Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Legalisera sexköp och tillåt fri invandring
Anders Svensson har på ett förtjänstfullt sätt analyserat frågan om människohandel i ett globalt perspektiv och också pekat på vad man kan göra åt den.
I boken som Mattias Andersson skrev om porrbranschen, Porr – en bästsäljande historia, visas på ett tydligt sätt att den inte omsätter så stora pengar som det ofta ges sken av debatten. Detsamma gäller prostitution och människohandel för prostitutionsändamål. Denna är liten, både i absoluta tal och relativa tal. Sålunda försvinner siffrorna för människohandel för sexuella ändamål, sexslaveri, i de massor med pengar som den betydligt mer omfattande människohandeln för andra ändamål omfattar. Utifrån detta perspektiv blir det också tveksamt om ett land som Sverige, där prostitutionen alltid har varit och fortfarande är mindre än i de flesta andra länder, integriteten ska inskränkas för många med målet att sätta dit några få. Det känns inte samhällsekonomiskt vettigt.
––Effekterna av allt hårdare lagstiftning [kring invandring, min anm.] kommer istället att innebär att de mer mer proffessionella gangstergängen kommer att ta över kontrollen av trafiken, så som hänt i Amerika. De som vill komma till Europa blir tvungna att betala mer, riskerna blir större och fler kommer att dö på vägen samtidigt som profiterna för de kriminella nätverken ökar. Faktum är att det bara finns en enda effektiv åtgärd mot denna människosmuggling. Att göra det lättare att legalt komma till Europa och USA.
För att komma åt människohandeln med arbetskraft krävs ännu radikalare åtgärder. Faktiskt inget mindre än ett annat samhälle. För så länge kapitalismen existerar, kommer den typen av människohandel att finnas kvar.
Sexslaveri är för jävligt, men ett mindre problem, både i förhållande till människohandeln i stort och prostitution i stort. Även den kommer dock förmodligen att bli mindre om det blir lättare att legalt ta sig in i Europa.
Sålunda ter sig frågan om sammanblandningen som görs rätt konsekvent i svensk debatt av frågor kring prostitution och människohandel som rätt bisarr – det är alltså inte människohandeln man egentligen vill åt utan det är ett moraliskt korståg man är ute på.
Sexköpslagen är ett misslyckande: “Avkriminalisera sexhandel totalt och lägg om politiken till en skademinimerande sådan. Precis som man borde göra med narkotikapolitiken. Men eftersom fundamenten för denna lagstiftning såväl som den kring narkotikan är av religiös och faktaförnekande natur så kommer det förstås inte hända. Det tog 30 år innan man nu äntligen börjar ifrågasätta narkotikapolitiken i USA. Vi får se hur länge det tar innan Sverige vaknar ur den mentala dvalan.”
(Hittat via knuff.)
Hanna föreslår en radikal åtgärd för att komma tillrätta med en del av de problem som är relaterade till prositution. Hon har helt rätt både i sin kritik av nuvarande lagstiftning, i sitt förslag till åtgärd och i sin karaktäristik av förespråkarna för nuvarande lagstiftning. Ett tydligt exempel på det senare finner man om man läser Queen of light, Marlene Olssons blogg. Hon lyckas faktiskt med konststycket att först refererara till Folkhälsoinstitutets undersökning av sexköparna som gjordes i slutet av 90-talet för att sedan ta denna siffra som intäkt på att den lagstiftning som infördes 1999 inte fungerar:
Och sexköparnas kriminella handlingar finns det siffror på.
“Enligt Folkhälsoinstitutets undersökning från slutet av 1990-talet har var åttonde svensk man någon gång betalat för sex. Köparna kommer från i stort sett alla skikt i samhället. Det är ovanligt med kvinnliga sexköpare”
Kriminella sexköpare som törs gå emot lagen eftersom att lagen är så tandlös, den skrämmer inte som synes. Så sätt dit varenda en på ett sätt som kanske inte gör det lika enkelt att vara kriminell.
Men det är klart baserar man sina åsikter på tro så är väl inte omvänd kronologi förvånande.
