Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Öppen källkod i offentlig sektor
Vänstern slår ett slag för öppen källkod: “I motionen lyfter vänsterpartiet fram demokratiaspekten. Partiet anser att it ska vara ett område där alla ska kunna utveckla sin kreativitet fritt när det gäller att använda program, anpassa dem, förbättra dem och dela med sig av dem och pekar på att denna frihet i dag är beskuren och styrd av multinationella företag.”
(Via IDG.)
Vänsterpartiet – eller i alla fall vänsterpartisten Peter Pedersen, har motionerat om att offentlig sektor skall gå över till öppen källkod 2009. Liknande initiativ finns t.ex i Danmark. Skall försöka få tag i motionen – det är ju i princip ett utmärkt initiativ.
Skall också bli intressant hur denna motion tas emot i riksdagen både av mina s-märkta partikamrater som inte precis utmärkt sig i frågan och av regeringen som ju kan hämta inspiration från högerpolitiker i både Norge och Danmark.
Technorati Tags:
Demokrati, Open Source, Politik, Socialdemokraterna, Öppen källkod
Sveriges största sekt?
Sekterismen i partiet: “En fri, öppen och levande debatt är ett måste för ett demokratiskt parti i det tjugoförsta århundradet. Den tiden är slut få all diskussion ska hållas internt och i slutna rum, de framväxande generationerna ställer inte upp på det sättet att bedriva politik.”
(Via På Uppstuds.)
Har lyckas missa dagens tydligen mest uppmärksammade uttalande – gjort av Leif Pagrotsky i en TV-soffa i morse. Herr Laakso tar uttalandet till intäkt för att tala lite om hur partiet bör fungera för att behålla legitimitet i dagens värld. Jag tror han har rätt och det finns ett antal socialdemokrater som bloggar och som går i frontlinjen för detta – tar upp frågor som annars bara diskuteras internt, för fram idéer som inte är helt politiskt korrekta osv. Dock – det finns en alltför stor mängd socialdemokrater som inte tilltalas av detta, som aldrig går ut till folk med ett inbjudande anslag, som inte utsätter sina funderingar för granskning (eller ens för möjligheten att kommentera) och som inte heller diskuterar på de många bloggarna.
Huruvida Pgrotsky har rätt i sin analys – att vi missade medelklassväljarna i storstad – är lätt att verifiera. Vi fick storstryk i Stockholm. Mycket för, enligt min uppfattning, att vi inte för en mer renodlad, traditionell om man så vill, politik för utjämning av klassklyftor och kanske viktigast av allt för jobb till alla. En sådan politik attraherar nämligen långt bredare grupper än kärntruppen.
Ett roligt sätt att avgöra om Pagrotsky i övrigt har rätt hittar jag hos Jonas Morian:
Det faktum att traditionalisten Göran Greider i SVT-soffan i morse inte höll med Leif Pagrotsky, stärker min övertygelse om att Pagrotsky har rätt.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Leif Pagrotsky, Erik Laakso
Minns Nicaragua
Bedrövlig Nicaraguarapportering: “I rapporteringen inför förra veckans val i Nicaragua, sades i flera media att skälet till att Sandinisterna förlorade valet 1990 berodde på att de inte lyckats bekämpa fattigdomen. För det första är detta inte sant. Fattigdomen bekämpades. För det andra var det enskilt viktigaste skälet till att Sandinisterna förlorade, att USA ställde folket inför ett praktiskt ultimatum: antingen fortföljer vi vår terrorism gentemot er, eller så röstar ni bort sandinisterna. En viss bakgrundshistoria kan här vara på sin plats, med andra ord.”
(Via Tony Johansson.)
Tony Johanssons skriverier är oftast intressanta men hans skrivande är lite oberäkneligt – uppehållen ibland så långa att det blir tråkigt att besöka hans blogg. Häromdagen kom ett bra inlägg i vilket herr Johansson ger oss en liten historielektion som kan vara bra att ta del av – åtminstone för alla dem som inte har den amerikanska statsterrorismen som drabbade Nicaragua under Ronald Reagans ledning i färskt minne.
Technorati Tags:
Demokrati, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Statsterrorism, Folkrätt, Tony Johansson
Ryan Ghadban: Mitt brev till kongressen!
