Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Flykting utan rättigheter?
Tvinga kommuner – inte människor: “Ökningen av antalet som invandrar är inte stadig, utan beror på den tillfälliga asyllagen som riksdagen antog i våras. Invandringen har annars minskat de senaste åren. Det märks inte i Södertälje.
Därför uppvaktades integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) i veckan av Södertälje kommuns politiska ledning. I samlad trupp åkte den rödgröna majoriteten tillsammans med oppositionsalliansen till Rosenbad för att säga att strömmen med flyktingar och asylsökande som bosätter sig i Södertälje måste sina.
Och här är Södertäljes kommunalråd Anders Lago (s) dessvärre otydlig. Menar han de som redan har fått ett ja i Migrationsverkets prövning? De personerna har som alla andra rätt att bosätta sig var de behagar – allt annat är diskriminerande särlagar. Eller menar han de som väntar på Migrationsverkets besked?”
(Via Aftonbladet.)
Nisha Besara har precis som jag reagerat på det budskap vår kommuns ledning för fram, inte bara ledning förresten – oppositionen ställer också upp. Nishas krönika i Aftonbladet som publicerades igår refereras också på arbetarekommunens hemsida. Nisha har också diskuterat frågan på div. Själv kommenterade jag frågan i måndags då den planerade uppvaktingen av Nyamko Sabuni, vår nuvarande integrationsminister, rapporterades.
Nisha har dock en lite för enkel syn på hur problemet med “trilskande kommuner” skall hanteras. För det första verkar hon tro att nedläggningen av Integrationsverket spelar roll – det tror inte jag. För det andra verkar hon tro att fattiga kommuner får ett större ansvar när rika säger nej tack till flyktingar “Sabuni sa i går att Sverige inte kan ha lagar som förbjuder vissa människor att bosätta sig var de vill. Däremot borde hon stifta en lag som förbjuder kommuner att tacka nej till flyktingar under asylprocessen. Precis det har nämligen rika, borgerliga kommuner som Danderyd, Vellinge och Täby konsekvent gjort. Andra – fattigare – kommuner har fått ta ett desto större ansvar.”
Jag förstår inte riktigt det resonemanget. Såvitt jag vet så har åtaganden om mottagande alltid varit frivilligt för kommunerna. Det kan förstås diskuteras men fattiga kommuner har alltså själva valt att vara mer positiva till mottagande, möjligen beroende på att fattiga i detta samanhang råkar samanfalla med hög andel hyresrätter (och kanske periodvis också lediga sådana). Det är, tror jag, just bostadssituationen i generella termer som bidrar mest till inställningen från ett mera strikt kommunalt kameralt perspektiv. Sedan tillkommer förstås att man kanske skulle kunna göra antagandet att “fattiga” kommuner helt enkelt är mer självklart solidariska. Vore intressant att kolla om det finns några uppgifter om folks inställning i dessa frågor fördelade på kommunnivå.
Kul i alla fall att Nisha verkar ha gjort samma iaktagelse som jag, även om hon uttrycker sig lite annorlunda, beträffande hur den nu “officiella” politiken om att stoppa ytterligare flyktingar till Södertälje förstås spelar National- och Sverigedemokrater i händerna. PÅ Nationaldemokraternas Nationell Idag skriver man “Socialdemokraternas borgarråd Anders Lago gör även i år ett utspel där han kräver flyktingstopp. Idag uppvaktade kommunledningen integrationsminister Nyamko Sabuni och framförde sina synpunkter. Det är bara ett fåtal kommuner i landet som inte har avtal med Migrationsverket, och Södertälje med en stark Nationaldemokratisk representation kan bli en av dem.”
Nationell Idag-artikeln fortsätter seden med sedvanligt Nationaldemokratisk retorik. Det mångkulturella, som används som ett “rumsrent” begrepp för att dölja de egentliga åsikterna, är skadligt och verkligheten ser ut så här:
“Södertälje är en av de kommuner som är hårdast drabbade av mångkulturen i landet. Det är den stad i världen som hyser flest assyrier och under de senaste åren har drygt 5 000 irakier tagits emot här. Redan i början av 90-talet chockade Södertälje det intet ont anande Sverige med de första fallen av gruppvåldtäkter, begångna av invandrare. Sedan dess har gruppvåldtäkter och liknande kulturberikning blivit så vanligt att det bara tas upp som notiser i den etablerade pressen. 2004 blev Södertälje skådeplats för våldsamma invandrarkravaller som slutade med beskjutning av polisstationen med automateld. Södertäljeupploppen föregick de ökända kravallerna några månader senare i Frankrike, Tyskland och Belgien.”
