dvs det har inte gjorts så att enskilda människor med låga inkomster drabbats negativt av åtgärder (annat än möjligen i speciella fall – tänker t.ex. på anslutningsavgifter til kommunalt avlopp). Generellt tycker jag alltså att vi har en historia av åtgärder på miljöområdet som stämmer väl med åtminstone min ideologi.
Själv har jag oerhört svårt med alarmisterna och kanske särskilt deras individualisering av problemen. Så visar historien ganska tydligt att det är via nationell och internationell politik som man kan åstadkomma väsentliga förändringar. Eftersom Sveriges roll möjligen kan vara att gå före (vi måste samtidigt inse att vi är så få att vår relativa andel trots hög förbrukning per invånare är liten) men det bara är globala åtgärder som ger betydande effekt. T.ex. så är det visserligen så att transportsektorn totalt i världen lämnar ett relativt stort bidrag till utsläppen av s.k. växthusgaser men den svenska andelen är marginell varför en enskild medborgares eventuellt förändrade vanor (minskat bilåkande) i realiteten inte ens gör en mätbar skillnad.
Vill vi göra något åt transportsektorn med utgångspunkt i socialdemokratisk ideologi så är det inte åtgärder som fördyrar eller hindrar låginkomsttagare från att transportera sig eller få tillgång till billigt kött från Brasilien vi skall ägna oss åt. Det är alternativa bränslen vi skall satsa på till så låga priser som möjligt. Då har vi inte bidrag till nybilsköp utan bidrag till konvertering av gamla bilar. Då försvinner förslag som biltullar ner i papperskorgen lika snabbt som de väckts just genom att de direkt missgynnar de med låga inkomster.
Geider tar upp upp kärnkraften som exempel på någon slags teknifiering. Kanske har han rätt men samtidigt adresserar han ju indirekt frågan om elproduktion. El behöver vi både för produktion och vardagsliv. Den kan i stor utsträckning produceras utan utsläpp men då till en kostnad i form av utbyggda älvar och liknande miljöpåverkan. De alternativ som är populära att satsa på idag är oftast av karaktären väderberoende, det är som om det finns folk som tror att vindkraft kan ge ett betydande bidrag trots att det är uppenbart att vi inte förbrukar el i takt med vindstyrkan (samma gäller ju för solenergi) och hittills klarar vi inte att lagra mängder med el. Såväl kärnkraft som kraftvärmeverk (som kan eldas med olja/kol, soppor och med varierande utsläpp) har den tydliga fördelen att de kan köras när elen behövs – som solfattiga perioder på vintern – och den elproduktionen behöver ersättas. Inte helt enkelt att se hur dock men det är ett område där forskning borde intensifieras.
Mer etanol i tankarna
Frukost med GP – del 2: "– Det kändes precis som vanligt att komma hit, säger Persson – och syftade förmodligen på alla fotografer som välkomnade honom.
– Den politiker som tror att bilen bara är något man bara kan vifta bort, det är något som kommer att straffa sig. För vanligt folk har nog bilen betytt mest för möjligheten till frihet, säger Persson.
Persson pratar om bilen som klassfråga.
– När vi fick bil fick vi bestämma var vi skulle åka, när vi skulle åka. Vi kom till metropolen Katrineholm, vi kom till svampen i Örebro. Men vi kom inte till Stockholm för Stockholm var farligt för en bonde från Sörmland.
– Bilen är en förutsättning för dagligt liv."
Johanna Melén rapporterar från ett frukostseminarum där bl.a. Göran Persson deltog. Det är förstås oerhört viktigt att just erkänna bilens betydelse för människor i vårt land, både för rörlighet i största allmänhet – möjlighet för de flesta att resa, hälsa på släkt och vänner – eftersom vi är ett land med stora avstånd och relativt glest befolkat. Den är lika avgörande för att i detta glest befolkade land skapa förutsättningar för att folk skall kunna jobba utan att vid varje byte av jobb också byta bostadsort (med allt det för med sig av trassel med familj, boende etc). Själv tllhör jag dem som pendlar drygt 14 mil om dagen sedan 27 år på en sträcka som bara till en del har användbar kollektivtrafik.
Lite märkligt är det förstås att då höra hur Göran Persson alltså identifierar bilen (alltså möjligheten för alla att ha tillgång till) som en klassfråga och samtidigt försvara biltullarna i Stockholm som ju alldeles uppenbart just är ett påhitt som missgymnnar de med små ekonomiska resurser.
