Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
När verkligheten överträffar dikten
FRA slår tillbaka: “Dagens Media ringde just och meddelade att FRA har anmält mig till JK för yttrandefrihetsbrott. ”http://dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=178682">Länk»"
(Hittat via knuff.se.)
Nu undrar man ju förstås om Ingvar Åkesson verkligen är så korkad som han verkar. Enfaldigt framförande av “argument” till försvar för FRA-lagen – som ju borde skötas av de politiskt ansvariga – är ju en sak men att anmäla Henrik Alexandersson för yttrandeefrihetsbrott tar väl priset.
Det tycks emellertid råda lite oklarhet när det gäller vilken publicering som Åkesson anser brottslig. Alexandersson skriver
Förmodligen är det denna bloggpost som fått FRA att gå i spinn. Det kan även vara listan med de 103 avlyssnade svenskarna. Eller de exempel på FRA:s spaning som jag skrivit om. Eller möjligen min publicering av den anonyma anmälan till Datainspektionen.
För att vara på den säkra sidan har jag kopierat allt, klicka på Read more nedan!
DN rapporterar, liksom SvD, Aftonbladet och Expressen fast ala meddelar samma sak i stort sett. Rosemari Södergren tycker att
“Något är fel med ett samhälle där en myndighet kan begå maktmissbruk och sedan kan JK-anmäla den som visat på maktmissbruket”
Även om jag förstås håller med henne frestas jag att hälsa – welcome to the real world. Catharina Ullström ställer egentligen samm fråga som jag dvs hur korkade är de på FRA. Vännen Laakso utmanar oss alla:
Nu hoppas jag att Ingvar Åkesson kopierar sin anmälan och att det blir många fall för JK att ta tag i. Bloggare, Frihetsförsvarare, Demokratikämpar. Förena eder. Lägg ut listan på era bloggar. Mejla FRA och meddela att ni så gjort och invänta statsmaktens styrkor.
HAX har fått höra av utländsk polis att han kommer bli gripen ikväll på Arlanda, undrar hur någon kan vara så dum så det skjuter sig själva i foten och sedan fortsätter skjuta i samma fot. Idioter.
Det kan också vara så att det är det hemligstämplade dokumentet som är problemet så för säkerhetsskull publicerar jag även det dokumentet här.
fra_spaning_2.jpg (image).webarchive
Här är listan med de 103 namnen, vilka redovisas på samma sätt, med samma uppgifter, som de lämnats från FRA som spaningsuppslag till Säpo – för att sedan hamna i anmälan till Datainspektionen.
Björn Almgren (passnummer 01-619413)
Bengt-Olov Almstedt (420404-6710), Stenungsund
Agneta Andersson (passnummer 01-736759)
Björn Andersson (passnummer 01-736770)
Fritz Harry Andersson (470308-9252), Råneå
Lars Andersson, Projekt Service, Stockholm
Olle Andersson, Swedish Radio Supply, Karlstad
Sven-Thomas Andersson (passnummer 43-615299)
Nikolas Avramidis, Stockholm (född 410729)
Lars-Erik Balogi, Grythyttan
Ove Backlund, Bergeforsen
Lars-Gunnar Bergdahl (passnummer 21-7200442)
Axel Bohman, Oskarshamn
Bertil Borg , Stockholms Universitet
Morgan Bosson, Lund
Clas Boström, Stora Virke, Falun
Anders Bäckman (600301-6695), Örebro
Alf Christensson, Vilosa Trading
Christina Conradsson-Nordin (passnummer 67-580166)
Charlotta Dufmats, Mjölby
Sune Edmark (451004-8012)
Ulf Ekman, Livets Ord (född 501208, passnummer 42-315572)
Mats Engblom, Baltic Computer Systems
Erik von Ehrenheim, Djursholm
Tony Eriksson, Stockholm
Jan-Olov Eriksson (passnummer 01-152686)
Lars-Erik Falkeling (passnummer 90-578461)
Johan Feldreich (född 520317, passnummer 45-364159)
Göran Flobergseter, Sandviken (passnummer 21-513393)
Nils Anders Forsén (passnummer 87-388226)
Torbjörn Friman (född 430331, passnummer DP-121667)
Peter Fritsén, Hofors
Lennart Furubom, Falun (passnummer DP-083645)
Per Sten Gidlund (passnummer 32-298456)
Ragnar Gussing, AMS, Falun
Ulf Göransson, Uppsala universitet
Ray Happ, Norrköping (passnummer 43-255809)
Gudmund Hedenskog, Stockholm
Birgit Hedlund, Flavouring, Norrköping
Egerth Heimbrandt, Trelleborg
Charlotta Hellström (passnummer 90-608535)
Sture Henriksson (född 490128), Skellefteå
Rolf Gerhard Hermann (född 600720, passnummer 89-357844)
Fredrik Hillelson (passnummer 21-682360)
Ebbe Hjertstedt, Linköping
Kurt-Erik Holmgren (passnummer 67-635331)
