Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Distriktskongress i Stockholm
Distriktskongress i Stockholms län – i Sollentuna!: “Ja, ibland ska man ha tur. Möte i hemkommunen! Välkomna till Sollentuna på distriktskongress allihop!”
(Hittat via s-bloggar.)
Alla handlingar finns förstås tillgänliga – bland annat ett 60-tal motioner. Själv är jag ombud från Södertälje Arbetarekommun.
Elizabeth Sahlén tillhör motionärerna:
För första gången har jag motionerat, och jag har hela tre egna, och stöd motionär till två.
Om jag är nervös? Nej, pirrig är väl ett mer passande för den magkänsla jag för närvarande har.
Fittlördag i arbetarekommunen
Idag firar vi Fittlördag!: “Eh, eller vaginadagen. Men enligt ett inlägg på Allt om Stockholm omfattar inte ordet Vagina hela det kvinnliga könsorganet. Och jag måste säga att jag tycker att hela organet med alla dess förtäffliga egenskaper är värt att fira så därför får det bli Fittlördag tycker jag.”
(Hittat via s-bloggar.)
Själv vet jag inte riktigt hur det blir med firandet av Hannah Bergstedts Fittlördag. Däremot vet jag hur dagen avlöpt – på Södertälje arbetarekommuns årsmöte:
Mötet inleddes med tala av Marita Ulvskog. Det var helt Ok om än inte särskilt entusiasmerande. Billiga poänger angående Leif Östlings sanslösa arvde på 24 miljoner per år, som också vår ordförande Bo Ohlson tog, lyfter inte enligt min mening. Denna typ av ersättningar är visserligen diskutabla men de betyder ju inte att något väsentligt löneutrymme undandras lönearbetarna på Scania.
Under själva årsmötesförhandlingaran, som leddes av Ingela Nylund Watz, händer inte mycket. Ett försök från min sida att åtminstone i liten utsträckning göra valen till en fråga om politik misslyckas. Jag föreslår att de föreslagna kandidaterna skall redovisa sin inställning till två frågor 1) hur vi skall utveckla vår organisation och 2) hur vi skall återerövra verklig yttrandefrihet och skydd för den personliga integriteten. Mitt förslag som alltså är formulerat som frågor till kandidaterna ställs under omröstning och mötet beslutar att frågorna inte får ställas. Då blir jag förbannad och reserverar mig följdaktligen mot alla valen när det gäller styrelsen.
Bara ett val engagerar och leder i övrigt till debatt. Det valet avser ett fyllnadsval till styrelsen på ett år och valberedningens förslag är en kamrat (Anders Ydebrink) som nu åter är beredd att engageera sig efter ett antal års frånvaro. Motkandidaten är ordförande i SSU Maria Norbell. Argumenten har ingenting med politik att göra. Maria är ung, tjej och duktig. Anders är duktig och erfaren. Skälen för att inte välja Maria är principiella – hon är sambo med arbetarekommunens ombudsman. Valberedningen går segrande ur striden.
Därmed flyttas striden till valet av ersättare där en SSU:are (Gabriel Blomberg) som är valberedningens förslag avsäger sig sin kandidatur i avsikt att bereda plats för samma Maria. Valberedningen överlägger och föreslår sedan helt förbluffande att Maria skall väljas, trots sina tidigare angivna principer.
Valberedningen blir sedan (i stort sett, jag har inte helt koll) omvald!
Därefter vidtar fest där säkert inte ens en tredjedel av mötesdeltagarna (som började troppa av redan efter ca 2 timmar) deltar. Trevligt ändå!
Gripenstam blandar och ger – som vanligt
Röstfiske bakom s inbillade hotbild: “En smutsigare kampanj än den som nu förs har jag inte tidigare stött på under min långa tid i politiken. Debatten utgår från ett diskussionsunderlag, innehåller mängder med halvlögner och osakligheter allt i syfte att skrämma upp Södertäljes invånare och de som arbetar på sjukhuset. På kommunstyrelsen 22 februari kom ett förslag om att utreda förutsättningarna för en folkomröstning om sjukhuset.
På en direkt fråga från mig kunde man inte svara på vad syftet var och vilken/vilka frågor som ska ställas i denna eventuella folkomröstning. Syftet är naturligtvis för socialdemokraterna att vinna valet 2010, eftersom sjukhuset inte är hotat, skapar man hotet utifrån ett diskussionsunderlag.