Jag tror att rätt strategi för att komma bort från oljeberoendet (som behövs alldeles oavsett dess miljöstörande betydelse) skall vara baserat på stimulans. Eftersom det stora flertalet inte har råd att köpa nya bilar sker en förändring som lägger störst stimulans på nybilsköpare mycket långsamt – det tar väl upp emot en 10 – 15 år innan det innebär en närmast total “förnyelse” av bilparken. Om man också satsade på åtgärder som gör att bilägare med äldre bilar stimuleras på motsvarande sätt att övergå helt eller delvis till förnyelsebara bränslen skulle oljeberoendet minska snabbare. Själv kör jag med halva tanken fylld med E85 utan problem. Ett bränsle som alltså innehåller runt 40 – 50% etanol skulle sannolikt fungera i alla gamla bilar – varför inte ett E50 i pumparna på bensinstationerna?
Många som yttrar sig i denna debatt verkar dels fullständigt sakna förståelse för bilens betydelse för människor t.ex. Jinge , dels också sakna förståelse för bilens betydlse för att vårt samhälle skall fungera t.ex. Jinge🙂
Sanning eller konsekvens
Rocken räddar världen: "För att ingen ska tveka på att rocken menar allvar med denna gigantiska manifestation för normalt väder så har arrangörerna sett till att flyga brittiska Joss Stone till Sydafrika, kaliforniska Red Hot Chili Peppers till London och Borlänges Mando Diao till Hamburg.
Al Gore har ägnat hela det sista året till att se till att så få artister som möjligt kommer att uppträda i samma världsdel där de faktiskt bor.
”Det bästa med att engagera sig i global uppvärmning är att man får resa jättemycket och se nya ställen och kan vi samtidigt rädda några isbjörnar när vi kommer fram så är det en trevlig bonus”, säger Al Gore i ett pressmeddelande."
(Hittat via Kulturbloggen.)
Helt sanslöst och en mycket rolig krönika av Andres Lokko. Fattar verkligen inte folk att om vi tar klimathotets mest fanatiska förespråkare på allvar så måste vi helt enkelt sluta resa – till jobbet, till släkt och vänner och på semester. Sluta genomföra världsturnér och sluta köpa produkter som inte är lokalt producerade. Alternativt kan vi kanske satsa lite på att utveckla alternativa bränslen så att vi kan fortsätta leva vettigt i en skön värld.
Åk i alla fall ingenstans för att se Live Earth – den direktsänds t.ex. av MSN.
Technorati Tags:
Politik, Rosemari Södergren, SvD, Miljö, Klimatfrågan, Växthuseffekten, Kultur, Kul, MSN, Microsoft, Andres Lokko
Hans Rosling på Thinking-konferens i Norrköping
Gapminder – Home: “Gapminder is a non-profit venture for development and provision of free software that visualise human development. This is done in collaboration with universities, UN organisations, public agencies and non-governmental organisations.”
Jag har bevistat The 13th International Conference on Thinking som anordnats i Norrköping denna vecka. Hade tyvärr bara möjlighet att delta onsdag/torsdag men det var ett förnämligt arrangemang som tyvärr drabbades av att en del prominenta talare fått lämna återbud i sista stund. Bra ersättning fanns dock – inte minst konferensens absolut sista talare Hans Rosling. Det är faktiskt inte många konferenser jag deltagit på där en talare fått stående ovationer och ett antal applåder under själva föreläsningen. Det fick Hans Rosling och det mycket välförtjänt. Hans föredrag var åtminstone för mig konferensens höjdpunkt och också det mest utmanande tankemässigt.
Rosling visar nämligen med hjälp av mycket kreativt uppbyggd presentationsteknik hur vi format vår sy på världen och dess utveckling baserat på förutfattade meningar som kanske var sanna på 50-talet men som inte alls beskriver världen korrekt idag, hur vi nog med vårt västvärldescentristiska perspektiv nog t.o.m. låter mer eller mindre rasistiska föreställningar påverka denna vår bild.
Rosling gör skillnad på begrepen modern och global eller kanske snarare modernisering och globalisering. Han verkar mena att de flesta länder/människor i världen är moderna, t.ex. vet hur man använder en kondom vilket betyder att de har de elementära förutsättningarna för att få till det som tycks karaktärisera utveckling – lång genomsnittlig livslängd och begränsat antal barn per kvinna.
Rosling utgår från sin erfareenhet att undervisa på Karoliska om global hälsa och de föreställningar om världen han mötte hos studenterna (som ju alltså gått ut gymnasiet med högsta betyg). Nu var tydligen inte professorernas föreställningar så mycket bättre – han har kollat det också.
Rosling är bra på att få till slagkraftiga exempel. Vi upprörs emellanåt över de förhållanden som gäller för gästarbetare i Förenade Arabemiratet och stoltserar med att vi inte tillåter sådana villkor. Det är bra det att till oss för dessa pakistanier, och indier inte ens komma – har de det bättre på hemmaplan?
Det andra jag stora jag lärde mig på konferensen var att uppskatta Sirqus Alfon (och undrar hur jag kunnat missa sånt?). Ett gäng performance-artister som spelar covers – flmen nedan från YouTube (från någon DVD tydligen).