Rolf Hultberg (passnummer 45-224266)
Tommy Hultgren, Baltic Computer Systems
Arad Ibrahim, Näringslivskontoret, Haparanda
Erland Isaksson, Umeå
George Johansson (passnummer 676364)
Lars Erik Mikael Johansson (passnummer 43-481377)
Conny Johnson (född 510820)
Lars-Anders Kellberg (passnummer 43-584662)
Claes Kinell, Helsingborg
Anders Larsson, Gävle
Lars Knutsson, EAS, Täby
Peter Kollman (passnummer 21-108300)
Lennart Lannerbäck, Mariefred (passnummer 43-319451)
Jörgen Larsson, Swedish Trade Hour, Vuollerim
Heinrich Leschner; Väröbacka (passnummer 32-425104)
Stefan Lindberg, Arvika
Michael Ling, (passnummer 43-022266)
Milan Lofteborn (passnummer 490926-9450)
Göran Lundin (född 500603), Skellefteå
Sonja Malm (passnummer 43-661445)
Anna Martinsson, Stockholm
Christos Meletis, Kista (född 570310)
Ulf Modig (passnummer 67-4122222)
John Nilsson (född 710906), Norrfjärden
Keijo Nordström
Göran Näslund, AMS, Falun
Bengt Novén, Kungsbacka
Bertil Nordin (passnummer 67-151887)
Elisabeth Nordqvist (passnummer 54-598056)
Erik Nordqivst (född 390808)
Kerstin Olofsson, Väröbacka (passnummer 43-171046)
Bo Ottenback (född 451226)
Karl-Erik Perjons (passnummer 56-580686)
Anders Pettersson (650607-6277)
Lars-Göran Pettersson (född 471114, passnummer DP-173071)
Leif Salmonsson, Livets Ord (född 1957, passnummer 54-141773)
Angelica Samuelsson, Göteborg
Sten Schager, Stockholms Universitet
Roland Sigvardsson, Gustavsberg
Göran Sjöberg, Norrköping
Lars Sjöstrand, Göteborg (passnummer 21-346058)
Dieter Schultze, Finspång
Mats Stenlund (född 370213, passnummer 67-578108)
Britt Strömberg (passnummer 21-320897)
Tomas Svendén, Stockholm
Magnus Södersten, Kungsbacka
Jan Söderström (passnummer DP-139684)
Richard Tjäder, Malmö
Torbjörn Åsberg, Hofors
Georg Wassman (passnummer 21-080505)
Bengt Wedenberg (passnummer 54-027808)
Tomas Wesslén (passnummer UR-919786)
Kjell-Göran Vestberg (född 480602, passnummer 43-442290)
Per Håkan Westberg (passnummer 01-472478)
Jean-Jacques Zander, Zanders Advokatbyrå, Stockholm
Lars-Gunnar Åhlén, Västerås
Einar Öljemark
Exempel från FRAs spaning:
“X meddelar 960317 en viss Bengt Novén, Kungsbacka, att företaget är berett att granska ett erbjudande från Novén angående avyttring av “en förstklassig vara”. Det kan eventuellt röra sig om datorer."
“Fritz Harry Andersson, Råneå, inbjuds 960228 av Republiken Karelens statliga kommitté för byggande, byggindustri och arkitektur: Andersson skall delta i gemensamt utvecklingsarbete inom den karelska träförädlingsindustrin. Den karelska sidans representant är inte känd.”
“Ragnar Gussing och Göran Näslund vid AMS i Falun inbjuds av Economic Committee of the Novgorod Region Administration att vid någon lämplig tidpunkt besöka Novgorod för att diskutera omskolningsprojekt för tillfälligt arbetslösa specialister.”
fra_listan_anmalan_1.jpg (image).webarchive
fra_listan_anmalan_2.jpg (image).webarchive
Har socialdemokratin svaren
Socialdemokrati i kris: “Det går också bra i Sverige. Vi har med Mona Sahlin fått en nystart. Men vi ska komma ihåg att våra opinionssiffror kommer när vi är i opposition. Vår politik har inte i praktiken blivit synad av medborgarna.
Jag önskar en bredare debatt om socialdemokratins problem och om hur vi ska kunna vinna medborgarnas förtroende . Jag har inte svaren utan liksom många andra söker jag mig fram. Det finns med säkerhet heller inte några enla svar.
En orsak till bristande förtroende som gäller alla regeringar oavsett politisk färg handlar om trovärdighet. Vi politiker har en vana att i opposition lova alltför mycket. Därför blir också misstroendet stort, när vi inte förmår leverera det vi lovat.
För oss socialdemokrater är det ett problem att vi fortfarande ibland lever kvar i det gamla industrisamhället. Vi söker ofta lösningar som fungerade då men inte alltid fungerar i ett samhälle där tjänsteproduktion blivit minst lika viktig som industriproduktion.
Vi har nog insett att vi lever i en globaliserad värld, där information och kapital rör sig sekundsnabbt över nationsgränserna. Men trots detta söker vi ofta nationella lösningar på gränsöverskridande problem.”
