Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ingen bra socialdemokrat
Läser i Expressen att Thomas Bodström är slut som politiker. Som alla som följt mina kommentarer till hans gärning (sök på t.ex. Bodströmsamhället) vet så är han inte det – han har nämligen aldrig varit politiker men väl innehaft politiska uppdrag. Problemet har varit att hans kvaliteter som politiker är små, hans kvaliteter som socialdemokratisk politiker obefintliga. Det senare eftersom han saknar den ideologiska kompass en i grunden frihetlig socialistisk rörelse behöver. Exemplen är många men han har ju definitivt gjort skäl för det namn han givit sin blogg.
Dock – när det gäller USAs helt vidriga sätt att avrätta motståndare (oaktat hur skyldiga vi än må tro att de är) respektive att utföra sådana mord på andra länders territorier är jag överens med Bodström.
Andra om detta via Knuff.
Technorati Tags:
Expressen, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Thomas Bodström, Bodströmsamhället
Och nu är vi helt lagenligt övervakade allihopa
Mänskliga Rättigheter f. 10/12 1948 – d. 1/1 2009: "Idag samlas vi för att hedra de grundläggande mänskliga rättigheterna, författade av FN och antagna av generalförsamlingen den 10 december 1948.
Det krävdes 30 år, 2 världskrig och 80 miljoner dödsoffer för att dessa grundläggande rättigheter skulle skrivas ner, allt som behövdes för att sudda ut Sveriges underskrift var några tjänstemän på försvarsdepartementet och en riksdag som lät sig duperas eller föll till föga för en feg statsministers partipiska.
Det finns ändå ljuspunkter, en tvärpolitisk medborgarrättsrörelse har rest sig och som inte kommer att sätta sig ner igen, inte faller till föga för usla argument och oförskämda liknelser med statsministermord."
(Hittat via knuff.)
Scaber Nestor – en av staten övervakad blogg (som vi alla skulle man vilja tillägga förstås) – uppmärksammar att det egentligen har hänt något mycket dramatiskt också här hemma (Israels övergrepp på den palestinska befolkningen i Gaza får ju faktiskt även inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter att blekna något). Det är faktiskt skönt att känna att frågor kring FRA, IPRED och flera andra lagar av samma karaktär faktiskt fortsatt uppmärksammas, att det inte finns en chans att högeralliansen skall kunna överleva dessa. Med fortsatt tryck kanske det också går att få även mitt parti på rätt köl i tid innan nästa val.
Uppdaterat: Glömde lägga till ett lite roligt snapshot från Scaber Nestors blogg
Till grundläggande värdens försvar
En sosses försvarstal: "Det som skulle behövas är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara “bättre” i strikt “teknisk” mening.
Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.
Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.
Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.
Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.
Då kanske i alla fall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i det socialdemokratiska partiet igen."
(Hittat via knuff.)
Jörgen Lindell sammanfattar, tror jag, på ett utmärkt sätt det som brister i dagens socialdemokrati och det som det senaste valresultatet borde ha aktualiserat. Tyvärr är det också lätt att dela den uppgivenhet som Lindell ger uttryck för
Tyvärr finns det inga indikationer på att en sån utveckling skulle vara inom synhåll. Tvärt om så är partiet lika präglat av enkelriktad kommunikation som det nånsin varit, och ordet för dagen hos samtliga riksdagspartierna tycks vara triangulering, att placera sig i mitten av opinionsfåran och undvika att skrämma bort så många väljare som möjligt.
Värst av allt är dock att vi på vägen hit förlorat kamrater som Lindell. Det är ju ingen tvekan om att den lilla grupp av FRA-aktivister med sådana som Laakso, Brockman m.fl. i spetsen inte räcker långt. Lindell kommer inte att rösta socialdemokratiskt så länge Bodströms anhang – fanns det ett bättre alternativ skulle jag också göra sammalunda.
Dessvärre tycker Lindell att det finns alternativ, i hans fall Piratpartiet. Personligen förstår jag inte detta, försvaret av demokratin kan inte föras till ett lyckligt slut genom ett vågmästarpartis agerande. Det ett sådant parti möjligen kan åstadkomma är att dessa viktiga frågor får den status i de etablerade partierna de kräver, men bara om det inom dessa finns brohuvuden, finns människor som är beredda att också internt slita med frågorna.
