Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Mera Maine
Jag har ju tidigare rapporterat både här och annorstädes om mina erfarenheter från studiebesöket i Portland, Maine. En kollega, Christina Szekely, tog några bilder. Först en bild från hamnen – ät hummer om du besöker Portland är väl kanske den bästa rekommendationen. Man kunde faktiskt köpa levande hummer där som packades för att i det tillståndet tas med hem – jag gjorde dock inte det:-)
Angus King, den guvernör som initierade Maines one to one computer program (alltså att alla elever i årskurs 7 och 8 fick en egen Macbook), inledde konferensen. En del av historien bakom projektet var en lunch guvernör King hade med Seymour Papert som väl är känd av alla. Papert bor numera i staten Maine och verkar tydligen där med full kraft.
Själv följde jag med stort intresse hela konferensen som samlat 11 personer från Falkeberg, 7 från Göteborg, 3 från kanada och så Christina och undertecknad från MSU.
I programmet ingick ett besök på King Middle School, en skola med efter Portlandska förhållanden numera utomordentliga resultat. Skolan ligger centralt och eleverna har runt 30 olika modersmål, 70% lever med ensamstående föräldrar (läs mammor) och 60% uppfyller kraven för att få fri skollunch. Det var dock ingen “undervisning” eftersom de redovisade sina projekt i en närbelägen utställningslokal.
Technorati Tags:
ICT in schools, IT i skolan, Politik, Utbildning, Skola, Seymour Papert, Angus King, Maine
Metadataekologi för lärande
Seminarium den 30 maj: Metadataekologi för lärande: ”MELT (Metadata Ecology for Learning and Training) är ett eContentPlus- finansierat projekt som syftar till att uveckla användandet av metadata för lärresurser och skapa möjligheter till realtidssökningar i olika lärresursarkiv. Vid seminariet medverkar Fredrik Paulsson från Umeå Universitet, Ulf Sandström från CFL och Alma Taawo från MSU.
Projektet presenteras och såväl den semantiska som den tekniska sidan kommer att belysas.”
För den som undrar vad jag sysslar med på dagarna så utgör detta ett seminarium på vilket en del kommer att avslöjas:-)
Technorati Tags:
EUN, IT i skolan, Fredrik Paulsson, Frepa, Utbildning, Skola, Mjuk infrastruktur, Folksonomi, Lärande, Systemutveckling
Digital kompetens
Just nu pågår intressanta samtal, diskussioner kring begreppet digital kompetens. Jag deltar i en arbetsgrupp som bildats av representanter för Skolverket, MSU och KK-stiftelsen där vi bland annat utgår från EUs rekommendation. Idag hade vi ett seminarium på KK-stiftelsen, igår ordnade DiU ett seminaium på samma tema. Jag rapporterar lite från detta på IT och lärande-bloggen.
Technorati Tags:
IT i skolan, Utbildning, Skola, Lärande
Rådslag om skolan
Rådslag om skolan startar: “Socialdemokraterna har utsett ledamöter i sitt rådslag om kunskap och utbildning. Gruppens uppgift är att till hösten 2007 ta fram en utbildningspolitisk plattform.”
Intressantast kanske att se vilka som inte är med – till dessa hör förstås också jag. Sen är det ju uppochnervända världen att ta fram en utbildningspolitisk plattform inför ett rådslag – det borde väl vara rådslagets uppgift, eller?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Utbildning, Skola
Intressant konferens
Jag har varit på en mycket intressant konferens i Portland, Maine. Konferensen, som anordnades/sponsrades av Maine Learning Technology Initiative Foundation, var den första (och förhoppningsvis inte sista) på temat Making Technology Work For Education. Föredömligt snabb dokumentation finns på Jill Spencers webb.
Konferensen öppnades av förre guvernören i Maine, Angus King. Hans inledning var mycket intressant eftersom han bland annat uppehöll sig vid det motstånd projektet mötte initialt. Närmast en “folkstorm” och ganska märklgt mot bakgrund av dels den uppenbara framåtsyftande ambition som finns bakom detta projekt, dels mot bakgrund av det uppenbara – om 5 – 10 år kommer vi att undra varför det tog så lång tid att nå till det självklara. På samma sätt som elever länge alla haft tillgång till papper och pennor är det förstås idag att de skall ha tillgång till vår tids motsvarighet.
