Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Guillou bra men bara för betalande
Nu är det i och för sig värt 19 kronor per månad att som Plus-medlem på aftonbladet.se få läsa Guillous krönikor men samtidigt mycket irriterandeeftersom det sannolikt leder till att alltför få människor faktiskt nås av hans – åtminstone när det gäller terrorism – utmärkta analys. Precis som jag konstaterat tidigare får vi nu se allt mer befängda försvar för krigetmot terrorism och lika befängda förklaringar till vad som ligger bakom terrorismen. Vissa tycks tro att denna – terrorismen – dök upp som en funktion av ockupationen av Afganistan och Irak. Så är naturligtvis inte fllet men de bidrar till att göda sådana extremistiska rörelser i vilken terrorism hör hemma.
Citerar här ett stycke ur den Guillou-krönika man allts som betalande kan läsa digitalt:
Stoppa terrorn mot världens muslimer: " Däremot är vi många som menar att Irakkriget och ockupationen av Palestina är de två enskilt viktigaste faktorerna bakom den terrorism som riktar sig mot demokratin. Som tredje viktigaste enskilda faktor skulle jag vilja peka på den framväxande terroristlagstiftningen som inte bara sätter västerländsk rättssäkerhet ur spel utan mer och mer får karaktären av raslagstiftning. Det är ju inte mot vita svenskar som undantagslagarna riktar sig, för, som Thomas Bodström sade, ”problemet är ju att många av dom här människorna har gått och blivit svenska medborgare.”"
Jag skulle vilja precisera “ockupationen av Palestina”. Det är den israeliska terrorn mot det ockuperade Palestina – statsterrorismen – genom vilken staten Israel mördar, lemlästar och förnedrar de i princip försvarslösa palestinierna som provocerar.
Försvara yttrandefriheten
Demokratin är up for grabs: “Hela rättsrötan runt polisens agerande i fallet Pirate Bay är ett sorgligt bevis på att när det kommer till yttrandefrihet så är Sverige en diktatur. Och den solklara koppling mellan Antipiratbyrån och polisen äcklar en (en koppling som också ”http://opassande.se/index.php/2007/07/07/the-pirate-bay-och-demokratin/" target="_blank">opassande för fram). De försökte stoppa det hela genom sitt tillslag mot serverhallen, vilket endast stoppade Pirate Bay några timmar men slog sönder flera andra företags affärer under flera dagar. Något som polis, JK och JO ansåg vara helt ok utifrån tanken att “de hade sina servrar på fel plats”.
Nu ska polisen lägga Pirate Bay på spärrlistan för barnpornografiskt material. Och förklaringen är sorglig:
Vi har efter klagomål från allmänheten kunnat konstatera att det förekommer barnpornografiskt materiel på Pirate Bay”, skriver chefen för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion Stefan Kronkvist i en skriftlig kommentar.
“
Deep:Edition tillhör mina RSS-flöden. Mycket flyter bara förbi men den, ur vilket citatet ovan är hämtat, artikel deep.ed skrivit om polisens agerande mot Pirate Bay är mycket läsvärd. Så är också den artikel Oscar Swartz skrivit i samma ämne och som deep.ed refererar till. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga i sak.
Det jag dock vill fästa uppmärksamheten på är det mycket märkliga förfarandet att polisen alltså håller sig med en spärrlista, på vilken man tydligen kan hamna helt efter polisens eget gottfinnande. Ingen brottsutresning, inget åtal, ingen dom. Det är faktiskt helt oacceptabelt i ett land som kallar sig demokratiskt och som nyligen rankats som nummer ett när det gäller mänskliga rättigheter. Än väre är det förstås att operatörer tydligen använder densamma – fegt och hållningslöst.
Det verkar dock som om detta bara är ett tecken bland flera på att medborgarna i vårt land av polisen faktiskt inte betraktas som oskyldiga tills dom fallit. Tvärtom betraktas man uppenbarligen som skyldig så fort misstanke finns. Senast jag såg uttalande från polisen med den andemeningen var i samband med behandlingen av sexköpare där enligt Aftonbladet polisen uttalade följande:
Nu skickas kallelse till förhör direkt hem till den misstänkte.