Ryan Ghadban: Mitt brev till kongressen!: “However, I strongly oppose the fact that you see the Hamas as the greatest obstacle for peace. As much as I do not support their values nor their ideological beliefs, one has to accept the fact that in the last, democraticly held elections, they were the winning party. They are actually the choice of the people. One can go on and on denouncing them, however it will not bring about peace, it will only further isolate an already exhausted and opressed people. In true means of achieving peace, one also has to learn and try to understand why a party like Hamas was elected in the first place. One has to look at the core essence of the reasons. And one of the greatest reasons would indeed be the illegal, and brutal Israeli occupation. The people want change, yet for the last 30 years the Fatah party, with its scandals and corruptionscemes, has been ruling, with no change or very little, for the daily lives of the people.
In denouncing the elected party in occupied Palestine, and as has been done until now, isolating them from the world, what message do we give to the people? ‘Democracy is only good, if you vote for what we want you to vote for’”
(Via Ryan Ghadban.)
Ryan Ghaban ger sig i kast med att inte bara skriva väl underbyggt om situationen i Palestina och konsekvenserna av den israeliska statsterrorismen, han agerar också som i det ovan citerade brevet till Keith Ellison. Ellison är nyligen vald till ledamot i USAs kongress och Ghaban har kollat upp hans inställning till Israels ockupation, vägar till fred i området m.m.
Ghaban agerar också i andra fall, så har han t.ex. följt nyhetsrapporteringen kring det senaste mer flagranta exemplet på israelisk statsterrorism – beskjutningen av Beit Hanun – och inte bara noterat att vissa tidningar såsom DN och Expressen hade en “oförklaring” fördröjning av sin rapportering utan också gjort sig besväret att ringa upp respektive redaktion. Intressant läsning.
Ghaban refererar också till en läsvärd artikel i SVD skriven av Jamila al-Shanti. Artikeln har också varit publicerad i The Guardian.
Yesterday at dawn, the Israeli air force bombed and destroyed my home. I was the target, but instead the attack killed my sister-in-law, Nahla, a widow with eight children in her care. In the same raid Israel’s artillery shelled a residential district in the town of Beit Hanoun in the Gaza Strip, leaving 19 dead and 40 injured, many killed in their beds. One family, the Athamnas, lost 16 members in the massacre: the oldest who died, Fatima, was 70; the youngest, Dima, was one; seven were children. The death toll in Beit Hanoun has passed 90 in one week.
Technorati Tags:
Demokrati, Israel, Hamas, Palestine, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, DN, SvD, Ryan Ghadban
Moderna myter
SvD: Den gamla medicinen ger ju ingen bot: “Förre kommunministern Sven-Erik Österberg anförde de rödgröna vid riksdagens extradebatt om a-kassan i går. Det gick faktiskt inget vidare. Huvudpoängen i hans första inlägg var att de borgerliga mörkat sin a-kassepolitik och att det först var när valet var klart som den kom fram.
Ursäkta, men vad hade Österberg för sig under valrörelsen? Den handlade ju nästan bara om arbetsmarknadsfrågor, i alla fall när de borgerliga förde ordet. Att socialdemokraterna helst ville tala om annat kan man lasta många för – men inte arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.”
(Via SvD.)
SvD kommenterar på ledarplats gårdagens debatt om försämringarna av a-kassan. Där refereras Sven-Erik Österberg som verkar ha lyckats med konststycket att vara helt frånvarande under valrörelsen. Visserligen stämmer det rätt bra med min bild – minns inte henom särskilt väl från den tiden – men så frånvarande kan han väl inte varit att han missade att försämringarna av a-kassan var rätt dominerande i högeralliansen valrörelse och att vi andra socialdemokrater gjorde vårt bästa för att uppmärksamma väljarna på konsekvenserna av detta.
I denna fråga citeras för övrigt Jonas Morian som i sin blogg PromeMorian liksom andra konstaterat att det faktiskt är rimligt att förvänta sig att regeringen faktiskt försöker genomföra det de fått mandat för i valet. Att vi är många som är emot förändringen ändrar ju inte detta faktum, inte ens om det finns många som ångrar hur de la sin röst i valet. Vi skall naturligtvis fortsätta att kritisera försämringen, argumentera emot dess genomförande och framför allt påvisa dess negativa konsekvenser, i synnerhet när dessa visar sig (som en del av oss vet har ännu inga faktiska förändringar skett även om man ibland kan tro det).
