Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Stoppar Torstensson piraterna?
Minister ska stoppa piratsajt – sr.se: “Kommunikationsminister, Åsa Torstensson har fått ett brev, där Europas sju största branchorganisationer beskriver Sverige som ett himmelrike för pirater som bryter mot lagar och regler.”
(Hittat via knuff.se.)
Så är då musikbranschen igång igen (de har säkert inte vilat) med sina krav på minnisterstyre. Det verkar som om de inte ens fattar grundläggande principer för den svenska rättsapparaten (nu förvirrades de kanske av hur lätt det var att få Bodström att agera).
Det är ju bara att instämma i Rickard Falkvinges uttalande hämtat från Piratpartiets pressmeddelande:
Piratpartiets partiledare Rickard Falkvinge är chockerad över brevet.
I vårt land förväntar vi oss inte att utländska lobbyorganisationer pressar ministrar till att påverka domstolarna, säger Rick Falkvinge.
Vårt rättsväsende bygger på domstolar som är oberoende av den politiska makten. Det systemet har vi tänkt behålla, tack så mycket, säger Rickard Falkvinge
Nu är säkert inte herr Falkvinge så chokerad som han av taktiska skäl försöker verka. Att det sker en omfattande lobbying just på detta tema riktad mot svenska myndigheter och den svenska regeringen är väl ganska uppenbart. Att de direkt och i skrift uppmanar ministrar till lagbrott är kanske dock att gå lite långt:-)
Övervakning och fildelning
Bodströmsamhället och dess risker: Expressen: “De som säger “den som inte har något att dölja har inget emot att bli övervakad” är just de som utgör grogrund för totalitära system. Alla som tror på personlig frihet – de finns faktiskt överallt på de politiska skalorna – och uppskattar den mångfald som uppstår genom denna frihet inser att vi måste vara försiktiga när vi ger upp grundlagsstadgade fri- och rättigheter. Och tänka igenom det hela väldigt noga.
Läs också Expressens ledare idag där PM Nilsson i en Bonniertidning kritiserar Carl-Johan Bonniers åsikter om fildelning och upphovsrätt starkt. Den artikel jag själv skrev om här igår.”
Missade tidigare idag att Oscar Swartz inte bara skrivit i Expressen utan också skrivit ett inlägg i frågan på sin blogg. Där nämner han också en annan aktuell fråga som har med kraven på utvidgade polisiära (och andra) befogenheter när det gäller Internet-användandet. Det frågan gäller är kraven på att kunna utkräva skadestånd för upphovsrättsbrott och Swartz pekar på en utmärkt ledare av PM Nilsson i Expressen (länk se ovan).
Idéer som framförs är möjligheten att stänga av folk från Internet – det kravet bör ju jämföras med att t.ex. förbjuda folk att använda Posten eller att stänga av någons telefon. Så j-a korkat!
Avlägsna Bodström omedelbart
Oscar Swartz: Säg nej till övervaknings-samhället!: “Generell övervakning av hela folket utan misstanke saknar motstycke i svensk historia. Enligt svensk grundlag skyddas varje medborgare mot ”undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”. Undantag kan göras, men inte lättvindigt.
Bodström försökte in i det sista få EU att framtvinga lagring av information om nästan allt vi gör på nätet: all fildelning, allt chattande, allt webbsurfande. Han nådde inte ända fram, även om han fick med sig Danmark och två länder till på den hårdaste linjen.”
(Hittat via Thomas Hartman.)
Får man tro Oscar Swartz referat av Bodströms stoltserande med denna “framgång” så är det nu hög tid at Bodström avlägsnas från posten som ordförande i justitieutskottet. Det är i alla fall mitt krav riktat till kamraterna i riksdagens s-märkta partigrupp. Mer av Swartz skriverier i frågan finns här.
Hartman skriver:
För oss socialdemokrater är den nuvarande hållningen i integritets- och terrorfrågorna ett stort problem. Samhället innehåller alltid kriminalitet, pedofiler, banditer och terrorister. IT ger nya möjligheter även för dem. Men upprustningen skapar nya fiender, konflikter och problem. Vi hamnar i en ond cirkel.