Lika intressant var att diskutera med David Silvernail, forskare som följt projektet. Nu börjar hans grupp få fram data som inte bara pekar på nödvändigheten av att utgå från att basen för framgång är vad våra amerikanska vänner kallar PD (professional development) utan som också visar att man kan förbättra även traditionellt mätta kunskaper genom att använda de möjligheter till pedagogisk utveckling som följer av att eleverna (och förstås lärarna) har tillgång till modern utrustning för arbetet. Bland annat har de bedrivt lite aktionsorienterad forskning kring matematik (presentationen ännu inte på webben och en rapport på väg) med rätt uppseendeväckande positiva resultat.
Två svenska kommuner var på plats – Falkenberg som är på väg att starta pilotprojekt i två skolor till hösten och Göteborg. Fler borde studera detta, inte minst min egen kommun Södertälje som ju håller på att hamna (ohjälpligt) efter tyvärr! Var mitt parti befinner sig i frågor som dessa skall vi inte tala om.
Efter konferensen fortsatte jag till Texas, Houston, Woodland och i går kväll också till Galveston.
Technorati Tags:
ICT in schools, IT i skolan, Socialdemokraterna, Politik, Södertälje, Utbildning, Skola, Galveston, Houston, Woodland, Texas
Hovsjö i fokus
Massiv polisinsats i Hovsjö: “Bussen i Hovsjö centrum blev utsatt för stenkastning. En polispatrull som skulle ingripa fick ett större föremål mot bilrutan och en polis skadades av splitter.
Senare kom larm om att ungdomar försökte välta bilar. Då tröttnade polisen och18 polisbilar från hela Stockholms län kallades in.”
Nyheter som denna i LT, som också fick plats i SvD under rubriken Massiv polisinsats i stökigt Hovsjö, ger upphov till en del reflektioner. Inte bara från mig förstås, se bland annat kommentarerna till LTs artikel. Hörde också en del intervjuer i lokalradion.
Den första reflektionen jag gör är att ur taktisk synpunkt verkar polisinsatsen fullständigt misslyckad. Dels får man backa vid det första ingripandet, dels lyckas man trots “avspärrning” av hela området inte ens gripa någon i det gäng som man säger sig känna till individerna i. Dessutom klar man inte av att skydda kollektivtrafiken i området så hela befolkningen drabbas av en slags indirekt kollektiv bestraffning. Lite får man känslan av en direkt kontraproduktiv insats – för visst ger det känslan av att det var gänget som vann.
Den andra reflektionen jag gör är om Hovsjö-satsningen, som ju bland annat innebär att ett särskilt bolag bildats som äger de flesta fastigheterna i område, har förutsättningar att lyckas. Den innebär ju i någon mening att området ges kontroll över sina egna resurser men det innebär ju samtidigt att problemen ses som områdesbundna. Jag tyckte t.ex. när skolsatsningen i Södertälje påbörjades att man borde ha funderat på att bygga nya skolor som hade bredare upptagningsområden – i Hovsjöfallet kanske en vid Stålhamravägen med upptagningsområde på båda sidor om motorvägen (som ju idag fungerar så som trafikkorridorer plägar fungera – som avskiljare/mur). Gräv ner motorvägen förresten och bygg ihop Hovsjö med resten av staden, förtäta hela vägen mellan centrum och Hovsjö längs Nyköpingsvägen på den västra sidan – i förlängningen träng ut Scania också på den östra sidan om den vägen. Bostadsområden skall inte avskiljas med trafikkorridorer och industriområden.
Den tredje reflektionen jag gör gäller ungdomarna som – åtminstone de som låtit sig intervjuas – tycks ha uppfattningen att man har mer eller mindre rätt att vandalisera om inte någon (oftast kommunen) gör tillräckligt i form av att tillhandahålla lokaler, personal, fria bussresor etc. Den här inställningen möter man tämligen ofta men den blir inte mer begriplig för det även om man också möter den bland vuxna. Finns det inte ställen som fritidsgårdar får man väl vara hemma, finns det inte av kommunen ordnad aktivitet får man väl tillsammans (också med föräldrars bistånd/medverkan) ordna egna. Hur kan det för övrigt komma sig att det rätt ofta finns ungdomar i mycket låg ålder ute sena kvällar (även vardagskvällar)?