”(Hittat via Länstidningen.)
Vännen Gripenstam tar i – “En smutsigare kampanj än denna….” – refererandes till sin långa tid i politiken. Jag tror att Gripenstam har genuint fel, dels därför att det egentligen är lätt at hitta exempl på kampanjer som i alla avseenden varit smutsigare (t.ex. riktade mot socialdemokratiska paritledare), dels därför att han totalt missat bakgrunden till det faktiskt riktigt folkliga uppror som nu pågår.
Den kampanj som bedrivs är inte socialdemokratisk men det finns förstås gott om socialdemokrater som engagerat sig i densamma. Arbetarekommunen ger sitt stöd till den men är inte dess organisatör. Problemet som illustreras av Gripenstam själv är att den enda handling som finns är en utredning, ett diskussionsunderlag (i vilket ytterst drastiska förslag framförs om att inte bara lägga ut enskilda vårdenheter inklusive sjukhuset på entrepenad utan faktiskt avhända landstinget beställarrollen. Det resoneras i rapporten om risker med det privata monopol man då skapar men det “balanseras” av de incitament som en sådan monopolist skulle ha (alltså möjligheten att tjäna pengar).
Man frågar sig (utan hopp om svar) hur herr Gripenstam tänker sig att oroade medborgare i Södertälje, Salem och Nykvarn skall agera. Det går inte att få konkreta svar på hur Gripenstams storebröder i landstinget tänker agera men det finns dokumenterat i den nämnda rapporten att man har synnerligen dramatiska förslag uppe till diskussion. Såvitt jag förstår vet inte heller oppositionen i landstinget hur förslagen kommer att se ut – ett i sanning stort demokratiskt problem. Hur skall man agera, vänta och se, uppträda som om ingen av dessa tankar finns, låta bli att mobilisera. Det senare vore förstås bekvämt för sådana som Gripenstam som ju gnällde något alldeles oerhört på oss socialdemokrater i Hölö/Mörkö för att vi inte kunde fixa pendeltåg (vi hade dock lyckats hösten 2006!) men som sålde ut samma fråga direkt efter valet för att få lite arvode från landstinget.
På några punkter skall jag dock ge Gripenstam rätt. Det var så – 2003 _ att de socialdemokratiska ledamöterna i landstinget nog var på väg att acceptera ett förslag om att lägga ner stora delar av sjukhuset. Skälet var förstås den fruktansvärda röra med gigantiska underskott som de socialdemokratiska kamraterna då hade ärvt från tidigare borgerligt styre. Vi socialdemokrater i Södertälje valde att ligga ganska lågt, att inte ge oss ut omedelbart på gator och torg för att försvara sjukhuset utan var otydliga – kanske man kan t.o.m. säga lite förstående – i förhållande till landstingskamraterna. Det var ett misstag!!
Sedan dess har den socialdemokratiska linjen i Södertälje vad gäller sjukhuset varit tydligt – det skall finnas ett sjukhus i Södertälje, Det skall om möjligt utvidgas – inte på något sätt inskränkas vad gäller den vård som erbjuds. Detta är inte något röstfiske utan snarare ett resultat av att medlemmarna tydliggjort sin inställning (vi är ju en demokratisk organisation).
Frågan om entrepenader är knepigare. Enligt min uppfattning är frågan om vem som ansvarar för drift av t.ex. vårdinrättningar av underordnad betydelse – det är principen om lika tillgång oaktat egen betalningsförmåga och den gemensamma finansieringen (via skattesedeln) som är de viktiga (ideologiska om man så vill) utgångspunkterna. Alla mina partikamrater delar inte den uppfattningen – de har fått för sig att det offentliga ägandet/driftsansvaret är en ideologisk fråga.
När högeralliansen (Gripenstams bröder) öppnar för att den offentligt finansierade vårdapparaten i privat regi skall kunna ta emot försäkringspatienter uppstår problem, inte när det gäller själva entrepenaden utan när det gäller lika tillgång. Definitionsmässigt är det förstås så att det enda intresse en svenska medborgare kan ha av att köpa sig en sjukvårdsförsökring är att köpa sig förtur. Då är det inte principen om lika tillgång som gäller utan plånbokens storlek som avgör. Det är svårt för ett privatägt sjukhus att inte prioritera den som kommer med mest pengar.
