Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Rökning på krogen och annorstädes
Jag är i vissa stycken ganska liberal eller kanske man snarare skulle kalla det frihetlig. Utgångspunkten för mina ställningstagande där jag hamnar i ett slags liberalt åsiktsfält är emellertid ganska traditionellt socialistisk vilket ju kan låta som en motsägelse men inte behöver vara det. Skälet till det är enkelt. Min bild av ett mer idealt samhälle har hämtat en del näring ur 1800-talets utopiska socialister såsom t.ex. William Morris. I hans vision av världen ca 200 år framåt i tiden speglar en värld där människor fått frihet att var sig själva, att förverkliga sina drömmar, att helt enkelt vara fria. Jag minns ett avsnitt där Morris skildrar roddarmadammen som utan ersättning ror besökaren över Themsen och därefter besöket på en pub där den bäst klädda mannen är sophämtare (besökaren tror att det är en parlamentsledamot). Alla bidrar efter förmåga och får efter behov.
Jag tror också att det var denna typ av vision som vägledde de tidiga socialdemokraternas bild av vad som skulle åstadkommas. Det handlade om att ge människorna makten när det gäller deras eget liv, likvärdighet när det gäller inflytande i samhället och att ge dem kunskap så att de också kunde utöva sin rätt. På den tiden saknade särskilt arbetare totalt kontroll över sina liv – i brukssamhällen kontrollerade brukspatron i stort sett allt av vikt; arbetet, lönen, butiken, bostäderna.
På flera punkter har naturligtvis situationen förbättrats oerhört. Människor har idag större kunskap (högre utbildningsnivå) och mera inflytande (åtminstone formellt genom den representativa demokratin). Facklig kamp har gjort förhållandena på arbetsmarknaden väsentligt bättre och allmännyttan har spelat stor roll när det gäller bostadsmarknaden.
I ivern att förbättra människors villkor kom arbetarrörelsen också att inte bara öka den enskildes kompetens att sköta sitt eget liv utan i stor utsträckning skapa regleringar som skulle motverka olika företeelser som kan skada den enskilde. I den traditionen finns allt från motbok och steriliseringar av utvecklingsstörda till olika former av inskränkningar när det gäller uteserveringar (i Södertälje får man inte öppna sin uteservering när vädret tillåter utan vid bestämt datum!). Det fanns goda skäl för denna tradition i början men i takt med att människors villkor förbättrats och framförallt när deras kunskapsnivå lyfts borde man istället i ökad utsträckning ha återfört kontrollen över så mycket som möjligt till den enskilde – som människa, som förälder, som arbetare, som näringsidkare osv.
Som rubriken på detta inlägg antyder har detta något med rökning på krogen att göra. Idag kan man utan tvekan hävda att alla människor som bor i Sverige rimligen har tillräcklig kunskap för att självständigt ta ställning till om de vill röka respektive om de vill vistas i rökiga miljöer. Därmed är det helt orimligt att införa lagar av den typ som nu träder i kraft den 1 juli och som innebär att rökning förbjuds på krogen. Det är att omyndigförklara människor som valt att röka och att frånta krogägare ett möjligt konkurrensmedel (rökning tilåten eller rökfritt). Jag har full respekt för att människor vill vistas i rökfria miljöer men saknar respekt för samma människor när denna önskan går ut över rökares möjligheter att få röka i andra miljöer. Tekniskt är det ju idag dessutom möjligt att i tillåta rökning i avgränsade utrymmen av olika slag som kan finnas i omedelbar anslutning till rökfria utrymmen utan störning.
Politiken borde inriktas på att ge människor ytterligare kunskap på områden där det kan bedömas att de saknar sådan så att de kan fatta självständiga egna beslut. Politiken borde inriktas på att ge större möjligheter till individuella val snarare än att inskränka dessa genom lagar.
Orättvisa löner
Som alla vet finns det ett antal jobb i vårt samhälle som ger odrägligt låg lön. Jag tänker nu på stora delar av det område som skulle kunna rubriceras vård och omsorg och alldeles särskilt på de arbeten där med lägst lön, kortast utbildning, tyngsta lyften och obekväma arbetstider. I debatten rubriceras de ofta kvinnoyrken och lönenivån ligger ofta tusenlappar under vad som kan anses acceptabelt.
Många ondgör sig över dessa löner men när det kommer till kritan t.ex. i samband med avtalsrörelser finns ingen riktig ambition att göra något åt detta. Istället förhandlas som vanligt och den arbetsgivarsida som jag som kommunalpolitiker tyvärr blivit en del av vägrar t.o.m. att ge så lite som 15 000 som ingångslön. Personligen tycker jag att det är ynkligt och anser också att det ev. utrymme som just nu verkar finnas i de offentliga finanserna skall användas just för att på ett mera dramatiskt sätt göra något åt detta orimliga förhållande.
Problemet är dock att vi av någon outgrundlig anledning accepterat att det finns ett samhällsekonomiskt löneutrymme som måste delas varför det aldrig går att göra drastiska förändringar av de relativa lönelägena utan att det drabbar andra. Vi tenderar också att räkna allt i procent vilket gör att “rättvisa” löneökningar oftast gynnar de grupper som har ett högre löneläge. Så är det naturligtvis inte – det som kan finansiera t.ex. en kraftig förändring av lönerna för personal inom hemtjänsten, äldreboenden, gruppboenden, personliga assistenter m.m. är förstås den samhälleliga tillväxten (som ju annars gärna spenderas på expansion av offentliga verksamheter eller ökade vinster).