(Hittat via s-bloggar.)
Jan Andersson konstaterar att socialdemokratin befinner sig i kris – inte överallt kanske men i en rad europeiska länder. Andersson har en föredömligt ödmjuk inställning till frågan och söker sig fram. För andra är det enklare, Daniel Carlstedt vet t.ex. receptet för Labour:
Vanliga väljare lockas mer av bättre skola, vård och omsorg än sänkta skatter och mer högerpolitik. Ytterligare högervridning skulle innebära att Labour gräver sin egen grav. Lär av Sverige – vänsterpolitik går hem hos väljarna.
Själv kan jag väl tycka att emperin hos Carlstedt är svag – det var bara två år sedan socialdemokratin i Sverige förlorade riksdagsvalet, nuvarande opinionssiffror skall nog betraktas som mer av missnöje med en närmast patetiskt regeringsoduglig regim snarare än ett tydligt ställningstagande för en (outtryckt) vänsterpolitik. T.o.m. partikamrater saknar ju ideologiskt djup i debatten, senast uttryckt av Eva Hedesand Lundqvist.
Jag tror faktiskt Jan Andersson fångar det viktigaste i refererandet till Branting och Andersson uttrycker det jag ofta förfäktar:
Jag tror att politiken i dag mycket handlar om hur vi ska kunna finna rättvisa kollektiva lösningar som ger ett utrymme för ensilda individer att finna den lösning som passar just dem.
Då är det inte 1900-talets lösningar som skall försvaras när vi har att möte 2000-talets problem. De problemen skall förstås attackeras med samma ambition att utveckla ett samhälle där alla lever i frihet, rättvisa och solidaritet men recepten, lösningarna kommer att se annorlunda ut.
Så mycket annorlunda blir de dock inte om man som Dan Josefsson tar det starka stödet för “ett samhälle med relativt små inkomstskillnader, omfattande trygghetssystem som finansieras av skatter, och där stat, kommun och landsting snarare än privata företag ansvarar för välfärdstjänster som vård, skola och omsorg.” som intäkt för att folk inte vill ha förändringar alls, att människor var nöjda med det välfärdsbygge som 1900-talet lämnade efter sig. Det vi kan vara hyfsat säkra på är att de grundläggande värdena – frihet, rättvisa och solidaritet – har starkt stöd. Hur de skall komma till uttryck i vår tid bör vi vara betydligt öppnare inför.
Frågan är då om vi har ambitionen att formulera en vision, en politik som ger oss regeringsmakten åter eller om vi har ambitionen att formulera en Vision/politik som vinner folkflertalets gillande. Det senare innebär faktiskt att vår målsättning när det gäller val bör vara långt större än att bara kunna bilda regering med stöd av andra. En sådan vsion/politik måste utgå från hur vi vill att samhället skall fungera – inte huruvida enskilda verksamheter skall vara privata eller offentligt drivna/ägda. En sådan vision/politik måste utgå ifrån att lösningar skall ge människorna största möjliga frihet att själva forma sina liv. En sådan vision/politik måste utgå från att människor båda kan och vill själva.
De kollektiva lösningarna som varit socialdemokratins signum skall utformas så att de möjliggör. Trygghetssystem såsom t.ex. arbetslöshetsförsäkringar och reglering av arbetsmarknaden skall förstås byggas så att de gör det möjligt att både själv vandra vidare vid behov liksom att kunna hantera andra förändringar som uppsägningar – inte nödvändigtvis i form av statlig reglerade lösningar utan kanske hellre utvecklade och drivna av människor själva genom t.ex. fackföreningar. Lösningarna skall vara kollektiva i meningen solidariskt utformade men samtidigt flexibla så att de möter människors olika behov.
Diskussionen kring FRA-lagen har visat att det finns en starkt förankrad frihetlig anda – ett starkt försvar av grundläggande demokratiska värden – och att sånt som kanske kunde passerat förra seklet inte längre kan genomdrivas utan mycket stora problem. Det bör man ta lärdom av.
Legalisera sexköp och tillåt fri invandring
Anders Svensson har på ett förtjänstfullt sätt analyserat frågan om människohandel i ett globalt perspektiv och också pekat på vad man kan göra åt den.
I boken som Mattias Andersson skrev om porrbranschen, Porr – en bästsäljande historia, visas på ett tydligt sätt att den inte omsätter så stora pengar som det ofta ges sken av debatten. Detsamma gäller prostitution och människohandel för prostitutionsändamål. Denna är liten, både i absoluta tal och relativa tal. Sålunda försvinner siffrorna för människohandel för sexuella ändamål, sexslaveri, i de massor med pengar som den betydligt mer omfattande människohandeln för andra ändamål omfattar. Utifrån detta perspektiv blir det också tveksamt om ett land som Sverige, där prostitutionen alltid har varit och fortfarande är mindre än i de flesta andra länder, integriteten ska inskränkas för många med målet att sätta dit några få. Det känns inte samhällsekonomiskt vettigt.
