Sök

Arkiv

Kategorier




Netroots - Socialdemokraterna


Creeper

MediaCreeper

Antal besökare:


Europas socialister mot bloggregistrering

Europaparlamentets Socialistgrupp Motsätter Sig Bloggregistrering: “Ett rykande färskt pressmeddelande når mig i detta nu. “På initiativ av den svenska socialdemokratiska Europaparlamentarikern Inger Segelström så kommer Europaparlamentets socialistgrupp att ställa sig bakom att inte (min fetstil) reglera bloggare och bloggande”
Detta är oerhört goda nyheter med tanke på den oro som den här frågan har rört upp i bloggkollegiet.”

Verkar som om debatten om FRA, yttrandefrihet och olika former av övervakning och registrering börjar ge utdelning. Nu har socialistgruppen i Europaparlamentet tagit tyligt ställning mot reglering av bloggar. Utmärkt!

Stort tack till bl.a. Inger Segelström!

Upmärksammat också av Rick Falkvinge och Tomas Lidholm.

Subvention, bidrag, olika skatttenivåer

Vill De Ha Subvention Istället För Råd?: “Jag har ända sedan ”http://alliansfrittsverige.blogspot.com/2008/08/augusti-31-2008-pigavdraget-gr-till.html">den föraktfulla pigdebatten började tagit klart ställning emot subventioner för delar av tjänstesektorn. Om det är så att en företagssektor behöver stimulans är det bättre med generella lättnader som gör att det går att hålla en annan prisnivå och bredda kundkretsen. Precis likadant är det åt andra hållet. Om familjer anses tjäna på att kunna köpa hjälp med hushållssysslor eller något annat så är det bättre med generell stimulans som syftar till att öka den individuella friheten. I klartext.

Mer pengar i den egna plånboken ökar friheten, även den lågavlönades.

Jag blir alltid lite konfunderad när terminologin skymmer frågan. Här är det begreppet subvention som ställer till debatten en del. En subvention är ju när någon genom bidrag eller mera passivt genom t.ex. lägre skatt på vissa tjänster/varor möjliggör sänkt kostnad/pris. Att sänka skatten på en viss typ av tjänst relativt andra måste således benämnas subvention. Logisk,t men det utgår från att den högre skatten (i detta fall) är den riktiga skatten, den som skall tas ut på alla tjänster lika. Så är emelertid inte fallet, det finns gott om olika skattenivåer på varor och tjänster. Inte ens momsen är lika, och de flesta anser väl inte att vi subventionerar kulturen genom lägre skattesats utan att denna är en rimlig nivå just på denna typ av verksamhet.

Sprit och bensin är exempel på varor med extremt stor skattebelastning, helt olik t.ex. den på mat. Vi kallar ändå inte den lägre beskattningen av mat för matsubventioner.

Dock – användandet av ordet subvention i sammanhanget s.k. hushållsnära tjänster tjänar bara att förvirra diskussionen. Detta oaktat håller jag med Laakso i sak – självklart är det bättre att folk har råd att köpa det de önskar för den inkomst de har än att man måste laborera med olika skattesatser/avdrag för att åstadkomma detta – i synnerhet som det ju utgör en ovälkomen styrning av konsumtionen från statens sida. Att ge alla råd är emellertid inte möjligt inom rimlig tid. För lågavlönade är i princip alla tjänster oåtkomliga. Mitt förslag har hela tiden varit – för att undvika att styra människors konsumtion över vilka de själva bör bestämma – helt enkelt sänka skatter och avgifter på alla tjänster som man som privatperson konsumerar. Då får i alla fall fler möjlighet att själva bestämma.

peter
2 september, 2008
Kommentarer inaktiverade för Subvention, bidrag, olika skatttenivåer

Gör vi skillnad på folk och folk

I dag kommer stormen Gustav
: “Strax efter klockan två i morse svensk tid körde Aftonbladet in i New Orleans.
Då hade 1,9 miljoner människor redan flytt och förvandlat det populära turistmålet till en spökstad.
Ett oväder drog på kvällen lokal tid in över staden – som en förvarning för orkanen Gustav.
– Det började blåsa något fruktansvärt, säger Aftonbladets reporter på plats Magnus Sundholm.”