Technorati Tags:
Politik, Sexualitet, Personligt, Solidaritet, Ekonomi, Utbildning, Fri invandring, Mänskliga rättigheter, Sirqus Alfon, Hans Rosling, gapminder.org
Gör din stämma hörd (om Maren)!
Öppet möte om Marens utveckling: “Södertälje kommun bjuder in allmänheten till öppna informationsmöten om utvecklingen av Maren Måndagen 18 juni och torsdag 28 juni.
Syftet med mötena är att informera och att samla in synpunkter på förslaget och nya idéer.”
Hoppas alla med synpunkter på Södertälje stads utveckling i allmänhet och Marenområdet i synnerhet nu tar chansen att gå på de öppna möten som anordnas. Observera att anmälan krävs – mer info om det via länken ovan.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Södertälje, Miljö, Alarik von Hofsten
Benulic sätter Gore på plats
Al Gore bryr sig inte alls om miljön: “Nu snackar Gore om hur viktiga träden är för att dämpa växthuseffekten. Varför gjorde han inget när han hade makt? Och varför tjatar han om hur du och jag ska bli koldioxidneutrala ? Enbart ett av hans tre hus förbrukar 20 (20!) gånger mer energi årligen än medelamerikanen. Gore bidrog till att Kyotoavtalet blev en urvattnad deklaration och han gjorde inget för att få senaten att anta den. Al Gore är en man som gör allt för att skicka statliga pengar till storföretagen även när de är miljöfarliga. Han bryr sig inte om miljön och den är verkligen hotad på många sätt i dag. Han bryr sig bara om sin egen karriär och sin egen förmögenhet.”
(Hittat via knuff.se.)
Ibland är det kul med avrättningar och Boris verkar ha fått till en sådan. Läs och tänk på det när du faller i trans över Gore´s “En obekväm sanning”.
Technorati Tags:
Politik, Ekonomi, Miljö, Klimatfrågan, Boris Benulic, Metro
Splittring av parti eller väljarbas?
Även en oxfordsprofessor kan ha fel (uppenbarligen): “Bakgrunden är nu förvisso lika enkel som begriplig; i Storbritannien har de konservativa föreslagit en flygskatt och labour är splittrade, eftersom det är arbetarväljarna som drabbas relativt hårdast.
Men i Sverige är situationen som bekant den omvända. Det var en socialdemokratisk regering som fattade beslut om att införa flygskatter som en del i den gröna skatteväxlingen, och vår nya högerregering som tog bort dem. Samma bild har vi rörande exempelvis bensinskatten. Det var socialdemokrater som stod upp för den, och borgerliga partier som lovade att sänka den (vilket när de sedan vunnit valet visserligen visade sig resultera i en höjning, så kan det gå.)
Jag säger nu inte att frågan om drivmedelskostnader är enkla och utan målkonflikter. Inte heller frågor som rör hur vi kan effektivisera den offentliga sektorn. Men att dessa frågor innebär att socialdemokratin håller på att spricka i sina beståndsdelar, det är helt enkelt fel.”
(Hittat via knuff.se.)
Jag har också läst Vernon Bogdanors artikel på DN debatt. Tror att Sjölander läser den med alltför kortsiktigt perspektiv. Bogdanors har rätt såtillvida att den socialdemokratiska välfärdsmodellen i huvudsak vunnit slaget om samhällsmodell. Han har nog också rätt när han därifrån drar slutsatsen att det är den som bäst kan visa på hur den skall moderniseras (inte höjda skatter, högre kvalitet, ökad individualisering av offentlig finansierade tjänster etc) som är framtidens valvinnare.
Erik Laakso uttrycker detta såhär:
Hur en socialdemokratisk politik för ett nytt århundrade ska utformas, har jag skrivit om flera gånger tidigare och jag har då pekat på att nyckel ligger i att se individen krav, vilja och motivation och att göra det utifrån frivilliga, kooperativa lösningar.
Resonemangen om vad som eventuellt kommer att splittra socialdemokratin ligger det också något i. Om man segmenterar väljarbasen ungefär så som Bogdanors gör blir det ju uppenbart att socialdemokratin vilar på tre ben – de lågavlönade, den “välbeställda arbetarklassen” och delar av medelklassen. För de två förstnämnda segmenten gäller, precis som Bogdanor noterar för de välbeställda arbetarna, att den hittillsvarande socialdemokratiska miljöpolitiken i allt för hög grad slår mot dessa. Under 90-talet klarade vi oss rätt bra ändå men jag tror att stigande missnöje med vår politik, som slutligen manifesterades i höstas, till viss del kan förklaras av att vi misslyckats med att formulera en politik (inklusive miljöområdet) som visar hur även de mindre bemedlade skall få del av den välfärd (i vid mening) som redan kommit de mer bemedlade till del. Där utgör ekonomiska möjligheter att flyga bara ett exempel.
