Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Mina politiska uppdrag
Hölö/Mörkö kommundel får framgent klara sig utan mitt aktiva deltagande i beslutsfattandet. Från och med nu är jag inte längre ledamot i kommundelsnämnden, vars ordförande jag ju också var under ett antal år. Minns inte riktigt när jag påbörjade min “karriär” men nästan två mandatperioder blev det.
Redan inför 2006 lämnade jag över ordförandeklubban till partikamraten Peter Friström helt i enlighet med min syn på uppdrag somm detta. Gott ledarskap skapar förutsättningar för andra – när de föreligger lämnar man över. Herr Friström har om han vill goda förutsättningar att göra detsamma, det finsn flera kamrater i s-gruppen som kan ta över efter honom.
Är för övrigt rätt nöjd med mina år i kommundelsnämnden, åtminstone om man tittar på resultaten. Ekonomi i gott skick, det har hänt saker på Wij-området och mer på gång, förskolor byggs, stationsplan snart färdig, ny idrottshall på väg, kommundelen växer hela tiden m.m. Vi var ju också nästan helt hemma med pendeltågsfrågan men där blir det väl tvärstopp med högern vid rodret i landstinget.
Det enda jag är riktigt missnöjd med är att jag inte lyckats få till ett större engagemang från medborgarna i kommundelen. Vår egen partiförening fungerar inte tilräckligt bra som bas och övriga medborgare tycks inte vara särskilt intresserade av alla de möjligheter de har att ställa frågor, diskutera och påverka. Tittar jag på loggarna till min blogg ser jag inte heller särskilt många besökare från komundelen och antalet som någon gång kommenterat här är nog mindre än fem (och då har ju möjligheten funnits under alla är jag t.ex. var ordförande).
Några strider har varit rätt onödiga. Vi har t.ex. tvingats strida med kommunen centralt under alla år för att få kompensation för våra skolskjutskostnader. Det är faktiskt otroligt att tjänstemännen fått styra denna fråga (nu löst) vilken inneburit att elever hos oss fått sämre resurser för undervisning än i andra delar av kommnen. T.o.m. när fullmäktige beslutat om höjda säkerhetskrav på skolskjutsarna vägrade ekonomichef med medarbetare att acceptera att vi skulle få ersättning för höjda kostnader, faktiskt sanslöst.
IT-frågor är för övrigt ett annat område där vi tvingats gå i tjänstemännens ledband. Kommundelsnämnden har fattat flera beslut på området som helt enkelt inte effektueras. Sådant gör en förstås lite besviken/besvärad – visar ju på ett egentligen monumentalt demokratiskt problem. Under hösten fattade vi beslut om en IT-strategi för skolan – skall bli ytterst intressant att följa hur den implementeras!
Jag kommer förstås inte att sluta engagera mig i kommundelsfrågor, men nu alltså som medborgare i allmänhet och även som medlem i vår lokala partiförening. Mitt andra politiska uppdrag har varit polisnämnden i Södertälje där jag varit ordförande det senaste året. Om framtiden där vet jag ännu ingenting, verkar pågå förhandlingar om fördelning av ordförandeposter m.m. Arbetarekommunen har beslutat nominera mig till orförande i Tom Tits AB men jag har ännu inte fått något besked om att beslut fattats. Det är ett uppdrag som jag ser fram emot.
Technorati Tags:
IT i skolan, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Södertälje, Hölö, Mörkö, Kommunikationer, Ekonomi, Utbildning
Libertas om sam(fram)tiden
(S)amhällskritiken som försvann: “De socialdemokratiska valaffischerna förmedlade budskapet att det gick bra för Sverige, något som visserligen stämde och som fortfarande stämmer, men samhällskritiken uteblev.
Vår politiska berättelse beskrev inte den verklighet som väljarna upplevde och vi delade inte deras oro inför framtiden.”
(Via Claes Nordmark.)
Den nu lite intressantare debatten om socialdemokratins politiska utveckling kommenteras tydligen i tidskriften Libertas som dock inte publiceras på nätet. Claes Nordmark och Joel Malmqvist publicerar dock sina respektive bidrag på sina bloggar.