Notera hur skribenten gör assyrier skyldiga till att ha introducerat gruppvåldtäkter och dessutom inspirerat till kravallerna i Frankrike 2004.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, Nisha Besara, Solidaritet, Södertälje, Anders Lago, Nationaldemokraterna
Asylsökande är välkomna i Södertälje
Södertälje kräver stopp för flyktingar: “Nu klarar Södertälje inte av att ta emot fler flyktingar.
Det menar Anders Lago (s) och Marita Lärnestad (m) som på tisdag uppvaktar integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) med krav på en time out i flyktingmottagandet.”
(Via LT.)
I bred enighet uppvaktar företrädare för Södertälje kommun nu regeringen med krav på begränsningar i asylsökandes rätt att själva välja var de vill bo. I denna fråga företräder de inte alla Södertälje-bor – åtminstone inte undertecknad. För mig är det självklart att även asylsökande har rättigheter varav en är att välja var de vill bo. Den bostadsbrist som detta för med sig kan man t.ex. försöka bygga bort istället för att inskränka deras rättigheter.
Det stora problemet med denna politik är dock att den spelar de främlingsfientliga krafterna i händerna. Se istället till att det byggs hyresbostäder också i de kommundelar där villorna dominerar, använd alla skolor för mottagande av barn till asylsökande – demonstrera i handling att i vår komun är alla välkomna!
Solidaritet kallas det tror jag.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, LT, Solidaritet, Södertälje
Inte höger eller vänster utan solidarisk
Arbetarväljare trodde inte på socialdemokraternas budskap: “Det finns nu två stora uppgifter för arbetarrörelsen: att trycka tillbaka de främlingsfientliga partierna och att vinna tillbaka den radikala delen av medelklassen. Det gör man inte genom att vända arbetarklassen ryggen, utan genom att tydligare formulera en politik för fler jobb och minskade klyftor.
Vi kommer nu att få se hur de ekonomiska och sociala klyftorna ökar, och hur de mest utsatta människorna lämnas i sticket. I ett land där solidaritet och sammanhållning hålls så högt som i Sverige, kommer en sådan politik att väcka en folklig vrede som går långt utanför socialdemokratins väljarskara.
Det finns en bred folklig uppslutning bakom en samhällsmodell som minimerar klassklyftorna. Socialdemokratins uppgift de kommande åren blir därför att obönhörligt påtala hur detta systemskifte skadar inte bara de svagaste – de som lever på marginalen, är arbetslösa, sjuka eller rent av utslagna – utan också hur detta drabbar såväl arbetare som tjänstemän. En socialdemokrati i opposition måste därför bli en stark röst i riksdagen för jämlikhet.”
(Via DN.)
Morgan Johanssons analys är nog i huvudsak helt riktig. Det är inte genom att yttterligare alienera delar av arbetarklassen (om nu denna klassbaserade retorik kan passera) som vi bäst företräder de svaga i samhället, tvärtom så måste vi precis som Johansson hävdar sätta solidaritet och rättvis främst. Detta innebär dock inte att vi inte skall genomföra den omfattande revidering av vår politik som krävs, alltså inte ett steg bakåt (vilket brukar kallas att vrida sig åt vänster) utan två steg framåt (vilket inte är detsamma som att vrida sig åt höger).
Ett solidariskt samhälle är inkluderande, där finns plats för alla. Parollen Alla skall med talar verkligen om detta. När sedan folk inte kände att den faktiska politiken faktiskt stämde överens med parollen uppstod rörlighet hos just de grupper Johansson identifierar. Ett socialdemokratiskt parti skall inte kunna tappa röster till Sverige- och Nationaldemokrater, i synnerhet inte bland unga arbetare och bland pensionärerna.