– Sexköparna behöver väl inget extra tillmötesgående, säger Ewa Carlenfors på Stockholmspolisens traffickinggrupp till aftonbladet.se.
Som framgår har Ewa Carlenfors redan innan vederbörande förhörts bestämt att de är sexköpare (inte misstänkta sådana). Någon slutförd utredning eller åtal och dom krävs tydligen inte. OBS jag argumenterar inte emot att kallelse till förhör skickas hem, bara mot inställningen till misstänkta.
Jag håller inte med vare sig deep.ed eller t.ex. Blogge Blogelito när de på grund av detta hävdar att Sverige är en diktatur. Däremot är jag helt överens om att det nu behövs en rejäl städning när det gäller våra grundläggande friheter. Vi måste få en polismakt som respekterar att utan dom får inga frihetsinskränkningar göras (med undantag från anhållanden) och vi måste likaledes få ett slut på vår vandring mot Bodström(övervaknings)samhället som ju dessvärre högeralliansen bara fortsatt.
Högeralliansen – alla orättvisors moder
Det är roligt med folk. Bengt Silverstrand inser t.ex. inte att just vårt sätt att argumentera mot alla typer av förändringar försätter oss i underläge. Vi dvs partifolk tenderar att skrika högljutt om de skriande orättvisor som uppstått efter bara ett halvt års maktinnehav för högeralliansen trots att man ju lätt kan inse att huvuddelen av de orättvisor som drabbar folk inte har uppstått efter den 1 januari 2007. Det finns heller ingen anledning att tro att högeralliansen drivs av någonslags närmast kontrarevolutionärt patos ur vilket de hämtar en uppsjö förslag för att slå på de svaga – de genomför i princip den politik de fått en majoritet att rösta på.
Att ge fler människor möjlighet att köpa sin bostad beskrivs som slakt på hyresrätten och anses leda till segregation, precis som om vi inte redan lever i en starkt segregerad bostadsmarknad. Det är ju bara att besöka något miljonprogramsområde för att få det bekräftat och det uppstod inte den 1 januari.
Särskilt roligt blir det när Silverstrand använder ett citat från Åsa Linderborgs bok som han citerar från en ledare i DA:
Socialdemokraterna (Bengt Silfverstrand): "”Jag stämplar in tre minuter över sju och jobbar till sex minuter över fyra. Jag sliter som ett svin i åtta timmar och får betalt för fyra. Resten stoppar Wallenberg i egen ficka”, deklarerar Åsa Linderborgs pappa – metallarbetare i Västerås i den kritikerrosade och mycket läsvärda boken ”Mig äger ingen.”
Nattstånden klasskampsretorik invänder en del. Nej, snarare en lika rimlig och relevant beskrivning av arbetets vardag och verklighet nu som då” avslutar Hans Larsson sin ledare i DA.
Än finns det hopp – motståndet lever, konstaterar han. (fast jag hittar inte citatet, min anmärkning)
Synd bara att det finns socialdemokrater som i stället för att angripa de skriande och uppenbara orättvisorna i samhället ägnar sin bloggkraft åt att gå till storms mot fackföreningsledare som protesterar mot att asfaltsarbetare och andra med typiska säsongsarbeten drabbas särskilt hårt av försämringarna i a-kassan. S-bloggaren som p g a av sitt ständiga lir på högra planhalvan av jublande borgare döpts till ”No. 1” tycker att det både är rätt och rimligt att den som bara jobbar halva året – oavsett skälen till detta – inte ska vara berättigad till a-kassa under den del av året han går utan jobb."
Om, vilket jag till fullo tycker, Linderborgs pappas beskrivning är korrekt (även om graden av utsugning kan diskuteras) så blir frågan var motsvarande mervärde tar vägen när det gäller vårdbiträden, undersköterskor, vaktmästare m.fl. anställda i den offentliga sektorn? För det kan väl inte vara så att deras lön verkligen motsvarar arbetets verkliga värde eftersom de oftast har betydligt lägre lön än industriarbetaren, vars lö ju i beskrivningen bara utgör halva värdet. Vi blir väl lika utsugna vare sig vi jobbar privat eller offentligt, eller?