Hanna gör sig emellertid skyldig till samma misstag som Blogge Bloggelito gör(som jag i en parantes kommenterade igår) – förväxlar den neofeministiska/radikalfeministiska “ideologin” med marxism. Detta illustreras på ett utomordentligt klart sätt av Kristoffer Ejnermark som skriver:
Jag förundras ständigt varför prostitutionsmotståndarna vägrar argumentera för sin sak. Särskilt undviker dessa individer även att hänvisa till objektiv forskning. Men för det senaste finns det en klar förklaring till och det är att det inte finns objektiv forskning som stödjer den radikalfeministiska/neofeministiska fördomen om prostitution. Istället för objektiv vetenskap förlitar de sina resonemang på ideologi (radikal/neo-feminism, kristen höger).
Ett gravt misstag som görs i den här diskussionen är att påstå att radikal/neo-feminism har något med marxism att göra. Denna uppfattning har en tendens att cirkulera bland de nyliberala kretsarna som associerar marxism med vulgär fixering till statliga förbud/kriminalisering. Men det är naturligtvis fel. Radikalfeminism har inget med den marxistiska teorin/metoden att göra. I själva verket har den ingenting med vetenskaplig metod alls att göra, utan kan rent utav liknas till metafysisk skolastik. Det hade varit bra och förfriskande om dessa metafysiker hade tagit till sig Karls Marx bekännelser till vetenskapen och mottot de omnibus dubitandum (allt bör betvivlas) och hans favoritmaxim; Nihil humani a me alienum puto (Intet mänskligt är mig främmande). Och sex råkar vara just ett mänskligt basbehov.
Definitionen av en proletär i kapitalismen är att den säljer sin arbetskraft, vilket alltså måste inkludera sexarbetare. Sex är rent psykologiskt ett mänskligt basbehov, utan sex fungerar inte människan normalt. Så, synen på sex är individuellt med åtanke på att vissa faktiskt inte känner skam eller skada vid sexarbete. Det är ju egentligen inte så svårt att erkänna när man ser på saken logiskt. Bara för att det för vissa är “heligt” med sex betyder det ju inte att sex per se är just det – “heligt”.
“
Jag blir så nyfiken när rubrik och den lilla frestande presentationen så uppenbart inte passar ihop. Rubriken som också är länken leder till en ledarkrönika som inte med ett ord nämner sexuella tjänster och prostition utan fokuserar helt på de små lånen. Till slut upptäcker jag förstås att det är presentationen av gårdagens ledare signerad Joakim Jakobsson som står kvar kategoriserad under mänskliga rättigheter. Några sådana vill emellertid Joakim Jakobsson inte tilldela den som frivilligt tillhandahåller sexuella tjänster. Hans nymoralistiska ådra blommar istället ut i påståenden som att
“Diskussionen om prostitution handlar nästan alltid om de som säljer sex och sällan om de som köper.”
Detta alltså i ett land där just köparen begår en kriminell handling och åtminstone teoretiskt kan dömas till 6 (sex) månaders fängelse. Mannen forstsätter med
"Kriminaliserandet av sexköp 1999 var en viktig reform. Samhället kan inte tillåta att människor exploaterar varandra.
Nu är det kanske dags att även införa ”grovt sexköp”.
Är det rimligt att en man som vid upprepade tillfällen betalar för att ha sex med en kvinna som han vet är offer för människohandel ska straffas med böter? Den utredning av sexköpslagen som nu görs skulle kunna föreslå skärpta straff eller en gradering av brottet.“
Resonemanget tycks bygga på antagandet att efterfrågan minskar ju hårdare sexköparen straffas. Några frågor till den gode Jakobsson skulle kunna vara:
Eftersom jag själv saknar personlig erfarenhet av frågan (det kanske Jakobsson har) så söker jag kunskap. En sådan källa är t.ex. ”http://www.beehive.govt.nz/release/act+helps+health+and+safety+sex+workers+report+says">Act helps health and safety of sex workers, report says, som jag för övrigt fann hos Isabella Lund. Hon skriver med anledning av det pressmeddelande den Nya Zeeländska regeringe skickade ut (men sådan når förstås inte Aftonbladets ledarredaktion):
Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.
Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.
Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.
Nu är förstås Joakim Jakobsson inte ensam om att sakna grund för sina åsikter. Regimens utspel i frågan, i form av en "debatt"artikel i DN signerad av Nyamko Sabuni, Beatrice Ask och Maria Larsson,
och som Björn Fridén påpekar saknas t.ex. förmåga att skilja på prostitution och sexslaveri.