Som framgår ovan har Nordmark i grunden samma syn som jag tidigare givit uttryck för – vi misslyckades med att tala med människor om det de upplever som problem. Nordmark nöjer sig dock med detta konstaterande och analyserar inte mer konkret hur politiken borde utformas annat än att den skall vara samhällskritisk. Malmqvist har en lite annorlunda utgångspunkt, han utgår mer från relationen klass/politik och finner att vi förlorade valet på att inte längre ha en politik som fokuserar det arbetarklassen bedömer viktigast “en stark stat som kan omfördela från hög- till låg inkomst tagare och som kan garantera anställningstrygghet och de anställdas intressen på arbetsmarknaden. ” Han menar att socialdemokratins kärnväljare antingen inte är särskilt intresserade av eller faktiskt har en rätt intolerant, repressiv och främlingsfientlig attityd när det gäller integrationsfrågor, jämställdhet (feminism)hbt och kriminalpolitik.
Jag tycker Malmqvists analys är intressant, särskilt som vi inte bara förlorade medelklass utan också arbetarklass – de senare i alltför stor utsträckning till National- och Sverigedemokrater. Hans recept känns dock en aning märkligt – han vill att vi skall “provocera fram och hålla liv i strider som handlar om de sociokulturella frågorna. Vi kan inte vänta på att borgarna ska bjuda oss på konflikterna, vi måste skapa dem själva. I god tid före valet 2010 bör vi lägga förslag som högern inte kan acceptera för att garantera att slaget om makten kommer att stå på den arena där vi vet att vi vinner.” Jag tror inte detta behövs och bara själva konceptet känns främmande – bara om man betraktar politiken som ett spel kan det köpas. Däremot tror jag att en socialdemokratisk politik som utgår från en rimligt traditionell analys av huvudmotsättningen i samhället och som baseras på solidaritet och rättvisa per automatik leder till en slags polarisering som tydliggör alternativen.
En sådan politk måste emellertid utgå från att den skall fungera i vår tid och med det menar jag att det skett betydande förändringar sedan socialdemokratin bildades och kanske särskilt sedan de stora framgångarna under 50 – 70-tal. Det som kanske betyder mest är att utbildningsnivån höjts vilket faktiskt betyder att allt fler blivit allt mer förmögna att forma sina liv. Det gör att lösningar som bygger på lika för alla inte längre är goda lösningar, tvärtom behövs nu i den mån saker och ting skall lösas t.ex. i statlig regi lösningar som ger alla likvärdiga förutsättningar men största möjliga frihet.
Enn Kokk, den f.d. partisekreteraren (det ä i ala fall den egenskap jag främst förknippar med honom har också kommenterat Malmqvists artikel. Kommenterat har också Johan Sjölander gjort.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Nationaldemokraterna, Joel Malmqvist, Claes Nordmark
Bodström farlig för vem?
Huka dig Torsten!: “Han liknar Thomas Bodström vid George Orwells Storebror. Om detta finns väl bara att säga att uppfattas Bodström så kraftfullt skrämmande av politiska motståndare så är det definitivt förre AIK-aren som ska väljas till ny socialdemokratisk ledare.
Sven-Erik Rönnby”
(Via LT.)
Rönnby har skrivit en insändare i LT ur vilken ovanstående citat är hämtat. Jag delar förstås Rönnbys åsikter när det gäller utomståendes märkliga engagemang när det gäller partiets vl av ledare. Bra och ett bevis på socialdemokratins betydelse å den ena sidan, lite underligt å den andra sidan då det ju måste betecknas som en ytterst intern angelägenhet när en förening skall välja ny ordförande.
Bortsett från detta har dock Rönnby fel när det gäller Thomas Bodström. Vi bör alla vara rädda för Bodström.Han har visat en sådan omdömeslöshet och/eller undfallenhet mot den Buschka “kampen mot terrorism” och brist på respekt för den personliga integriteten att vi är många som sätter likhetstecken mellan det Orwellska 1984 och Bodströmsamhället. Min förhoppning är att fler inom vårt parti skall upptäcka detta.
Tyvärr finns inte ett särskilt starkt motstånd mot detta övervakningssamhälle i något parti för närvarande – låt oss gå före!
