Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Apoteket – minuspoäng
Mina föräldrar som bor i Linköping har mycket positiva erfarenheter av sjukvården där, allt från vårdcentraler till specialistmottagningar. Nu har de båda haft lite mer kontakt under senaste månaden i form av några dagars sjukhusvistelse var. Så långt är allt gott och väl och jag har förstås därför också varit nere och hälsat på några gånger extra under samma period.
Igår var jag sålunda förbi och följde då bl.a. med min mor till apoteket (det som ligger i Universitetssjukhuset och heter J J Berzelius EA). Det var en ytterst absurd upplevelse!
När vi tryckte ut vårt könummer för uthämtande av medecin på recept helt enligt anvisningaran i lokalen var kl. 16.28. Ca 15 minuter därefter blev det vår tur. Eftersom vi skulle hämta ut på flera recept fick vi då beskedet att vi inte kunde betjänas på “normalt” sätt eftersom det skulle ta längre tid än 5 minuter utan att vi skulle få hjälp i särskild ordning varefter apotekaren vi pratat med försvann med vårt nummer för att som jag uppfattade det överlämna oss till någon annan.
Vi sätter oss ned men blir allt mer undrande eftersom ingen tycks ta itu med min mors behov – hon sitter nämligen fortfarande med recepten i handen. Efter ytterligare en kvarts väntan ( och nu har antalet personer bakom disk minskat) finner vi att vi måste kolla upp vad som händer. Jag “smiter” därför emellan och frågar en annan ur personalen vad som händer. Denna dam (märkligt enkönad inrättning – apotek) går bakom och kollar men kommer rätt snart tillbaka och kollar i en korg vid eller mellan en av kassorna. Där ligger min mors nummer!!!! Ingen har gjort något alls åt detta!
Jag blir förstås lite irriterad – de har ju hjälpt en hel massa kunder som kommit in efter oss under tiden. Uttrycker denna irritation och får till svar att det är av Apoteksbolaget beslutad policy de implementerar och att de tydligen förväntas ta itu med min mors behov när det uppstår någon lucka. Eftersom det hela tiden är en lagom tillströmning av nya kunder ser jag framför mig en oändlig väntan – de håller uppenbarligen också på att stänga den receptfria delan av verksamheten.
Nu tar de emellertid itu med min mors recept och vi är ute ur apoteket före kl. 18.00 (lite osäker på tiden). Vi överskred dock den tilåtna parkeringstiden för apotekskunder rätt rejält (10 min är begränsningen).
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Personal, Politik, Socialdemokraterna, Personligt, Linköpings Universitetssjukhus, Apoteksbolaget, Sjukvård, Monopol
Vad jag vill ha sagt med detta är att om det nu verkligen är så att det finns en av Apoteksbolaget beslutad policy att kunder som tar längre tid än 5 minuter att expediera får vänta tills någon råkar få tid över så finns det också minst en person inom Apoteksbolaget som missförstått sitt uppdrag. Bolaget har givits monopol – vi kunde inte vända oss till någon annan för att lite snabbare och mera serviceinriktat få ut medicinen (som åtminstone vad avsåg antibiotikan till min far) – nödvändig att få ut just igår. I min mors fall som genomgår en medicinsk behandling och dessutom alltid besvärats av värme är just väntan mycket påfrestande. Desutom hade vi ju lämnat min far ensam (han skrevs ut från sjukhuset i torsdags) för första gången och vi ville förstås också därför tillbaka så snabbt som möjligt.
Poliskontor i Ronna – på tiden!
Under några dagar och inför invigningen av det nya poliskontoret (alltså inte en polisstation utan just ett kontor – mötesplats) har media av olika slag med benäget bistånd av polisfacket försökt fokusera en (eller flera) problembild istället för att fokuserara på de nya möjligheterna. Öppnandet av ett poliskontor i Ronna är förstås välbehövligt så tillvida att många områden borde få förmånen av mer daglig polisnärvaro. I Södertälje kommun gäller det inte bara Ronna utan flera andra stadsdelar och i lika hög grad kommundelarna. Tyvärr räcker inte resurserna för att öppna överallt och på en gång och Ronna har tur som får stå först på listan.
Polisiär närvaro är nämligen det skäl jag sett som avgörande för att prioritera detta, en närvaro som krävs för att långsiktigt bygga relationer där polis och medborgarna i närområpdet kan samverka för att stödja alla positiva, konstruktiva och därmed motverka de problem som faktiskt finns.
Efterlängtade poliser öppnar kontor i Ronna: “För tio månader sedan var Erik Åkerlund en av de kravallutrustade poliser som försökte styra upp den urartade situationen utanför Elias livs i centrala Ronna i Södertälje. Då haglade glåporden och stenarna.