Dock, det är inte alla som hamnar i Lindells slutsatser. Upphovsmannen till ovanstående helt enkelt lysande affisch, Anders Widén, med den påhittade CC CopyCatbyrån, skriver
Jag kan bara säga att Jörgen, även om han gått över till piratpartiet, behövs i debatten. Jag håller med Jörgen i allt, men drar en annan slutsats. Jag måste stanna i SAP och oavsett vad det kostar i svett måste vi tillsammans få partiet att hitta igen sin verkliga identitet, sin verkliga ideologi.
Erik Laakso skriver, uppebarligen dagen efter:-), om idéutvecklingen inom vänstern i vid mening men med visst fokus förstås på socialdemokratin som är Laaksos hemvist. Jag menar att han pekar på en central frågeställning som handlar just om demokratisyn versus de värden som manifesteras i begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Lite enklare för sig gör man om man ser att frihetsbegreppet i socialdemokratisk tappning faktiskt torde vara tämligen synonymt med demokrati; detta kan man förstå så att kampen för demokrati i vid mening just syftar till att frigöra människor från förtryck, översitteri…..
“Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bi lag."
Ser vi det historiskt så blir alltså kampen för allmän rösträtt ett steg i denna frihetskamp där demkrati är idealet. Parallellt förs facklig kamp för att frigöra arbetarna från de värsta formerna av löneslaveri och beroenden av kapitalägarna. Utbildning för alla utgör också en del i denna frigörelse. Återstår gör mycket och en del av förmynderiet, som nu inte längre utövas lika tydligt av brukspatron eller andra dignitärer, tar sig uttryck i allehanda symbollagstiftning. Riktigt skarp blir dock diskussionen först när vi närmar oss den aktuella diskussionen om inskränkningar av grundläggade demokratiska fri- och rättigheter som rätten till personlig integritet, åsiktsfrihet m.m. Ännu skarpare blir den förmodligen då vi närmar oss den sfär som handlar om makten “att leda och fördela arbetet”.
Grattis till HAX
Årets politiska blogg 2008 – Hela listan: "Och vinnaren är:
Henrik Alexandersson HAX. Som den som på ett ytterst aktivt sätt lyft upp integritetsfrågan till en större fråga än enbart en fråga för en begränsad bloggsfär. För andra året i rad knep Blogge Bloggelito andraplatsen. Liksom förra året så var bloggelito hårt engagerad i den fråga som slutligen lyfte fram slutsegraren. Förra året som tvåa efter Isabella Lund då den dominerande frågan om prostitutionsdebatten och i år då frågan handlat om integritet.
Fyran Marie “Emma-Opassande” Andersson är årets stjärnskott som nästan från ingenstans rusat upp till att bli en mycket betydelsefull skribent. Även trean Oscar Swartz och femman Mark Klamberg har varit ledande debattörer i FRA– och IPRED-diskussionerna.
De tre bloggarna Johan Norberg, Dick Erixon och Johan Ingerö placerar sig för tredje året i rad bland de främsta bloggarna och är de som håller en jämn och hög nivå och är uppskattade av sina läsare.Sossebloggarna då?
Det pågår ju en lång och utdragen debatt om sossebloggar och därför är det intressant att ta del av omröstningsresultatet och titta lite närmare på det. I den första omröstningen 2006 vann den socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian, förra året agerade han valövervakare och i år återfanns han återigen i omröstningen men klargjorde att han inte suktade efter seger igen. Han slutade i år på en framskjuten 14:e plats som näst bäste sossebloggare. Bäst i år blev bloggen Alliansfritt Sverige som slutade på 12:e plats. Tredje bäst placerade sosseblogg blev Catti Ullström på 19:e plats."
Hos Erik Laakso rapporteras från omröstningen Årets politiska blogg som ordnas av Bloggen Bent och jag sällar mig förstås oreserverat till gratulanterna av HAX som särskilt när det gäller integritetsfrågorna varit den säkert viktigaste skribenten under 2008. Alltså ett jättegrattis till Henrik Alexandersson!
Ser att HAX vill ta upp en mer principiell diskussion under rubriken Staten och vi som särskilt ur socialdemokratisk synvinkel är ytterst intressant
och då menar jag inte flumteorier om allehanda mer anarkistiska inriktningar. Däremot finns det en del att fundera över i det resonemang HAX för beträffande den lilla staten "Det enda alternativ som jag ser som någorlunda realistiskt (och nu talar vi om realistiskt, inte bara om önskvärt) är en liten stat. En stat där politikernas makt rullas tillbaka. En stat där den som vill kan få ta ansvar för sitt eget liv. (Och där den som vill ha “välfärdsstat” kan få något åt det hållet genom frivilliga gruppförsäkringar.) En stat med få lagar men mycket ordning – i meningen respekt, ansvar och tolerans.