Robert Aschberg kommenterar detta i en krönika i Aftonbladet där han under rubriken Stoppa Storebror – vårt nya nyårslöfte använder Terry Gilliams film Brazil som referens.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, Thomas Bodström, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, LT, Robert Aschberg
Lotta är svår att hålla med:-)
Vilket bottennapp, Thomas Bodström: “Det var en sosse som stod för det absoluta bottennappet om JK Göran Lambertz. Aldrig trodde jag att Thomas Bodström skulle sjunka så lågt och bli en så stor populist att han ger sig på Göran Lambertz för att han kritiserar brister inom polis- och rättsväsende.”
(Via Aftonbladet.)
Oftast brukar jag ha svårt att hålla med Gröning, särskilt hennes blogg är klurig (svepande, oartikulerad, kategoriskt….). När det gäller Bodström har hon dock fått in en fullträff. Han jämförde JK med sin 3-årige son, man kan bara förundras över den debatttekniken (från en före detta minister). Pinsamt och enbart pinsamt!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, Thomas Bodström, Lotta Gröning
Vilken kunskap behövs 2006?
Currently playing in iTunes: I D Rather Be Blind by Freddie King
JeppesenBlog: Kulramar Skola och Metro: “Igår hade tidningen Metro en fantastiskt rolig bild i anslutning till ett porträtt av skolministern. Bilden visade skolministern som håller upp en färgglad kulram framför ansiktet runt en text som handlade om att det mesta var bättre förr och att nya idéer oftast inte är särskilt goda idéer. Kulramen blev en cool inramning av Jans vision och det är lite kul ändå att Jan inte backar för att verkligen driva sin tes till mått av självironi. Vi skall alltså möta globaliseringens konkurrens och det sjunkande värdet på kunskap genom att signalera till svensk skola att kulramens tid ökar värdet på kunskap? Varför inte införa räknestickan också? Räknestickan användes för akuträkning när Apollo 13 skulle räddas i rymden. Så det borde väl funka idag också Jan? Ett nyårstips i all välmening 🙂
Man fick också veta att en retrosamling med ABBA hits rullar i bilstereon och att Jan tycker kvarsittning hade varit bra när han själv gick i skolan, han hade ju inte drabbats av det kan man läsa mellan raderna.
Vidare skall man från 1 juli tvångsflytta mobbare utan föräldrars samtycke, trots att det ju inte löser samhällsproblemet med dessa ofta själva kränkta och invärtes sårade personer. Att flytta problemet till någon annan skola där personalen har mindre kunskaper och relationer med mobbaren minskar naturligtvis möjligheterna att i tid bryta beteendemönstret. Att bygga relationer och skapa social kontroll är väldigt viktigt.”
(Via Jeppesenblog.)
Helt enkelt för bra för att inte citeras!
Låtval ingen slump (om någon undrar).
PS Hoppas lånet av bilden är ok. DS
Technorati Tags:
IT i skolan, Socialdemokraterna, Politik, Utbildning, Fredrik Jeppesen
Frihet är det bästa ting….
S måste lägga beslag på ordet frihet: “Helt klart pågår det många intressanta diskussioner runt om bland s-sympatisörer och medlemmar om vart politiken är på väg eller bör vara på väg.
Det jag hoppas av allt detta är att vi som är delar av oppositionen mot högerregeringen ska ordentligt lägga beslag ordet frihet och vad det står för.
Frihet att välja….
Brukar vara ett ord som högern lagt beslag på.
Men frihet att välja, vem har det? Bara den med makt eller pengar.
Den enes frihet kan ju vara den andres tvång.
Att högern lagt beslag på ordet frihet är ju ett illusionstrick. Inte tusan är det mera frihet för många i ett samhälle där pengarna styr.”
(Via Kulturbloggen.)
Rosemari Södergren för in ett intressant tema i diskussionen. Frihet är ett begrepp som jag alltid starkt förknippat med socialistisk ideologi – frihet från förtryck i alla dess former (utsugning, rasism, imperialism). Den frihet högern brukar propagera för är den starkes frihet på den fattiges bekostnad. Verklig frihet uppnås endast om alla ges lika förutsättningar, lika rättigheter och skyldigheter.
