Blanda inte ihop religion och frihet

Låt inte Morgan Johansson gorma ostörd: “Vilken roll kan kristna opinionsbildare spela i samhällsdebatten? Påvens bok innehåller tankegods som borde kunna inspirera. Benedikt XVI tvekar inte att ta sig an brännbart stoff. Så här skriver han på ett ställe: “Begreppet diskriminering vidgas hela tiden, och det innebär att förbudet mot diskriminering mer och mer och kan omvandlas till en begränsning av åsiktsfriheten och den religiösa friheten.”
Benedikt efterlyser en fördjupad förståelse av frihetsbegreppet. Utgångspunkten är att tron, förnuftet och friheten är intimt sammanlänkade. Vad händer i ett samhälle som förkastar den insikten? “Ett träd utan rötter torkar ut”, noterar påven.

Den kristna tron har gjort något av en comeback i Sverige. Då tänker jag inte främst på att Carola vann Melodifestivalen. Kristna yttrar sig i tidens frågor – och inte alltid med de vedertagna bugningarna framför den politiska korrekthetens altare. En del ateister, som folkhälsominister Morgan Johansson, ropar i panik efter vattentäta skott mellan tro och
politik. Som patentlösning är det ungefär lika intelligent som att förespråka boskillnad mellan politik och etik.
Debatten lär gå vidare. Varför är det så sällsynt att någon av Svenska kyrkans biskopar deltar i den?”

(från SvD ledare.)

Jag vill absolut inte förmena någon kristen att delta i debatten och inte heller Per Ericson som skrivit ledaren ur vilken jag citerar ovan. Däremot tycker jag att hans tes – som han hämtat från en bok den nuvarande påven skrev innan han blev påve – att tro, förnuft och frihet skall ses som intimt sammanflätade är ytterst tveksam. Skälet till det är att tro, i form av bekännelse till något religiöst tankesystem definitionsmässigt strider mot såväl förnuft som frihet.

Mot förnuft eftersom det innebär att man underordnar sig ett tankessytem som sedan länge passerats av historien. Ingen av de etablerade religiösa rörelserna (kyrkorna) håller sig med ens rimligt uppdaterade urkunder och det återspeglar sig i konflikten mellan de bokstavstroende (fanatiker) och de som tycker att man kan anpassa sin tro till vad som för tillfället är politskt korrekt.

Mot frihet eftersom man också underordnar sig någon form av auktoritärt system i vilket enskilda personer getts tolkningsföreträde – oftast med mycket begränsat demokratiskt stöd inom respektive rörelse och alltså med mycket oklart mandat. Dessutom innebär i stort sett allt deltagande i religiösa rörelser at man begränsar barnens möjligheter att själva fritt utveckla sitt förhållningssätt, sin tro, och utsätter dem för mer eller mindre förfinad indoktrinering.

Technorati Tags:
Swedish, Politics, Yttrandefrihet, Religion

Låt inte Morgan Johansson gorma ostörd: “Vilken roll kan kristna opinionsbildare spela i samhällsdebatten? Påvens bok innehåller tankegods som borde kunna inspirera. Benedikt XVI tvekar inte att ta sig an...