Mer problematiskt blir det emellertid när Silverstrand attackerar Erik Lakkso, en av de socialdemokrater som verkligen försöker tänka lite till, som verkligen försöker föra en dialog med alla oss som läser hans blogg. just diskussionen om a.kassans uformning är intressant. Den har vi byggt upp för att vara en trygghet då vi råkar bli arbetslösa utan egen förskyllan. Tyvärr har vi gjort den beroende av en stor andel statlig (skatte) finansiering varför den skulle kunna beskrivas som en halvförsäkring:-) Nu tycker Silverstrand i likhet med Ylva Thörn (Kommunals ordförande) att det är helt rimligt att man kan vara säsongsanställd och uppbära a-kassa resten av året, år ut och år in. Då blir ju a-kassan inte längre ett skydd vid tillfällig arbetslöshet utan ett slags försörjningsstöd. För det senare bör vi nog ha andra lösningar.
Fackligt sett är det förstås orimligt att det finns arbetsgivare som så flagrant utnyttjar folk och a-kassan, som alltså upprätthåller ett system med säsongsanställningar som innebär att folk inte kan försörja sig året runt. Det borde vara Ylva Thörns utgångspunkt (och också Silverstrands). Det är inte “bidrag” i form av a-kassa de säsongsanställda behöver utan jobb året om. Misstänker dock att det skulle utmana mäktiga intressen såsom stora byggföretag, delar av turistindustrin och inte minst kyrkan:-)
Vad handlar idédebatten om?
Man blir konfunderad då man läser Aaron Israelsons krönika i Expressen. Om det nu är sant att Mona Sahlin sagt att homoäktenskap, kommunala hyressrätter och vindkraft är de viktigaste frågorna så är vi illa ute. Israelson tipsar oss om att be LO finansiera ett helt oberoende, kreativt labb för idépolitik. Frågan är då vad är idépolitik, vad är idédebatt?
Aaron Israelson: Var finns idédebatten?: "Mona Sahlin listade nyss, intervjuad i tidningen Kupé, sina tre viktigaste frågor: homoäktenskap, kommunala hyresrätter och vindkraft. Jag unnar förstås alla att skåla i äktenskapets sakrala skumpa. Men är den viktigaste frågan på oppositionsledarens dagordning verkligen att flator och bögar ska få gifta sig i kyrkan?
Hyresrätterna är visserligen ideologiskt laddade, men berör ingen utanför storstadskärnorna. Och en urskog av mastodontsnurror på skånsk åkermark är ett Don Quijote-krig mot väderkvarnar, med rostig lans och febrigt drömliv.
På verkstadsgolven i farsans arbetarkommun är Sahlins moderna storstadssosseri så att säga inte riktigt comme-il-faut. "
(Hittat via Promemorian.)
Jonas Morian hävdar att debatten finns:
“För det första pågår en hyfsat livaktig socialdemokratisk idédebatt såväl i partiets egen debattidskrift Tiden, som i SSU:s Tvärdrag och S-studenters Libertas. Även Tidningen Broderskap, där jag själv medverkar regelbundet, är värd att nämna i sammanhanget. För det andra finns det numera en mängd socialdemokratiska bloggar där det görs upp med gammalt tankegods, nya idéer läggs fram och debatteras – och överhuvudtaget en aktiv diskussion försiggår.”
. Han refererar också till Katrine Kielos sågning av den identitetspolitik Sahlin nog representerar. Kielos ställer identitetspolitik mot klass och utvecklar i ett svar till Åsa Petersen (ledarskribent på Aftonbladet) också begreppet strukturförtryck för att kunna beskriva förtryck som inte passar in i klassanalysen:
“Istället för att diskutera klass vs kön vs etnicitet vs sexuell läggning hade vi kunnat diskutera förhållandet mellan ekonomiska förtryck och statusförtryck. Istället för att debattera hur klass förhåller sig till kön borde vi diskutera hur förtryck baserade i den ekonomiska strukturen förhåller sig till förtryck baserade i strukturen för vad som anses värdefullt.”