Historiskt har socialdemokraterna dessutom en naiv tro på den goda staten. Det är denna tilltro som gör att vi bakvägen inför metoder som paradoxalt nog avlövar våra demokratiska rättigheter.
Catharina Ullström kopplar också in de skrämmande rapporterna om den kraftigt ökande övervakningen som sker i skolans värld vilken rapporterats bl.a. i DN.
Vi lever i en ytterst obehaglig tid. Det går alltså utmärkt att driva igenom kraftigt integritetskränkande lagstiftning utan egentlig opposition, tvärtom tycks ju mitt partis företrädare faktiskt tävla med batonghögern om att vara värst dvs krossa de grundläggande rättigheter arbetarrörelsen och de gamla riktiga liberalerna kämpat för.
Att den insamlade information kommer att missbrukas är naturligtvis helt klart. Att den kommer att användas till andra ändamål än de ursrungligen redovisade är lika klart. Att det är ett långt allvarligare hot mot demokratin än skränande högerextremister är lika klart. Att det är att låta rättsstaten abdikera inför mer eller mindre konkreta hot från terrorism och grov brottslighet är lika klart.
Regeltyranni – vems fel?
Rökförbud i egen trädgård – absurditetens gräns kan vara nådd: “En kvinna i skånska Åkarp är anmäld till miljödomstolen av en granne med känslig näsa. Han, en advokat, vill att kvinnan ska beläggas med rökförbud i hennes egen trädgård eftersom rök kommer in i hans trädgård när hon blossar. Det hela är så absurdt att det är svårt att kommentera utan att hemfalla till glåpord.”
Vännen Laakso kommenterade denna i sanning uppenbara stolligheten fredagen den 24 augusti. Tyvärr är det ju bara ett övertydligt exempel. Merit Wager har fångat upp tråden och skriver i dagens SvD under rubriken Återinför eget ansvar och sunt förnuft om flera andra exempel där hon utgår från miljöbalken som tydligen möjliggör att föra upp frågor om flagglinor som slår mot flaggstången till prövning i miljödomstolen. Så långt allt gott och väl – riksdagen har uppenbarligen stiftat tokiga lagar, det bör våra företrädare ta ansvar för och åtgärda! – och jag antar att mitt parti inte kan friskrivas:-)
Själv pekade jag på hur livsmedelslagstiftningen (och dess tillämpning) tycks lida av samma sjuka bl.a. angående Oaxens Skärgårsdskrog i april. Regleringen kring djurhållning är andra exempel.
Merit Wager börjar emellertid sin artikel med att angripa Journalistförbundets varsel/konfliktåtgärder som om dess konsekvenser för Wager personligen också skulle handla om absurda konsekvenser av lagstiftning. Så är naturligtvis ingalunda fallet. Merit Wager skriver:
En fackförening som jag inte är medlem i och som jag inte har något alls med att göra (Journalistfacket) tänkte i förra veckan ta sig rätten att beröva mig, en egenföretagare som bland annat försörjer mig på att skriva, min inkomst! Detta för att medlemmarna skulle ”tas ut” (OBS inte ”gå”) i konflikt.
Nu blev det i slutänden ingen konflikt, men enligt de fackliga direktiven skulle tidningens anställda inte få befatta sig med min text efter ett visst klockslag en viss dag. Journalistförbundets ledning krävde att jag skulle vara solidarisk med deras medlemmar, men var fanns deras solidaritet med mig?
Rätten att vidta stridsåtgärder är grundläggande för att åstadkomma åtminstone en liten utjämning av maktförhållande mellan arbetsköpare och arbetare (oavsett om vi nu också kan kalla de senare för tjänstemän). När arbetare vidtar stridsåtgärder är förstås dessa enbart verksamma om de negativt påverkar arbetsköparens möjlighet att upprätthålla produktionen. Vid varje sådan åtgärd kommer arbetsköparens leverantörer och/eller kunder att drabbas.