Om vi nu skulle lyckas göra solidaritet och rättvisa till ledstjärna för inrikes frågor vore det ju klädsamt om vi gjorde det också för utrikes. Det senare innebär en betydligt offensivare politik inom EU liksom ett återtagande av den roll socialdemokratin spelade när det gäller förhållandet mellan nord och syd.
Prövningen när det gäller vår inrikes politik måste ta sin utgångspunkt i att hitta moderna lösningar. Det kan gälla att skapa en ny arbetsmarknadspolitik som faktiskt fungerar. skapar trygghet parallellt med stor rörlighet (som ju krävs idag) vilket t.ex. Jonas Morian och Erik Laakso skrivit om. Det kan handla om att göra upp med sammanblandningen av stat, samhälle och individ – alltså att ge människorna större kontroll över sina egna liv, att hitta kollektiva lösningar som inte nödvändigtvis tar vägen över staten, att se att det är solidarisk finansiering som skapar sammanhållning, inte vem som driver en välfärdstjänst.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, DN, Erik Laakso, Morgan Johansson, Solidaritet
Arbetarrörelsens tankesmedja och ordförandekandidater?
Currently playing in iTunes: Outside Woman Blues by Cream
Tankesmedjan hamrar för döva öron: ”Per Gudmundson har på sin blogg Val 2010 lagt ut ett intressant referat från ett seminarium från den 1 december, där de två som Gudmundson betecknar som ”partiets sannolika ledare” (Pär Nuder och Mona Sahlin) lade ut texten om sina visioner för socialdemokratin.
De tankar som framförs där är intressanta i sig, men det som verkligen fick mig att studsa till var att referatet fanns att hitta på Arbetarrörelsens tankesmedjas webbplats. Det anmärkningsvärda med det är det faktum att ingen vettig marknadsföring av denna tankesmedja eller dess webbplats verkar ha gjorts.
Jag har ett tag känt till att LO Idédebatt och Tankesmedjan Idé & Tendens (som drevs av socialdemokraterna och ABF) slagits ihop, och har även bloggat om den nya tankesmedjan. Men länge har arbetarrorelsenstankesmedja.se varit en död länk där det bara sagts att innehåll skulle läggas upp inom kort. Nu verkar så ha skett – utan att man informerat om det (åtminstone inte på något sätt som nått mig), och resultatet är en ärligt talat riktigt ful och trist webbplats.
Varför, snälla rara partivänner, kommunicerar vi inte bättre än så här?”
(Via Jonas Morian | PromeMorian.)
Jonas Morian har hittat ett referat av det seminarium jag skrev om under rubriken Framtidsseminariet som ingen kunde delta i som publicerats på den okända men med långt namn i webbadressen försedda tankesmedjan som enligt sitt namn är arbetarrörelsens. Kan förstås bara instämma i Jonas lätt uppgivna kritik när det gäller marknadsföringen av detsamma – kan vi inte bättre? Framgår för övrigt inte heller vem som skrivit referatet men det gav ju en lite bättre bild av seminariet än den bild Ann.Charlotte marteus förmedlade i Expressen.
Per Nuder har enligt referatet bland sina fem utmaningar (utmaningar är jag allergisk mot – ligger högt upp på floskeltoppen) “Demokratin i sig själv. Vi måste ha en folklig legitimitet för att ta ut de skatter som välfärden kräver. Därför är det viktigt att ha fortsatt högt valdeltagande.”
Om detta är ett rättvisande referat av vad herr Nuder faktiskt har att säga om demokrati så imponerar det inte – tvärtom. Det är en fungerande demokratisk process vi behöver där folk i sin vardag upplever att de faktiskt kan göra sin stämma hörd och att det lyssnas. Högt valdeltagande kan bara ses som en mätare på om man lyckas med det.
Det verkar å andra sidan Mona Sahlin fattat för hon säger i ett direkt citat “Vi måste vara en folkrörelse, vi måste både ha folk och vara i rörelse. Vi behöver fundera över hur det ska gå till att återkomma till att vara denna folkrörelse, hur vi kan ha tentaklerna ute och lyssna på folk, samtidigt som vi också måste våga påverka opinionen med våra idéer – och alltid vara i opposition mot orättvisor.”