Om liberalismens historiska uppgift var att rasera det feodala samhället och frigöra den borgerliga klassen så är socialismens uppgift att frigöra resten av befolkningen. Det är och har varit socialdemokratisn uppgift i vårt land och rätt stora steg har tagits på vägen även om mycket återstår. Som Södergren konstaterar har vi nu “ett samhälle där vi alla har någonstans att bo och mat varje dag och alla har tillgång till utbildning.”
Att vi kommit så långt måste ju betyda något! De lösningar som passade för att tillfredställa dessa grundläggande behov (jag är medveten om kvartående brister) får inte fjättra oss när vi nu går vidare. Den högre bildningsnivån som är följden av ökad tillgång till utbildningen leder ofrånkomligen till att människor vill ha större kontroll över sina egna liv – större frihet. Då krävs en politik som ger människor än större möjligheter att själva forma sina liv – familjekonstruktion, karriär, liv helt enkelt – vilket innebär minskad reglering via lagar och förordningar!
Ökad personlig frihet när det gäller arbete betyder t.ex. minskade skillnader mellan anställning och eget företagande, ökad rörlighet och karriärbyten. Fackliga organisationer måste som t..ex. SIF redan gör vara tillgängliga för människor som inte längre arbetar i ett företag livet ut utan snarare byter arbetsgivare relativt ofta och under perioder bedriver egen verksamhet.
Noterar förresten att denna omgång av debatt kring socialdemokratisk politisk utveckling som startades häromdagen av vännen Laakso snabbare uppmärksammas av “motståndaren” företrädd av t.ex. SvD än av mer näsrstående organ som Aftonbladet och partiknutna hemsidor – som vad jag sett hittills inte ens länkat något inlägg:-(
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Erik Laakso, Rosemari Södergren, SvD
Barn versus karriär
Currently playing in iTunes: Voodoo Chile Blues by Jimi Hendrix & Jimi Hendrix Experience
Om risken att åren går och inte hinna skaffa barn: “Jag skriver inte detta för att säga något emot Gottliebs debattinlägg. Det är bara små funderingar jag fick kring det här med barn och familjeliv. Jag tror det är bra att han går ut och påminner människor om att inte vänta för länge med att skaffa barn, om de vill ha barn. För livet går alltid vidare och åren går och kropparna åldras. Det blir nog aldrig perfekt tid för att skaffa barn och det är bara att ta emot dem och välkomna dem när de kommer.”
(Via Kulturbloggen.)
När jag läste Claes Gottliebs artikel i Expressen gjorde jag ungefär samma reflektioner som Rosemari Södergren på Kulturbloggen. Gottlieb skrev: Vi bör alltså planera för vår familjebildning betydligt tidigare i livet än vad som nu sker.
En omorientering och omprioritering alltså. Redan före 30-årsåldern är det kanske klokt att börja tänka på hur familjen ska utvecklas.
Södergren konstaterar att Livet är rätt oförutsägbart. Att planera för kärleken och för liv är väl omöjligt. Det blir sällan som du tänker dig.
Samtidigt lever vi alltså i ett land där vi förmodligen har ett av världens bästa föräldraförsäkringssystem och en hög nivå på barnbidrag till alla. Å den andra sidan har vi ett närmast absolut krav på att föräldrar också skall arbeta (och därmed en förskoleverksamhet i världsklass – dagis finns till alla) vilket ställer orimliga krav på familjerna. Barn kostar inte bara pengar utan framför allt tid, tid som många idag har svårt att sätta av (ibland verkar folk inte ens inse detta i förväg!).