Som det verkar på Wagers beskrivning så innebar Journalistförbundets varsel att hennes frilansartikel inte skulle kuna tryckas i tidningen. Vet inte säkert men förmodligen kunde väl tidningen i sin godhet ändå ha betalt Wager för beställt material – om inte borde hon kanske införa en sådan klausul i sina avtal vid framtida beställningar. Detta har ingenting med solidaritet att göra utan är en konsekvens av att Merit Wager valt/tvigats att driva sin verksamhet i egen regi och alltså inte är varken anställd eller medlem i facket.
Hittar ingen kommentarsfunktion på Merit Wagers egen blogg – därav kritiken här.
Polisen, brottsförebyggande och yttrandefrihet
Polisen talar ut om Pirate Bay – IDG.se: "Varför blockerades då The Pirate Bay?
– Vi vidtog åtgärder efter att vi har fått ett antal påpekanden från allmänheten, samt från polisen i ett annat nordiskt land. På grundval av det har personalen hos oss gjort kontroller, och då har vi kunnat dokumentera att det som enligt rättspraxis bedöms som barnpornografi har funnits i de här filerna. Det är åtminstone den redovisning jag har fått."
(Hittat via knuff.se.)
Det är den nu rätt kände polisen Stefan Kronqvist som intervjuats av IDG. Han bekräftar att polisen alltså tillhandahåller en för övriga medborgare hemlig lista som ett antal Internet-operatörer använder för att spärra vissa url:er, Kronqvist ser inga problem med detta “brottsförebyggande” arbete. Det gör jag och tror jag många med mig.
Problemen hänger först och främst samman med att Interentoperatörerna lånar sig till ett s.k. frivilligt samarbete med polisen i vilket polisen har fullständigt bestämmande utan att detta och dess konsekvenser kan granskas på ett rimligt sätt. De dvs polisen anser sig ju också utan domstolsprövning kunna avgöra vad som är brottsligt material – det är oanständigt. Jag har visserligen aldrig själv råkat ut för att söka efter något som spärrats på detta vis men ingen vet ju vilka andra typer av material som på detta sätt görs otillgängligt. The Pirate Bay (TPR) är ju ett bra exempel eftersom en ev spärrning av dem ju inte bara skulle gälla material som polisen självsvåldigt definierat som brottsligt (obs polisen skall utreda brottsmistanke, inte avkunna dom och utföra bestraffning) utan allt som man kan hitta den vägen. Alltså ett väsentligt övergrepp på medborgares rätt att sprida material/information – vanligen benämt yttrandefrihet.
Kronqvist tycks ju också lida av vanföreställningen att material funnits tillgängligt hos TPR vilket ju inte varit fallet. TPR kan mest liknas vid en sökmotor och själva åtkomsten sker från en eller ofta flera andra datorer som inte står undet TPRs kontroll. I den meningen kan TPR bäst beskrivas som en sökmotor. När polisen ger sig på sökmotorn så kan det väl snarast beskrivas som ett uttryck för oförmåga att ge sig på de som verkligen tillhandahåller skiten. Det blir ju sannolikt inte särskilt många färre som lagrar och delar ut barnporr på detta sätt, bara svårare att hitta (särskilt för brottsbekämpande myndigheter). Rätt använt borde väl snarast TPR varit en lysande källa för polisen i arbetet med att spåra brottslingar!
Louise Persson har skrivit ganska bra om just detta med yttrandefrihet som generell princip i förhållande till de allt vanligare förespråkarna för en inskränkt sådan, alltså att censurera för tillfället misshagliga bilder, artiklar som barnporr idag, xxx i morgon. Hon refererar också till ett citat från Sörmlands Nyheter ledarskribent Johan Folin som jag tycker förtjänar att återges även här:
Precis som med den planerade blockeringen av Pirate Bay så är Rikskriminalpolisens senaste tilltag helt missriktat. Målet med att bekämpa barnpornografibrott måste vara att skydda barn från att bli utnyttjade för sexuella syften, inte att godtyckligt censurera sökmotorer på internet. De som utnyttjar barn för att framställa barnpornografi drabbas inte för att man bara spärrar en webbplats. Rikskriminalpolisens agerande blir därmed ett slag i luften.