För många av mina partikamrater (som förbluffande ofta faktiskt är vanliga människor) men också för många “vanliga” vanliga människor är upplevelsen stark av att entrepenader inom ett så basalt välfärdsområde som akutsjukvård egentligen inte handlar om val av mest effektiva driftsform utan att det egentligen handlar om att öppna för upprättandet av ett system där vård heter pengar. Det är väl faktiskt inte så konstigt och borde kunna förstås också av en centerpartist. De kommer därmed inte alls att fara med osanning, vara fullproppade med lögner utan faktiskt, vilket vi alla politiskt aktiva borde vara uppmärksamma på, uttrycka sin genuint kända oro.
Ny ordförande i Hölö/Mörkö
Den traditionstyngda socialdemokratiska föreningen (som ju härstammar i direkt nedstigande led från såväl Hölö som Mörkös arbetarekommuner och vars fanor vi fortfarande vädrar flera gånger om året) avhöll i fredags sitt årsmöte på Wij Gammelgårds loge. Om än inte direkt välbesökt så upprätthölls ända traditionen med en inbjuden gäst som också valdes till mötesordförande (detta år Ingela Nylund Watz – icke helt okänt oppositionsråd i Stockholms läns landsting). Därav förstås en del snack om sjukhusfrågan, högeralliansens mörkande av privatiseringsplanerna m.m.
De sedvanliga årsmötesförhandlingarna avklarades ganska raskt – alla väntade ju på den traditionsenliga sillen och lite trevlig samvaro. Föreningen fick ny ordförande (undertecknad) men kanske mera intressant är inne i en tydlig föryngringstrend nu manifesterat genom invalet av Nicolina Friström i styrelsen och omvalet av Karin Edqvist.
Att få förtroende att vara föreningens ordförande är rätt stort. Med detta får föreningen en transparens som väl bara toppas av arbetarekommunen i Tierp som haft den gode Laakso exponerande politiska funderingar kontinuerligt. Så kommer det förstås att bli här också och frågor som är aktuella i föreningen kommer förstås att kommenteras och förhoppningsvis diskuteras här också.
Föreningen är synnerligen aktiv – åtminstone mätt i hur många kamrater som har uppdrag i kommun och parti. Arbetarekommunens ordförande Bo Ohlson är t.ex. ersättare i styrelsen. Flera andra har uppdrag i centrala nämnder och styrelser förutom förstås det kämpande gänget i kommundelsnämnden under Peter Friströms kloka ledning. Nu är planen att vi markant skall öka vår synlighet och förstås därmed bjuda in till diskussion och förhoppningsvis också få många nya medlemmar.
Sjuk sjukvårdspolitik i Södertälje
Som man frågar får man svar: “Skop har inte ställt frågan om man vill att en privat aktör driver vården på entreprenad, men att det fortfarande är landstinget som ansvarar för den.
Det kan tyckas vara en bagatell, men det är det inte.
Skillnaden är himmelsvid – jag vill inte att vi ersätter ett offentligt monopol med ett privat dito och det vill inte landstingsmajoriteten heller. Däremot bedömer jag det som högst troligt att en privat aktör kan driva vården både kostnadseffektivt och med hög kvalitet under de folkvalda landstingspolitikernas vakande blickar.”(Hittat via Länstidningen.)
Tomas Karlsson, en ledarskribent på Länstidningen, anstränger sig för att hitta något stöd för högeralliansens privatiseringsivrare. I den SKOP-undersökning som arbetarekommunen i Södertälje beställt finns förstås inget att hämta. Då kan man ju alltid angripa undersökningen för att inte ställt ledande frågor i alliansens favör.
Det man faktiskt frågat efter är just Södertälje-bornas inställning till att privatisera just sjukhuset (observera gärna att det är dyrt att göra detta slags undersökningar och att man i detta fall ställt endast 3 frågor till 600 statistiskt utvalda). Utgångspunkten för frågorna är förstås det enda vi hittills vet, nämligen att högeralliansen i landstingsledningen beställt en utredning (som i sig är ett skämt) som föreslår att man inte bara privatiserar enskilda vårdinrättningar utan också samordningeansvaret. Nu gör man sig inte skyldig till att i undersökningen försöka pådyvla respondenterna ansvaret för att ta ställning till detta utan frågar mot bakgrund av att det “finns förslag” om de tycker att det spelar roll vem som sköter just Södertälje sjukhus.