Sen går hon bort sig när det gäller vad politiken skall handla om, för jag läser in offentlig reglering som uttryck för det fru Sahlin menar med politik, när hon vill att “politiken ska omfatta kampen för både kroppen och själen, kunna se ungdomars förtvivlan, motverka sexifieringen av det offentliga rummet, få tillvaron att gå ihop bort från stressen och ge människor chans att påverka sin vardag.”. En viktig lärdom vi bör göra är att det som var rimligt att reglera fram under 1900-talet måste uppnås med helt andra metoder under 2000-talet. Nu har vi att göra med en betydligt mera välutbildad befolkning som kan tänka själva och som verkligen kan och vill forma sin vardag utan av regering och riksdag detaljreglering av familjelivet, av konsumtion etc.
I det senare facket hamnar dessvärre också Nisha Besara som tydligen hävdat att “Föräldraförsäkringen är en universallösning. Delas den lika av könen motverkas flera av dagens orättvisor, kvinnans ställning på arbetsmarknaden stärks, löneskillnaderna minskar, barnen syn på könsroller ändras.” Här har vi en ung sosse som helt fastnat i 50-talets demagogik – samhället (läs staten) skall ordna allt till det bästa. Vi måste göra upp med attityden att vi vet bäst, människor måste få ta eget ansvar. Det är skyddsnäten vi skall bygga gemensamt, övriga förändringar måste vi åstadkomma genom långsiktigt politiskt opinionsarbete, föredömlighet och respekt.
Den fjärde talaren på seminariet var Håkan Bengtsson. Han har uppenbarligen förstått en del och säger tydligen att “Offentliga sektorn har förändrats, vi ser hur samhället liberaliseras att människor vill ha valfrihet.” Vet inte riktigt vad han drog för slutsats av detta, detsamma gäller frågan om varför vi tappat Stockholm men går bra i Malmö och Göteborg. En fråga som det vore intressant att få lite bättre belyst, vad har en Reepula och en Johansson som inte Billström har?
Varför nämns för övrigt inte ordet solidaritet i referatet av den debatt om vad socialdemokratin vill?
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Nisha Besara, Arbetarrörelsens tankesmedja
USA ut ur Irak
Ceasefire Campaign | CeaseFire Now: “Sign Up Below to Call for a Diplomatic Solution Led by the International Community, and the Withdrawal of the US-Led Coalition from Iraq”
(Via Ceasefire Campaign | CeaseFire Now.)
Är egentligen lite tveksam till kampanjer av detta slag men som organisatörerna skriver; valet i USA nyligen har skapat ett nytt läge, ett utrymme för en förändrad politik och det gäller att tala om att det finns en stark internationell opinion för att USA och dess koalitionsbröder skall lämna Irak. Uttryck görna din solidaritet med det irakiska folkets rätt till självbestämmande – skriv på.
Förhoppningen är att under denna vecka komma upp i 100 000 underskrifter. När motsvarande kampanj bedrevs under Israels terrorattack mot Libanon i somras uppnådde man 320 000 namn – det går alltså!
Technorati Tags:
Israel, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Libanon, Folkrätt
Även vi behöver diskutera a-kassan och…..
Diskutera a-kassan!: “I stället borde vi inom socialdemokratin våga föra en öppen diskussion om hur vi ska se på a-kassan i en värld och en tid som kräver omställningar i arbetslivet.”
(Via AiP.)
Nina Blomberg pekar på behovet att inte bara ryggmärgsmässigt kritisera högerkartellens förslag när det gäller a-kassan utan också faktiskt se till diskussionen om utformningen av densamma kommer igång inom socialdemokratin. Rätt så!
En som för fram konstruktiva tankar om detta är Erik Laakso som föreslår en
-Svensk flexicuritymodell med hög a-kassa och höjda tak, förkortad karenstid och anställningsskyddet i avtalen istället för i lagen.
-Riktade stöd såsom sänkta arbetsgivaravgifter, extra anställningsstöd och sänkt moms till hela tjänstesektorn enligt samma tankesätt som vi tidigare stöttat industrisektorn och byggsektorn.