I dag står han lutad mot tegelväggen på fritidsgården och säger att de senaste tio månaderna varit de tio viktigaste och bästa han gjort som polis.
– Helt ärligt, vi är här för att vi tror att vi kan göra ett bra jobb, ett jobb som gör skillnad, säger han och berättar hur givande det varit att börja lära känna det bostadsområde vars namn i medierna numera osar av lågstatus och segregation.”
(från DN.)
DNs reportage skiljer sig från en del andra genom att det faktiskt fokuserar på motivet, på den ambition som uttrycks i öppnandet av kontoret i Ronna. Det visar också att vi lyckats rekrytera en bra grupp med poliser till kontoret som genomsyras av förståelse för det långsiktiga och har hög ambitionsnivå.
Technorati Tags:
Swedish, Rättssäkerhet, Polisnämnd, Politik, Socialdemokraterna, Ronna, Södertälje, Poliskontor
I anslutning till artikeln redovisar DN en enkät. Glädjande nog har de hittat folk som både uttrycker sig positivt om den satsning polisen nu gör och också ser hur detta kan bidra till ökad upplevd trygghet i Ronna. Det skall bli mycket intressant att få följa denna satsning och som kommer att följas av flera i såväl vårt distrikt som i resten av länet.
I andra medier har man lyft fram frågan om (bristen på) kvinnliga poliser i Ronna som ett stort problem och refererat till att sådana skulle vara särskilt utsatta bl.a. för kränkande behandling av vissa. Det problemet, som nog inte är koncentrerat till just Ronna, är för mig fortfarande lite svårgripbart. Poliser ägnar sig åt myndighetsutövning och skall förstås få samma grad av respekt för den uppgiften oavsett kön.
I relation till kontoret i Ronna måste det dock betrakatas som ett helt annat problemområde. Det viktiga med den grupp om fyra poliser som knutits till det kontoret är att de kan jobba med en gemensam målsättning och ett gemensamt förhållningssätt till de människor med vilka de skall samverka.
The Libertarian In Room 101: Skyldig – tills motsatsen bevisats
Det är inte så ofta jag tyckt mig ha anledning att citera The Libertarian in Room 101 men denna gång skriver han mycket bra som kommentar till den mycket märkliga mannen Dick Erixon. Erixon tillhör Bush megafoner här i landet med en rätt snedvriden verklighetsuppfattning. Ett tag tyckte jag att han var intressant att följa som representant för de med sådan “läggning” men hans skriverier är oftast så infama att man tröttnar fort – prova!
Sammanhanget tycks alltså vara att Dick Erixon fått för sig att självmorden på Guantanamo i själva verket är en terroristhandling och att det var bra att de begick självmord eftersom de skulle ha sprängt oskyldiga i luften om de släppts – logiken firar triumfer!
Uttrycket “neokonservativa Bush-sykofanter” gillar jag!
The Libertarian In Room 101: Skyldig – tills motsatsen bevisats: “Om det var i propagandasyfte, har det någon som helst tyngd för huruvida de är terrorister eller inte? Och kan man klandra dem?
Om någon är inlåst i fem år, på tveksamma grunder, inte ställts inför rätta för något pga brist på bevis, och inte har någon realistisk chans att heller släppas, kan man klandra dem för att de tappar hoppet och gör slut på sitt eget lidande? Och att det är i propagandasyfte, ja, kanske, för att dra ljus till den absurda situationen i Guantanamo.
Slutsatsen att de också “förmodligen skulle sprängt sig själva” ger en rätt usel smak i munnen det med. På vilka grunder kan man anta det? Att de varit inlåsta i fem år utan tillräckliga bevis att ställa dem inför rätta?”
(från The Libertarian In Room 101.)
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Rättssäkerhet, Utrikespolitik, Politik, Bush, The Libertarian in Room 101
Semantisk webb
Antagligen rätt typiskt för CS (som jag bara läser ytterst sporadiskt). De är alltför mainstream för min smak och missar därför oftast det intressanta. Frepa visar ju att egentligen att de redan inför artikeln om den semantiska webben i Finland borde gjort lite research på hemmaplan – kanske måste vi sätta en stämpel på tjänsterna så att de förstår.
Även Sverige har en semantisk webb…: “I CS den 19 maj skriver Folke Schimanski om det finnländska arbetet med att bygga tjänster för den semantiska webben. Den semantiska webben och de tekniker som förknippas med denna får tyvärr oförtjänt lite uppmärksamhet i svensk datorpress. Det är därför glädjande att dessa artiklar ges utrymme.