––Effekterna av allt hårdare lagstiftning [kring invandring, min anm.] kommer istället att innebär att de mer mer proffessionella gangstergängen kommer att ta över kontrollen av trafiken, så som hänt i Amerika. De som vill komma till Europa blir tvungna att betala mer, riskerna blir större och fler kommer att dö på vägen samtidigt som profiterna för de kriminella nätverken ökar. Faktum är att det bara finns en enda effektiv åtgärd mot denna människosmuggling. Att göra det lättare att legalt komma till Europa och USA.
För att komma åt människohandeln med arbetskraft krävs ännu radikalare åtgärder. Faktiskt inget mindre än ett annat samhälle. För så länge kapitalismen existerar, kommer den typen av människohandel att finnas kvar.
Sexslaveri är för jävligt, men ett mindre problem, både i förhållande till människohandeln i stort och prostitution i stort. Även den kommer dock förmodligen att bli mindre om det blir lättare att legalt ta sig in i Europa.
Sålunda ter sig frågan om sammanblandningen som görs rätt konsekvent i svensk debatt av frågor kring prostitution och människohandel som rätt bisarr – det är alltså inte människohandeln man egentligen vill åt utan det är ett moraliskt korståg man är ute på.
Sexköpslagen är ett misslyckande: “Avkriminalisera sexhandel totalt och lägg om politiken till en skademinimerande sådan. Precis som man borde göra med narkotikapolitiken. Men eftersom fundamenten för denna lagstiftning såväl som den kring narkotikan är av religiös och faktaförnekande natur så kommer det förstås inte hända. Det tog 30 år innan man nu äntligen börjar ifrågasätta narkotikapolitiken i USA. Vi får se hur länge det tar innan Sverige vaknar ur den mentala dvalan.”
(Hittat via knuff.)
Hanna föreslår en radikal åtgärd för att komma tillrätta med en del av de problem som är relaterade till prositution. Hon har helt rätt både i sin kritik av nuvarande lagstiftning, i sitt förslag till åtgärd och i sin karaktäristik av förespråkarna för nuvarande lagstiftning. Ett tydligt exempel på det senare finner man om man läser Queen of light, Marlene Olssons blogg. Hon lyckas faktiskt med konststycket att först refererara till Folkhälsoinstitutets undersökning av sexköparna som gjordes i slutet av 90-talet för att sedan ta denna siffra som intäkt på att den lagstiftning som infördes 1999 inte fungerar:
Och sexköparnas kriminella handlingar finns det siffror på.
“Enligt Folkhälsoinstitutets undersökning från slutet av 1990-talet har var åttonde svensk man någon gång betalat för sex. Köparna kommer från i stort sett alla skikt i samhället. Det är ovanligt med kvinnliga sexköpare”
Kriminella sexköpare som törs gå emot lagen eftersom att lagen är så tandlös, den skrämmer inte som synes. Så sätt dit varenda en på ett sätt som kanske inte gör det lika enkelt att vara kriminell.
Men det är klart baserar man sina åsikter på tro så är väl inte omvänd kronologi förvånande.
Hanna gör sig emellertid skyldig till samma misstag som Blogge Bloggelito gör(som jag i en parantes kommenterade igår) – förväxlar den neofeministiska/radikalfeministiska “ideologin” med marxism. Detta illustreras på ett utomordentligt klart sätt av Kristoffer Ejnermark som skriver:
Jag förundras ständigt varför prostitutionsmotståndarna vägrar argumentera för sin sak. Särskilt undviker dessa individer även att hänvisa till objektiv forskning. Men för det senaste finns det en klar förklaring till och det är att det inte finns objektiv forskning som stödjer den radikalfeministiska/neofeministiska fördomen om prostitution. Istället för objektiv vetenskap förlitar de sina resonemang på ideologi (radikal/neo-feminism, kristen höger).
Ett gravt misstag som görs i den här diskussionen är att påstå att radikal/neo-feminism har något med marxism att göra. Denna uppfattning har en tendens att cirkulera bland de nyliberala kretsarna som associerar marxism med vulgär fixering till statliga förbud/kriminalisering. Men det är naturligtvis fel. Radikalfeminism har inget med den marxistiska teorin/metoden att göra. I själva verket har den ingenting med vetenskaplig metod alls att göra, utan kan rent utav liknas till metafysisk skolastik. Det hade varit bra och förfriskande om dessa metafysiker hade tagit till sig Karls Marx bekännelser till vetenskapen och mottot de omnibus dubitandum (allt bör betvivlas) och hans favoritmaxim; Nihil humani a me alienum puto (Intet mänskligt är mig främmande). Och sex råkar vara just ett mänskligt basbehov.