Strulande ungdomar och bråk med polis är förresten inte ett särskilt Hovsjö-problem. När mina äldsta barn var tonåringar var det Järna som var platsen polisen hade problem med. Det går lite i vågor detta men ger olika stora rubriker beroende på var problemen är. På 50-talet slogs man väl stadsdelsgäng emellan i Stockholm, på 60-talet hade vi kravaller på Hötorget. På 70-talet (tror jag det var) hade vi rätt stora problem med raggare i Södertälje. Häromdagen drog maskerade ungdomar genom Söder och krossade förnster i någon slags protest. Kring såväl fotbollen som ishockeyn florerar ofta grupper som verkar mest intresserade av bråk.
Den fjärde reflektionen jag gör är hur denna typ av händelser speglas i media. Blir vi klokare, uppstår någon form av konstruktiv debatt? Får vi veta hur det egentligen är att bo i Hovsjö eller mer specifikt hur det är att vara ung där? LT hade häromveckan en gigantiskt uppslagen artikel om en person som valt att flytta därifrån. Sker det någon egentlig kritisk granskning av den politik kommunen har för området eller av polisens strategi?
Technorati Tags:
Politik, Mediekritik, LT, Södertälje, Kommunikationer, SvD, Kriminalitet, Södertälje polismästardistrikt, Hovsjö
Varför nationella prov?
Drösvis med nationella prov, flit samt “no child left untested”: “Det skall vara rättvist i betygssättningen i svensk skola. Därför planerar regeringen införa nationella prov i 9 ämnen till, undantagna är praktisk och estetiska ämnen. De är ju inte riktigt lika fina och viktiga. Men vad innebär detta? Vid en enkel okulärbesiktning kan det ju verka vederhäftigt och logiskt att om vi har fler natiuonella prov så kommer lärandet att öka. Vi har haft och har nationella prov i matte, men inte inte ökar mattelärandet för det. Snarare minskar mattekunskaperna för varje år, men det beror naturligtvis lika lite det också på de nationella proven.”
Fredrik Svensson gör några kloka reflektioner beträffande nationella prov. Han påpekar det uppenbara – nämligen att de inte bidrar till ökat lärande, matematikexemplet illustrerar detta. Alltså bör vi diskutera vad de är till för och om de bidrar till detta på ett kostnadseffektivt sätt. Såvitt jag förstår kan de natienella proven motiveras av i huvudsak två behov – rättvis betygssättning och bilden av skolan. Det förra – betygssättningen – skulle kunna motivera ett ökat antal prov om det går att visa att betygssättningen verkligen är mera rättvis i de ämnen där prov ges idag. Är det så? Kanske finns det effektivare sätt att uppnå detta, Fredrik Svensson har i alla fall den uppfattningen.
Det senare – bilden – är en vidare fråga. Vi har nationella mål för skolan och behöver förstås veta om dessa nås respektive om det finns skäl att revidera desamma. Om de nås kan vi mäta med nationella prov men då bör förstås proven omfatta inte bara alla ämnen utan också de mer övergripande målen som återfinns i läroplanen. Finns ju ingen grund för att göra åtskillnad mellan olika mål. Om vi behöver revidera målen får vi mycket lite information via nationella prov eftersom de bara mäter huruvida de nuvarande uppnås. De säger ingenting om målens relevans, om eleverna kanske behöver andra kunskaper och färdigheter än de vi definierat X antal år tillbaka.
Technorati Tags:
Politik, Utbildning, Fredrik Jeppesen, Skola, Fredrik Svensson
Debatten om skolan – i vems intresse
Ny skolpolitik för socialdemokraterna: “Skolpolitiken blir därmed det första politikområde som förnyas under Sahlins ledning.
Hon anser att partiet fastnat i ointressanta debatter om till exempel betyg och lärares rätt att beslagta mobiltelefoner.
– Det är som om vi vore emot ordning och reda, mot kunskap och som att det stora är när man får betyg, säger Sahlin.
– I stället borde vi diskutera hur man öppnar fler möjligheter för arbetarungar att kunna ta sig vidare inom utbildningsväsendet.