Sjölander menar att socialdemokratin inte alls håller på att spricka – och i mer bokstavliga termer är ju det korrekt. Dock har vi ramlat ner från en nivå när det gäller väljarstöd som innebar att vi tidigare åtminstone någon valpeiod kunde sitta på egen majoritet till dagens som ju efter förra valet innebär at vi inte ens med stöd av tidigare “vänster”-partier når majoritet i riksdagen. I Sverige spricker inte partiet – i Sverige sprider väljarna ut sina röster mer.
Technorati Tags:
Johan Sjölander, Socialdemokraterna, Politik, DN, Erik Laakso, Miljö, Vernon Bogdanor
Klassanalys versus identitetspolitik
Katrine Kielos: “Sahlin väljer alltså medvetat att inte analysera i termer av klass och kön. Hon menar att problemen uppstår i det glapp som finns mellan individ och norm. Detta är en stor ideologisk förändring bort från klassanalys och mot identitetspolitik. En klassisk socialdemokrati hade sett ungas alkohol och drogkonsumtion, våld och ökningen av antalet samtal till BRIS i relation till klassamhället. Man hade letat efter förklaringarna till ungdomars uttryck för desperation i deras ekonomiska situation och deras föräldrars position på arbetsmarknaden. Man hade sett ungdomars ångest för att inte ha Cheap Monday-jeans som ett uttryck för hur klassklyftor påverkar hela familjer. De frivilliga utviken på sajter som snyggast.se hade förklarats med hur kvinnor i vissa socialgrupper inte har möjlighet till bekräftelse på annat område än det utseendemässiga. Individen hade helt enkelt inte som i Sahlins analys varit en lösryckt aktör skapad i förhållande till normer, utan hade analyserats som en del av en klass och dennas ekonomiska villkor. Politiska lösningar hade man funnit genom att förändra de ekonomiska och sociala villkoren för de mest utsatta grupperna och inte genom att försöka slå mot någon klass och könsblind ”jämförelseångest”.”
Jag tror Kielos har rätt. Själv saknade jag just klassanalysen i rätt många av kongressledamöternas inlägg i förra helgens allmänpolitiska debatt fast jag då valde att ställa ett samhålleligt perspektiv mot det pivata (som lika gärna skulle kunnat vara det individuella). Enn Kokk är inne på samma tema när han diskuterar Mona Sahlins s.k. linjetal på kongressen och påpekar att
“Men man måste komma i håg att det finns ett klassperspektiv på vad som är socialdemokrati, ett parti företrädesvis för löneanställda. Ser vi inte upp, kan socialdemokratin, även dess självbild, snart nog bli den av ett parti, som bra mycket – alltför mycket – liknar de amerikanska Demokraterna. Jag dristar mig till att gissa, att Mona Sahlin, nu också vald till ordförande i partiets programkommission, helt enkelt inte är tillräckligt bekant med sitt partis marxistiska ådra.”
Jag tror dock att man skall reducera klassperspektivets relation till väljar/medlemskadern utan se det som ett analysinstrument, en grundläggande ideologiskt formande kompass. Det bestämmer nämligen inställningen till politiken och dess omfattning.
Flera kommentarer hos Jonas Morian, där Kielos artikel var publicerad, verkar vilja beskriva klassanalysen som förlegad, som om analysinstrumentet skulle ha med väljargrupper att göra. Analysinstrumentet är ju till för att kunna orientera sig, för att kunna identifiera vad som egentligen orsakar ett problem (som ju kan upplevas vara helt privat, individuellt) på att sådant sätt att det ger möjligheter att finna politiska lösningar.
Ett kanske något förenklat exempel från mijöområdet: Transporter genererar bl.a. avgaser som orsakar miljöproblem. Ur ett individuellt perspektiv skulle alltså enskildas bilåkande kunna ses som problemet. Ser vi det ur ett samhälleligt och/eller klassperspektiv är det marknadens (kapitalets) lösning av transporterna i vårt samhålle som är problemet och vi kan därmed se att det är samhälleliga lösninagr som krävs – tvinga fram alternativa bränslen/transportslag och se till att de som gjort vinster på nuvarande ordning (bil- och oljeindustrin) så långt möjligt betalar omställningen.
Ställa krav på t.ex. övergång till annat bränsle senast år 20XX är en samhällelig lösning som tvingar producenterna att ta utvecklingsansvar, att införa trängselavgifter eller andra begränsningar av enskildas rörelsefrihet är motsatsen, en individuell lösning som dessutom riktas mot de med sämst resurser.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Miljö, Enn Kokk, Mona Sahlin, Katrine Kielos
Senaste kommentarerna