Bonsai barnporr enligt RKP
Jag har inte tillgång till polisens hemliga lista över censurerade sajter (som ju är hemlig). Det finns det tydligen andra som har – här från Oscar Swartz beskrivning av två uppnbart barnporrfria sajter som polisen spärrat:
: “”http://koreabonsai.com/" target="_blank">http://koreabonsai.com/ finns på listan. Sajten tillhör Korean Bonsai Association. Bonsai, denna fantastiska östasiatiska konst som innebär att man skapar miniatyrträd genom åratal, ja decenniers, tukt av riktiga trädplantor. De riktiga mästarnas verk kan vara värda förmögenheter. På sajten finns gallerier med oerhört vackra plantor.
Men det har väl förstås legat gallerier av barnporr på den där domänen tidigare då? Och polisen har bara inte hunnit ta bort länken? Nej!! 1999 satte den där mycket aktade föreningen i Korea upp sin sajt. Den har alltid tillhört dem. Ni kan själva kolla exakt hur den har utvecklats genom the Way Back Machine. Även ni som sitter hos operatörer som litar på polisens uppfattning om att träd är barnporr bör kunna kolla där. Träd så långt ögat når. Hur hamnade sajten på listan? Anser någon att träd är barn och att de torteras på ett sexuellt vis eller vad är det frågan om? Polisens talesman Sten Warmland skall idag ha bekräftat för brokep att de känner till att sajten finns på listan och vad den innehåller."
Alldeles bortsett från de invändningar av mer pricipiell natur man måste ha mot polisens agerande förundras man ju över den kompetens (eller snarare brist på) som verkar prägla verksamheten. Ställs det inga krav? Eller finns det en agenda som vi alla hittils missat? Några av de poliser jag känner har betydligt bättre omdöme och några får nog anses närmast besjälade av sitt demokratiska uppdrag – så verkar tyvärr inte vara fallet här.
Försvara yttrandefriheten
Demokratin är up for grabs: “Hela rättsrötan runt polisens agerande i fallet Pirate Bay är ett sorgligt bevis på att när det kommer till yttrandefrihet så är Sverige en diktatur. Och den solklara koppling mellan Antipiratbyrån och polisen äcklar en (en koppling som också ”http://opassande.se/index.php/2007/07/07/the-pirate-bay-och-demokratin/" target="_blank">opassande för fram). De försökte stoppa det hela genom sitt tillslag mot serverhallen, vilket endast stoppade Pirate Bay några timmar men slog sönder flera andra företags affärer under flera dagar. Något som polis, JK och JO ansåg vara helt ok utifrån tanken att “de hade sina servrar på fel plats”.
Nu ska polisen lägga Pirate Bay på spärrlistan för barnpornografiskt material. Och förklaringen är sorglig:
Vi har efter klagomål från allmänheten kunnat konstatera att det förekommer barnpornografiskt materiel på Pirate Bay”, skriver chefen för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion Stefan Kronkvist i en skriftlig kommentar.
“
Deep:Edition tillhör mina RSS-flöden. Mycket flyter bara förbi men den, ur vilket citatet ovan är hämtat, artikel deep.ed skrivit om polisens agerande mot Pirate Bay är mycket läsvärd. Så är också den artikel Oscar Swartz skrivit i samma ämne och som deep.ed refererar till. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga i sak.