Det är dock inte fullt så nattsvart i Sverige som man kan få intryck av. Även här utvecklas tjänster för den semantiska webben, ett arbete som dock har fått mest uppmärksamhet utanför Sveriges gränser. Inom e-lärande och för skolan utvecklas en rad tjänster som en del i en utveckling kopplad till forskning som har pågått sedan början av 2000-talet. Som exempel kan nämnas Mediebiblioteket på Sveriges Utbildningsradio (UR), NoTnavet (digitala lärresurser för naturvetenskap och teknik) och E-portföljen på Skoldatanätet. Kopplat till dessa ”innehållsarkiv” har det även utvecklats en prototyp till en tjänst som – med hjälp av semantisk webbteknik – skapar relationer mellan kunskapsmål i skolans styrdokument och digitala lärresurser.”
(från FREPA.BLOG.)
Technorati Tags:
Standard, Education, Open Source, ICT in schools, IT i skolan, Swedish, Work, Soft infrastructure, Sexualitet, Frepa, Fredrik Paulsson, Myndigheten för skolutveckling, MSU, Mjuk infrastruktur, SCAM
Ilshammar ser inte skogen för alla träd
Lägg skatt på bredband: “Rubrikerna har varit många under de senaste dagarnas allt hetare ”fildelningskrig”. Ur denna strid kan inget gott komma.
Nu måste politiska beslutsfattare hitta ett alternativ till den meningslösa jakten på ”fildelare”, t ex genom att diskutera en licens eller avgift på innehavet av bredband, uppkopplingen.
Det som en gång började som en sysselsättning för teknikfreaks, är numera något som i princip alla med tillgång till Internet sysslar med.
Tre av fyra hushåll har internetuppkoppling och enligt forskningsprojektet Musiclessons på KTH fildelar 700 000 svenskar.”
(från SvD.)
Artikelförfattarna Jeanette Gustafsdotter och Lars Ilshammar tycker att de knäckt frågan om olaglig kopiering av upphovsrättsligt skyddat material. Deras idé går ut på att skapa en kompromiss mellan industrins intressen och “fildelarna” som innebär att skatt/avgift/licens tydligen skall tas ut på själva anslutningen vilket å den ena sidan innebär indirekt erkännande av upphovsrätten (av “fildelarna”) och ett centralistiskt insamlande och distribuerande av ersättning till upphovsrättsinnehavarna (till film- och skivindustrin). Skulle orsaka båda parter lika mycket “lidande” om jag förstår Gustafsdotter/Ilshammar rätt.
Själv tycker jag inte om dåliga kompromisser. I det här fallet väljer också förslagsställarna att hämta sin lösning från 70-talets kris för samma industri (när kasettbanden kom). Kanske skulle en liten blick framåt gjort att det dammiga förslaget inte lyfts fram ur historiens gömmor.
Technorati Tags:
Freedom of speech, Kapitalet, Music, Swedish, Politics, Rättssäkerhet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet, iTunes, Lars Ilshammar, Bredbandsskatt, Copyright
Några saker glömmer Gustafsdotter/Ilshammar helt. Så är det t.ex. tre parter vars intressen borde tillgodoses – varav de båda förslagsställarna bara upptäckt två. Enligt artikel finns det 700 000 fildelare i Sverige och samtidigt har 75% av alla hushåll bredband. Själv har jag ingen uppgift om antalet hushåll i landet men jag gissar att det överstiger de 700 000 fildelarna i antal med någon/ra miljoner. Det är alltså de senare som skall bekosta fildelarnas nyttjande och mätta industrins girighet?
Själv tillhör jag kategorien bredbandsanvändare som köper min musik från iTunes. Med en bredbandsskatt skulle jag få betala upphosrättsinnehavaren en gång till – kul!!!
Det är synd när man har så bråttom att man inte ser på hela bilden utan har tunnelseendet påkopplat. Det finns många nyanser som försvinner på vägen då:-)
”Fildelning” tillväxtskapande
Nicklas Lundblad har skrivit en intressant beskrivning av skivindustrins misslyckande, hur de helt enkelt inte klarade av övergången från CD/DVD till digital distribution över nät. Nu klagar de på sjunkande försäljning av ett obsolet format – samma hände ju förstås när vinylen ersattes av CDn men då var de nog huvudsakligen på spåret. När kunderna ville ha MP3 verkar de inte ens ha vetat vad det var, än mindre anpassat sin affärsmodell till den nya tekniken. Herr Lundblads analys får en nästan att tänka i marxistiska termer:-)
Fildelning kostar en miljard, och skapar tillväxt för 23 miljarder : “I dagens SvD Näringsliv finns en intressant artikel om skivbranschen. Den bärande idén i artikeln är att piraterna kostar skivbranschen 1 miljard kronor, totalt. Men det finns en annan intressant hypotes som man kan diskutera. Några fakta först.