Om vi alltså bortser från det grundläggande rekvisitet – att man behöver ha hittat någon som man vill ha barn med vid rätt tidpunkt i livet – kvarstår alltså en del hinder. Hinder i form av krav på möjligheter att studera/arbeta och att karriären inte negativt skall påverkas av att man har barn. Detta är förstås orimliga krav och skapar prestationsångest hos allt för många. Den respektlöshet som drabbar föräldrar (i synnerhet kvinnor) som väljer att prioritera familj/barn bidrar också starkt till detta. Själv blir jag uppriktigt förbannad när jag stöter på den nedlåtande attityd som möter särskilt mödrar som vill ägna sina barn mycket tid dvs inte arbeta/arbeta deltid när de är små.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Sexualitet, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, Rosemari Södergren, Expressen
2000-talets socialdemokrati
Currently playing in iTunes: gottheblues Dec 8 2006 by gottheblues (Podcast)
En socialdemokrati för det 21:a århundradet: “I en ny tid, en postmodernistisk, postfordistisk och i allra högsta grad individualistisk tidsålder, “this is the dawning of the age of Aquarius” som det står i visan och kanske ligger det lite sanning i det även om jag är skeptisk mot det mesta av den sortens mumbojumbo, behöver även kollektivistiska partier titta över sin framtidsagenda om vi vill ha ett fortsatt politiskt inflytande. Vår socialdemokratiska blandideologi fungerar alldeles utmärkt med individanpassning men våra metoder är ofta cementerat kollektivistiska och utan hänsyn till människors olikhet, olikhet såväl i karaktär som i förutsättning.”
(Via Erik Laakso | På Uppstuds.)
Erik Laakso har i ett, som vanligt får man väl säga, intressant inlägg tagit upp några viktiga frågor som behöver diskuteras för att utgöra bas för en till vår tidsålder bättre anpassad socialdemokratisk politik. Finns ingen anledning att räkna upp dessa här eftersom de går bra att ta del av ”på uppstuds”.
Hans inlägg föranleder dock ett antal funderingar. Laakso har rätt när han skriver “För det fjärde (eller kanske för det första) så måste vi ha en solid plan för full sysselsättning och låg arbetslöshet. Med det som tydlig målsättning kan vi få de andra stegen att fungera också. Vi måste ha en plan som omfattar småföretag likväl som stora företag. Vi måste vara tydliga med att det finns anledning att anställa fler inom den offentliga sektorn och att det finns ett samhällsansvar att anställa de som av olika orsaker har svårt att komma till sin rätt. Vi borde vara ett parti för småföretagarna likväl som vi är ett parti för andra som sliter ont i samhällsbyggandet.” Och det skall förstås verkligen vara för det första eftersom grunden för att kunna fördela välstånd till alla är stabil ekonomi baserad på tillväxt. Det innebär att vi måste ha en politik som stimulerar företagande – hittills kan man säga att vi lyckats bra när det gäller stora företag. Mindre bra har vi varit i att skapa rätt förutsättningar för små företag kanske i synnerhet inom sericenäringar. Där måste vi hitta en ny formel för hur man kan kombinera skydd för den enskilde, skydd för miljö m.m. med stor frihet från hindrande regler, byråkrati och höga kringkostnader. Inte lätt men det går!
Laakso argumenterar för en svensk flexicurty-modell. Det tror jag också är riktigt. Det måste bli lättare att säga upp sig och veta att det funkar ekonomiskt medan man söker nytt jobb. På en arbetsmarknad med låg arbetslöshet och hög rörlighet är detta inget stort problem även om det förstås kräver höga ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. För små företag kan det också finnas skäl att ha lite större flexibilitet när det gäller att säga upp personal, vilket heller inte borde vara något större problem om ersättningsnivåerna är höga och rörligheten allmänt något större än idag. Det senare – rörligheten – är nog något som relativt snabbt växer fram ändå. Allt fler ser inte sin karriär i arbetslivet som ett projekt knutet till en arbetsköpare utan som något som bland annat innebär relativt täta byten av jobb och ibland bransch.
Svårigheten ligger enligt min uppfattning att kombinera en flexibel modell för arbetsmarknaden, som naturligtvis alltid kommer att fungera bäst för de resursstarka “attraktiva”, med det skydd för mindre resursstarka, de som alltså framstår som mindre attraktiva i arbetsköparnas ögon, som krävs för att alla skall komma med. Vore intressant att ta del av hur den danska modellen fungerar för grupper som av olika skäl inte alltid kan göra ett “fullt dagsverke” – vi vill ju självklart inte ha fler som hamnar i en b-lagskategori.