Problemet är att sådana teorier helt bortser från att verklig makt i ett kapitalistiskt samhälle tillfaller ägare av produktionsmedel och att, som det heter i visan, staten och kapitalet sitter i samma båt. Det är önskvärt och helt i linje med socialdemokratins strävan att frigöra alla människor, inte bara de som klarar detta av egen kraft (ofta arv), att ge största möjliga frihet till människorna själva. Jag skulle dock inte rubricera det som en reduktion av politikens makt utan snarare betrakta det som politikens mål. På den nivå som produktivkrafterna befinner sig idag kan alla människor få i materiellt avseende drägligt liv. Det kräver något mer än att var och en är “sin egen lyckas smed”.
Laakso berör också en annan fråga – avsaknaden av socialdemokratiska bloggar bland de främsta i tävlingen och relaterar till en pågående debatt kring dessas betydelse, eventuella brister osv. Laakso själv har påbörjat en granskning av de (s)-märkta bloggarna liksom Ann-Catrin Brockman. Laakso misstänker att ett skäl till bristande framgångar i “tävlingar” skulle vara en allmän motvilja att rangordna. Går jag till mig själv så stämmer det även om jag förstås röstade i den här aktuella – dock utan att ta hänsyn till politisk hemvist. Det är dock inte alls problemet (alltså motviljan mot att rangordna) utan det ligger mycket i det Björn Pedersen skriver
Men ändå, så borde ju socialdemokraterna som ju trots allt har många, många flera medlemmar och sympatisörer än de flesta andra partier i Sverige komma bättre ut i sådana sammanhang. Tycker jag. Och varför gör de inte det när det finns skärpta och vassa sossar som Peter Karlberg och Johan Sjölander och Jonas Morian?
Björn Wadström påstod i ett inlägg tidigare att sossarna var dåliga på att blogga. Och jag är böjd att hålla med. Inte så att de inte producerar en mängd blogginlägg – för de är många och de skriver friskt. Men bloggande är inte bara en fråga om produktion, det är också en fråga om deltagande och nätverkande.
Bloggandet är helt enkelt en kollektiv syssla tre olika sfärer. Det första är att registrera en blogg och producera. Det andra är att engagera sig i bloggen, och att låta andra engagera sig. Det tredje är att nätverka med andra bloggare, och med de som läser bloggen.
För övrigt vill jag också förstås gratulera Blogge Bloggelito som nu knipit en andraplats för andra året i rad. Grattis!
Finns inte palestinier?
Så länge världen inte fördömer palestinskt våld blir det inte fred
: “Konflikten handlar ENBART om en enda sak: att erkänna, acceptera och respektera Israel. Det är ingenting annat än detta saken gäller. Inget annat. Därför är det pinsamt att se hur världssamfundet under årtionden av “fredsansträngningar” gjort allt annat än ställt krav på just detta – Israels rätt att existera. Bara när den frågan är avgjord och sjunkit in i alla aktörers medvetande, kan man gå vidare till diskussioner om andra aspekter”
I Dick Erixons värld existerar inte palestinier med rättigheter. Att de fördrivits från sitt land, fråntagits grundläggande mänskliga rättigheter och ständigt terroriseras av en rasistiskt stat ger dem, enligt Erixon, ingen rätt att försvara sig, att angripa ockupanten, att besvara statsterrorismen.
Så lågt är det alltså möjligt att sjunka i sitt hat, så kan man ställa sig i rasisternas tjänst.
Och som vanligt är man fårstås antisemit om man står på palestiniernas sida (som enligt skribenten på Israel i Sverige inte är något folk)
Det svaga socialistiska landet Israel hade varit alla socialisters darling, nu när de inte var så ynkliga och svaga längre vände sig den samlade vänstern och fortsatte traditionell antisemitism, och därvid har det förblivit.
Samme skribent beskriver (genom att citera Böök) judar som de som plöjer medan araben ristar marken med en pinne.
Vad som borde vara uppenbart för alla är, som Michael Winiarski skriver
Anfallen skapar nya terrorister
Fullständiga nollor
Utveckla fler lagliga vägar att ladda ner: “Kommissionen för upphovsrätt och tillgänglighet på nätet. Med anledning av den snabba teknikutvecklingen och den ständiga strömmen av alternativa såväl lagliga som olagliga distributionskanaler samt ett i högsta grad föränderligt konsumentbeteende riskerar lagen att vara överspelad redan när den träder i kraft i april 2009. Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen. Vi föreslår därför att en Kommission för upphovsrätt och tillgänglighet på internet tillsätts. Kommissionen ska följa utvecklingen, rapportera till regeringen samt föreslå åtgärder.”