Sahlin anser att s-kongressens beslut 2005 att köra över partistyrelsens förslag om tidigare nationella prov har varit förödande. Hon tycker att valrörelsen visat att socialdemokraternas skolpolitik inte har någon trovärdighet hos väljarna.
Själv kan Sahlin tänka sig både tidigare betyg och fler nationella prov. Hon anser också att s-diskussionen om friskolor är tröstlös. I stället borde debatten enligt henne handla om hur kommunala skolor ska kunna utvecklas.
– Jag har inget emot friskolor. Det viktiga är hur insynen fungerar, säger hon.
”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Å ena sidan har förstås Mona Sahlin rätt – skoldebatten fastnar ofta i fel frågor och hennes exempel med mobiltelefonerna är korrekt. Å andra sidan – hur hon kan likställa den typen av diskussioner med frågan om betyg förstår jag dock inte riktigt. Jag förstår faktiskt inte heller hennes fördömande av kongressens beslut 2005 angående nationella prov. Orsaken till detta är att även den disussionen handlar om fel saker.
Utgångspunkten för vår skolpolitik har alltid varit en skola för alla. Det är en skola där alla barn ges möjlighet att lära. Det är en skola som inte sorterar efter förmåga/talang utan stimulerar alla och ger alla möjligheter. En sådan skola lägger grunen för alla att ta sig vidare i utbildningsväsendet respektive arbetslivet.
Betyg finns till för att dela in barn i olika skikt, ingenting annat. De används i realiteten egentligen bara för att sortera inför övergångar mellan skolformer – ett konkurrrensmedel och de anses ha en viss funktion när det gäller att bedöma studieförmåga i nästkommande skolform. Osäkert dock hur väl de fungerar för detta eftersom det ju finns uppenbara brister när det gäller vad vi kan “mäta” med betyg. Bäst är de väl på att mäta någon slag sanpassligheten hos eleven till en medelklassnorm.
Att betygen inte ger särskilt mycket information till eleven och/eller dennes föräldrar är däremot uppenbart. Dessutom ger de ju oftast bara sin knapphändiga information i efterhand – i år gick det inte så bra. Kommunikationen mellan elev, föräldrar och skola måste om den skall vara meningsfull ske kontinuerligt och fokusera på utvecklingsbehov dvs vara framtidsinriktad.
Den här förmågan att diskutera en elevs utvecklingsbehov förväntar vi oss vara en egenskap hos lärarna, som naturligtvis baserar den på erfarenhet och dokumentation av elevens prestationer. Nationella prov kan i bästa fall vara en hjälp för lärarna i denna uppgift men frågan är i vilken omfattning de behövs för att göra det. Långt bättre skulle förmodligen vara att förse skolan med diagnostiska instrument som kan användas lokalt, individuellt när lärare och elev finner behov.
Det enda vi skulle missa vore möjligheterna att samla in rikstäckande statistik över provresultat. Frågan är hur mycket sådant vi behöver för att kunna göra nationellt giltiga bedömningar av utvecklingsbehovet i skolväsendet som sådant och t.ex. vilket fortbildningsbehov som föreligger. Om vi nu måste göra sådana bedömningar nationellt – kanske kan göras lokalt?
Jag tycker att vi behöver en diskussion om vilka kunskaper framtiden kräver och vad som skall vara skolans uppgift i det sammanhanget. Jag tycker också vi behöver en diskussion om hur vi verkligen kan se till att alla får lika möjligheter att ta sig fram i utbildningsväsendet och kanske särskilt ta sig in oc ut och in igen.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Skola, Mona Sahlin
Zetterströms skolpolitiska haveri
Den stora gåtan – skolpolitikens haveri : “Tänk om de partier som säger sig företräda ”dom där nere” äntligen kunde inse att sådant som ämneskunniga lärare, lugn och ordning i klassrummet, skriftliga prov och betyg är en livsnödvändighet just för elever från studieovana, socialt utslagna, fattiga eller icke-svensktalande familjer utan egna kontakter och gräddfiler in i samhället och arbetslivet.
Men då måste skolan avkommunaliseras och åter bli en statlig, nationell angelägenhet, likvärdig över hela landet och med en gemensam intellektuell grundattityd.