Definitionen av en proletär i kapitalismen är att den säljer sin arbetskraft, vilket alltså måste inkludera sexarbetare. Sex är rent psykologiskt ett mänskligt basbehov, utan sex fungerar inte människan normalt. Så, synen på sex är individuellt med åtanke på att vissa faktiskt inte känner skam eller skada vid sexarbete. Det är ju egentligen inte så svårt att erkänna när man ser på saken logiskt. Bara för att det för vissa är “heligt” med sex betyder det ju inte att sex per se är just det – “heligt”.
“
Jag blir så nyfiken när rubrik och den lilla frestande presentationen så uppenbart inte passar ihop. Rubriken som också är länken leder till en ledarkrönika som inte med ett ord nämner sexuella tjänster och prostition utan fokuserar helt på de små lånen. Till slut upptäcker jag förstås att det är presentationen av gårdagens ledare signerad Joakim Jakobsson som står kvar kategoriserad under mänskliga rättigheter. Några sådana vill emellertid Joakim Jakobsson inte tilldela den som frivilligt tillhandahåller sexuella tjänster. Hans nymoralistiska ådra blommar istället ut i påståenden som att
“Diskussionen om prostitution handlar nästan alltid om de som säljer sex och sällan om de som köper.”
Detta alltså i ett land där just köparen begår en kriminell handling och åtminstone teoretiskt kan dömas till 6 (sex) månaders fängelse. Mannen forstsätter med
"Kriminaliserandet av sexköp 1999 var en viktig reform. Samhället kan inte tillåta att människor exploaterar varandra.
Nu är det kanske dags att även införa ”grovt sexköp”.
Är det rimligt att en man som vid upprepade tillfällen betalar för att ha sex med en kvinna som han vet är offer för människohandel ska straffas med böter? Den utredning av sexköpslagen som nu görs skulle kunna föreslå skärpta straff eller en gradering av brottet.“
Resonemanget tycks bygga på antagandet att efterfrågan minskar ju hårdare sexköparen straffas. Några frågor till den gode Jakobsson skulle kunna vara:
Eftersom jag själv saknar personlig erfarenhet av frågan (det kanske Jakobsson har) så söker jag kunskap. En sådan källa är t.ex. ”http://www.beehive.govt.nz/release/act+helps+health+and+safety+sex+workers+report+says">Act helps health and safety of sex workers, report says, som jag för övrigt fann hos Isabella Lund. Hon skriver med anledning av det pressmeddelande den Nya Zeeländska regeringe skickade ut (men sådan når förstås inte Aftonbladets ledarredaktion):
Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.
Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.
Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.
Nu är förstås Joakim Jakobsson inte ensam om att sakna grund för sina åsikter. Regimens utspel i frågan, i form av en "debatt"artikel i DN signerad av Nyamko Sabuni, Beatrice Ask och Maria Larsson,
och som Björn Fridén påpekar saknas t.ex. förmåga att skilja på prostitution och sexslaveri.
Blogge Bloggelito förklarar rätt väl graden av moralism i regimens och stora delar av oppositionens linje i denna fråga – att han fortfarande är lite snurrig när det gäller vad som är marxism gör inte så mycket:-):
Appendix: Graden av moralism i regeringens ambitioner kan ganska lätt påvisas genom att betrakta ett helt annat exempel. Tre män har svart anställt ett större antal personer från Thailand och Ukraina att plocka bär. Visserligen dömdes de tre männen, men inte för trafficking utan för skattebrott. Hade anställningen handlat om försäljning av sexuella tjänster istället för bärplockning hade myndigheterna tillämpat en helt annan lagstiftning, trots att förutsättningarna är identiska i övrigt. Bärplockare anses inte vara offer för trafficking, utan sociala turister.
Trafficking, likväl som människohandel, förekommer annars till 75% i andra näringar än sexbranschen, framförallt inom bygg- och restaurangbranschen, men problemen behandlas med helt olika metoder och med helt olika synsätt. Det är alltså inte trafficking i sig, eller ens människohandel, som primärt är föremål för regeringens agenda, utan prostitutionen som sådan – kopplingen till människosmuggling och människohandel har en symbolisk, retorisk och semantisk innebörd och används bara som ett hjälpmedel. Vilket skulle bevisas.
För övrigt vill jag bara, som jag tidigare lovat Laakso, ansluta mig till skaran (Se Under strecket) av snuskgubbar!
Regimens unga förstår inte världen
Alliansregeringens 40-talister förstår oss inte: "Tvärt emot vad vänsterpartiernas studentförbund skrev på SvD Brännpunkt den 13/7 är den unga generationen inte alls vänster i sina värderingar.
Vi har inte märkt detta ute på skolorna och undersökningar ger samma bild. 90-talisterna som nu är på väg in i den högre utbildningen ser världen som full av möjligheter och vill ta del av dessa både i privat- och yrkesliv. Fler vill starta företag och den egna karriären är viktig.
Det är inte oss unga det är fel på, det är politikerna och deras val som är problemet. Regeringen har inte gjort tillräckligt för de studerande. Fortfarande straffas de som jobbar extra under studierna. Överbeskattningen av kunskap kvarstår och vallöftet om att ta bort straffskatten på höga inkomster tänker finansminister Anders Borg bryta.