Blogge Bloggelito förklarar rätt väl graden av moralism i regimens och stora delar av oppositionens linje i denna fråga – att han fortfarande är lite snurrig när det gäller vad som är marxism gör inte så mycket:-):
Appendix: Graden av moralism i regeringens ambitioner kan ganska lätt påvisas genom att betrakta ett helt annat exempel. Tre män har svart anställt ett större antal personer från Thailand och Ukraina att plocka bär. Visserligen dömdes de tre männen, men inte för trafficking utan för skattebrott. Hade anställningen handlat om försäljning av sexuella tjänster istället för bärplockning hade myndigheterna tillämpat en helt annan lagstiftning, trots att förutsättningarna är identiska i övrigt. Bärplockare anses inte vara offer för trafficking, utan sociala turister.
Trafficking, likväl som människohandel, förekommer annars till 75% i andra näringar än sexbranschen, framförallt inom bygg- och restaurangbranschen, men problemen behandlas med helt olika metoder och med helt olika synsätt. Det är alltså inte trafficking i sig, eller ens människohandel, som primärt är föremål för regeringens agenda, utan prostitutionen som sådan – kopplingen till människosmuggling och människohandel har en symbolisk, retorisk och semantisk innebörd och används bara som ett hjälpmedel. Vilket skulle bevisas.
För övrigt vill jag bara, som jag tidigare lovat Laakso, ansluta mig till skaran (Se Under strecket) av snuskgubbar!
Kan vi ta ut segern i förskott?
Fp-ledamöter tänker riva upp FRA-lagen: “Vid årskiftet träder lagen i kraft men redan nu kan signalspaningen ha stött på patrull – i form av borgerliga riksdagsledamöter.
Folkpartisterna Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Solveig Hellquist säger till SVT:s Aktuellt att de är villiga att gå emot regeringen i frågan om FRA-lagen.
Rösta som oppositionen
Regeringen ska i höst göra ändringar av den genomröstade lagen, men de ändringarna tycker de sex ledamöterna inte är tillräckliga.
Om minst fyra borgerliga ledamöter röstar som vänsterblocket kan FRA-lagen rivas upp. För att detta ska ske krävs att en motion skrivs. Folkpartisten Birgitta Ohlsson säger sig till och med vara villig att skriva en sådan själv – om det innebär att lagen stoppas.”
Man kan ju inte låta bli att undra var dessa kvinnor fanns under debatten inför riksdagsbeslutet men det är kanske i dagsläget ovidkommande. Väsentligt är att behålla trycket i frågan ända fram till den dag riksdagen faktiskt fattar ett beslut om att riva upp lagen. Undrar hur partistrategerna i högeralliansen tänker, hur de skall klara sig ut detta med någon slags heder i behåll?
Regimens unga förstår inte världen
Alliansregeringens 40-talister förstår oss inte: "Tvärt emot vad vänsterpartiernas studentförbund skrev på SvD Brännpunkt den 13/7 är den unga generationen inte alls vänster i sina värderingar.
Vi har inte märkt detta ute på skolorna och undersökningar ger samma bild. 90-talisterna som nu är på väg in i den högre utbildningen ser världen som full av möjligheter och vill ta del av dessa både i privat- och yrkesliv. Fler vill starta företag och den egna karriären är viktig.
Det är inte oss unga det är fel på, det är politikerna och deras val som är problemet. Regeringen har inte gjort tillräckligt för de studerande. Fortfarande straffas de som jobbar extra under studierna. Överbeskattningen av kunskap kvarstår och vallöftet om att ta bort straffskatten på höga inkomster tänker finansminister Anders Borg bryta.
När alliansen inte längre verkar bry sig föredrar studenterna vänsterns bidragslöften.
Det är inte bara i detaljerna som alliansen hamnat fel. Ungas världsbild skiljer sig markant från regeringens 40-talistperspektiv. Istället för att värna ett fritt och öppet internet ska fildelare jagas och allas kommunikation ska skickas för avlyssning till FRA."
(Hittat via knuff.se.)