Se där någonting för vänstern att kämpa för! ”
Margareta Zetterström har skrivit av sig I Flamman. Hennes slutsats när det gäller skolpolitiken är intressant, intressant därför att hon lyckas förespråka (här något förenklat) en återgång till den skola överheten förr tyckte underklassen skulle gå i som lösningen på studieovanas problem. Dessutom – antagligen som utslag av någonslags adjunktfiktion – verkar hon ha missat att skolan i Sverige i stort sett alltid varit kommunal med varierande grad av detaljstyrning från staten. Fram till och med början av 90-talet var lärarnas tjänster och anställningsvillkor statligt reglerade men skolan lika kommunal som idag – apropå “intellektuell grundattityd”.
Utöver detta tycks hon ha uppfattningen att socialdemokratins skolpolitik har präglats av viljan att ha okunniga lärare och maximal oreda i klassrummet. Så långt blir ju bara hennes recept patetiska. När hon sedan argumenterar för att skriftliga prov och betyg är en livsnödvändighet för arbetarklassens barn blir man lätt förundrad. Betyg och prov gynnar förstås de studievana, de som kan läsa den medelklasskod som dominerar skolmiljön. Det är ju just de studieovana som garanteras de lägsta betygen.
Alla mår bra av att det ställs höga förväntningar på dem. Dessa uttrycks inte genom traditionellt borgerliga metoder för sortering (som betyg och prov) utan genom utmanande men uppnåelliga mål, engagerat ledarskap och en verksamhet som är legitim också i barnens ögon. Eller som Peter Andersson skriver
“Vi behöver en framtidsdebatt om hur vi stimulerar och tar tillvara den vilja att lära som finns hos alla första skoldagen. Varför slås den där ivern och lusten att lära sönder hos många elever direkt från skolstart? Hur vi ger just alla elever det stöd som krävs och hur resurser faktiskt fördelas efter behov.. Vad är det för kunskaper och färdigheter som behövs i framtiden? Tillsammans med frågor om lärarrollen och kompetensutveckling, elevinflytande, den röda tråden av lärande från förskola och livet igenom, och annat viktigt i skolans inre arbete bör det kunna ge socialdemokraterna ett utmärkt skolprogram inför nästa val.”
I en tid där allehanda tävlingar i TV och andra media baserad på faktakunskap (utan sammanhang) blir det allt viktigare att slå vakt om en mer nyanserad syn på vad kunskap är. Det är först när man utvecklar förmågan att analysera och förstå skeenden och sammanhang som man börjar närma sig det som borde vara målet. När Ali Esbati (också i Flamman) skriver att
“En vänster som slår vakt om enhetsskolan borde till exempel kunna sätta värde på nationella prov.”
så undrar man vilka andra öppna dörrar han tänker sparka in. Frågan är väl vad vi skall ha nationella prov till, vilka kunskaper de mäter eller hellre borde mäta, när vi skall ha sådana prov om de nu mäter något vi nationellt behöver veta. Att lärare förväntas kunna bedöma och diskutera elevers kunskapsutveckling måste väl ändå betraktas som självklart oavsett förekomsten av nationella prov.
Johanna Graf gillar både Esbati och Zetterström.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Utbildning, Skola, Ali Esbati, Margareta Zetterström, Flamman, Johanna Graf
Johansson om skola
Currently playing in iTunes: Not if it pleases me by The Pilgrims
“Vårt parti har misslyckats att ge skolan rätt fokus”: “Barn och ungdomar går i skolan för att lära sig nya saker, för att utveckla ny kunskap och nya färdigheter. Skolans kunskapsuppdrag är dess huvuduppgift. Det är hur skolan lyckas med elevernas lärande som avgör dess legitimitet.
Socialdemokratin har under en tid uppfattats som ett parti som inte fullt ut sätter lärandet och kunskapen i centrum för skolans uppdrag och som inte tillräckligt väl lyckats skapa förutsättningar för alla elevers maximala lärande. Detta måste vi ändra på.
”
(Hittat via knuff.se.)
När man diskuterar socialdemokratiskt skolpolitik så kan man välja att sätta den i relation till den verklighet inom vilken den skall verka eller att sätta den i relation till den beskrivning av verkligheten som media och högeralliansen har. Ylva Johansson gör det senare – vår politik har inte satt lärandet i centrum. Jag tror det är fel utgångspunkt. Nu handlar hennes debattartikel om socialdemokraterna i Stockholms kommun och deras skolpolitik men eftersom den publiceras på DN Debatt blir den ju inte längre bara en lokal angelägenhet.