I slutet på ledaren i SvD kommer ledarskribenten in på en kärnfråga som jag tidigare skrivit om bl.a. tidigare idag. Det är frågan om huruvida arbetslöshetsförsökringen skall vara en statlig verksamhet eller en “privat”. Som jag ser det borde den här typen av trygghetssystem bygga på gammal hederlig kollektiv solidaritet och organiseras som en riktig försäkring hos vanliga försäkringsbolag eller ett för ändamålet bildat (i så fall kanske med de fackliga organisationerna som huvudmän). Erik Laakso harsom jag refererat tidigare uppenbarligen likartade tankar.
Om det nu inte vore så att Folksams vd och styrelse befann sig på en annan planet så skulle det ju varit kul att se dem ge sig in i debatten och kanske till och med komma med ett rejält inspel.
Technorati Tags:
Demokrati, Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Högeralliansen, Erik Laakso, a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, Folksam
Stat versus samhälle
Omställningstid för fackförbunden: “Facken har tid på sig att fundera över hur trygghetsförsäkringarna kan byggas upp för att vara säkra oavsett vilken regering vi har. Fackföreningarnas skydd för medlemmarna måste vara fristående från staten och statskassan, det är en dyrköpt kunskap som vi kan konstatera efter bara två månader med borgerlig regering”
(Via På Uppstuds.)
Erik Laakso har förstått något som många partikamrater verkar ha svårt att förstå. Vi – arbetarrörelsen dvs parti och fack – har bidragit till att en del av våra trygghetssystem gjorts helt beroende av staten och därmed kan bli föremål för ändringar beroende av riksdagsmajoriteter. Eftersom dessa trygghetssystem är försäkringar (beskrivs som) så är det naturligtvis högst otillfredställande. Har jag anslutit mig till en a-kassa måste förstås villkoren vara oförändrade oavsett politisk majoritet – jag har ju ett försäkringsavtal (eller borde haft som det visar sig nu).
Jag skrev för någon månad sedan att
“Det kanske inte är så klokt. Möjligen borde vi redan tidigare och åtminstone nu fundera över om inte vi borde bygga system som kontrolleras mera direkt av människorna själva inklusiva dess finansiering men i genuint kollektiva former. Vi brukar ju t.ex. hävda att arbetsgivaravgifterna egentligen är ett avstått löneutrymme. Låt oss då återerövra det utrymmet och t.ex. använda det för gemensamma, kollektiva försäkringar som inte tar vägen över statskassan. Folksam skulle kanske kunna användas för detta, istälet för att vara ett bolag som t.ex. betalar sin ledning fantasibelopp i arvoden. Lite krångligt blir det kanske att hantera de som inte kvalificerat sig men det borde gå att lösa.”
Ser vi det hela historiskt är det en massa saker som vi (samma arbetarrörelse) har varit med och byggt upp som sedan mer eller mindre tagits över av stat och kommun. Mer handfasta exempel är t.ex Folkets Hus som i min kommun först togs över av kommunen, såldes och blev konferenslokal för att sedan köpas tillbaka av kommunen för att bli stadshus. Själva (partiet) möts vi numera alternerande mellan Baptistkyrkan och Frälsningsarmen med mellanlandning hos ABF som hyrt in sig i kommunala lokaler.
Jag börjar tro att detta egentligen utgör den viktigaste frågan som vi av ideologiska skäl behöver diskutera. De långa perioder vi haft “makten” i stat och kommun har inte i första hand (som många borgare vill ha det till) korrumperat våra ledare på ett personligt plan utan i första hand faktiskt förvirrat oss just när det gäller skiljelinjen mellan stat och samhålle, mellan offentliga och kollektivt privata.
Ett näraliggande område där denna gränsdragning är särskilt svår är omsorgsområdet. Vi har övertagit det gamla överhetssamhällets organisation av fattigvård, gjort den lite mer human men glömt att det vi egentligen borde gjort vore att göra alla oberoende av allmosor vare sig de kommer från stat eller välgörenhet. För oss har därför privat blivit något obehagligt trpts att vår rörelses kamp egentligen alltid handlat om att bemyndiga, göra självständig – empower the people (för att använda den internationella beteckningen.
Technorati Tags:
Södertälje, Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Erik Laakso
Vem röstade för trängselskatt?
Trängselskatter återinförs i Stockholm: “Det är inte givet att trängselförsöket tidigare i år kopieras i detalj när det återinförs under första halvåret -07. Det kan bli tal om nya avgiftsnivåer, områdets omfattning och ytterligare vägar som skall omfattas av skatteuttag. Förhandlingsmannen skall också ange vilka projekt som skulle kunna vara lämpliga att helt eller delvis finansieras med vägavgifter enligt väglagen.