Visst engagerar människors kamp mot naturkrafterna och själv har jag släkt i dessa trakter. Jag kan dock inte låta bli att göra samma reflektion som t.ex. Blogge Bloggelito

Hundra tusen hem har förstörts, flera dussintal människor dödats och hundratals skadats i en jordbävning i gränstrakterna mellan Yunnan och Sichuan, visserligen på en betydligt mer beskedlig nivå än jordbävningen i maj. Och i Indien har miljontals människor drabbats av svåra översvämningar. Gemensamt för de båda händelserna är att de i medierna på sin höjd sammanfattas med TT-telegram och någon bild från någon bildbyrå. Det är så för att mediebevakningen av Indien och det post-olympiska Kina är under all kritik och för att människor i dessa delar av världen betyder så mycket mindre för oss än amerikaner och i viss mån även andra västerlänningar.

och Anders Svensson

En människa och deras öde har större värde och betydelse om det rör sig om en invånare i USA än om en invånare i Indien.

Sen kan vi ju också konstatera att lilla Kuba lätt klarar att evakuera befolkningen från de områden som beräknas bli drababde av en orkan och att det trots massiv förödelse inte dött en enda person som ett resultat av orkanen Gustavs härjningar på Kuba.

Och enligt samma mönster ägnar sig många bloggande kamrater i ingående spekulationer om det amerikanska presidentvalets kandidater medan intresset för näraliggande länder som Estland, Lettland, Litauen och Ryssland är mycket begränsat, för att inte tala om mer avlägsna som Kina, Indien och Japan. De flesta kan säkert inte namge presidenterna i dessa länder samtidigt som de väl snart har lärt sig namnen på Palins barn.

peter
1 september, 2008
Kommentarer inaktiverade för Gör vi skillnad på folk och folk

Värsta sortens förmynderi

Det blir ändå 5 år försent: "Jag var nere på partikongressen 2005 i Malmö och jag trodde faktiskt att beslutet om en tredelad föräldraförsäkring skulle gå igenom, men icke. Nu är dock läget ett helt annat. Rådslagsgruppen “välfärd” har diskuterat tredelningen sedan rådslags arbetet påbörjades och idag så meddelar Ylva Johansson och Stefan Löfvén tankarna kring att utöka kvoteringen i föräldraförsäkringen"

(Hittat via knuff.se.)

I morse blev jag så förbannad när jag läste Krassmans inlägg att jag kände/tänkte att det vore bra med en dags betänketid innan jag satta mig att kommentera. Märker nu när det är dags att ilskan sitter i.

Vad är det då som gör mig så förbannad kan man undra?

Socialdemokratins historiska uppgift är att befria människorna från förtryck och förmynderi från överhetens sida. Till denna räknas den härskande klassen dvs de som behärskar produktionen genom ägande och staten som i alla bemärkelser måste betraktas som den yttersta försvararen av den makt som utgår från ägandet. I en demokrati finns det möjligheter att påverka denna stat i positiv riktning dvs befriande från regleringar och pålagor som begränsar vanliga människors liv, liksom att begränsa de kapitalägande människornas närmast totalitära makt över produktionen. Upphäva den går dock inte – för det fordras en mer revolutionär agenda, alltså inte en socialdemokratisk.

Krassman skriver:

Som ett första steg på vägen mot målet att helt göra den helt individuell så att den knyts till den vuxne på samma sätt som rätten till a-kassa och sjuk-ersättning föreslår arbetsgruppen att ska delas i tre delar: en del till mamman, en del till pappan och en del som föräldrarna själva får bestämma över.

papaledigminister.jpg

Bodström när han var pappaledig.