Regimens ungdomsförbund angriper den för dess brist på förståelse för de ungas värderingar t.ex. när det gäller FRA och fildelning. Hela argumenteringen utgår från att det är en generationsfråga och problemet tycks vara att 40-talisterna i regeringen inte förstår de unga. Fick mig att fundera på ålderna hos regeringens ledamöter (vilken det är lite pyssel att ta reda på):
En genomsnittlig minister är född 1959
Den äldsta ministern är född 1947
Den yngsta ministerna är född 1973
Fyra av ministrarna är födda på 40-talet
Åtta av ministrarna är födda på 50-talet
Nio ministrar är födda på 60-talet
En minister är född på 70-talet
Jag tror faktiskt inte det är åldern som är problemet. Jag tror inte heller att FRA-frågan, fildelningsfrågan m.fl. egentligen kan eller bör ses som generationsfrågor, men i dessa identitetspolitiska tider så är det förstås effektivt att dölja de verkliga motsättningaran bakom fiktiva motsättningar mellan grupper. Jag tror dessutom att Joakim Lundblad, vice ordförande Fria moderata studentförbundet, Kristina Isaksson, ordförande Centerstudier, Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter och Aron Modig, ordförande Kristdemokratiska studentförbundet har helt fel när det gäller ungas val av politiska preferenser. Idag står ju uppenbarligen vänstern för det (enda) verkliga försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna, inte de s.k. liberala partierna i högeralliansen.SvD
McCain har en gammal karta
Daily Kos: McCain re-draws EU borders: ""And I regret some of the recent behavior Russia that has exhibited, and I’ll be glad to talk about that later on including reduction in oil supplies to Czechoslovakia after they agreed with us on a missile defense system, etcetera," said the presumptive Republican nominee at a New Mexico town hall Tuesday."
(Hittat via Daily Kos.)
Man brukar ju göra narr av medborgare i USA som har bristande kunskaper om geografi utanför USAs gränser. Det finns kanske därför ingen anledning att bli förvänad över att en av presidentkandidaterna, John McCain, behöver en lektion i geografi:-)
Det är kanske också förklaringen till att trupp från USA också har svårt att veta var de skall fälla sina bomber.
USA:s militär dementerade först kategoriskt uppgifterna om civila dödsoffer efter förra veckans flygattacker mot misstänkta talibankrigare.
Nästan omedelbart efter det att USA:s militär rapporterat två framgångsrika slag mot talibangerillan den 4 och 6 juli, kom uppgifter som gav en helt annan bild av händelserna.
Ögonvittnen och lokala tjänstemän berättade om döda och sårade civila.
Nu slår två utredningar fast att 64 civila dödats.
Finns för övrigt en del svenskar som har betydande svårigheter med at få ihop geografi (och Internet). Några av dessa är Ingvar Åkesson, Håkan Styrén och Karin Enström. Dessa tror att svenska soldater i Afghanistan skyddas genom att FRA tillåts signalspana på alla trafik som passerar Sveriges gräns. Visserligen är det så att Internet-trafiken går snabbaste väg mellan två punkter vilket bland annat innebär att mail mellan svenskar i Sverige kan passera gränsen, men att kommunikation mellan personer som planerar att attackera ockupationsmakten i Afghanistan (som ligger i Asien!!) skulle passera den svenska gränsen är rätt långsökt (om nu sådan planering överhuvudtaget görs över Internet, okrypterat). Och dessa personer är alltå i nämnd ordning chef för FRA, överbefälhavare och ledamot av Försvarsutskottet.
Möjligen är det så att information insamlad här i Sverige kan användas för att byta till sig information från andra som faktiskt spanar på rätt ställe. Om så är fallet är det ju uppenbarligen helt galet – varför skall Sverige behöva byta till sig sådan information från antagligen allierade i Afghanistan?