-Konkreta förslag på riktade överskottsmedel för att anställa fler människor i offentlig sektor i riktiga jobb.
Poängen med Laaksos förslag när det gäller a-kassan är såvitt jag förstår att den skall vara så utformad att den stödjer en ökad rörlighet – det skall vara lättare att t.ex. säga upp sig för att skaffa nytt jobb genom förkortad karens, det skall inte innebära en särskilt stor belastning att under en kortare period vara arbetslö genom höjt tak (så att fler, de flesta får 90% av lönen). Rätt tänkt!
Både Blomberg och Laakso är överens om det viktigaste (vilket framgår av Laaksos punkter ovan) att det viktigaste trots allt är att det skapas nya jobb. Nya jobb inte bara inom privat sektor, inte bara inom offentlig sektor utan i båda. Jag tror att det var på denna punkt vi förlorade valet, vi framstod inte som det alternativ som skulle ge “arbete till alla” trots att det varit socialdemokratins adelsmärke i alla tider.
Också Jonas Morian kommenterar Blomberg och Laakso under rubriken Kloka sossar. Personligen skulle jag till frågan om a-kassan också vilja föra en diskussion om hur vi förhåller oss till stat och kommun, till av fria människor i förening organiserade system versus offentliga (statliga/kommunala) system. Det är inte bara a-kassan som vi “förstatligat” dvs gjort beroende av den “goda staten” vilket ju t.ex. vid maktskiften i samband med val gör systemen känsliga. Renodlade av lönearbetarna själva kontrollerade försäkringssystem skulle ge större uthållighet och också skapa större engagemang kring deras utveckling tror jag.
Tyvärr finns det en uppenbar risk att diskussionerna inom partiet drunknar i den i och för sig vällovliga ambitionen att bekämpa högeralliansens politik. Man kan nu – med viss förvåning – konstatera att partikamrater anser att de inte fått mandat att genomföra förändringar, någon tar den senaste opinionsundersökningen til intäkt för detta. Sånt är förstås bara trams! Vi tjatade om de katastrofer högeralliansens politik skulle för med sig – inga väljare kan ha missat det. Majoriteten av dem valde detta alternativ!
Självklart innebär inte detta att vi skall sluta kritisera, demonstrera och protestera men vi måste faktiskt mentalt erkänna att vi inte lyckades mobilisera väljarna mot detta i den avgörande omröstningen – valet!
Technorati Tags:
Demokrati, Solidaritet, Politik, Socialdemokraterna, Arbetsrätt, Jonas Morian, Högeralliansen, Erik Laakso
Sörängs samfällighet
Här på Söräng (där jag bor) har vi en samfällighet genom vilken vi fixar vatten, vägar och avlopp. Tidigare ikväll var vi kallade till extra föreningsstämma för att diskutera vatten och en extra utdebitering. Det senare för att vi skall kunna lösa några lån i januari. Vattnet är dessvärre en följetång. Det har varit bedrövligt under alla de nu 18 år jag bott här. Felen är många men de mest irriterande är ett sanslöst dåligt tryck, någon form av ofarlig algtillväxt som av och till visar sig genom partiklar i vattnet och kraftig missfärgning i samband med regn (inflöde i brunnarna av regnvatten).
Förbättringar har jag önskat hela tiden. För några år sedan fick vi fram ett anbudsunderlag för en serie åtgärder som skall åtgärda flertalet problem. Av någon anledning har styrelsen vilat på hanen och först nu förela de oss en strategi för att få jobet gjort (som också antogs av föreningsstämman). Skönt!!
En sak som emellertid inte gjordes helt klart är finansieringen av åtgärderna. Löpande beskostas de av kredit hos banken men när arbetet är klart uppstår ju behov av mer långsiktig finansiering. Vet inte om medlemmarna är riktigt medvetna om att den princip som ordföranden refererade vid diskussionen om den extra utdebiteringen – att var och en får finansiera sin andel som tas ut som utdebitering och att man inte tar upp lån i samfälligheten – innebär att vi kommer att få ett nytt förslag om extra utdebitering under första halvåret 2007 i storleksordningen 15-20 000 kr per andel.