”
(Via DN.)
Jag var motståndare till biltullar tidigare och nu ser vi konsekvenserna av att Miljöpartiet tvingade fram ett försök: Det finns inte längre något mentalt hinder – inte ens hos tidigare borgerliga motståndare – mot att använda biltullar som finansieringskälla. Mitt ursprungliga motstånd byggde dels på att beslutet var odemokratiskt, dels att själva idén om att dubbelbeskatta bilister är fel.
Nu har högeralliansen med hull och hår slukat idén med den lilla skillnaden att biltullar bara skall användas till att finansiera vägar (alltså någon slags rimlig logisk koppling mellan skatteobjekt och ändamål). Däremot beter de sig lika odemokratiskt. Det kan knappast vara så att väljarna uppfattade högeralliansen som det mest naturliga alternativet om man vile ha biltulllar i Stockholm. De anammar också principen om dubbelbeskattning dvs att bilister som betalar kollosala summor i vägtrafiksskatt, bränsleskatt etc som rimligen borde användas till vägbyggen och underhåll nu skal betal en gång till för att få vägar byggda och underhållna.
Låt oss alltså anta att biltullarna fortfarande kommer att omfatta den mdeltida staden – alltså omfatta Stockholm innanför tullarna (kommunen sträcker sig långt utanför soom alla vet). Intäkterna används t.ex. till att bygga den västra förbifarten. Den kommer huvudsakligen att användas av trafik som skall förbi staden – alltså inte av dem som finansierar det hela. Logiskt?
De som gynnas av biltullarna är förstås de boende inom tullarna. De slipper oftast betala eftersom de har en utomordentlig kollektivtrafik redan (det är till och från som behöver förbättras). Om det alltså fortfarande är ett mål att minska trafiken inom tullarna borde kanske de som bor inom tullarna beläggas med en extra skatt för att finansiera den västra förbifarten – tips till herr Cederschiöld som bl.a. skall föreslå lokal medfinansiering:-)
Technorati Tags:
Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Kommunikationer, SL, Högeralliansen, DN, Biltullar
Haverikommission på fel spår
Motstånd är meningslöst: “Tyvärr lämnade jag inte mötet med någon känsla av att man inom den socialdemokratiska partiledningen var på rätt spår.
I stället inledde Berit Andnor med att tala sig varm för en stor facklig-politisk manifestation som planeras, i protest mot bland annat regeringens föreslagna höjningar av a-kasseavgiften. Att inleda oppositionsarbetet med att sluta arbetarrörelsens fackliga och politiska led, i synnerhet om en fråga där man förefaller ha ett brett folkligt stöd, kan säkert ge kortsiktig vind i seglen – men det är knappast någon långsiktigt effektiv metod för att vinna val.
Skälet till det är att partierna i den borgerliga alliansen, och då i synnerhet moderaterna, under valrörelsen var väldigt tydliga med att det var just en sådan politik man gick till val på; att a-kassan (”bidrag” på moderatsvenska) skulle sänkas och andra incitament skulle till för att skapa jobb. Man kan – och bör – ha massor av synpunkter på den politiken, men det var den de gick till val på. Och vann med. Att nu i efterhand protestera mot att de genomför den politik de fått mandat för känns ärligt talat lite fånigt.”
(Via Jonas Morian | PromeMorian.)
Även om jag förstår att Jonas Morians rubrik inte skall läsas bokstavligt – han har tydligen hämtat inspiration till den från Star Trek, en referensram jag inte har – så känns den ändå utmanande. Att få slå ur underläge är stimulerande och förstås allt tal om att motstånd upphört är falskt. Tänker på Morians sista mening i citatet ovan när jag läser ett inlägg av Rosemari Södergren på opposition.se under rubriken Nej, högerregeringen har inte fått mandat för a-kassans förändringar – brukar hålla med henne men här har hon ju helt fel.
Morians beskrivning av budskapet från haverikommisionen (för en sådan är det väl?) stör mig. Har därför gjort det jag borde gjort tidigare, nämligen skicka dem några rader som åtminstone pekar på “rätt spår”.
Från: peter@karlberg.org
Ämne: Lite synpunkter
Datum: torsdag 9 nov 2006 22.44.58 GMT+01:00
Till: valanalys06@sap.seOm man vill kan man göra en mycket enkel analys: Vi lyckades inte adressera tillräckligt många människors upplevda problem. Jag väljer uttrycket upplevda eftersom man alltid kan diskutera den verklighetsbild/problembeskrivning som kommer att dominera under en given tid. Ett bra exempel är förstås arbetslöshetsfrågan där vi inte alls lyckades framstå som de som har de bästa lösningarna, till stor del förstås beroende på att vår bild av problemet inte stämde med folks upplevelse av detsamma.