När alliansen inte längre verkar bry sig föredrar studenterna vänsterns bidragslöften.
Det är inte bara i detaljerna som alliansen hamnat fel. Ungas världsbild skiljer sig markant från regeringens 40-talistperspektiv. Istället för att värna ett fritt och öppet internet ska fildelare jagas och allas kommunikation ska skickas för avlyssning till FRA."
(Hittat via knuff.se.)
Regimens ungdomsförbund angriper den för dess brist på förståelse för de ungas värderingar t.ex. när det gäller FRA och fildelning. Hela argumenteringen utgår från att det är en generationsfråga och problemet tycks vara att 40-talisterna i regeringen inte förstår de unga. Fick mig att fundera på ålderna hos regeringens ledamöter (vilken det är lite pyssel att ta reda på):
En genomsnittlig minister är född 1959
Den äldsta ministern är född 1947
Den yngsta ministerna är född 1973
Fyra av ministrarna är födda på 40-talet
Åtta av ministrarna är födda på 50-talet
Nio ministrar är födda på 60-talet
En minister är född på 70-talet
Jag tror faktiskt inte det är åldern som är problemet. Jag tror inte heller att FRA-frågan, fildelningsfrågan m.fl. egentligen kan eller bör ses som generationsfrågor, men i dessa identitetspolitiska tider så är det förstås effektivt att dölja de verkliga motsättningaran bakom fiktiva motsättningar mellan grupper. Jag tror dessutom att Joakim Lundblad, vice ordförande Fria moderata studentförbundet, Kristina Isaksson, ordförande Centerstudier, Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter och Aron Modig, ordförande Kristdemokratiska studentförbundet har helt fel när det gäller ungas val av politiska preferenser. Idag står ju uppenbarligen vänstern för det (enda) verkliga försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna, inte de s.k. liberala partierna i högeralliansen.SvD
McCain har en gammal karta
Daily Kos: McCain re-draws EU borders: ""And I regret some of the recent behavior Russia that has exhibited, and I’ll be glad to talk about that later on including reduction in oil supplies to Czechoslovakia after they agreed with us on a missile defense system, etcetera," said the presumptive Republican nominee at a New Mexico town hall Tuesday."
(Hittat via Daily Kos.)
Man brukar ju göra narr av medborgare i USA som har bristande kunskaper om geografi utanför USAs gränser. Det finns kanske därför ingen anledning att bli förvänad över att en av presidentkandidaterna, John McCain, behöver en lektion i geografi:-)
Det är kanske också förklaringen till att trupp från USA också har svårt att veta var de skall fälla sina bomber.
USA:s militär dementerade först kategoriskt uppgifterna om civila dödsoffer efter förra veckans flygattacker mot misstänkta talibankrigare.
Nästan omedelbart efter det att USA:s militär rapporterat två framgångsrika slag mot talibangerillan den 4 och 6 juli, kom uppgifter som gav en helt annan bild av händelserna.
Ögonvittnen och lokala tjänstemän berättade om döda och sårade civila.
Nu slår två utredningar fast att 64 civila dödats.
Finns för övrigt en del svenskar som har betydande svårigheter med at få ihop geografi (och Internet). Några av dessa är Ingvar Åkesson, Håkan Styrén och Karin Enström. Dessa tror att svenska soldater i Afghanistan skyddas genom att FRA tillåts signalspana på alla trafik som passerar Sveriges gräns. Visserligen är det så att Internet-trafiken går snabbaste väg mellan två punkter vilket bland annat innebär att mail mellan svenskar i Sverige kan passera gränsen, men att kommunikation mellan personer som planerar att attackera ockupationsmakten i Afghanistan (som ligger i Asien!!) skulle passera den svenska gränsen är rätt långsökt (om nu sådan planering överhuvudtaget görs över Internet, okrypterat). Och dessa personer är alltå i nämnd ordning chef för FRA, överbefälhavare och ledamot av Försvarsutskottet.
Möjligen är det så att information insamlad här i Sverige kan användas för att byta till sig information från andra som faktiskt spanar på rätt ställe. Om så är fallet är det ju uppenbarligen helt galet – varför skall Sverige behöva byta till sig sådan information från antagligen allierade i Afghanistan?