Obama, Javid och imperialismen
Economy of Afghanistan – Wikipedia, the free encyclopedia: “Afghanistan is endowed with a wealth of natural resources, including extensive deposits of natural gas, petroleum, coal, marble, gold, copper, chromite, talc, barites, sulfur, lead, zinc, iron ore, salt, precious and semi-precious stones. In 2006, the U.S. Geological Survey estimated that Afghanistan has as much as 36 trillion cubic feet (1.0×1012 m3) of natural gas, 3.6 billion barrels (570×106 m3) of oil and condensate reserves.11 According to a recent 2007 U.S. Geological Survey’s assessment, it was again revealed that Afghanistan has significant amounts of undiscovered non-fuel mineral resources. Scientists also found indications of abundant deposits of colored stones and gemstones, including emerald, ruby, sapphire, garnet, lapis, kunzite, spinel, tourmaline and peridot.12”
Låt oss granska Barack Obamas nyligen gjorda utspel beträffande Afghanistan. Obama vill avsluta kriget i Irak (på 16 månader) och förflytta fokus till Afghanistan med det uppgivna målet att bekämpa talibaner och det påstådda terrornätverket al-Quida. Vi vet ju att ockupationen av Irak handlar om kontrollen över oljan – kan vi alltså anta att USA redan har skaffat sig tillräcklig kontroll eller att priset trots allt är för högt eftersom det uppenbarligen finns utrymme för en presidentkandidat som har tillbakadragandet från området på dagordningen?
Så vad handlar då ockupationen av Afghanistan om (som ju Sverige faktiskt deltar i)? Som framgår ovan är Afghanistan ett rikt land – där finns inte bara olja utan också en lång rad andra naturtillgångar. Säkert inte ointressant. Dessutom har Afganistans geografiska belägenhet gjort att landet varit föremål för stormakters intresse under de senaste århundradena. Först britterna som slutligt kastades ut 1919 och sedan av såväl Sovjetunionen (under vars ockupation CIA utbildade talibaner inkl. Osama bin Laden och försåg dessa med moderna vapen) som av USA sedan 2001.
Lägg därtill att Afghanistan står för över 90% av världens opieproduktion som dessutom för närvarande tycks öka och åtminstone kraftigt bidra till några miljoner afganers försörjning.
Det är ju lite svårt att tro att USA med Barack Obama som president skulle vara beredda att öka insatsen i Afghanistan för att sprida fred, utveckling och demokrati till afghanerna. Det är förstås fortsatt det militärindustriella komplexet i USA som i stor utsträckning sätter dagordningen. Kontrollen över energiförsörjningen i världen är en viktig del i den USA-ledda imperialismens strävan efter världsherravälde.
Kan ett anant litet citat från samma Wikipedia-artikel ge oss en hint om vad det handlar om:
In May 2008, Afghanistan signed a contract with China for a project that deals with extracting copper. According to official sources, the project involves an investment of $2.8 billion dollars and an anual income of $400 million dollars to the Afghan government as well as 20,000 of its citizens provided with labor.13 The country’s Ainak copper mine, located in Logar province, is one of the biggest in the world. According to some reports, it is estimated to hold at least 11 million tonnes or 33 billion US dollars worth of copper.1415
Allt detta som en liten reflektion efter att ha läst partikamraten Reza Javids närmst infama inlägg rubricerat Rätt val av Barack Obama att prioritera bekämpning av talibaner. Man undrar vad “det krävs ett stort krafttag för att kunna landet fritt från från exemt konservativa religiösa fanatiker” och “att bekämpa de madrassas där talibaner [i Pakistan] undervisas kan man förvänta sig en spontan förminskning av antalet talibaner i Afghanistan” egentligen betyder sagda i ett sammanhang där Obama aviserat mer trupp?
Kön versus ras versus klass
Identitetspolitik och marxism | Svensson: "Dessa exempel visar, enligt Sharon Smith, att förtryck inte skapas av personerna i ett system som det kapitalistiska systemet utan av systemet själv. Därför har inte heller alla människor (individer) med samma sexuella läggning, av samma kön eller tillhörande samma klass automatiskt samma intresse. Klassens intresse kan alltså skilja sig från det intresse som en individ tillhörande en viss klass har. Samma gäller också andra förtryckta grupper.
Identitetspolitik och postmoderna teorier bortser oftast helt och hållet från klass och klassbegrepp. Det är kanske det allra största problemet med dem. Sharon Smith menar därför att marxismen är överlägsen de postmoderna teorierna när det gäller att förklara samhället och de olika förtrycksmekanismer som finns:
Contrary to what many people believe today, the special oppression of women, Blacks and the LBGT community actually serves to increase the exploitation and oppression of the working class as a whole.
First, and in a way, most importantly, the ruling class has always relied on a “divide and conquer” mentality. Why? Because it keeps all the exploited and oppressed fighting against one another instead of uniting and fighting against them. It’s that straightforward."