En förhållandevis stor andel (69%) av Södertälje-borna tycker att det spelar roll. De har också den bestämda uppfattningen att det skall vara landstinget som driver sjukhuset. Mest avvikande från denna uppfattning är just centerpartisterna där så många som 51% inte tycker att det har någon betydelse, ingen annan grupp kommer i närheten av denna andel (så är ju också Länstidningen c-märkt, man tycker väl som “lilla pravda”). Lite kul är det ju att notera att i kommundelarna är andelens om förespråkar landstingsdrift faktiskt högre än genomsnittet (71%) – varav ju åtminstone Hölö-Mörkö traditionellt haft många c-sympatisörer.
Lite intressant är att notera att så många som 63% inte kände till att högeralliansen umgicks med privatiseringsplaner. De var ju så väl kända att Göran Persson såg sig föranlåten att i en av de TV-sända debatterna med Fredrik Reinfeldt direkt ställa frågan. Reinfeldt förnekade då att de alls umgicks med sådana planer och att han var glad över att få klargöra det – stirrandes in i kameran, alltså lovande detta direkt till väljarna.
26% av de tillfrågade som inte kände till planerna (alltså 26% av 63) uppger att de skulle ha röstat annorlunda om de känt tll planerna – räcker till valseger 2010!!! Speciellt intressant är kanske att rätt många (26%) som röstade på Centerpartiet 2006 och inte kände till planerna skulle röstat annorlunda om de vetat. Motsvarande siffra för folkpartiet är 21%.
Frågan om huruvida folk uppfattade Reinfeldts besked som så fullständigt övertygande att de inte kunde föreställa sig att något annat kunde gälla är intressant i ljuset av denna undersökning. Det motsatta gäller förstås också – hur kunde 37% faktiskt känna till dessa planer trots Reinfeldts entydiga besked? Oavsett vilken fråga man ställer sig så utgör det hela ett genuint demokratiskt dilemma: vår statsminister kan faktiskt sägas ha satt sin heder i pant.
Jämtin ser bara Stockholms stad
Alltför hög bolagsskatt handikappar Stockholm: “Stockholm är framgångsrikt. Vi är idag den region som har flest huvudkontor i Norden. Av de största internationella företagen med nordiska huvudkontor finns hälften placerade i Stockholm. Stockholm är också hemorten för de flesta av Sveriges storföretag och av totalt 14 nordiska företag på Fortune Global 500-lista har sex sina huvudkontor i Stockholm.
Men den internationella konkurrensen är stenhård och staten och staden behöver kroka arm och göra nödvändiga förändringar och investeringar för att utveckla Stockholms konkurrenskraft: inom geografisk prioritering, forskning och utbildning och skatter.
Min bedömning är att de mest attraktiva kontorslägena i Stockholm i dag inte i alla delar håller den internationella toppklass som företag har rätt att förvänta sig. Stockholms stad måste prioritera och satsa särskilt på de lägen som redan i dag är bra och som har potential att bli ännu bättre.
Om socialdemokraterna får stockholmarnas förtroende år 2010 så kommer vi att, i dialog med näringslivet, prioritera insatser som särskilt stärker Järva/Kista och city som de två främsta geografiska lägena för huvudkontor.”
(Finns också på Dn debatt.)
Kanske är det bara för att Carin Jämtin skriver debattartikeln utifrån ett begränsat perspektiv (från Stockholms stad) som hon så ensidigt riktar sina blickar mot city och stadens norra delar. Vore jag Skärholmsbo eller liknande skulle jag känna mig bortglömd i hennes vision om hur stadens näringsliv skall utvecklas med attraktiva lägen för huvudkontor i de nämnda lägena. Ser jag på frågan om Stockholmsregionens tillväxt i ett vidare perspektiv (och förstås som boende i länets södra delar) så blir hennes perspektiv nästan lite pinsamt. I Södertälje som är den kommun jag tillhör finns två av landets mest framgångsrika företag – Scania och AstraZeneca. Såvitt jag minns svarar kommunen (de nämnda företagen) för sådär en 20% av landets export. Ändå nämner Jämtin ingenting vid namn som ligger söder om Stadshuset – där väl utsikten egentligen borde få blickarna att söka sig söderut.
När Jämtin sedan pratar om forskning finns inte heller forskning relaterad till medicin, läkemedel eller fordonsteknik med. Det är intressanta luckor i resonemangen.