Ett annat exempel är bidragsfrågan – omfattning av missbruk och ev. åtgärder. Här är dock problemet nästan större eftersom vi kommit att uppfattas som defensiva, uppfattas som om vi sopar problem under mattan och faktiskt samtidigt skärper regelver/tillämpning. Sådant får folk inte ihop.
Vi har också framstått som passiva när det gäller tillväxtfrågor. Reinfeldt och hans allianslamrater lyckades ge sken av att ha en politik för tillväxt, fler i arbete etc, Vi hade inte en agenda för detta område som uppfattades som “sexig” . Problemen är alltså både av saklig natur men också men inte lika mycket ett image-problem.
Det finns andra områden där vi ligger “efter” politiskt. Några sådana är skolan och fildelningen. För att förtydliga – vi har en fantastisk historia när det gäller att utveckla en skola för alla men har försatt oss i en position där vi inte offensivt försvarar vunna framgångar utan låter högern (läs kanske folkparitet) sätta dagordningen och så gör vi lite som de vill. Vi borde gjort tvärtom de senaste åren – stolt försvarat det den svenska skolan är bra på och gått vidare därifrån med en tydlig dagordning. För det krävs rätt mycket kunskap och diskussion – det har vi inte haft tillräckligt av.
Fildelningen skall ses som en symbol, en symbol för partiets otakt med den digitala utvecklingen. Vi har missat att denna utveckling måste nyttjas så att människor får nytta av den – istället har bilden av oss i denna fråga präglats av storebror ser dig och repression mot unga. Därmed har vi dessutom bäddat för de ännu mera repressiva krafter som nu sitter på makten – ytterligt obehagligt. Flera andra länder – också bland våra närmaste – har insett att såväl öppna standarder som öppen källkod har betydande potential när det gäller offentlig verksamhet. Det förra främst när det gäller just offentligheten, det senare främst när det gäller ekonomi och kontroll. Vi har inte tagit tillvara dessa möjligheter på ett offensivt sätt och framstår därför som okunniga och i otakt med tiden.
Mvh
Peter
Technorati Tags:
Kontrollsamhälle, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Högeralliansen, Kulturbloggen, Fredrik Reinfeldt, Rosemari Södergren, Berit Andnor, haverikommission
Nöjda resenärer – höjda priser?
Majoritetens politiska plattform – SLL: ”Ett nytt biljettsystem
Under mandatperioden införs nya smarta kort – SL Access – som ersätter dagens tekniskt föråldrade biljettsystem. Det kommer att förenkla biljetthanteringen. Prissystemet ska utformas så att det uppnår målet om fler och mer nöjda resenärer i SL-trafiken i hela länet samt ökade intäkter för SL.
Månadskort ska fortsatt finnas i systemet. Lokala kort ska införas där så är lämpligt och studentrabatt införs. Styrelsen för SL får i uppdrag att utreda ett nytt utvecklat prissystem där kriterier som studeras bland annat ska vara resans längd, tidsdifferentiering, ”trohetsrabatt” och takpris. Arbetsmiljön och tryggheten för personalen i kollektivtrafiken förbättras.”
(Via Stockholms Läns Landsting.)
Så har då högeralliansen presenterat sin plattform för Stockholms läns landsting. Den är fårstås inte särskilt konkret och demonstrerar kvartetens övertro på vård bedriven i privat regi väl. Under rubriken Ett nytt biljettsystem döljer sig en del av högeralliansens politik när det gäller kollektivtrafiken. Ett nytt biljettsystem hade vi väl fått oavsett majoritet men när det gäller prissystemet är det faktiskt rätt oklart.
Idag gäller enhetstaxa dvs det kostar 20 kronor enkel biljett (gäller en timme så för oss i ytterområdena blir kostnaden ofta större – 40 kronor om man skall in till Stockholms Centrum och faktiskt 60 kronor om man vill in en lördag). Finessen med enhetstaxan ligger faktiskt i att det innebär att det inte kostar mer än så för flertalet och förstås för alla kortare resor – före införandet kostade det ju minst två klipp ca 30 kronor om man så bara skulle til nästa hållplats.