För det första: Skolan är verkligen en förvaringsplats. Vårt samhälle skulle inte fungera om vi inte kunde lämna våra barn, helt säkra på att de tas väl om hand, till dagis, till skola och fritids. Varför hymla med detta? Det finns inte ens plats för någon större mängd 16 – 19-åringar i arbetslivet varför vi ju i praktiken måste förvara ungdomarna fram t.o.m. 19.
För det andra: Barn och ungdomar lär sig hela tiden. Eftersom vi har institutionaliserat delar av den tid de har (dagis, skola) både kan och bör vi se till att den används optimalt dvs till mer systematiskt stött lärande och personlig utveckling i övrigt. Eftersom möjligheterna att lära påverkas av en massa faktorer som t.ex. hur man mår fysiskt/psykiskt, sociala relatioer etc måste man förstås i en skola också hantera sådant.
För det tredje: När vi har denna möjlighet att systematiskt stödja lärandet bör vi utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv se till att det sker så att alla barn ges lika möjligheter att lära och se till att de extra resurser finns som behövs för detta.
För det fjärde: Själva innehållet i kunskapsuppdraget måste diskuteras. För att hårddra lite – dagens läro- och kursplaner präglas fortfarande av att vara en (dålig?) kompromiss byggd på det gamla parallellskolessystemet. Någon i verklig mening djupgående analys av vilka kunskaper medborgare i framtiden alla behöver har aldrig gjorts. I den anglosaxiska världen talar man t.ex. om 21st century skills, i Norge har man lagt till digital kompetense som den femte basfärdigheten.
Daniel Kallos frågade någon gång på 80-talet om inte det faktum att blivande mellanstadielärare inte klarade mellanstadiets matematik borde få oss att fundera över innehållet i matematiken snarare än att fundera över lärarstuderandes svårigheter med densamma. Har vi överhuvudtaget sorterat ut något?
För det femte: Vi vet numera en hel del om hur lärande går till, vi vet t.ex. att olika människor har olika lärstilar, vi vet att lärande är en aktiv handling. Har vi förstått vad det innebär när det gäller förutsättningar i det fysiska rummet, i den sociala miljön, när det gäller tillgång till de verktyg man behöver?
För det sjätte: Vår tid skapar faktiskt helt nya förutsättningar för lärandet just genom att vi utvecklat nya verktyg. Det är fullt möjligt för en svensk 12-åring idag att lära sig spanska hemifrån. Det kan finnas mycket bättre resurser som kan nås via nätet än vad en enskild skola/lärare kan erbjuda. Organisationen av skolan utmanas – man kan delta i undervisning som ges på en annan skola etc.
Det handlar definitivt inte om “att söka ny kunskap på internet” utan om att använda digitala verktyg för att processa information, för lärandet nödvändig kommunikation och för kreativ produktion i samband med omvandlandet av information till kunskap.
Jag tror faktiskt alla är överens om vikten av skolans kunskapsuppdrag. Det vi däremot inte är överens om är hur man skapar en miljö i skolan som befrämjar alla barns lärande. Högeralliansen med Björklund i spetsen har valt en auktoritär tradition – piskan – som uppfostringsmetod och för att “motivera”. Vi har hittills stått för något annat – tycker Ylva Johansson att vi skall sluta med det och bara vara lite “snällare”.
Lärarna skall få välja pedagogiska metoder skriver fru Johansson. Inte när det gäller uppföljningen av elevernas kunskapsutveckling dock som hon tycker skall följa av kommunen fastställd plan. Har en skola “allvarliga svårigheter” att nå målen skall det åtgärdas genom att fullmäktige beslutar – inte lärarna alltså – om en handlingsplan. I samband med det senare kommer också en fullständigt obegriplig mening “Svenska språkets ställning bör särskilt uppmärksammas” – obegriplig därför att det bara verkar gälla när fullmäktige skall anta en handlingsplan, obegriplig för att det inte framgår på vilket sätt och med vilket syfte.
Updaterat: Ser att några andra partikamrater kommenterat fru Johanssons artikel; Eva Rundkvist och Peter Andersson
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Skola, Språk, Lärande, Ylva Johansson
Senaste kommentarerna