Anders Svensson tipsar om en mycket läsvärd artikel/föreläsning av Sharon Smith. Smith fokuserar på förtryck av olika grupper eftersom det är identitetspolitken hon kritserar – resonemangen är dock helt relevanta också för andra uttryck för det kapitalistiska systemet, hur det skall analyseras och hur man formar politiken. Jag tog t.ex. transportfrågan som exempel i anslutning till en diskussion om just relationen klass versus identitetspolitik som uppstod efter Mona Sahlins installationstal på kongressen förra året.
Uanför vadå?
Hur mäter man utanförskapet?: "Utanförskap har visat sig vara ett vinnande koncept i den politiska retoriken, men det finns en rad problem förknippade med att använda sig av regeringens mått på utanförskap som indikator på framgångsrik sysselsättningspolitik.
Den kanske främsta invändningen är att utanförskap faktiskt inte mäter frånvaro från arbetsmarknaden i någon generell bemärkelse. Det som mäts är i princip enbart sådan frånvaro som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen. All arbetslöshet ingår inte, utan bara den arbetslöshet som omfattas av ersättning.Det innebär att om ersättningsperioderna i a-kassan förkortas – eller arbetsvillkoret för ersättning skärps – blir resultatet rent mekaniskt att antalet personer i utanförskap minskar även om sysselsättningen förblir opåverkad. Om ersättningsperioderna förlängs – så som skedde i Sverige 1974 – kommer “utanförskapet” automatiskt att öka.
En indikator på utanförskap som baseras på ekonomisk ersättning kan lätt manipuleras för politiska syften. Regeringen kan minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro."
(Hittat via knuff.se.)
Professor Bertil Holmlund dissekerar på ett förtjänstfullt sätt begreppet utanförskap och problematiserar hur regimen valt att definiera det. Till detta finns inte så mycket att tillägga annat än att begreppet som sådant i mer semantisk betydelse också är exkluderande dvs också ger sken av att t.ex. en sjukskriven befinner sig utanför samhällsgemenskapen.
Andreas Bryhn konstaterar som kommentar till Holmlunds artikel att
Man räknas däremot inte med i “utanförskapet” om man är fattig, sjuk eller funktionshindrad och inte lyckas få ut någon ersättning.
Johan Sjölander gör följande reflektion:
Vad borgerligheten har gjort är nämligen att de har definierat problemet inte som att människor faktiskt befinner sig ”utanför” (saknar jobb, lever på marginalen, inte får delta i samhället fullt ut), utan som att människor är försörjda av gemensamma trygghetsystem. Problemet blir alltså försörjningen, inte själva orsaken till att du är i behov av försörjning av gemensamma medel.
Låt oss alltså avstå från att använda begreppet så länge det har denna av regimen påbjudna betydelse och huvudsakligen används för att manipulera vår syn på verkligheten.
Pirater och partipiskor
Kampen mot FRA-lagen (och andra uttryck för Bodströmssamhälet) är i huvudsak är en utomparlamentariskt kamp, det är på gator och torg, på arbetsplatser, i fikarum och särskilt på nätet den manifesterat sig. Först när den fått tillräckligt stort stöd i opinionen blev den också en fråga för traditionella medier. Inför omröstningen i riksdagen den 18 juni kom fokus att ligga på att förmå några av regimens soldater (riksdagsmän9) att frondera då de valts på tydliga frihetliga mandat. Nu lyckades inte det, partipiskorna ven med full kraft över deras ryggar och de vek ner sig.
Nu tror jag att varje regering hade gjort i stort sett likadant alldeles oavsett fråga – man tar helt enkelt in te nederlag i parlamentet särskilt väl, man tror att det är att visa svaghet, att man kommer att kallas regeringsoduglig. För att bli riksdagsman krävs egentligen i alla partier en mer eller mindre explicit uttalad lojalitetsdeklaration till partiet/partiledningen, inte till väljarna eller till grundläggande principer/ideologi Så borde det inte vara!
