Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Bilförsäljning – sorgerligt
Har sålt en pärla (kanske att ta i), en bil som fraktat mig och resten av familjen mer än 10 000 mil. Tror dock att den fått ett nytt omtänksamt hem. För den oinvigde; Det är en Citroen XM V6 Break av 92-års modell med ca 34 000 mil på mätaren. Lite “upphottad” genom byte till skinnklädsel, annars utrustad som de flesta XM med AC, elektriska fönsserhissar, kodlås, elmanövrerade framstolar och som V6:a förstås med automat.
Efter denna affär har familjen bara två XM, en V6:a av 94-års modell och en D12 (diesel) av 93-års modell.
Bloggproblem
Har haft stora problem med min blogg de senaste veckorna. Det började med att den blev seg och att jag fick allt större problem med att posta inlägg. Efter en del felsökning kunde vi konstatera att den utsattses för en rätt omfattande spamning av trackbacks. För att minimera problemet spärrade jag nya trackbacks och satte på mederering av kommentarer. Trots detta tilltog problemen och den senaste tiden har jag i stort sett inte kunnat publicera respektive godkänna kommentarer.
En rejäl arbetsinsats av min son under dagen har nu givit resultat (bestående får vi hoppas). Det visade sig att cachen på servern antagit gigantiska proportioner, sannolikt till följd av trackbacksspammen. Nu verkar allt fungera normalt igen även om vi inte riktigt klurat ut varför det inträffade.
Svar på kommentarer kan alltså väntas men i lagom takt:-)
Så talas maktspråk mot ”hororna”
Jag stöder dig, Johanna P Altenstedt! Du har rätt och jag tycker att du ska stå på dig.: "Isabella Lund som eskorten “heter”, har drivit en kampanj mot journalisten Johanna Altenstedt. Altenstedt som är en offentlig person, som har sitt riktiga namn på bloggen måste debattera mot en overklig person. Debatten blir orättvis. Johanna Altenstedt har helt rätt när hon kräver att få diskutera med en riktig person. Om hon inte får diskutera mot den riktiga Isabella Lund så får det vara. Men det fattar inte Isabella Lund. Hon fortsätter agitera mot Johanna från sin anonyma ringhörna. Ingen vet något om Isabella, eftersom hon kräver fullständig anonymitet. Fullständig anonymitet."
Isabella Lund (inte hennes riktiga namn) har försökt artikulera sexarbetarnas situation och lyckats ganska bra med det. Hennes åsikter är dock inte särskilt politisk korrekta i dagens Sverige varför hon portats från Dagens Nyheter (Twingly) och nu senast blivit hotad av någon bisarr personlighet vid namn Johanna P Altenstedt.
Altenstedt som tillhör de politiskt korrekta när det gäller synen på sexarbetare hotar att avslöja Isabella Lunds identitet eftersom Altenstedt tillhör de som angrips av Lund just när det gäller åsikter i frågan. För mig är det självklart att här 1) respektera Isabella Lunds rätt att uppträda anonymt och lika självklara rätt att utöva sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och 2) kraftigt fördöma dem som i uppenbart nedsättande syfte betecknar människor (obs människor) som hädar sin rätt att vara just sexarbetare för horor.
Tyvärr måste det senare nu drabba min partikamrat Nina Unesi som på fullt allvar tycks försvara Altenstedt. Unesi avslutar sitt inlägg så här:
Isabella tillåter inte längre kommentarer. Johanna tillåter inte kommentarer. Jag tillåter kommentarer, fast inte i detta inlägg. Allt i den icke-anonyma-bloggatmosfärens namn, den sfär som jag försöker bygga upp.
En logik som jag faktiskt inte ens förstår trots idogt funderande:-(
Andra har skrivit bra ur lite olika perspektiv om denna konflikt t.ex. Blogge Bloggelito, Deep Edition, LouiseP, opassande, Enligt Min Humla m.fl.
The Silver Dollar Room, Big Dave McLean
The Silver Dollar Room : “The Silver Dollar Room is pleased to present the cream of the crop from today’s blues scene. As the only venue in Toronto to regularly headline internationally acclaimed touring blues acts, the Silver Dollar Room has developed a reputation as the place to see both the veterans of the blues, and the hot up-and-coming bands who are the taking the blues into the next century.”