Nu vore detta inget problem alls om hon bara hade rollen som företrädare för Stockholms arbetarekomun men så är inte fallet. Hon är faktiskt tillsammans med Annelie Hulthén ordförande i den socialdemokratiska rådslagsgruppen Vårt klimat, vilket ju borde ge henne ett mer nationellt perspektiv.
I övrigt har dock Jämtin i huvudsak rätt. Vi bör ha en politik som är också för stora företag (och huvudkontor) men förstås också lika viktigt en politik som underlättar för mindre företag. Att Stockholm i mer vid mening är och måste vara Sveriges motor är egentligen rätt självklart men tyvärr inte alltid lika accepterat.
No comments
Nej till folkomröstning: “Vore kul om Bosse Ohlson, arbetarekommunens ordförande, kunde förklara rationaliteten i detta uttalade stöd för folkomröstningskravet. Har vi ändrat inställning till folkomröstningsinstrumentet, har vi gjort driftsformer till ideologi, har vi dåligt samvete i sjukhusfrågan?”
Slog mig att det sannolikt är så att ovanstående inlägg inte kommer att få någon kommentar från Bosse Ohlson och att det inte heller kommer att publiceras på arbetarekommunens hemsida (som faktiskt under en period för nu rätt långe sedan faktiskt refererade bloggar). Varför de slutade med det vet jag inte och inte heller det kommer sannolikt att kommenteras här.
Nej till folkomröstning
Socialdemokraterna i Södertälje ställer sig bakom kravet på en folkomröstning angående sjukvården i Södertälje.: “- Vi Socialdemokrater vill ha kvar Södertälje sjukhus i offentlig regi. För Södertäljebornas bästa behöver vi breda politiska lösningar och inte en blockpolitik som försvårar och istället ger låsningar, säger Bosse Ohlson Ordförande i Södertälje Arbetarekommun”
Vi socialdemokrater har tydligen uttalat oss. Med detta vi känner jag ingen samhörighet. Uttalandet att vi stöder aktionsgruppens krav på en folkomröstning är ett uttryck för allra sämsta sortens populism. Vi socialdemokrater är nämligen generellt mycket skeptiska mot folkomröstningar, vi är starka förespråkare för den demokratisyns som vilar på parlamentarismens grund, representativitet och folkrörelseförankring.
Det här är faktiskt i stort sett den enda politiska fråga där det faktiskt förekommit diskussioner i min förening, på ett styrelsemöte diskuterades frågan och jag var med i egenskap av valberedningens ordförande. Jag gav då uttryck för min uppfattning.
Att jag är emot en folkomröstning baseras på flera saker. Frågan om vem som driver en vårdcentral eller ett sjukhus är inte huvudfrågan men det tycks som om mina partikamrater inte inser det. I det citerade uttalandet sägs
Vi socialdemokrater vill slå vakt om den svenska modellen där sjukvården drivs i offentlig regi, oavsett betalningsförmåga.
Detta är förstås obegriplig svenska – vems betalningsförmåga, det offentligas??? – men än värre det är just en sorts sammanblandning av äpplen och päron som bara görs för att ta billiga retoriska poäng, snarare än att betrakta mottagaren som en normalbegåvad människa.
Det vi socialdemokrater har all anldening att slå vakt om, ta strid för, är att ansvar för organisering och finansiering av vård tillgänglig för alla oberoende av deras betalningsförmåga ligger hos demokratiskt valda församlingar (även om det ju innebär risk för att sådana som Filippa Reinfeldt får makt över densamma). Därav följer att vi skall välja de kostnadseffektivaste lösningarna för att distribuera vård efter behov. Vem som utför denna vård är i praktiken ointressant så länga vi genom demokratiskt fattade beslut kan göra prioriteringar av hur den tillgängliggörs, att samma höga kvalitet erbjuds överallt där vård behövs anpassat till de lokala förutsättningarna (som befolkningssammansättning m.m.).
Om det är något som ger låsningar i politiken så är det resultatet av folkomröstningar. Kärnkraftsfrågan är det kanske mest framträdande exemplet på detta. Där vilar ett folkomröstningsresultat som en slags död hand över en fråga i många 10-tals år. Folkomröstningsinstrumentet är också kraftigt komprommenterat just i Södertälje därv i haft en sådan om Maren-bron. Då röstade folket ja till en gångbro som skulle avlägsnas under sommarhalvåret för att tillåta åtkomst till Maren vattenvägen. Trots detta ligger det en bro som blockerar infarten til Maren året runt.