– Barn har rätt till tid med båda sina föräldrar, och jag tycker att det här är precis rätt väg att gå. Med fler öronmärkta månader kommer också kvinnors ställning på arbetsmarknaden att stärkas. Visserligen tar fler män pappaledigt, men det är fortfarande kvinnorna som är hemma längst. Med nuvarande takt dröjer det 211 år innan uttaget blir jämställt, enligt TCO:s index för 2007 säger Stefan Löfvén till SvD.

Här är det alltså så att vi skall använda staten för att styra människors privatliv – i detta fall föräldraskap. Vi skall dessutom knyta föräldraledigheten till föräldrar av olika kön, för det är förstås mammor och pappor det gäller. Idag får föräldrar i princip dela ledigheten som de vill – vi (Ylva Johansson, Stefan Löfvén och Krassman m.fl.) kräver att vi skall inskränka denna lilla frihet så att staten alltså föreskriver hur 2/3-delar skall disponeras, och verkligen generöst en tredjedel kan dessa vanligtvis vuxna människor få bestämma över själva. Detta är ett exempel på den allra uslaste formen av förment radikalism. “Barn har rätt till tid med båda sina föräldrar” är ju ett utomordentligt tramsigt uttalande. Barn har rätt till en bra uppväxt, alldelse oavsett den familjekonstruktion de växer upp i. De har också rätt till en god omvårdnad i den egna familjens sköte under sina första år – det använder vi föräldraförsäkringen för att underlätta. Vem eller vilka som nyttjar den är familjen, dvs föräldrarnas sak.

På SVDs Ledarblogg ställs frågan vem i Alliansen har “ork att skjuta när socialdemokratin lämnar öppet mål?”. Det skall vi förstås inte lämna till Alliansen, det måste gå att mobilisera sossar som faktiskt är för ökad frihet, som vill hjälpa till att skaka av oss en regleringsiver som inte hör hemma i en modern politik för 2000-talet, för människor som faktiskt kan själva!!!!

När jag sedan tar del av en del av mina bloggande partikamraters tankar om detta blir jag mörkrädd. Ett exempel är Cattis Ullström som vill hävda att denna tvångströja som skall dras på den “heliga familjen”v i själva verket är någon form av individualisering. Avdelning nyspråk milt uttryckt!

Ett annat exempel är Björn Fridén som skriver Och vi ska komma ihåg att med Hägglunds och Weimers modell för föräldraledighet så kommer det bli fråga om jämställdhet först på våren 2219. Man undrar om mannen verkligen tror att jämställdhet handlar om antal dagar. Det är som diskussionen om en likvärdig skola för alla – det betyder ju inte att allas skolgång skall vara lika (men kanske i Fridéns värld när jag tänker efter).

En som verkligen tar till fantastiska argumeent i frågan är Gunilla Svantorp som meddelar att

Jag använder mig alltid av skolan som exempel. Om föräldrarna själva hade fått valt så hade vi säkerligen fortfarande än i dag inte haft obligatorisk skolgång, för då hade föräldrarna tyckt att det var viktigare att barnen var hemma och hjälpte till på gården istället för att gå i skolan. Men samhället tyckte 1862 att det var viktigare att höja medborgarnas kompetens än att låta föräldrarna ha valfrihet.

Alltså, mer än 150 år senare, med en befolkning som alla gått i minst grundskola, de flesta har gymnasieutbildning och väldigt många högskola måste fostras med samma metoder som en befolkning som i stor utsträckning bara hade de läskunskaper som fordrades för husförhören. Snälla Gunilla, hur tänkte du nu?

peter
31 augusti, 2008
Kommentarer inaktiverade för Värsta sortens förmynderi

Reglera mera – stäng krogarna

Dagens alkoholpolitik räcker inte: “Skador och lidande till följd av alkoholkonsumtion ökar inte i takt med antalet alkoholister, utan med den totala mängden alkohol som konsumeras. Vi måste alla dricka mindre,…”

Ett fantastiskt “statement” av Victor Bernhardtz, tänk vad bra allting var när vi hade motbok och såg till att bara stadshotellet kunde servera alkohol och detta bara på tidig kvällstid. Då gick ju folk hem och la sig i tid!