Det här med en politik för tillväxt som också får med småföretagarna är svårt. Å den ena sidan står förstås rättmättiga krav på att alla skall följa samma regler, att alla har en vettig arbetsmöljö osv. Å den andra är det ostridigt så att kostnaderna för att bedriva verksamheter i liten skala är alltför höga såväl rent finansiellt som arbetsmässigt. Det tar ofta alltför mycket kraft/tid för att ta sig igenom byråkratiskt krångel med tillstånd etc. Nya krav när det gäller livsmedelshanteringen är ett exempel, serveringstillstånd ett annat, miljökrav ett tredje. När t.ex. Skansholmens Skärgårdskrog inte kan bygga en uteservering några 10-tal meter ifrån restaurangen med mindre än att det skall finnas kök och handikappanpassad toalett (som ju redan finns i huvudbyggnaden) inser man att krånglet är för stort. Därmed förhindras företaget att ha levande musik (som någon ogin granne förhindrat på bryggan pga “störande ljud”) och därmed utveckla sin verksamhet.
Jonas Morian har också kommenterat Laaksos inlägg.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Alkoholpolitik, Erik Laakso, Södertälje, Mörkö, Ekonomi
Alkohollagen borde ändras
18 politiker åtalas för tjänstefel: “Politikerna har beviljat två restauranger i Älmhult och en i Alvesta öl- och vnrättigheter, trots att dessa inte haft kök för allsidig matlagning. Den bedömningen gör chefsåklagare Christer Johansson i Växjö.
Därför väcker han åtal för tjänstefel mot nio politiker i omsorgsnämnden i Älmhult och nio i Alvestas socialnämnd.”
(Via DN.)
8 § Tillstånd för servering till allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod får meddelas endast om serveringsstället har ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall ha ett med hänsyn till omständigheterna tillräckligt antal sittplatser för gäster. Serveringsstället skall även vara lämpligt för sitt ändamål ur brandsäkerhetssynpunkt.
Tillstånd för servering till allmänheten under en enstaka tidsperiod eller vid ett enstaka tillfälle får meddelas om serveringsstället tillhandahåller lagad mat. Detsamma gäller beträffande tillstånd för servering i slutet sällskap.
Om det finns en drinkbar skall den vara en mindre väsentlig del av serveringsstället, inrättad i nära anslutning till matsal.
Utan hinder av första och andra styckena får tillstånd meddelas för servering av vin och starköl i foajé till teater eller konsertlokal. Servering får dock endast ske under pauser i föreställningen.
Alkohollag (1994:1738) Uppdaterad: t.o.m. SFS 2006:826
Någon av de åtalade säger enligt DN att lagstiftningen är omodern. Det är lätt att hålla med. Det är ju dessutom så att lagen numera tycks tillämpas rätt varierande. I Stockholm finns det ju en del serveringsställen var förmåga att servera mat åtminstone tycks rätt begränsad. Jag tycker för övrigt att det är helt ok och att det är lagen det är fel på om den nu verkligen skall tolkas så som åklagare Christer Johansson i Växjö vill göra.
Observera för övrigt att lagen dock inte preciserar omfattningen av själva matserverandet. Man kan alltså uppenbarligen hålla sig med ett kök och tillhandahålla (måste kanske tolkas som att det faktiskt måste finnas kock) mat – lite oklart om det avser hela öppettiden – men inte nödvändigtvis faktiskt servera mat om ingen vill äta. En bokstavlig tolkning kanske:-)
Kan man hoppas att vi har en regering som förmår revidera denna lagstiftning (det finns för övrigt en mängd brister i den nuvarande)?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Alkoholpolitik
Flykting utan rättigheter?
Tvinga kommuner – inte människor: “Ökningen av antalet som invandrar är inte stadig, utan beror på den tillfälliga asyllagen som riksdagen antog i våras. Invandringen har annars minskat de senaste åren. Det märks inte i Södertälje.
Därför uppvaktades integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) i veckan av Södertälje kommuns politiska ledning. I samlad trupp åkte den rödgröna majoriteten tillsammans med oppositionsalliansen till Rosenbad för att säga att strömmen med flyktingar och asylsökande som bosätter sig i Södertälje måste sina.
Och här är Södertäljes kommunalråd Anders Lago (s) dessvärre otydlig. Menar han de som redan har fått ett ja i Migrationsverkets prövning? De personerna har som alla andra rätt att bosätta sig var de behagar – allt annat är diskriminerande särlagar. Eller menar han de som väntar på Migrationsverkets besked?”