Jag tror att det är rimligt att hävda att Kielos faktiskt är på jakt efter någonslags ideologisk utgångspunkt som möjliggör – förankrat i socialdemokratins traditionella klassanalys – både analys av maktförhållandena i samhället baserat på klass och samidigt kompletterat med en möjlighet att analysera andra förtrycksmekanismer som hon alltså kallar strukturförtryck (det senare naturligtvis nödvändigt om man skall kunna vara feminist dvs hävda att det finns ett förtryck som inte baseras på ekonomiska relationer, som drabbar en grupp på grund av gruppmedlemmarnas biologiska egenskaper oebroende av klass).
Så många andra försöak att närma sig den ideologiska grunden och dess implkationer idag har jag inte sett men så följer jag bara de av Morian uppräknade skrifterna via bloggar. Det jag däremot ser är förstås en rad försök att ompröva de mer pragmatiska ställningstagande som partiet gjort genom åren. Många vilka upphöjts till ideologi då människor tenderar att bli försvarare av de valda lösningarna snarare än förkämpar för det lösningarna använts för att åstadkomma. Men även de mer ideologinära diskussionsinläggen saknar egentligen djup.
En fråga väcks hos mig utifrån följande Kielos-citat:
“Old-school-marxismen hade fel i det att man trodde att statusförtrycket skulle försvinna när det ekonomiska försvann. Men detta innebär inte att vi bör gå över till att analysera förtryck enbart som frågor om attityder, värderingar, diskriminering och könsroller. Dessa är helt enkelt bara en väldigt liten del av det hela.”
Kielos drar här en slutsats beträffande den marxistiska skolan baserat på en praktik jag inte känner. I vilket sammanhang har det varit möjligt att visa att frånvaro av ekonomiskt förtryck (som ju här rimligtvis måste användas just i marxistiska termer dvs kan försvinna först då klasserna utplånats) inte samtidigt leder till frånvaro av annat förtryck – vilket det nu än är?
Frågan ställd därför att jag nog tillhör denna den gamla skolans marxister dvs analyserar samhållet utifrån ett klassperspektiv, väl medveten om att jag själv i en sådan analys måste definieras som medelklass. Mina personliga intressen – i termer av vad som gynnar mig i ett kort perspektiv – sammanfaller därmed ofta inte med de svar min analys ger. Men bortsett från det:
Världen blir mer begriplig om man använder sig av de mer klassiska verktygen. Då förstås man varför världen ser ut som den gör. Dessvärre ger de dock inte de enkla svaren på hur vi skall göra den bättre. Den grundläggande frågan handlar ju om kontroll/makt över produktionsmedlen – en fråga som ju inte stått på dagordningen i partiet sedan MBL och löntagarfonderna. De senare ju också en lösning som inte heller gav makten direkt till de berörda. Det vi istället fokuserar på är frågan om makt över vår konsumtion där vi ofta hamnar på den statliga sidan (som en gång faktiskt sågs som kapitalets förlängda arm, någon kanske minns) istället för på folkets (i meningen den från stat och kapital frigjorda medborgarens).
Vi har ju faktiskt varit rätt framgångsrika att höja folkets levnadsstandard. Vår modell för detta – facklig kamp för rimliga löner och viss omfördelning genom skattesystemet – visade sig lyckosam även om man nog kan hävda att denna utveckling sker i de flesta länder med tillräckligt hög produktionskapacitet för att ha ett tillräckligt stort överskott att fördela. Att det fungerar beror naturligtvis i första hand på att det ligger i kapitalets intresse – att upprätthålla en ständigt ökande produktion/konsumtion och att undvika produktionsstörningar. Var det inte Sträng som myntade uttrycket det som är bra för Volvo är bra för staten?