(Hittat via (s) är för Ipred.)
I en del sammanhang är absolut tystnad en dygd. Just detta är ett sådant. Om jag skulle skriva vad jag egentligen tycker om den debattartikel Tomas Eneroth och Eva-lena Jansson skrivit angående IPRED antar jag att jag skulle kunna bli stämd för ärekränkning. Det är min absoluta förhoppning att detta inte är sanktionerat av partiledningen, om så skulle vara fallet kan jag bara konstatera att partiets ledning befolkas av snedseglare.
Jag skall bara kort ta upp några frågor:
1. Upphovsrätten så som vi känner den är ett borgerligt påfund av 1800-talssnitt och den har tjänat ut sin roll. Nu krävs en liten gnutta nytänkande (men det saknas tydligen helt)
2. Inga polisiära befogenheter får lämnas till privata aktörer – det är rättsvidrigt, förkastligt och därmed oacceptabelt.
3. Den korporativism som genomsyrar förslaget om att tvinga upphovsrättsinnehavarae att gå ihop i en organisation hör inte hemma i en demokratisk stat. Fascism kallas sånt med ett anant ord även om det känns fel att använda i ett inlägg riktat mot partikamrater.
4. Fildelning är en teknik, som när Eneroth och Jansson växte upp hade sin motsvarighet i kopiering av kassetter, som används för såväl idag laglig som olaglig kopiering. Enkelt uttryckt (och grovt generaliserat) finns det två typer som ägnar sig åt fildelning; de som annars inte haft tillgång till det delade och de som tack vara fildelningen senare köper. Ingen drabbas egentligen eftersom alternativet inte är köp.
5. Eneroth och Jansson har rätt på en enda punkt:
Det måste vara mycket tydligt att huvudsyftet med den nya lagstiftningen är att komma åt den fildelnings som sker i kommersiell skala,
Men fel när de accepterar att detta skall hanteras i civilrättsliga processer.
Det är särskilt angeläget med proportionalitet när det som i detta fall gäller civilrättsliga processer där resursstarka organisationer kan komma att ställas mot enskilda individer.
Upprätthållandet av lag är och bör förbli en uppgift för rättsväsendet allena.
6. Av citatet ovan framgå att Eneroth och Jansson vill ha en kommission med någonslags beredskap mot t.ex. tekniker för anonymisering m.m. Att vi skall rätt att uppträda anonymt på nätet är lika självklart som att vi skall kunna delta i en demonstration, gå på ett möte utan att vår identitet får efterfrågas/röjas. Förslaget luktar illa.
Var finns dagens frihetsrörelse
Dags för den kladdiga lösningen?: "Tidigare har jag tagit upp hur politiker som Thomas ”Stasi” Bodström vill använda samma teknik för att stävja prostitution på nätet. Idén om ett ”prostitutionsfilter” får även gehör bland moderater, och kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår en liknande lösning – ”tekniken finns”, och då ska den användas för att ta bort sådant som är icke önskvärt, menar man. Det där ytterst extrema undantaget för ”dokumenterade övergrepp mot barn” som a-l-d-r-i-g skulle följas av något annat undantag.
Det har också lagts förslag om liknande filter för fildelning, vad jag förstår genom att försöka spärra torrentsajter. Detta har redan prövats, i och med att man försökte lägga The Pirate Bay i det allmänna barnporrfiltret, efter dansk idé. Och från EU-håll har vi hört tankar om allmän censur av vissa sökord som bomb, terrorism och andra farliga saker. Det där ytterst extrema undantaget för ”dokumenterade övergrepp mot barn” som a-l-d-r-i-g skulle följas av något annat undantag.
Det senaste i raden av förslag av denna kaliber kommer från spelutredningen. Utredningen föreslår ett batteri av åtgärder för att sabotera den fria marknaden och befästa det svenska monopolet, bland annat att förbjuda banker att förmedla insatser mellan kunder i Sverige och utländska spelbolag. Men man föreslår också – på fullt allvar – att utländska spelsajter som utmanar det svenska spelmonopolet ska blockeras enligt metoderna beskrivna ovan. Det där ytterst extrema undantaget för ”dokumenterade övergrepp mot barn” som a-l-d-r-i-g skulle följas av något annat undantag."