1) Musik säljs i format. Vinyl, CD, DVD och digitalt.
2) När formaten förnyas, minskar försäljningen av föregående format. (se exempelvis denna graf)
3) Hitintills har produktionsmedlen för de nya formaten varit koncentrerade till ett fåtal aktörer – inte alla kunde trycka CD när CD:n kom, och musikbranschen var snar att utforska detta nya format (och kunde göra det i lugn och ro eftersom det tog ett tag innan det var möjligt att tillverka CD hemma).
4) När Internet kom var det länge uppenbart att vi skulle se digitalt distribuerad musik, men skivbranschen ville återigen vänta – i tron att man kunde pröva det nya formatet i lugn och ro. Ingen eller litet musik digitaliserades på ett konsumentvänligt sätt före år 2003 då iTunes kom. (Och även där diskuteras om iTunes är särskilt konsumentvänligt!).
5) Produktionsmedlen för att distribuera musik digitalt kontrollerades emellertid inte av någon industri som skivbolagen kunde slå sig i slang med, utan av forskningen och sedan av ett stort antal privatpersoner.
6) Infrastrukturen för den nya innovationen växte i normaltakt, eftersom elektronikindustrin såg vad som höll på att hända och mp3-spelare började sälja i stor omfattning.
7) Resultatet blev ett grovt marknadsmisslyckande.”
(från Kommenterat.)
Technorati Tags:
Demokrati, Democracy, Kapitalet, Music, Swedish, Politics, Ekonomi, Socialdemokraterna, Intellectuell property, Copyright, Nicklas Lundblad
I en kommentar till ett tidigare inlägg försökte jag något mera kortfattat förklara samma sak som herr Lundblad nu vältaligt och välbelagt beskriver. Det märkliga är ju att detta faktum inte gått upp för industrin som nu med näbbar och klor försöker försvara en förlorad sak – tyvärr med bistånd av okunniga och visionslösa politiker (inte bara här hemma dock).
Bredbandsskatt är kanske inte direkt lösningen
Det är som jag tidigare noterat välgörande att det också bland socialdemokrater finns de som reagerat på den nuvarande lagstiftningen angående nedladdning av upphovsrättsligt skyddat material, en lag som ju har begränsat stöd bland folket och då i synnerhet bland de som växt upp med nätet som en naturlig företeelse. Själv tillhör jag de digitala immigranterna men känner mig ändå rätt så hemma i den digitala världen.
Uppenbart är dock att företrädare för flera politiska partier som nu “ändrat” uppfattning i det som brukar (felaktigt) kallas fildelningsfrågan egentligen mest är ute efter att låta rätt i förhållande till den nu rätt stora väljargrupp som mera direkt berörs – det är ju valår!
Oscar Swartz, som kommit med flera utmärkta artiklar kring frågan och inte minst specifikt försett oss med intressant bakgrundsinformation angående tillslaget mot The Pirate Bay, har funderat över denna fråga och skriver:
Oscar Swartz :: Texplorer: Bredbandsskatt och Bloggbok: “Politikerna velar ju väldigt vad gäller fildelning nu. Ett rent “instrumentellt” velande, dvs de inser att deras egentliga position i frågan inte var så poppis och att folk var mer engagerade än de hade trott. Instrumentet för att få röster blir att nu kanske börja backa en smula. Det är bra att frågorna nu diskuteras men inget av riksdagspartierna har ju egentligen förstått den grundläggande kritiken mot patent och upphovsrätt, speciellt i det digitala samhället. De har inte insett nätets potential att ändra kultur, ekonomi, samhälle och social samvaro (läs t.ex. min krönika i Computer Sweden för att par veckor sedan). Tvärtom ångar de på om att “upphovsmännen måste få betalt” på samma sätt som tidigare. Men idén om att betalning måste utgå till någon så fort en fil förs över på nätet är befängd och i grunden konservativ.”
(från Oscar Swartz :: Texplorer.)
Jag tror. liksom herr Swartz verkar göra, att mina partikamrater liksom andra partiers företrädare saknar insikt ….