Skolans problem är samhällets

Dags för en ny skoldebatt efter Björklunds statistikskandal: “Jag tror att det finns många fler än jag som längtat efter en ny diskussion om skolan, som inte riktigt förstått hur Björklunds svartmålning av skolan fått sånt genomslag, som hoppats få prata mer om pedagogik, lust att lära och resurser och mindre om sortering, disciplin och ordning & reda. Förhoppningsvis kan de här dokumentärerna (nästa vecka granskas björklunds förslag på åtgärder) vara början på det.”

(Hittat via s-bloggar.)

Marta Axner efterlyser en ny skoldebatt, fri från Jan Björklunds svartmålning. C G Carlsson som väl länge försökt föra en annan skoldebatt ställer nu frågor till partiledningen:

– Varför har inte socialdemokratin med dess ledare kraftfullt reagerat?

– Kommer socialdemokratins ledning nu att tydligt reagera?

Jag håller med C G och har gjort följande reflektion:

Först nu – efter två år som skol/utbildningsministerminister – granskas utgångspunkterna för Jan Björklunds politik på skolområdet av media – i detta fall ännu så länge bara av ett. Skolpolitiskt aktiv har dock Jan Björklund varit betydligt längre och han är mycket skicklig på att producera s.k. one-liners och att få medial uppmärksmahet på dessa. Björklund har lyckats sätta agendan för den skolpolitiska diskussionen och också starkt påverkat bilden av den svenska skolan i den allmänna opinionen. Har han då mött välorganiserat motstånd – knappast. Har mitt parti systematiskt analyserat Björklunds teser och försett oss partimedlemmar med argmentationsstöd – knappast. Har partiet inför rådslagsarbetet arbetat med en mer korrekt beskrivning av verkligheten – knappast.

Tvärtom faktiskt – för inte så väldigt länge sedan – om jag inte missminner mig talades det om uppgörelse med folkpartiet om skolfrågor. Vi får kanske vara glada att Björklund, en smula övermodigt kanske, avvisade inviten. Enligt min uppfattning är det partiets uppgift (och nu talar jag i första hand om dess ledning och dess beredningsorganisation/kansliresurser) att – särskilt om inte media ägnar sig åt att granska våra motståndare – lägga mycket tid och kraft på att just hårdgranska andra partiers argumentation, användande av statisitk samtidigt som man utformar en på ideologi och sakkunskap baserad egen politik.

Marta Axner vill förresten se en diskussion om pedagogik. Det är förstås helt OK – för hon är väl pedagog. För om inte så menar nog jag att vi i våra politiska roller skall fokusera på mål och medel (det senare i form av reurser, organisation m.m.). Pedagogik bör ju rimligen betraktas som den fackkunskap en pedagog förhoppningsvis har, på samma sätt som en läkare har medicin. Själva hantverket att bedriva undervisning bör förstås bygga på forskning och beprövad erfarenhet – målen såväl vad avser socialisation som kompetens bör avgöras av politiken.

Anne-Marie Lindgren vill för övrigt också ha en annan, ny, mer nyanserad diskussion och skriver i ETC (också publicerad hos Arbetarrörelsens tankesmedja) att

Att utveckla de här lösningarna kräver en mer fördjupad och nyanserad debatt än dagens, med förlov sagt, flummiga diskussion om att mer betyg och mer nationella prov är det enda som behövs.
Och det kräver åtgärder mot de växande klyftor i samhället, som skapar så drastiskt skilda utgångsförutsättningar för barnens uppväxt och skoltid.