Vårt problem är just att vi likställt staten (det offentliga) med folket. Vi söker inte lösningar som utmanar de förhärskande maktstrukturerna dvs relationen lönearbetare och kapital utan nöjer oss med att strida med borgerligheten om storleken på den offentliga sektorn dvs den som i någon mening kan sägas stå under demokratisk kontroll även om vi normalt byggt dem på samma strukturer som kapitalet har. Därmed följer de förstås samma mönster vad gäller utsugningsgrad (etnicitet och kön).
Frågan är varför vi missar de grundläggande maktfrågorna? Frågan är varför vi inte talar om ägandet/makten? Varför söker vi inte kollektiva lösningar istället för statliga?
Om hyresgästerna i ett hus övertar ägandet till detsamma så flyttas makten från ett fastighetsbolag (kapitalet) till de boende – hur kan det vara fel ur ett socialistiskt perspektiv?
Om de anställda på en vårdcentral tar över ägandet – hur kan det vara fel ur ett socialistiskt perspektiv?
Om en anställd övergår till att driva egen firma i stället för att vara anställd – hur kan det vara fel ur ett socialistisk perspektiv?
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Ekonomi, Katrine Kielos, Egenmakt, Identitetspolitik, Åsa Petersen, Ideologi
Skatt på bloggar?
Läser i Aftonbladet att Skatteverket jagar pokerspelare som vunnit pengar i turneringar anordnande utanför EU, på dessa vinster skall man tydligen betala skatt (30%).
Pokervinsten kan bli en skattesmäll: " Skattefritt inom EU
– Vinst i till exempel USA räknas som vinst i utländskt lotteri och beskattas med 30 procent. Vinst inom EU är skattefri.
Räknas poker som lotteri?
– Ja, i lagens mening är det inget skicklighetsspel. Det är inget som vi på Skatteverket bestämt, säger Martin Solvinger.
Kan man dra av förlusterna?
– Nej. Det går inte att kvitta vinster mot förluster.
Det betyder att den som vinner 100 000 ena dan och förlorar 100 000 nästa dag måste ändå skatta för 100 000. Inte heller resor till och från turneringar får dras av."
Fick mig att fundera på vilka regler som gäller för inkomster en del bloggare skaffar sig genom att ha annonser. Via Creeper har jag sett att Skatteverket finns bland mina besökare – kan ju vara någon som jobbar där som är intresserad av skriverierna men det skulle ju också kunna vara så att verket också övervakar huruvida jag har någon inkomst av det hela.
Technorati Tags:
Creeper, Skatteverket, Bloggar
Förtryck föder terrorism
Svensson: Borgare och terrorism: “SVD:s argument för att de tre sakerna skulle vara myter är mycket svaga och osanna. En av de s.k. myterna är ett rent påhitt utan verklighetsförankring. Så kan det går när man sitter på en instängd ledarredaktion utan verklighetskontakt.”
(Hittat via SvD.)
Anders Svensson argumenterar mot en rätt infam osignerad ledare i SvD. Skulle precis skriva en egen kommentar när jag upptäckte att Svensson redan sagt vad som behöver sägas – läs alltså både ledaren och Svenssons blogg!
Technorati Tags:
Politik, SvD, Irak, Terrorism, Israel, Palestina, Ockupation, Anders Svensson
Bara föräldrar kan
Peter Hultqvist tillhör en av rådslagsgrupperna, nämligen den om jobb. Han har som framgår av citatet nedan någonslags ryggmärgsreflex som gäller idéer som skulle innebära nya (och i detta fall offentligt finansierade) jobb. Plötsligt blir – fast kanske inte hos Hultqvist – andra personer än föräldrarna olämpliga att ta hand om barnen. I hans värld kanske det bara gäller när de är sjuka men vanligen betraktar vi ju inte andra personer såsom barnskötare och förskollärare som olämpliga, inte heller sjuksköterskor och läkare när barnen behöver mer kvalificerad vård. Kan släktingar accepteras? Vänner? Är det bara om det görs i bolagsform som det blir olämpligt?