Låt oss konstatera att Blogge Bloggelito har rätt. Han illustrerar också att vi har behov av en frihetsrörelse. Den kan ta sitt uttryck genom nyskapade partier som Piratpartiet (som gör ett förtjänstfullt arbete på området!), genom etablerade partier (och vilket skulle kunna axla uppgiften?) eller genom en bred s.k. enhetsfront. Kanske är det det sistnämnda som egentligen utgör hoppet då enfrågepartier saknar livskraft i vårt parlametariska styrelseskick och det är svårt att se något av de etablerade partierna som härförare i frågan. Göran persson gjorde två misstag som partiledare och statsminister – Thomas Bodström var ett och det största, kanske det som för evigt kommer att befläcka Perssons tid i ledningen.
Socialdemokratin bildades för att frigöra alla människor. Var hörs vi i denna alldeles avgörande strid?
För att åter citera Blogge:
Det är väl ungefär här det är dags att börja beväpna sig.
Riksdagen avlyssnas
Riksdagens IT-avdelning inkompetent: "För några dagar sedan avslöjade Lage Rahm (mp) att han upptäckte något konstigt när han surfade krypterat från riksdagen. Det såg ut som om någon i mitten avlyssnade honom. Som om han var utsatt för en s.k. man-in-the-middle-attack — att någon står mitt emellan honom och den plats han vill surfa till, och lyssnar på allt som sägs.
Och precis så visade det sig vara, fick jag reda på nyss. Riksdagens IT-avdelning lurar alla ledamöter och polsekar som försöker surfa krypterat inifrån riksdagen — för IT-avdelningen avkrypterar deras trafik, söker igenom allt, krypterar om det och skickar det vidare. Utan att riksdagsledamöterna märker något. Formellt heter det att man “söker efter trojaner och virus”.
I tekniska termer proxar de SSL-förbindelser så att noderna innanför skalskyddet inte får E2E-säkerhet.
I klartext betyder det att IT-avdelningen söker igenom allt som riksdagsledamöterna gör på nätet, även när ledamöterna tror att de har en krypterad förbindelse. Lösenord till PayPal, lösenord till mail, innehållet i konfidentiell mail, journalistkontakter, allt söks igenom."
(Hittat via knuff.)
Och så fick man ett skäl så gott som något för att man inte anser det mödan värt att kommunicera med riksdagsmän:-)
Nåja – det går att addera till listan på inkompetens. Häromdagen kosntaterade jag att det inte alls är uppseendeväckande att enskilda riksdagsmän har svårt att hantera stora mängder epost – det är i själva verket oerhört uppseendeväckande att inte IT-avdelningen förutsett detta.
Varför blogga
Här är de mäktigaste politikbloggarna: “Tre bloggare svarar på tre frågor:
1. Vad är det som driver dig?
2. Varför behövs din blogg?
3. Hur påverkar du svensk politik?”(Hittat via knuff.)
Äntligen en utmaning värd namnet – varför bloggar du?
Själv besvarar jag frågorna som följer:
1. En vilja att delge andra mina tankar
2. Därför att alla röster behövs i det demokratiska samtalet
3. Genom att vara lite aktiv traitionellt partipolitiskt och genom att publicera mina tankar
Schyman & Schlaug inga snikna snyltare
Schyman & Schlaug inga snikna snyltare | Debatt | Aftonbladet: “Men de söker ju inte jobb, heter det. De slår dank och lever på sina ”lyxpensioner”. Gör de? Kanske finns det sådana fall. Men Schyman och Schlaug slår inte dank. De är högaktiva i en verksamhet som utgör en grundval för demokratin – samhällsdebatten. Om de tar betalt för föredrag och annat får de lägre inkomstgaranti. Om de låter bli att ta betalt får de högre inkomstgaranti – men föreningar och klubbar och vanligt folk får större chans att lyssna på dem. I en stat som betalar miljarder till författare, konstnärer, teatrar och filmmakare – vad är det för fel om en del f d politiker får statligt arvode för att hålla igång samhällsdebatten?”
Visst är det en fantastisk argumentering Garthon för. Att f.d. (observera före detta) riksdagsmän skulle spela en för det demokratiska samtalet avgörande roll är naturligtvis bara trams. De får väl delta i den debatten på lika villkor som alla andra dvs använda sin fritid – det finns t.ex. 10 000 bloggar på knuff). Att de efter en kortare övergångsperiod skall skaffa sig arbete och egen försörjning är väl ändå fullständigt självklart.
Dessutom borde riksdagsmän ha ersättning i relation till tidigare inkomst med tillägg för oreglerad arbetstid så att de kan återgå till ett normalt liv när de blir bortröstade/slutar/byter parti.
Senaste kommentarerna