Varför man i en folkomröstning skulle ta ställning till i vems regi en viss verksamhet skall bedrivas förefaller ytterst märkligt. Om man nu ser det som rimligt undrar jag i vilka andra frågor som man skall ha liknande beslutsprocess, kanske om skolor, om vem som skal asfaltera gator……
Lite får man känslan av att vi försöker visa upp oss som förkämpar för sjukhuset – vilket ju de flesta faktiskt alltid varit – som kompensation för ett bristfälligt agerande under förra mandatperioden då det faktiskt fanns folk i vår ledning som hade svårt att ta strid mot “våra egna” i landstinget då ett nedläggningsförslag diskuterades.
Vore kul om Bosse Ohlson, arbetarekommunens ordförande, kunde förklara rationaliteten i detta uttalade stöd för folkomröstningskravet. Har vi ändrat inställning till folkomröstningsinstrumentet, har vi gjort driftsformer till ideologi, har vi dåligt samvete i sjukhusfrågan?
Alla vill till Södertälje
Alla vill till Södertälje: “Under 2007 registrerades 1268 flyktingar med uppehållstillstånd i Södertälje, samtidigt som 1126 asylsökande finns skrivna på adresser i kommunen. I förhållande till kommunens storlek är det mer än någon annan kommun. I december antogs en ny policy, som innebär att mer offensivt bygga upp ett samarbete med kommuner som kan tänka sig att ta emot flyktingar från Södertälje.
–Vi har ett så stort inflöde att vi inte kan hantera det och vi ser ingen avmattning. 30 varje vecka räknar vi med, säger kommunalrådet Anders Lago (s), och gör en jämförelse med jämnstora Nacka, som förra året tog emot drygt 70-talet flyktingar:”
(Hittat via knuff.se.)
Södertälje är en attraktiv ort, i synnerhet för asylsökande. Det betyder en stor ström av nya medborgare varje år som dock belastar kommunens mottagningskapacitet oerhört mycket. Det är därför riktigt kul att läsa SvDs reportage från detta mottagande, hur det funkar med dagis i väntan på uppehållstillstånd, förberedelsklasser
Både lärare och elever ser dock positivt på framtiden. Rafi vill bli läkare. Klasskamraten Jan Khoshaba Zaia tror på bra betyg – ”det är lättare att lära sig svenska än att lära sig simma” – och har bestämt sig för att bli polis här i Ronna. Omvärldens åsikter om den problemtyngda stadsdelen verkar inte spela någon roll.
–De ser det inte på samma sätt. Vi har diskuterat utanförskap i min klass men eleverna pratar aldrig i termer som ”vi och dom”, säger Gabriella.
–Det är nog snarare en uppfattning som kommer utifrån. Från er andra.
lokalt förankrad styrelse i Hovsjö och jobb.
Ett problem i introduktionen av flyktingar på arbetsmarknaden är att det ofta är oklart vad de kan.
–Det första samhället borde göra är att sätta ihop en enkel CV som tydligt visade deras yrkeserfarenheter, säger Birger Gunnarsson, utbildningschef på Scanias industrigymnasium.
Han studsade när han till sist fick en lista och kunde se att här fanns både civilingenjörer och andra med attraktiva kunskaper.
Bästa läsningen på länge tycker Hillevi Wahl.
Utomordentlig reklam för Södertälje tycker jag. Hela serien av reportage visar att det finns hopp, ambition och engagemang både bland de nyanlända och bland folk som jobbar med dessa. Utan att på något sätt dölja att verkligheten i kommunen är långt från problemfri. Riktigt god söndagsläsning!
Värna vården, rädda sjukhuset.
Rör inte Södertälje sjukhus: “I LT 12 december skriver företrädare för den borgerliga alliansen i Södertälje ett debattinlägg om vårdens utveckling. De börjar med att hälso- och sjukvården ska vara gemensamt och solidariskt finansierad, ges efter behov och vara tillgänglig för alla. Det är bra. Så är det och så bör det vara.
Men så kommer artikelns huvudsakliga syfte, att plädera för det motsatta, en utförsäljning och privatisering av vården. Det som direkt berör oss Södertäljebor är att man välkomnar privatiseringen av Södertälje sjukhus och övrig vård i Södertälje, Salem och Nykvarn.”