Kvällen avslutas på The Silver Dollar Room – det som verkar vara den mesta (bästa) bluesklubben i Toronto. Tyvärr kommer vi lite sent dvs straxt före 10 och Big Dave McLean tillsammans med Doc McLean håller just på med sista låten. Vi får ett extranummer dock av denna för kvällen akustiska duo. Utomordentlligt bra!!
Köper förstås CDn Blues from the Middle och lite senare också For the Blues…Always (från iTunes). Laddr också hem några spår från Doc McLeans webb, Dead Man Walking och Jinx Dog Blues.
Currently playing in iTunes: St. Mary (At Main) by Big Dave McLean
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Passde på att besöka Ontario Science Center både för att det är mycket kul (och lärorikt) och för att jag i egenskap av ordförande för Tom Tits har ett vad mans skulle kunna kalla professionelt intresse för själva företeelsen.
Ontarios Science Center känns mycket stort och innehåller mycket stora utställningsytor tillsammans med en Omnimax-biograf. Efter en eftermiddag där med mitt senaste besök med barnbarn på Tom Tits i fräscht minne känns det dock ganska likvärdigt i omfattning. En stor skillnad dock; här i Onario är det mesta mycket tillrättalagt, närmast fostrande i politisk korrekthet när det gäller klimatfrågan, samhällsfrågor i övrigt och man får egentligen ett lite för färdigt facit på de frågor som uppstår. Där är Tom Tits överlägset i det att – ibland lite för mycket – lämnas till den experimentlystne besökaren.
En riktigt rolig grej – en liten hall i vilket man uppmanas att bara gå på de svarta rutorna på golvet. Gissa vad det står på skylten när man komer fram?
Stormy Monday in Toronto
Joe Mamas: “Located in the heart of Toronto’s entertainment district, Joe Mamas is the newest and hottest live entertainment venue to hit the King Street strip. Specializing in the classic sounds of Motown and rhythm and blues,”
På jakt efter något bra ställe att lyssna på lite blues har i Toronto snubblar vi över Joe Mamas. Där spelade ikväll Bentley & Dyson Jazz & Blues Trio. Joe Mammas har live-musik tisdag till lördag.
Jo, Telia kan vara ännu värre
Försöker lite senare att felanmäla via webben (så det går trögt även där). När jag alltså klickar på felanmälan av bredband får jag ange det telefonnummer som bredbandet är anslutet till. Får då (andra gången jag försöker – första hände ingenting) följande uppmuntrande svar:
Vi har för närvarande problem att utföra tjänsten. Tjänsten är troligen överbelastad. Var god försök senare.
Ingen angivelse om hur jag skall kunna gå tillväga för att ändå få anmäla felet utan jag skall försöka igen – den som konstruerat detta måste ju vara imbecill!
Telia – kan det bli sämre
Jag har problem med min adsl-förbindelse. Problemet yttrar sig genom låg hastighet och ibland sannolikt ingen hastighet alls. Under vintermånaderna var det så ganska ofta och då lovades jag kompensation för detta – någon sådan har jag inte sett.
Nu är det sämre än vanligt. Jag skall ha 8Mb men uppkopplingen till Internet är så dålig att det inte ens går att köra TPtest (får kommunikationsfel dvs programmet får inte kontakt med testservern). Bestämmer mig after att ha gjort ett antal omstarter av adsl-modem, airport och dator under de senaste veckorna för att ringa Telia. Då får man först ta sig igenom ett samtal med röstigenkänning, eftersom jag gjort det förut klarar jag den delen ganska bra. Därefter får man knappa sig fram rätt många tryckningar innan man tar sig förbi allehanda uppmaningar just att starta om etc. Till slut hamnar jag i en telefonkö bara för att meddelas att väntetiden är 23 inuter och att jag har plats 58.
Det är ju ett skämt! Ingen människa kan ju ägna sin tid åt att sitta 23 minuter med en telefon i handen väntandes.