Det som borde åstadkommas lite förenklat är alltså att lågutbildade föräldrar ges högre utbildning, att skolor alltid skall ha socialt blandad elevsammansättning, att levnadsvillkor i allmänhet måste förbättras väsentligt för de med sämst förutsätningar, att bostadssegregationen måste upphöra. Lätt som en plätt!

peter
27 augusti, 2008
Kommentarer inaktiverade för Skolans problem är samhällets

”Vi offrar gärna vår integritet” (Elisabeth Höglund)

Är Elisabeth Höglund verkligen så naiv?: " I FRA debatten kommer då och då någon inhoppande med argumentet “jag har inget att dölja så för mig är övervakning inte ett problem.” Idag är det Elisabeth Höglund som står för denna briljanta argumentation i Borås Tidning trots att hon ser till den samlade bilden av all övervakning som sker i samhället.

– För de flesta av oss utgör den här sortens registrering och övervakning inga problem, eftersom vi inte har något att dölja. De flesta tycker till och med att det är bra, att säkerheten är hög. Vi offrar gärna en del av vår integritet för att veta, att vi kan flyga säkert och att de som försöker stjäla eller smita från betalningar eller fuska till sig bidrag inte ska kunna göra det."

(Hittat via s-bloggar.)

Thomas Hartman reagerar, högst befogat, på att Elisabeth Höglund använder rent mjöl-argumentet. I en kommentar till Hartmans inlägg undrar Erika om det finns något under Höglunds hår. Själv drar jag mig till minnes att Höglund slutade på SVT på grund av att hon inte fick ett eget program. Kanske ser vi här förklaringen.

PS Lätt att raljera:-)

Elisabeth Höglund avslutar sin krönika i Borås Tidning med

Det är i detta perspektiv man måste se även FRA-frågan, eftersom rätten till signalspaning är en fortsättning på alla de kränkningar av vår integritet och frihet, som vi redan i långa stycken har accepterat. Jag ifrågasätter inte dem, som är kritiska till polisiär och militär kartläggning av folks telefonsamtal och datatrafik. Tvärtom. Men ska man kritisera FRA-beslutet, ja då måste man ifrågasätta även andra delar av övervakningssamhället. Man kan inte säga ja till ett slags övervakning men godta en annan.

I detta har hon ju förstås rätt och jag hoppas att debatten om FRA-lagen innebär startpunkten för en rörelse mot också andra uttryck för övervaknings/Bodströmsamhället. DS

Public Service när den är som bäst

Björklund svamlar om skolan: “P1 ställer Björklund mot väggen i en programserie som startade idag.
”http://www.brockman.nu/blogg/%3Ca%20href=“>Kris i skolan? går i fem delar och alla avsnitt finns förstås i ”http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/sandningsarkiv.asp?programID=3238">arkivet."

Ann-Catrin Brockman tipsar om en programserie i P1 där några av Jan Björklunds utgångspunkter för reformeringen av den svenska skolan granskas. Programserien är i fem delar och det är sex påståenden som granskas, nämligen:

“”http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=3238&Artikel=2249994">Världens största ordningsproblem”

Resultaten sjunker i den svenska skolan

Bluff att Sverige är bäst i världen

Svenska elever ägnar mindre tid åt skolarbete än eleverna i något annat industriland

Gymnasiet, en stor utslagningsmaskin

Utslagningen i grundskolan tilltar

Programserien tycks tala för sig själv, verkar mycket väldokumenterad och vars webbplats ger alla möjlighet att själva bilda sig en uppfattning kommenteras en del. Som framgår av citatet ovan tycker Brockman att Björklund svamlar, Per Madsen menar att Björklund är rökt, Tony Johansson menar att Björklund ljuger, Johan på PL&C menar att Björklund förfar bedrägligt med siffrorna, Peo Wågström menar också att Björklund är en lögnare, Staffan Svärd tycker att Björklund varit långt från sanningen, Ulf Bjereld tycker att Björklund slirar med sanningen, Kalle Larsson finner äntligen Björklund avklädd i radion vilket också Thaher Pelaseyed gör.

Själv nöjer jag mig med att helt enkelt uppmana alla att ta del av programserien.

peter
25 augusti, 2008
Kommentarer inaktiverade för Public Service när den är som bäst