Obama, Javid och imperialismen
Economy of Afghanistan – Wikipedia, the free encyclopedia: “Afghanistan is endowed with a wealth of natural resources, including extensive deposits of natural gas, petroleum, coal, marble, gold, copper, chromite, talc, barites, sulfur, lead, zinc, iron ore, salt, precious and semi-precious stones. In 2006, the U.S. Geological Survey estimated that Afghanistan has as much as 36 trillion cubic feet (1.0×1012 m3) of natural gas, 3.6 billion barrels (570×106 m3) of oil and condensate reserves.11 According to a recent 2007 U.S. Geological Survey’s assessment, it was again revealed that Afghanistan has significant amounts of undiscovered non-fuel mineral resources. Scientists also found indications of abundant deposits of colored stones and gemstones, including emerald, ruby, sapphire, garnet, lapis, kunzite, spinel, tourmaline and peridot.12”
Låt oss granska Barack Obamas nyligen gjorda utspel beträffande Afghanistan. Obama vill avsluta kriget i Irak (på 16 månader) och förflytta fokus till Afghanistan med det uppgivna målet att bekämpa talibaner och det påstådda terrornätverket al-Quida. Vi vet ju att ockupationen av Irak handlar om kontrollen över oljan – kan vi alltså anta att USA redan har skaffat sig tillräcklig kontroll eller att priset trots allt är för högt eftersom det uppenbarligen finns utrymme för en presidentkandidat som har tillbakadragandet från området på dagordningen?
Så vad handlar då ockupationen av Afghanistan om (som ju Sverige faktiskt deltar i)? Som framgår ovan är Afghanistan ett rikt land – där finns inte bara olja utan också en lång rad andra naturtillgångar. Säkert inte ointressant. Dessutom har Afganistans geografiska belägenhet gjort att landet varit föremål för stormakters intresse under de senaste århundradena. Först britterna som slutligt kastades ut 1919 och sedan av såväl Sovjetunionen (under vars ockupation CIA utbildade talibaner inkl. Osama bin Laden och försåg dessa med moderna vapen) som av USA sedan 2001.
Lägg därtill att Afghanistan står för över 90% av världens opieproduktion som dessutom för närvarande tycks öka och åtminstone kraftigt bidra till några miljoner afganers försörjning.
Det är ju lite svårt att tro att USA med Barack Obama som president skulle vara beredda att öka insatsen i Afghanistan för att sprida fred, utveckling och demokrati till afghanerna. Det är förstås fortsatt det militärindustriella komplexet i USA som i stor utsträckning sätter dagordningen. Kontrollen över energiförsörjningen i världen är en viktig del i den USA-ledda imperialismens strävan efter världsherravälde.
Kan ett anant litet citat från samma Wikipedia-artikel ge oss en hint om vad det handlar om:
In May 2008, Afghanistan signed a contract with China for a project that deals with extracting copper. According to official sources, the project involves an investment of $2.8 billion dollars and an anual income of $400 million dollars to the Afghan government as well as 20,000 of its citizens provided with labor.13 The country’s Ainak copper mine, located in Logar province, is one of the biggest in the world. According to some reports, it is estimated to hold at least 11 million tonnes or 33 billion US dollars worth of copper.1415
Allt detta som en liten reflektion efter att ha läst partikamraten Reza Javids närmst infama inlägg rubricerat Rätt val av Barack Obama att prioritera bekämpning av talibaner. Man undrar vad “det krävs ett stort krafttag för att kunna landet fritt från från exemt konservativa religiösa fanatiker” och “att bekämpa de madrassas där talibaner [i Pakistan] undervisas kan man förvänta sig en spontan förminskning av antalet talibaner i Afghanistan” egentligen betyder sagda i ett sammanhang där Obama aviserat mer trupp?
Kön versus ras versus klass
Identitetspolitik och marxism | Svensson: "Dessa exempel visar, enligt Sharon Smith, att förtryck inte skapas av personerna i ett system som det kapitalistiska systemet utan av systemet själv. Därför har inte heller alla människor (individer) med samma sexuella läggning, av samma kön eller tillhörande samma klass automatiskt samma intresse. Klassens intresse kan alltså skilja sig från det intresse som en individ tillhörande en viss klass har. Samma gäller också andra förtryckta grupper.
Identitetspolitik och postmoderna teorier bortser oftast helt och hållet från klass och klassbegrepp. Det är kanske det allra största problemet med dem. Sharon Smith menar därför att marxismen är överlägsen de postmoderna teorierna när det gäller att förklara samhället och de olika förtrycksmekanismer som finns:
Contrary to what many people believe today, the special oppression of women, Blacks and the LBGT community actually serves to increase the exploitation and oppression of the working class as a whole.
First, and in a way, most importantly, the ruling class has always relied on a “divide and conquer” mentality. Why? Because it keeps all the exploited and oppressed fighting against one another instead of uniting and fighting against them. It’s that straightforward."
Anders Svensson tipsar om en mycket läsvärd artikel/föreläsning av Sharon Smith. Smith fokuserar på förtryck av olika grupper eftersom det är identitetspolitken hon kritserar – resonemangen är dock helt relevanta också för andra uttryck för det kapitalistiska systemet, hur det skall analyseras och hur man formar politiken. Jag tog t.ex. transportfrågan som exempel i anslutning till en diskussion om just relationen klass versus identitetspolitik som uppstod efter Mona Sahlins installationstal på kongressen förra året.