Nu skall “prissystemet” utredas – oklart hur snabbt. Man vill som framgår av citatet ovan studera en mängd möjliga kriterier för differentiering av taxan. Målet är fler och nöjda resenärer i hela länet och samtidigt höjda intäkter. Det här är en sannolikt mycket svår ekvation. För att få fler resenärer måste kollektivtrafiken vara konkurrenskraftig inte bara vad gäller komfort, tidspassning m.m. utan också prismässigt. Såvitt jag förstår måste dessa “fler resenärer” hämtas bland de som idag inte nyttjar kolektivtrafik dvs bilister. Bland dessa som idag alltså föredrar bilen gäller att kollektivtrafiken inte erbjuder ett konkurrenskraftigt alternativ antingen (och det gäller nog oss långväga pendlare) för att kollektivtrafiken inte är tillräckligt effektiv som transportmedel eller (vilket sannolikt gäller de kortväga pendlarna) för att den helt enkelt är för dyr (relativt).
Såvitt jag förstår måste alltså priset sänkas för att vinna resenärer alternativt hela systemet förbättras för att erbjuda betydligt högre flexibilitet och snabbhet. I båda fallen tycks det strida mot ambitionen att öka intäkterna. Skall bli oerhört intresant att se hur SLs styrelse skall kunna motsvara förväntningarna!
Hur blir det då med pendel till Hölö? Det finns inga konkreta besked i plattformen. Dock skriver man
Stockholms län är en tillväxtregion och behoven ökar av kollektivtrafik. Behoven av förbättrad och ny kollektivtrafik i hela länet ses över kontinuerligt. Det är viktigt att Stockholms län, men också Mälardalsregionen, betraktas som en gemensam bostads- och arbetsmarknad. Utan fungerande, bekväm och snabb kollektivtrafik i alla delar av länet hämmas tillväxten och hindras människor i ett fritt bostadsval.
Behovet av “förbättrad och ny kollektivtrafik” till Hölö/Mörkö finns. Hur sådan trafik kan ordnas är utrett. Nu väntar vi bara på beslut (som den förra majoriteten lovade att fatta) vilket kan tas i SLs styrelse i princip redan när de ses nästa gång. Låt oss alltså se om Tage Gripenstam har något inflytande – efter de år han hånat oss socialdemokrater i Hölö/Mörkö för att vi fått kämpa med partibröder/systrar i landstinget, Enligt LT (8/11 ej på nätet) lovar han att fortsätta kämpa – vi förväntar oss konkreta resultat omgående!
Technorati Tags:
Stockholm, Södertälje, Mörkö, Hölö, Politik, Socialdemokraterna, Kommunikationer, SL, Hölö/Mörkö kommundelsnämnd, Södertälje kommun, Högeralliansen, Tage Gripenstam, LT
Blir det en tusenlapp rent?
LO spikar lönekrav: “LO vill med sina krav “förhindra lönekonkurrens och säkra mer till dem som har minst”. Därtill vill man stärka kollektivavtalets ställning på arbetsmarknaden och minska risken för lönekonkurrens och även säkerställa en mer rättvis fördelning.
“Det ska ske genom att i tillämpliga fall avtalets lägstalöner höjs med minst 910 kronor”, skriver LO.
***
Påslagen på lägstalönerna är också för höga, menar Stenqvist:
– Om man tar 910 kronor och lägger på en lägstalön som ligger någonstans runt 14 000 kronor så hamnar man på 6,5 till 7 procent. Det är väsentligt högre än förra gången och det är med oro vi konstaterar det.
Stenqvist konstaterar också ett en ledamot i LO:s styrelse reserverat sig mot beslutet.
– Det visar i viss mån orealismen i förslaget om man vill öka sysselsättningsgraden i landet, säger han.
”
(Via E24.)
Stenqvist ovan är teknikföretagens förhandlingschef. Han har den märkliga förmågan att se frågan om de lågavlönades löneökning som en sysselsättningsfråga. Att ha en lön som går att leva på är tydligen inte ens ett rimligt krav.
Synd att LO inte tog tillfället i akt och köpte min paroll 1000 kronor rent efter avgiftshöjningar och borttagen avdragsrätt – jag säljer den för en tusenlapp svart:-). Kanske har de ändå använt parollen som räkneexempel: Om man tar skattesänkningen för 2007, minskar den med höjd avgift till a-kassa m.fl försämringar och sedan adderar 910 kronor kanske det trots allt blir en tusenlapp kvar?
Technorati Tags:
Kapitalet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, E24
Senaste kommentarerna