Hultqvist kommenterar så här:
Fp:s nya testballong ……: “Folkpartisten Karin Pilsäter lanserar nu ideen om att vårdbolag ska kunna passa sjuka barn och få ersättning från staten. Hon anser att föräldrarna ska kunna överlåta sina dagar för vård av sjukt barn till ett företag.
Det är sorgligt att läsa om Karin Pilsäter och hennes ideer. Kanske är det just kontakten med sina föräldrar som barnen behöver, framförallt när de är sjuka. Tyvärr tycks väldigt mycket i högeralliansens politik handla om hur välbeställda karriärmänniskor ska kunna leja ut det mesta som gäller hemmet på privata företag.”
Så här förklarar Karin Pilsäter förslaget enligt SvD:
Fler än föräldrar kan ta vab-dagar: “Hon leder den arbetsgrupp i folkpartiet som inför valet 2010 ska ta fram en ny politik för ”Det klämda Sverige”. Förslaget om nya vab-regler återfinns i en första delrapport, som har klubbats i partistyrelsen och offentliggörs nästa vecka. På landsmötet i september ska ombuden ta ställning till den nya politiken.
–Idén är att underlätta för föräldrar, inte minst de som är ensamstående. Man ska kunna bygga upp en relation med någon annan som kan rycka in när barnen är sjuka, så att man inte alltid måste vara hemma själv, förklarar Karin Pilsäter.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, SvD
Rådslag – envägs eller tvåvägs
Det är ju faktiskt märkligt att partiet inte lyckas utforma rådslagsarbetet (som i sig verkade vara ett bra initiativ från partiledningen) så att det blir en del av förnyelsen av hela partiapparaten. Jag tvingas konstatera att partiorganisationen verkar helt oförmögen att ta kontakt med folk som t.ex. kan något om de tekniska möjligheterna och föra en diskussion just om hur man kan utveckla formerna för det politiska samtalet istället för att köra på med envägskommunikation. Det är väl fint att man också kan skicka in synpunkter men det är ju först när de blir allmänt tillgängliga och diskuterade bland medlemmarna – inte bara i uppifrån tillsatta rådslagsgrupper – som något intressant kan hända. Desutom är det ju så att det sitter åtskilliga i dessa rådslagsgrupper som tillhör det gamla gänget dvs var ansvariga för politiken tidigare. Inte rätt folk för att tänka nytt, inte heller rätt folk för att stärka den ideologiska förankring vi behöver.
Jonas Morian har kommenterat detta såhär:
Medverkan utan interaktivitet: “Och det låter ju bra. Problemet är de statiska former man valt för synpunkter från medlemmar och väljare. På partiets webbplats sägs att rådslagen ska ”utveckla nya metoder för hur vi socialdemokrater kan involvera fler i arbetet med att formulera vår politik”, samt regelbundet kommunicera både direkt och indirekt med väljarna inför 2009 och 2010 års val. Mot den bakgrunden är det märkligt och tråkigt att de vägar som erbjuds för att bistå med tips och idéer till rådslagsgrupperna är e-post- och fysiska postadresser.
På så sätt begränsas medlems- och väljarinflytandet till möjligheten att skicka in synpunkter, som sedan behandlas i rådslagsgrupperna och förhoppningsvis resulterar i förslag som partikongressen får att ta ställning till. En betydligt mer öppen och dynamisk metod hade varit att varje rådslagsgrupp haft varsin blogg där idéer kunnat presenteras, läsare kunnat kommentera och en dialog växt fram.
En annan variant hade kunnat vara att använda wiki-modellen, ungefär som Wikikongress. Det skulle vara något av en öppenhetsrevolution, då det ger vem som helst möjlighet att redigera texter och lägga till egna.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik
Rimliga regler för a-kassa?
SvD: Ny a-kassa ekonomisk katastrof: “ORIMLIGA KONSEKVENSER Redan från första dagen måste en genomsnittlig medlem i Kommunal ta vilket jobb som helst i hela landet som ger en lön på 13 000 kronor. Samtidigt kommer en säsongsarbetare att tvingas leva på 5 918 kronor – före skatt, skriver Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn.”