Det jag dock vill fästa uppmärksamheten på är det mycket märkliga förfarandet att polisen alltså håller sig med en spärrlista, på vilken man tydligen kan hamna helt efter polisens eget gottfinnande. Ingen brottsutresning, inget åtal, ingen dom. Det är faktiskt helt oacceptabelt i ett land som kallar sig demokratiskt och som nyligen rankats som nummer ett när det gäller mänskliga rättigheter. Än väre är det förstås att operatörer tydligen använder densamma – fegt och hållningslöst.
Det verkar dock som om detta bara är ett tecken bland flera på att medborgarna i vårt land av polisen faktiskt inte betraktas som oskyldiga tills dom fallit. Tvärtom betraktas man uppenbarligen som skyldig så fort misstanke finns. Senast jag såg uttalande från polisen med den andemeningen var i samband med behandlingen av sexköpare där enligt Aftonbladet polisen uttalade följande:
Nu skickas kallelse till förhör direkt hem till den misstänkte.
– Sexköparna behöver väl inget extra tillmötesgående, säger Ewa Carlenfors på Stockholmspolisens traffickinggrupp till aftonbladet.se.
Som framgår har Ewa Carlenfors redan innan vederbörande förhörts bestämt att de är sexköpare (inte misstänkta sådana). Någon slutförd utredning eller åtal och dom krävs tydligen inte. OBS jag argumenterar inte emot att kallelse till förhör skickas hem, bara mot inställningen till misstänkta.
Jag håller inte med vare sig deep.ed eller t.ex. Blogge Blogelito när de på grund av detta hävdar att Sverige är en diktatur. Däremot är jag helt överens om att det nu behövs en rejäl städning när det gäller våra grundläggande friheter. Vi måste få en polismakt som respekterar att utan dom får inga frihetsinskränkningar göras (med undantag från anhållanden) och vi måste likaledes få ett slut på vår vandring mot Bodström(övervaknings)samhället som ju dessvärre högeralliansen bara fortsatt.
Yttrandefrihetens gränser
Ingen mer islamkritik från mig!: “Den 8 juni skrev jag en krönika om en koranvers [4:56] som säger att de som förnekar guds tecken skall stekas i helvetet. När deras skinn är genomstekt kommer gud ge dem ny hud så att straffet blir evigt.
Jag ifrågasatte nödvändigheten av skrämseltaktik i en ”helig” bok och kallade versen för ”rutten” på grund av dess moraliskt tveksamma innehåll.
…
Sista droppen kom efter att min bror läste de arga reaktionerna på min blogg och skrev ett långt mejl: Älskade Nima […] tänk om du blir trakasserad eller nerslagen. […] om du inte värdesätter ditt eget liv, så bör du komma ihåg att om något händer dig så förstör det också mamma och pappas liv, för att inte nämna mitt.
Då insåg jag att det inte bara handlar om vilket pris jag är bredd att betala utan priset jag tvingar mina nära att betala. Det spelar ingen roll om något händer eller inte. Även om inget händer måste mina nära vara konstant oroliga för eventualiteten att något ska hända.
Ska man uttrycka sig ska man göra det till hundra procent. Allt eller inget, så fungerar jag. Hellre än att tunna ut mina åsikter tar jag bort dem.
Därför har jag, trots att jag står för varje ord, bett redaktionen att ta bort mina två korankolumner från Aftonbladet.se.
Jag kommer från och med idag inte att kritisera islam igen; koranen, haditherna, Muhammed och hans fruar och deras kusiners sysslingar, alla slipper min penna.”
Nima Daryamadj, bl.a. krönikör i Aftonbladet, har på grund av trakasserier, ibland uppenbarligen i mycket hotfull form, beslutat sluta med all kritik av islam. Läser man kommentarerna på hans blogg ser man att det finns en del som förmenar honom rätten att uttrycka åsikter om t.ex. Koranverser och deras betydelse. Man ser också att det finns en del som förmenar muslimer rätten att ha åsikter om dessa åsikter. För de flesta verkar dock gränsen snarast gå vid när åsikterna övergår i någon form av hot men frågan kompliceras ju av vår lagstiftning där ju kränkningar ingår bland det som inte får sägas.