Technorati Tags:
Demokrati, Democracy, Freedom of speech, Swedish, Rättssäkerhet, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet, Oscar Swartz, Bredbandsskatt
de har (med herr Swartz ord) inte insett nätets potential att ändra kultur, ekonomi, samhälle och social samvaro. För mig är detta ett stort problem och det var del av bakgrunden till min tidigare kommentar till Ulvskogs förslag om en utredning. Saknas denna insikt kommer man fel – precis som alla de som nu förespråkar en bredbandsskatt som lösning. Det förslaget bygger ju just på den konservativa föreställningen om att allt skall bestå och tar inte hänsyn til alla de möjligheter som den digitala generationen redan gjort till sina.
PS Oscar Swartz har behov av pengar:-) Numera uppmuntras man att via SMS stödja hans bloggande. Det har jag nu också yckats göra – var svårt tidigare idag. Själva företeelsen är jag dock lite ambivialent inför men herr Swartz lägger uppenbarligen ned betydande arbete inför sina artiklar så det är väl inte helt orimligt. Särskilt många bloggare skulle det ju dock vara svårt att stödja på det sättet.
Dessutom är han uppenbarligen lite stolt över att ha blivit publicerad i någon obskyr skrift med samlade liberala bloggar med bl.a. Timbro som förläggare, det talar ju rätt strakt emot:-( DS
Ulvskog vill tydligen ändra ”nedladdningslagen”
Ulvskog vill ändra nedladdningslag: ” Det är besvärligt att ha en lag som uppenbarligen inte efterlevs och som många tycker det är legitimt att bryta mot. Det är inte bra för upphovsrättsinnehavarna heller och därför behöver man hitta en annan väg, som kan få en bred uppslutning, säger hon till TT. ”
(från Aftonbladet.)
Detta är ju utmärkt! Hoppas nu bara att man i så fall lägger ner lite energi på direktiven dvs skaffar sig lite kunskap och kanske viktigast ger några klara utgångspunkter såsom att fildelning självfallet inte skall vara kriminaliserat (det är ju en teknik). Det vore ju också bra om man hämtade utredaren från kretsen av människor som förstår sig på dessa frågor och som kan föra en diskussion inte minst med folk som faktiskt fildelar och inte bara sitta i knät på de starka upphovsrättsliga organisationerna. Snabbt måste det gå också vilket kanske inte är kännetecknande för statliga utredningar:-)
Technorati Tags:
Bodström, Freedom of speech, Swedish, Rättssäkerhet, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet
Den syn på dessa frågor som hittils kommit till uttryck från delar av regeringen (läs Bodström) gör ju att man också kanske önskar att justitiedepartementet skall hållas utanför, tyvärr.
Sporadiska anteckningar från Xchange 2006 Peter Karlberg’s Weblog
ICT in education: “Mina sporadiska anteckningar från Xchange 2006 i Belfast”
(från Peter Karlberg’s Weblog.)
Jag skriver ibland på min knaggliga engelska dels för övandet, dels för att det ibland kan ha intresse för engelskspråkiga. Mina mer sporadiska anteckningar från årets Xchange finns på min andra blog. Särskilt intressant var det att höra Alan McCluskey och jag har mycket kortfattat försökt sammanfatta hans inlägg.
Technorati Tags:
Education, ICT in schools, IT i skolan, Swedish, Work, Alan McCluskey
PIC-möte i Belfast
Denna vecka bevistar jag dels ett PIC möte (EUN policy- and innovation committée), dels konferensen Exchange (xchange) i Belfast. Har förstås aldrig besökt Belfast tidigare så det är med viss förväntan/undran jag rest hit – hur präglas Nordirland och Belfast av sitt förflutna?
Dagens Pic-möte hade temat Next curve. Utgångspunkten var Alan McCluskey’s funderingar angående hur organisationer (särskilt de som har användandet av IT, eller IKT, i skolan som enda eller huvudsakligt ändamål) hanterar förändringar på policy-nivå. För att konkretisera frågeställningen:
I många länder inom EU har de senaste 10 åren av stora satsningar på IT i skolan nu ersatts av en policy som i någon mening tycks utgå från att de mål man satte för 10 år sedan är uppnådda och att man fortsatt inte behöver särskilda organisationer för att stimulera den utvecklingen. Medveten om att så inte är fallet – hur hanterar man detta?
I Sverigen kan mna möjligen säga att detta skifte skedde i samband med att ITiS avslutades. Därmed upphörde den i och för sig tillfälliga organisationen (delegationen) som dock hela tden hade en specifik uppgift. Parallellt hade Skolverket/Myndigheten för skolutveckling ett mera generellt uppdrag (som dessutom förnyades så sent som i höstas). Är alltså frågeställningen relevant för oss? Om så – vilkent effekt har den haft?
Technorati Tags:
Education, ICT in schools, IT i skolan, Swedish, EU, Utbildning, Myndigheten för skolutveckling, MSU
Senaste kommentarerna