(Hittat via knuff.se.)
Ylva Törn, ordförande för kommunalarbetarna, riktar kritik mot högeralliansens politk – till stor del berättigad sådan. Mest därför att åtgärderna kommer i fel ordning och riktas mot de arbetslösa snarare än skapandet av flera arbeten. Helt oproblematisk är dock inte heller Törns kritik. Hon exemplifierar bland annat med villkoren för säsongsarbetare som naturligtvis inte kan försörja sig på 6 månaders arbete per år och som tydligen, enligt Törn, därför skall ha en a-kassa som gör det möjligt. I undantagsfall är det förstås riktigt men huvudlinjen måste väl vara att de skall ha antingen helårsanställning eller ha ett annat arbete motsatt säsong. Det kan inte vara rimligt att “använda” a-kassan för att försörja sig genom att bara ha arbete halva året. Nu har jag ingen aning om huruvida någon väljer detta men konstruktionen på a-kassan måste förstås vara sådan att den stimulerar/tvingar folk att skaffa sig jobb som de kan försörja sig på året runt.
Ylva Törn kritiserar också det faktum att man från och med nu tydligen är tvungen att acceptera erbjudanden om jobb var som helst i landet till en lön motsvarande 90% av a-kassan. Här finns förstås två delar: Regeln om 90% av lönen innebär ju en våldsam press neråt på lönenivån och kommer snabbt at leda till att folk tvingas acceptera jobb på vilket de inte kan försörja sig. Det är helt orimligt då det vältrar över kostnader på det sociala kontot i berörda kommuner. Rgeln om att man måste aceptera erbjudanden om jobb i hela landet är mer problematisk. Å den ena sidan är det inte rimligt att konsekvent vägra att flytta till annan ort för att kunna försörja sig, å den andra sidan är det lika orimligt att utan tid för planering av familjeliv, bostad m.m. tvingas flytta. Här krävs stor finurlighet när det gäller utformandet av regelverket så att enskilda ges rimliga förutsättningar att forma sitt liv.
En solidarisk politik måste bygga på ömsesidighet. En a-kassa som bygger på att de som har arbete försörjer de som är arbetslösa har legitimitet så länge de arbetslösa gör sitt bästa för att få arbete (och det är delikat att definiera vad som är det senare t.ex. just när det gäller rörlighet).
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, SvD, Kommunal, Arbetslöshetsförsäkring
EUs tafflighet
Sexfilm gör reklam för EU: ” Filmen är en del av en kampanj som leds av den svenska EU-kommissionären Margot Wallström för att göra reklam för EU.
Och enligt en talesman på EU:s kommunikationsavdelning finns det inga problem med filmen.
– Det här handlar om helt vanliga filmscener. Jag kan inte se några problem med filmen, den beskriver EU:s arbete på ett bra sätt, säger han till aftonbladet.se. ”
Om nu inte Aftonbladets artikel tydligt beskriver att filmen (som förstås inte är en sexfilm i någon rimlig mening) är en officiell produkt hade jag nog trott att det var en parodi på Eus försök att popularisera sig (för demokratisera är det långt till). Som varande positiv till en demokratisering blir jag mest störd över vad jag uppfattar som taffligt – inte chockad som Aftonbladets reporter tycks anta att man skall bli. Taffligt eftersom filmen faktiskt inte på något sätt beskriver EUs arbete, villkoren för stöd, vilka filmer som får etc. utan just bara är några olika glimtar från vad som kanske skulle beskrivas som sexscener där klimax förstås är ljud som antyder orgasm. Ansvarig för kampanjen som filmen ingår i är tydligen Margot Wallström.
Kanske är Aftonbladet tillbaka i chocktänkandet (nakenchocker m.m.) som för något år sedan var väldigt vanligt. Hittar filmen via David Sjögren.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Aftonbladet, Sexualitet, Mediekritik, EU, Margot Wallström, Orgasm
Senaste kommentarerna