Så som verkligheten ser ut så kan ju numera nästan alla åsikter betraktas som kränkningar. Just i förhållande till religiösa föreställningar blir ju detta extremt tydligt. De flesta stora religioner har ju gamla urkunder i vilket det är rätt enkelt att hitta med dagens mått mätt uppseendeväckande uppfattningar, det gäller t.ex. Gamla testamentet i lika hög grad som i Koranen. Å andra sidan blir förstås för den mer bokstavstroende en lång rad av våra politiskt korrekta nutida föreställningar kränkande. Pastor Green gjorde sig till tolk för en bokstavstroende tolkning av Bibeln och blev ju åtalad för hets mot folkgrupp. Han ansågs kränka/hetsa mot homosexuella men hårddrar man det så är väl förekomsten av homosexualitet en kränkning av herr Greens tro. Att det finns en spänning mellan religionsfriheten och yttrandefriheten är uppenbart.
Frågan om yttrandefrihet är emellertid bara till del relevant i fallet Nima Daryamadj. Det är ju tydligen inte så att hans rätt att yttra för vissa misshagliga åsikter om innehållet i Koranen eller uttolkningen av densamma har inskränkts i formell mening. Han väljer själv att avstå för att vidare framföra sin kritik på grund av att andra hotat honom – dessa har då förstås begått ett brott och borde anmälas för detta. Vi kan ju inte tillåta att yttrandefriheten i realiteten inskränks genom någonslags pöbelvälde. Samma obehag – hot, trakasserier – drabbar ju andra skribenter på helt andra områden och det är självklart en viktig uppgift för de rättsvårdande myndigheterna i en demokrati att säkerställa att medborgarnas yttrandefrihet inte blir en fiktion.
Problemet uppstår egentligen i samma ögonblick som vi accepterar någon form av inskränkningar av yttrandefriheten. Då blir den öppen för tolkning i stället för att vara absolut. Det öppnar också för självcensur hos debattörer, medier m.fl. Enligt min uppfattning borde alla inskränkningar av yttrandefriheten avlägsnas från den svenska lagstiftningen med undantag för hot om våld och förtal, detsenare definierat så att det avser framförande av uppenbart felaktiga uppgifter med avsikt att kränka/skada.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Aftonbladet, Yttrandefrihet, Mänskliga rättigheter, Åsiktsfrihet, Religion, Bloggar, Nima Daryamadj
Bodström cyklar igen
Pedofilsajten: Thomas Bodström vill se över lagstiftningen: “Thomas Bodström vill att det prövas om den sittande tryck- och yttrandefrihetsberedningen kan ta upp frågan. Han vill också ha en översyn av lagen om elektroniska anslagstavlor.
– Den kom 1997 och det har hänt mycket på tio år. Man kan exempelvis se över om operatörernas ansvar kan utökas, säger han.
”
(Hittat via Intervju med pedofilen – 1 av Oscar Swartz.)
Jag tycker att det är så uppenbart att frågan om pedofil.se är en yttrandefrihetsfråga och därmed oerhört enkel att avgöra. När en partikamrat som Bodström då ger sig ut och cyklar i frågan gör han det ju dessvärre också i mitt namn – det gillar jag inte. Vi skall inte ha några mer inskränkningar av yttrandefriheten, tvärtom vi skall bekämpa de som redan finns. Vi skall inte utvidga operatörsansvar utan tvärtom bekämpa de som redan finns.
Oppurtunistiska politiker är faktiskt den allra sämsta sorten!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Sexualitet, Thomas Bodström, DN, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, Oscar Swartz, Yttrandefrihet
Hovsjö i fokus
Massiv polisinsats i Hovsjö: “Bussen i Hovsjö centrum blev utsatt för stenkastning. En polispatrull som skulle ingripa fick ett större föremål mot bilrutan och en polis skadades av splitter.
Senare kom larm om att ungdomar försökte välta bilar. Då tröttnade polisen och18 polisbilar från hela Stockholms län kallades in.”