Ett tips: Hos Folksam uppmanas man att knappa in ett telefonnummer man kan nås på och blir sedan uppringd. Det kan kallas kundvård!
PS Det fanns “idioter” i min kommun som tyckte ADSL var en rimlig lösning utanför Södertälje stad där man byggt stadsnät. Självklart skulle man gjort tvärtom dvs byggt fibernät på landet där kommersiella krafter aldrig finner det lönt att erbjuda tillfredställande service.DS
Kulturbloggen om övervakning
Äntligen någon som ska övervaka buggaren: “Så nog måste något göras åt våldet inom fotbollen. Om det är rätt väg att idrottsföreningarna ska få titta på filminspelningar av våldshuliganer, det kanske är ett sätt att ta itu med det. Brottet mot den personliga integriteten sker ju genom filmandet, vem som sedan kan se filmen är väl mer en annan fråga.”
(Hittat hos Kulturbloggen.)
Jag försökte kommentera Rosemaris tankar om övervakning på Kulturbloggen men möttes av ett Typepad unavailable-meddelande så för att inte missa det lägger jag kommentaren här:
Jag är ofta lite mera konsekvent – gillar jag inte övervakningssamhället så är det av principiella skäl och då är förstås all övervakning av ondo. Filmandet av publik under fotbollsmatcher är ett bra exempel. Här används behovet av att kunna identifiera eventuella bråkstakar som motiv för att övervaka alla. Man har alltså hittat argumentet som skall få oss att acceptera övervakningen.
Nästa steg är att vidga kretsen som kan ta del av denna övervakning. Så förutom risken att det via polisens granskning läcker ut sidoinformation blandar man nu in klubbarna – vilket dels förstås ökar risken för spill från övervakningen men också plötsligt ger dem en polis/åklagar/domarroll – de kan ju nu använda informationen för att utreda “brott”, för att anklaga och döma någon t.ex. till att inte få besöka arenan. Därmed införs ett slags parallellet privat rättsssytem (oerhört märkligt!).
Förutom den principiella kränkningen av alla övervakades integritet – jag skall självfallet kunna gå på ett offentligt arrangemang utan att detta registreras och ens är möjligt att bevisa – så kan man tänka sig en massa negativa effekter av att informationen överhuvudtaget får samlas in. Någon kan därmed upptäcka med vilka jag umgås eller bara få intrycket att jag umgås med vissa genom att vi hamnat tillsammans.
Sådan information kan om den sprids självfallet vara negativ. Bara som exempel, ponera att killen som står bredvid mig är en för andra känd hulligan. Genom att vi kommer i samspråk uppstår intryck att vi känner varandra. När hulliganen grips efter matchen blir jag plötsligt misstänkt för samröre och kanske förhörd, måste bevisa att jag inte gett honom något (eller liknande).
Ett annat exempel – ponera att en polismans fru vill gå på fotboll med sin älskare. Den som granskar en inspelning och är kollega till polismannen hamnar i dilemmat – skall jag berätta. Kanske sprids informationen till andra kollegor.
Ju fler som får ta del av filmerna dessto större kränkning av den personliga integriteten. Man kan nog hävda att den enda övervakning med video som uppfyller rimliga krav på skydd av den personliga integriteten är sådan som bara granskas om ett brott faktiskt begåtts och annars omedelbart raderas.
De samlade möjligheterna att övervaka våra rörelser börjar faktiskt få förskräckande proportioner. Alla bär vi på en mobil – det ger rätt bra möjligheter att positionsbestämma oss. Därutöver övervakas vi av videokameror i butiker, på gator och torg, i kollektiva färdmedel, i taxin, på fotbollsplanen, när vi passerar spärrar, biltullar. hastighetskameror. Vi lämnar spår efter oss med betalkort, inpasseringskort etc. Den som samlar denna information kan skaffa sig en rätt fullständig bild – en bild jag personligen vill bestämma vem som skall ha.