Ovanstående är ett citat från en insändare i LT den 24 december, kanske inte den bästa dagen på året att försöka få fart på diskussionen om den framtida sjukvärden i Södertälje, Nykvarn och Salem. Undertecknare av insändaren är Ulf Ericson, medlem i Aktionsgruppen – Värna vården, rädda sjukhuset. Under den närmaste månaden planerar aktionsgruppen för s.k. apellmöten på Politikertorget (mitt på gågatan i Södertälje centrum för den som inte vet). ett hölls i lördags och ett nytt nu på lördag.
Aktionsgruppen är partipolitiskt obunden men man kan hitta information om dess aktiviteter t.ex. på arbetarekommunens hemsida.
Det är intressant att läsa svaren på Ericsons insändare. I ett av dessa påstås om Olov Lindquist
I ett pressuttalande går även folkpartisten Olov Lindquist till angrepp mot aktionsgruppen – Värna Vården Rädda Södertälje Sjukhus. Redan under valrörelsen gav Fredrik Reinfeldt ett klart och tydligt besked om att “vi inte tänker sälja ut några akutsjukhus”, och nu påstår Olov Lindquist att hotet mot Södertälje sjukhus endast “är hjärnspöken”.
Det är ju precis som herr Lindquist påstår – Reinfeldt sa faktiskt extremt tydligt och med blicken in i kameran att det inte skulle bli någon utförsäljning – jag noterade det här redan den 11 september 2006. Mina hjärnspöken aktiverades sedan den 17 november då det visade sig att landstingsledningen (i vilket väl Reinfeldts fru ingår men de diskuterar väl inte sådant hemma) beställt och fått en konsultrapport just kring utförsäljning av sjukhus, närmare bestämt just Södertälje sjukhus. Om denna konsultrapport vars substansvärde knappast överstoger 0 skrev jag den 19 november.
Med anledning av dessa hjärnspöken (rapporten, uppdrag till landstingsdirektören att lägga förslag som väntas i månadsskiftet januari/februari och förmodligen skall ligga till grund för beslut i mars) undrar jag hur nom högeralliansen aktiva Södertälje-bor resonerar. Hur är det med Tage Gripenstam, som ju redan sålt ut pendeltåget till Hölö? Hur är det med Catharina Elmsäter-Svärd som ju blir nytt finanslandstingsråd? Vad tycker andra moderater såsom t.ex. Metin Ataseven?
En del svar får man genom att ta del av en artikel författad av företrädare för alla ingående partier i högeralliansen som man hittar hos Kristdemokraterna. Där har både Olov Linquist och Tage Gripenstam sällat sig till undertecknarna. De säger att å ena sidan så är de öppna för alternativ och å den andra sidan vill de utveckla Södertälje sjukhus. De vill pröva om samordningsansvaret också kan säljas ut.
Som framgår av Norbergs konsultrapport blir incitamenten otydliga om endast beställarrollen “överlåtes”, att en sådan lösning riskerar att vara kostnadsdrivande, byråkratiserande genom att lägga ytterligare en administrativ nivå i systemet Om man istället väljer att “överlåta” såväl beställarroll som produktion skapas ett lokalt monopol. I ett sådant finns förstås ingen garanti för att de befintliga produktionsresurserna (som akutsjukhuset) behålls och utvecklas. Det kan ju visa sig billigare för monopolisten att hänvisa till andra produktionsenheter. Så frågan kvarstår – vad är det egentligen högeralliansen anser att man skall pröva?
Om jag nu förstår beslutsgången riktigt så kommer alltså de närmaste månaderna ett konkret förslag att behandlas i landstinget. Om beslut fattas om att sälja ut hela eller delar av vårdproduktionen och samordningsansvaret måste landstinget upphandla detta vilket kan antas ta minst ett halvår, säkert längre. Sedan krävs nog rätt lång tid för själva övertagandet. Bråttom har förstås majoriteten om de skal hinna genomföra detta under mandatperioden.
Lite inom parantes: det här med stor brådska och bristfälliga underlag verkar vara ett högeralliansens signum som t.ex.
Yilmaz Kerimo konstaterat.
Vill du komma i kontakt med aktionsgruppen ring eller maila till Sven Erik Rönnby på tel: 08-550 164 78 eller Marie Heikkinen på tel 08-550 240 92
Tyvärr finns inte aktionsgruppens namninsamling på nätet (de har väl inte fattat hur man gör) men det finns en mer allmän namninsamling mot utförsäljningar av sjukhus.
Senaste kommentarerna