Nyheter som denna i LT, som också fick plats i SvD under rubriken Massiv polisinsats i stökigt Hovsjö, ger upphov till en del reflektioner. Inte bara från mig förstås, se bland annat kommentarerna till LTs artikel. Hörde också en del intervjuer i lokalradion.
Den första reflektionen jag gör är att ur taktisk synpunkt verkar polisinsatsen fullständigt misslyckad. Dels får man backa vid det första ingripandet, dels lyckas man trots “avspärrning” av hela området inte ens gripa någon i det gäng som man säger sig känna till individerna i. Dessutom klar man inte av att skydda kollektivtrafiken i området så hela befolkningen drabbas av en slags indirekt kollektiv bestraffning. Lite får man känslan av en direkt kontraproduktiv insats – för visst ger det känslan av att det var gänget som vann.
Den andra reflektionen jag gör är om Hovsjö-satsningen, som ju bland annat innebär att ett särskilt bolag bildats som äger de flesta fastigheterna i område, har förutsättningar att lyckas. Den innebär ju i någon mening att området ges kontroll över sina egna resurser men det innebär ju samtidigt att problemen ses som områdesbundna. Jag tyckte t.ex. när skolsatsningen i Södertälje påbörjades att man borde ha funderat på att bygga nya skolor som hade bredare upptagningsområden – i Hovsjöfallet kanske en vid Stålhamravägen med upptagningsområde på båda sidor om motorvägen (som ju idag fungerar så som trafikkorridorer plägar fungera – som avskiljare/mur). Gräv ner motorvägen förresten och bygg ihop Hovsjö med resten av staden, förtäta hela vägen mellan centrum och Hovsjö längs Nyköpingsvägen på den västra sidan – i förlängningen träng ut Scania också på den östra sidan om den vägen. Bostadsområden skall inte avskiljas med trafikkorridorer och industriområden.
Den tredje reflektionen jag gör gäller ungdomarna som – åtminstone de som låtit sig intervjuas – tycks ha uppfattningen att man har mer eller mindre rätt att vandalisera om inte någon (oftast kommunen) gör tillräckligt i form av att tillhandahålla lokaler, personal, fria bussresor etc. Den här inställningen möter man tämligen ofta men den blir inte mer begriplig för det även om man också möter den bland vuxna. Finns det inte ställen som fritidsgårdar får man väl vara hemma, finns det inte av kommunen ordnad aktivitet får man väl tillsammans (också med föräldrars bistånd/medverkan) ordna egna. Hur kan det för övrigt komma sig att det rätt ofta finns ungdomar i mycket låg ålder ute sena kvällar (även vardagskvällar)?
Strulande ungdomar och bråk med polis är förresten inte ett särskilt Hovsjö-problem. När mina äldsta barn var tonåringar var det Järna som var platsen polisen hade problem med. Det går lite i vågor detta men ger olika stora rubriker beroende på var problemen är. På 50-talet slogs man väl stadsdelsgäng emellan i Stockholm, på 60-talet hade vi kravaller på Hötorget. På 70-talet (tror jag det var) hade vi rätt stora problem med raggare i Södertälje. Häromdagen drog maskerade ungdomar genom Söder och krossade förnster i någon slags protest. Kring såväl fotbollen som ishockeyn florerar ofta grupper som verkar mest intresserade av bråk.
Den fjärde reflektionen jag gör är hur denna typ av händelser speglas i media. Blir vi klokare, uppstår någon form av konstruktiv debatt? Får vi veta hur det egentligen är att bo i Hovsjö eller mer specifikt hur det är att vara ung där? LT hade häromveckan en gigantiskt uppslagen artikel om en person som valt att flytta därifrån. Sker det någon egentlig kritisk granskning av den politik kommunen har för området eller av polisens strategi?
Technorati Tags:
Politik, Mediekritik, LT, Södertälje, Kommunikationer, SvD, Kriminalitet, Södertälje polismästardistrikt, Hovsjö
Senaste kommentarerna