Svära i kyrkan eller öka frihet för föräldrar
Ett bidrag som kommer att öka utanförskapet: “Tomas Eneroth var befriande tydlig på kvällens teve-nyheter. Vinner (s) valet 2010 kommer Sverige att göra som exempelvis våra norska grannar och avskaffa vårdnadsbidraget. Argumenten för detta är många, och de allra flesta har att göra med jämställdhet och utanförskap. Ett vårdnadsbidrag kommer att urholka resurserna till förskola, vilket försvårar för de föräldrar som faktiskt vill kombinera familj med yrkesliv. Bidraget blir helt självklart till en kvinnofälla, och det kommer dessutom skapa ett utanförskap i verklig mening då fler kommer längre bort från arbetsmarknaden och i den vevan dessutom blir allt mer beroende av sina män.”
Johan Sjölander, från vilken jag hämtat citatet ovan, tillhör dagisfunamentalisterna i partiet. För honom och tyvärr många av mina partikamrater existerar ingen annan modell för omsorg om det uppväxande släktet än dagis. Föräldrar skall så fort som möjligt börja jobba heltid båda två. Denna inställning uppfyller inte mina krav på en socialdemokratisk familjepolitik. En sådan skall baseras på att öka människors frihetsgrad, öka människors möjligheter att själva välja sin väg inte bara när det gäller utbildning och yrkesval utan också i det “lilla” – samlevnadsform, familjestruktur och organisation.
Jag är inte alls säker på att vårdnadsbidrag är lösningen på problemet, i synnerhet som vi nu riskerar ett system som kreerar betydande skillnader mellan medborgarna beroende på i vilken kommun de råkar bo. Det jag däremot är helt säker på är att grunden för kritiken mot det vårnadsbidrag som högeralliansen nu tänker införa inte är att öka föräldrars/familjernas möjligheter att själva bestämma hur de vill göra under barnsens uppväxt. Tvärtom så innebär ju den politk vi varit med att forma i kombination med att det numera inte går att leva drägligt med familj och en lön reelt att möjligheten att själv ta större del i barnens småbarnstid i stort sett eliminerats.
Skillnaden mellan de som förspråkar dagens modell av ytterligt begränsad egen kontroll över den egna familjens organiserande och oss få som fortfarande envisas med att svära i kyrkan är att vi inte vill ha ett system som på något sätt hindrar föräldrar att välja att jobba. Vi kritiserar heller inte förskolan eller tror att barn far illa. Vi vill bara ha en faktiskt möjlighet att själva spela en mera aktiv roll i just våra familjer och med just våra barn.
Vi saknar dock stöd för detta särskilt från dagisfundamentalisterna. Detta är mcket framträdande hos oss socialdemokrater där man i stort sett inte kan föra ett vettigt samtal kring ökad frihet för människor att själva forma sina liv utan omedelbart klassas som suspekt. Trots att många i realiteten kämpar för att, genom att dela dygnets timmar, kunna erbjuda sina barn en uppväxt i huvudsak inom familjen respekteras inte detta. Man får intryck att tesen är att bara för att de flesta vill eller i praktiken tvingas till att – när föräldradagarna börjar ta slut – börja jobba och därmed följande inskolning av barn på dagis (som jag förstås kallar det bara för att retas) så skall ingen annan modell tillåtas.
Konsekvensen av detta är förstås att många barnfamiljer får en fullständigt orimlig livssituation. Den sm varit hemma med några stycken barn vet att det å ena sidan är mer jobb än de flesta arbeten men å den andra sidan gör det att familjelivet förenklas något dvs man hinner med lite tvätt och städning också vilket väsentligt underlättar de mer logistiska delarna av familjelivet och kanske också lite relationsvård:-)
Själv är jag stolt far till sex barn varav väl egenligen bara den yngsta spenderat en del tid inom barnomsorgen (dagmamma). Det har kostat familjen en hel del i förlorad inkomst förstås men har varit värt också ett antal år av riktigt slitande med att få pengarna att räcka till.
Idag är det bara det t.ex. bara de allra starkaste föräldrarna som vågar hävda rätten att tillbringa mer tid med barnen än föräldraförsäkringsnormen.
Idag är det bara de allra starkaste kvinnorna som vågar hävda rätten att själva ta hand om sina barn.
Senaste kommentarerna