Man borde konkretisera sådana konsekvenser – inte för att stoppa investeringen för den behövs – så att alla får möjlighet att förbereda sig på detta. Summor i den storleksordningen kan vara mycket tunga för många och vi har ju flera ensamhushåll på området. Jag är för övrigt inte alls säker på att jag gillar principen!
Technorati Tags:
Södertälje, Mörkö, Solidaritet, Ekonomi
Moderna myter
SvD: Den gamla medicinen ger ju ingen bot: “Förre kommunministern Sven-Erik Österberg anförde de rödgröna vid riksdagens extradebatt om a-kassan i går. Det gick faktiskt inget vidare. Huvudpoängen i hans första inlägg var att de borgerliga mörkat sin a-kassepolitik och att det först var när valet var klart som den kom fram.
Ursäkta, men vad hade Österberg för sig under valrörelsen? Den handlade ju nästan bara om arbetsmarknadsfrågor, i alla fall när de borgerliga förde ordet. Att socialdemokraterna helst ville tala om annat kan man lasta många för – men inte arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.”
(Via SvD.)
SvD kommenterar på ledarplats gårdagens debatt om försämringarna av a-kassan. Där refereras Sven-Erik Österberg som verkar ha lyckats med konststycket att vara helt frånvarande under valrörelsen. Visserligen stämmer det rätt bra med min bild – minns inte henom särskilt väl från den tiden – men så frånvarande kan han väl inte varit att han missade att försämringarna av a-kassan var rätt dominerande i högeralliansen valrörelse och att vi andra socialdemokrater gjorde vårt bästa för att uppmärksamma väljarna på konsekvenserna av detta.
I denna fråga citeras för övrigt Jonas Morian som i sin blogg PromeMorian liksom andra konstaterat att det faktiskt är rimligt att förvänta sig att regeringen faktiskt försöker genomföra det de fått mandat för i valet. Att vi är många som är emot förändringen ändrar ju inte detta faktum, inte ens om det finns många som ångrar hur de la sin röst i valet. Vi skall naturligtvis fortsätta att kritisera försämringen, argumentera emot dess genomförande och framför allt påvisa dess negativa konsekvenser, i synnerhet när dessa visar sig (som en del av oss vet har ännu inga faktiska förändringar skett även om man ibland kan tro det).
I slutet på ledaren i SvD kommer ledarskribenten in på en kärnfråga som jag tidigare skrivit om bl.a. tidigare idag. Det är frågan om huruvida arbetslöshetsförsökringen skall vara en statlig verksamhet eller en “privat”. Som jag ser det borde den här typen av trygghetssystem bygga på gammal hederlig kollektiv solidaritet och organiseras som en riktig försäkring hos vanliga försäkringsbolag eller ett för ändamålet bildat (i så fall kanske med de fackliga organisationerna som huvudmän). Erik Laakso harsom jag refererat tidigare uppenbarligen likartade tankar.
Om det nu inte vore så att Folksams vd och styrelse befann sig på en annan planet så skulle det ju varit kul att se dem ge sig in i debatten och kanske till och med komma med ett rejält inspel.
Technorati Tags:
Demokrati, Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Högeralliansen, Erik Laakso, a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, Folksam
Stat versus samhälle
Omställningstid för fackförbunden: “Facken har tid på sig att fundera över hur trygghetsförsäkringarna kan byggas upp för att vara säkra oavsett vilken regering vi har. Fackföreningarnas skydd för medlemmarna måste vara fristående från staten och statskassan, det är en dyrköpt kunskap som vi kan konstatera efter bara två månader med borgerlig regering”
(Via På Uppstuds.)
Erik Laakso har förstått något som många partikamrater verkar ha svårt att förstå. Vi – arbetarrörelsen dvs parti och fack – har bidragit till att en del av våra trygghetssystem gjorts helt beroende av staten och därmed kan bli föremål för ändringar beroende av riksdagsmajoriteter. Eftersom dessa trygghetssystem är försäkringar (beskrivs som) så är det naturligtvis högst otillfredställande. Har jag anslutit mig till en a-kassa måste förstås villkoren vara oförändrade oavsett politisk majoritet – jag har ju ett försäkringsavtal (eller borde haft som det visar sig nu).