Blogge Bloggelito diskuterar/spekulerar lite kring den situation som kan uppstå i riksdagen efter nästa val under den förstås självklara förutsättningen att väljarna kommer att straffa den sittande regimen åtminstone på grund av FRA-lagen (jag tror ju de förlorar lika mycket eller mer på en rad andra frågor men…)
FRA-lagens parlamentariska innebörd: “FRA-frågan kommer att leva vidare, ända in i valrörelsen – och alternativen då är kanske inte de som Reinfeldt föreställer sig, utan hur många mandat exempelvis piratpartiet kan sno åt sig, samt huruvida kristdemokraterna, centern eller folkpartiet åker ur riksdagen och eventuellt ersätts med kristfascister från sverigedemokraterna. Det är inte en särskilt tillfredsställande ”http://www.eriklaakso.nu/blog/?p=707">parlamentarisk situation, och den illustrerar också väldigt väl hur FRA-lagen – som enväldigt regleras av regeringen – passar synnerligen illa in i systemet."
Blogge tror alltså att Piratpartiet kommmer att kunna passera 4% och få mandat. Gott så om man ser det i ljuset av deras framträdande plats i kampen mot FRA-lagen, de skall ha all heder av den insatsen och de kommer säkert att spela en betydande roll även framgent. Helt oproblematiskt är dock inte detta, vilket Ann-Catrin Brockman uppmärksammar. Å ena sidan belyser hon ju bara enfrågepartiers generella problem, å den andra pekar hon ju på något oerhört motsägelsefullt (omoget kanske). Piratpartiet har liksom vi andra försökt få ett antal riksdagsmän att följa sin övertygelse och vägra följa partilinjen samtidigt som man alltså tänker sig att det egna partiets företrädare skall uppträda som precis så som dessa ryggradslösa kryp gjorde.
Piratpartiets attacker på uppgörelsen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet när det gäller att riva upp lagen efter valet 2010 smakar lite illa mot den bakgrunden. Erik Laakso kommenterade det så här:
Piratpartiet ska ha all heder av att ha varit starkt bidragande till, kanske till och med lok, i protestaktionerna men när de går ut och protesterar mot två partier som lovar konkret politik på området så måste frågan ställas; I vems intresse ligger de reaktionerna? Jo naturligtvis i Piratpartiets egna intresse. Det pekar på att det är riksdagsplatserna som trots allt är viktigast, inte framgång i de frågor de driver.
Krigspropaganda på landets ledarsidor
Förintelse 2.0: "DE IRANSKA VARNINGSSIGNALERNA till USA och Israel har duggat tätt den senaste veckan. Ett militärt angrepp på den islamiska republiken skulle leda till en attack mot Tel Aviv och att amerikanska intressen i regionen “sätts i brand”, hette det i tisdags.
När solen gick upp över Persiska viken i onsdags påbörjade Irans revolutionsgarde provskjutningen av medeldistansroboten Shahab-3. Roboten beräknas ha tillräckligt lång räckvidd för att kunna explodera sina tusen kilo sprängmedel innanför Israels gränser. Ytterligare en provskjutning utfördes på torsdagsmorgonen.
Vita huset fördömde snabbt den iranska styrkeuppvisningen. “Irans utveckling av ballistiska robotar är en kränkning av FN:s säkerhetsråds resolutioner och helt oförenlig med Irans åtaganden gentemot världen”, sade talesmannen Gordon Johndroe.
"(Hittat via knuff.se.)
Får man verkligen vara hur stollig som helt när man skriver på DNs ledarsida? Dagens version är en uppvisning i krigspropaganda signerad i Washington och Tel Aviv. Lärde sig inte dessa stollar något av de missvidsande underättelserapporterna som föregick USAs angreppskrig mot Irak.
Särskilt patetiskt blir det faktiskt när man kritiserar Iran för att demonstrera sin förmåga att försvara sig (när startade Iran ett krig senast?) i samma ledare som man refererar Israels övningar av luftburna attacker (sannolikt just förberedelser för attacker mot just Iran).
Lika patetiskt är det faktiskt att fördöma Irans tester av konventionella medeldistansrobotar samtidigt som inte ett ord nämns om att Israel faktiskt förfogar över kärnvapen. När det gäller Irans ev. kärnvapenprogram så sitter tydligen DNs ledarsida inne med bevis som det vore kul om de delade med sig av. Iran uppger ju som bekant att de utvecklar kärnteknik för fredliga ändamål.
USAs ockupation av Irak har i skrivande stund kostat 1 236 604 irakier livet och tvingat ett stort antal på flykt. Vilka är det som mest hotas av förintelse i Mellanöstern (fast de är ju bara muslimer)?
Senaste kommentarerna