(Via Aftonbladet.)
Nisha Besara har precis som jag reagerat på det budskap vår kommuns ledning för fram, inte bara ledning förresten – oppositionen ställer också upp. Nishas krönika i Aftonbladet som publicerades igår refereras också på arbetarekommunens hemsida. Nisha har också diskuterat frågan på div. Själv kommenterade jag frågan i måndags då den planerade uppvaktingen av Nyamko Sabuni, vår nuvarande integrationsminister, rapporterades.
Nisha har dock en lite för enkel syn på hur problemet med “trilskande kommuner” skall hanteras. För det första verkar hon tro att nedläggningen av Integrationsverket spelar roll – det tror inte jag. För det andra verkar hon tro att fattiga kommuner får ett större ansvar när rika säger nej tack till flyktingar “Sabuni sa i går att Sverige inte kan ha lagar som förbjuder vissa människor att bosätta sig var de vill. Däremot borde hon stifta en lag som förbjuder kommuner att tacka nej till flyktingar under asylprocessen. Precis det har nämligen rika, borgerliga kommuner som Danderyd, Vellinge och Täby konsekvent gjort. Andra – fattigare – kommuner har fått ta ett desto större ansvar.”
Jag förstår inte riktigt det resonemanget. Såvitt jag vet så har åtaganden om mottagande alltid varit frivilligt för kommunerna. Det kan förstås diskuteras men fattiga kommuner har alltså själva valt att vara mer positiva till mottagande, möjligen beroende på att fattiga i detta samanhang råkar samanfalla med hög andel hyresrätter (och kanske periodvis också lediga sådana). Det är, tror jag, just bostadssituationen i generella termer som bidrar mest till inställningen från ett mera strikt kommunalt kameralt perspektiv. Sedan tillkommer förstås att man kanske skulle kunna göra antagandet att “fattiga” kommuner helt enkelt är mer självklart solidariska. Vore intressant att kolla om det finns några uppgifter om folks inställning i dessa frågor fördelade på kommunnivå.
Kul i alla fall att Nisha verkar ha gjort samma iaktagelse som jag, även om hon uttrycker sig lite annorlunda, beträffande hur den nu “officiella” politiken om att stoppa ytterligare flyktingar till Södertälje förstås spelar National- och Sverigedemokrater i händerna. PÅ Nationaldemokraternas Nationell Idag skriver man “Socialdemokraternas borgarråd Anders Lago gör även i år ett utspel där han kräver flyktingstopp. Idag uppvaktade kommunledningen integrationsminister Nyamko Sabuni och framförde sina synpunkter. Det är bara ett fåtal kommuner i landet som inte har avtal med Migrationsverket, och Södertälje med en stark Nationaldemokratisk representation kan bli en av dem.”
Nationell Idag-artikeln fortsätter seden med sedvanligt Nationaldemokratisk retorik. Det mångkulturella, som används som ett “rumsrent” begrepp för att dölja de egentliga åsikterna, är skadligt och verkligheten ser ut så här:
“Södertälje är en av de kommuner som är hårdast drabbade av mångkulturen i landet. Det är den stad i världen som hyser flest assyrier och under de senaste åren har drygt 5 000 irakier tagits emot här. Redan i början av 90-talet chockade Södertälje det intet ont anande Sverige med de första fallen av gruppvåldtäkter, begångna av invandrare. Sedan dess har gruppvåldtäkter och liknande kulturberikning blivit så vanligt att det bara tas upp som notiser i den etablerade pressen. 2004 blev Södertälje skådeplats för våldsamma invandrarkravaller som slutade med beskjutning av polisstationen med automateld. Södertäljeupploppen föregick de ökända kravallerna några månader senare i Frankrike, Tyskland och Belgien.”
Notera hur skribenten gör assyrier skyldiga till att ha introducerat gruppvåldtäkter och dessutom inspirerat till kravallerna i Frankrike 2004.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, Nisha Besara, Solidaritet, Södertälje, Anders Lago, Nationaldemokraterna
Senaste kommentarerna