Jag skrev för någon månad sedan att
“Det kanske inte är så klokt. Möjligen borde vi redan tidigare och åtminstone nu fundera över om inte vi borde bygga system som kontrolleras mera direkt av människorna själva inklusiva dess finansiering men i genuint kollektiva former. Vi brukar ju t.ex. hävda att arbetsgivaravgifterna egentligen är ett avstått löneutrymme. Låt oss då återerövra det utrymmet och t.ex. använda det för gemensamma, kollektiva försäkringar som inte tar vägen över statskassan. Folksam skulle kanske kunna användas för detta, istälet för att vara ett bolag som t.ex. betalar sin ledning fantasibelopp i arvoden. Lite krångligt blir det kanske att hantera de som inte kvalificerat sig men det borde gå att lösa.”
Ser vi det hela historiskt är det en massa saker som vi (samma arbetarrörelse) har varit med och byggt upp som sedan mer eller mindre tagits över av stat och kommun. Mer handfasta exempel är t.ex Folkets Hus som i min kommun först togs över av kommunen, såldes och blev konferenslokal för att sedan köpas tillbaka av kommunen för att bli stadshus. Själva (partiet) möts vi numera alternerande mellan Baptistkyrkan och Frälsningsarmen med mellanlandning hos ABF som hyrt in sig i kommunala lokaler.
Jag börjar tro att detta egentligen utgör den viktigaste frågan som vi av ideologiska skäl behöver diskutera. De långa perioder vi haft “makten” i stat och kommun har inte i första hand (som många borgare vill ha det till) korrumperat våra ledare på ett personligt plan utan i första hand faktiskt förvirrat oss just när det gäller skiljelinjen mellan stat och samhålle, mellan offentliga och kollektivt privata.
Ett näraliggande område där denna gränsdragning är särskilt svår är omsorgsområdet. Vi har övertagit det gamla överhetssamhällets organisation av fattigvård, gjort den lite mer human men glömt att det vi egentligen borde gjort vore att göra alla oberoende av allmosor vare sig de kommer från stat eller välgörenhet. För oss har därför privat blivit något obehagligt trpts att vår rörelses kamp egentligen alltid handlat om att bemyndiga, göra självständig – empower the people (för att använda den internationella beteckningen.
Technorati Tags:
Södertälje, Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Erik Laakso
Blir det en tusenlapp rent?
LO spikar lönekrav: “LO vill med sina krav “förhindra lönekonkurrens och säkra mer till dem som har minst”. Därtill vill man stärka kollektivavtalets ställning på arbetsmarknaden och minska risken för lönekonkurrens och även säkerställa en mer rättvis fördelning.
“Det ska ske genom att i tillämpliga fall avtalets lägstalöner höjs med minst 910 kronor”, skriver LO.
***
Påslagen på lägstalönerna är också för höga, menar Stenqvist:
– Om man tar 910 kronor och lägger på en lägstalön som ligger någonstans runt 14 000 kronor så hamnar man på 6,5 till 7 procent. Det är väsentligt högre än förra gången och det är med oro vi konstaterar det.
Stenqvist konstaterar också ett en ledamot i LO:s styrelse reserverat sig mot beslutet.
– Det visar i viss mån orealismen i förslaget om man vill öka sysselsättningsgraden i landet, säger han.
”
(Via E24.)
Stenqvist ovan är teknikföretagens förhandlingschef. Han har den märkliga förmågan att se frågan om de lågavlönades löneökning som en sysselsättningsfråga. Att ha en lön som går att leva på är tydligen inte ens ett rimligt krav.
Synd att LO inte tog tillfället i akt och köpte min paroll 1000 kronor rent efter avgiftshöjningar och borttagen avdragsrätt – jag säljer den för en tusenlapp svart:-). Kanske har de ändå använt parollen som räkneexempel: Om man tar skattesänkningen för 2007, minskar den med höjd avgift till a-kassa m.fl försämringar och sedan adderar 910 kronor kanske det trots allt blir en tusenlapp kvar?
Technorati Tags:
Kapitalet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, E24
Senaste kommentarerna