Pirater och partipiskor
Kampen mot FRA-lagen (och andra uttryck för Bodströmssamhälet) är i huvudsak är en utomparlamentariskt kamp, det är på gator och torg, på arbetsplatser, i fikarum och särskilt på nätet den manifesterat sig. Först när den fått tillräckligt stort stöd i opinionen blev den också en fråga för traditionella medier. Inför omröstningen i riksdagen den 18 juni kom fokus att ligga på att förmå några av regimens soldater (riksdagsmän9) att frondera då de valts på tydliga frihetliga mandat. Nu lyckades inte det, partipiskorna ven med full kraft över deras ryggar och de vek ner sig.
Nu tror jag att varje regering hade gjort i stort sett likadant alldeles oavsett fråga – man tar helt enkelt in te nederlag i parlamentet särskilt väl, man tror att det är att visa svaghet, att man kommer att kallas regeringsoduglig. För att bli riksdagsman krävs egentligen i alla partier en mer eller mindre explicit uttalad lojalitetsdeklaration till partiet/partiledningen, inte till väljarna eller till grundläggande principer/ideologi Så borde det inte vara!
Blogge Bloggelito diskuterar/spekulerar lite kring den situation som kan uppstå i riksdagen efter nästa val under den förstås självklara förutsättningen att väljarna kommer att straffa den sittande regimen åtminstone på grund av FRA-lagen (jag tror ju de förlorar lika mycket eller mer på en rad andra frågor men…)
FRA-lagens parlamentariska innebörd: “FRA-frågan kommer att leva vidare, ända in i valrörelsen – och alternativen då är kanske inte de som Reinfeldt föreställer sig, utan hur många mandat exempelvis piratpartiet kan sno åt sig, samt huruvida kristdemokraterna, centern eller folkpartiet åker ur riksdagen och eventuellt ersätts med kristfascister från sverigedemokraterna. Det är inte en särskilt tillfredsställande ”http://www.eriklaakso.nu/blog/?p=707">parlamentarisk situation, och den illustrerar också väldigt väl hur FRA-lagen – som enväldigt regleras av regeringen – passar synnerligen illa in i systemet."
Blogge tror alltså att Piratpartiet kommmer att kunna passera 4% och få mandat. Gott så om man ser det i ljuset av deras framträdande plats i kampen mot FRA-lagen, de skall ha all heder av den insatsen och de kommer säkert att spela en betydande roll även framgent. Helt oproblematiskt är dock inte detta, vilket Ann-Catrin Brockman uppmärksammar. Å ena sidan belyser hon ju bara enfrågepartiers generella problem, å den andra pekar hon ju på något oerhört motsägelsefullt (omoget kanske). Piratpartiet har liksom vi andra försökt få ett antal riksdagsmän att följa sin övertygelse och vägra följa partilinjen samtidigt som man alltså tänker sig att det egna partiets företrädare skall uppträda som precis så som dessa ryggradslösa kryp gjorde.
Piratpartiets attacker på uppgörelsen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet när det gäller att riva upp lagen efter valet 2010 smakar lite illa mot den bakgrunden. Erik Laakso kommenterade det så här:
Piratpartiet ska ha all heder av att ha varit starkt bidragande till, kanske till och med lok, i protestaktionerna men när de går ut och protesterar mot två partier som lovar konkret politik på området så måste frågan ställas; I vems intresse ligger de reaktionerna? Jo naturligtvis i Piratpartiets egna intresse. Det pekar på att det är riksdagsplatserna som trots allt är viktigast, inte framgång i de frågor de driver.
Svartskallar i Almedalen
Lago ”välkomnade svartskallar” i Almedalen
: ”Själva seminariet inleddes med en lunchbuffé och sedan en paneldiskussion med fem Irakier som bor i Södertälje samt samtliga kommunalråd från kommunen.Kommundirektören Ulla-Marie Hellenberg och Rana Noel, som själv kom till Sverige år 2000 och som nu arbetar på Bastaskolan, modererade det hela.”
Får man tro LTs artikel så var alltså seminariet välbesökt och det är ju kul. En Google-sökning ger dock inte många träffar, ingen rapportering men väl ett pressmeddelande. Informationen på kommunens hemsida har en liten lustighet. Där finns förstås lite text om temat ”Vi bemannar Sverige” och där hittar man till en lite utförligare presentation (med betoning på lite) av de båda seminarier som kommunen ordnar i Almedalen.
Lustigheten kommer här (finn fem fel – ange ditt svar i en kommentar):
Deltagare vid seminariet: Flyktingar från Irak, kommunstyrelsens ordförande Anders Lago (s), kommunalråd Staffan Norberg (v), Ewa Lofvar Konradsson (mp), kommunalråden i opposition Marita Lärnestad (m), Mats Siljebrand (fp), Tage Gripenstam (c), Stadsdirektör Ulla-Marie Hellenberg och chefen för Arbetslivskontoret Tor-Erik Lillsebbas
(På arbetarekommunesn webbplats finns förstås ingen rapport från seminariet – observera också att texten på kommunens sidor inte är statisk, dvs den ändras utan uppgift om vilka ändringar som gjorts (uppdaterat den 11 juni kl. 17.21)
Senaste kommentarerna