Dessutom lönar sig säkert högre löner för dessa grupper och för de verksamheter de upprätthåller. Sannolikt skulle man kunna rekrytera bättre utbildad personal, få bättre trivsel och kanske därmed också mindre frånvaro pga sjukdom. Kompletterar man den högre lönenivån med verkliga förändringar av arbetsorganisationen, så att de anställda får mera makt över sin arbetssituation, kan man ytterligare höja trivseln.
Apatiska barn
Idag har riksdagen behandlat frågan om ev amnesti för apatiska barn (och deras familjer). Frågan besvarades med nej av en majoritet bestående av socialdemokrater och moderater. Enligt Aftonbladet argumenterades bland annat enligt följande från ansvarig minister “Hon varnade för att lyfta fram ett speciellt sjukdomstillstånd och särbehandla det. Det skulle, enligt Holmberg, öka risken för att ännu fler flyktingbarn blir apatiska.”
Om nu apatiska barn är en sjukdom så är det uttalandet rätt uppseendeväckande. Sjukdomen kan alltså enligt ministern framprovoceras genom beslut om att individer med denna får stanna. Det är mycket svårt att förstå den tankegången om det inte är så att ministern faktiskt anser att det inte är en “riktig” sjukdom utan ett tillstånd som framkallas för att öka chanserna att få stanna. Om det är ministerns uppfattning vore det klädsamt att meddela det.
I sakfrågan har dock regeringen, socialdemokraterna i riksdagen och moderaterna rätt. Så länge vi har en lag som prövar varje ansökan om uppehållstillstånd individuellt är det förstås rimligt att göra det i dessa fall också. Däremot är det ju fullständigt oacceptabelt – och man kan inte hysa annat än djupt förakt för de som lånar sig till processen – att Migrationsverket avslår ansökningar från familjer med apatiska barn (under förutsättning att detta är en sjukdom).
I den senare frågan dvs om vi borde ha en sådan lag som den nuvarande är det enkelt att svara. Sverige borde självklart tillåta alla som så önskar att bosätta sig här. Ingen skall behöva slänga sina papper eller behöva betala smugglare för att ta sig hit. Tvärtom har vi anledning att välkomna människor som av olika skäl väljer att bosätta sig i vårt i vissa avseenden ogästvänliga klimat. Det finns flera skäl till detta. Det enda riktigt tunga är att vi bör vara solidariska med människor som förföljs eller har stora svårigheter att överleva av andra skäl – just solidaritetsfrågan är enligt min mening den viktigaste i alla politiska frågor och det viktigaste skälet till att jag är socialdemokrat.
Därutöver finns det ju andra skäl att tillåta fri invandring. Vi får ett inflöde av driftiga människor som tagit tunga beslut och stora steg för att förbättra sin situation. Vi får fler människor som vill arbeta och därmed både bidra till tillväxten och till välfärden (som ju både behöver tilväxt och arbetskraft.
Den enda spärr vi behöver – nog så svår att utforma och tillämpa – är att utestänga sådana individer var huvudsyfte är att bedriva kriminell verksamhet i vårt land.
Judas och påven
Första april sägs vara Judas Iskariots födelsedag. Det vette sjutton, eller snarare: det är nog inte sant. Antagligen är ett sådant påstående bara ett led i kyrkans evinnerliga propaganda för att hålla koll på sina underlydande. April Fool’s day kommer med största sannolikhet sig av att påven Gregorius ändrade almanackan och istället för första april som nyårsdag (vilket ursprungligen var vårens ankomst med vårdagjämningen (och månaden namngiven efter Aphrodite (dvs Venus (kärlekens gudinna (och fruktbarhetens (och en del andra mindre positiva kännetecken också, men vi ska inte prata skit om gudarna eftersom det kan straffa sig som envar som haft hybris kan erinra sig)))))) flyttade nyårsdagen till första januari och dessutom försköt dagarna med i runda slängar 20 dagar om jag minns jag rätt samt, inte minst,ändrade på reglerna för skottdagarnas införande.
(Lyckades jag ta mig ut ur dom där parenteserna med hedern i behåll?)
På denna tiden, 1562, var inte centralmaktens styrning av tiden så omfattande som idag, men i vilket fall så lät kyrkans lakejer (läs: präster, pastorer, klockare) kalla de okristliga typer som inte följde påvens kalenderreform för dårar, “Fools” och därmed blev de som firade nyår första april April fools.
(En annan kul tidsgrej är att t.ex. Sverige, ända tills att järnvägens tidtabeller krävde centralt kontrollerad tid ner på minuten när, hade lokala tider som passade till ortens egen horisont. Malmö ligger exempelvis väster om Stockholm (Asien börjar ju i huvudstaden som varje västerlänning vet) och ligger därför några minuter efter.)
En annan historisk påve var Ioannes Paulus PP. II. Han dog häromdagen och missade Judas Iskariots födelsedag med en hårsmån. På kvällen fick jag ett sms av en vän som löd: “Hurra! Ett vidrigt kräk mindre. Inte en dag för tidigt.” Jag visste genast att han menade att påven hade kolat. Kompisen är lite kategoriskt lagd och inte så förtjust i organiserad religion, eventuellt kan han delvis ha påverkats av att hans egen bror varit involverad med mormonerna?
Jag är inte så väl insatt i Karol Wojtylas liv och leverne, men mitt intryck är att han var en ärkereaktionär skumögd apologetiker. Han motarbetade kvinnors rättigheter och mängder av frihetliga rörelser över hela världen. Det sägs att han stödde polackernas motstånd mot sovjets inflytande, men hans insatser därvidlag ser jag som väldigt överdrivna och framförallt något som hävdas nu när hans levnadshistoria tecknas; under tiden upproret mot Sovjet pågick (~1980-90) såg jag nästan ingen som helst rapportering om katolska kyrkans stöd till de undertryckta.
Tvärtom har kyrkans politik genom alla tider varit diktatorisk och hierarkisk och den har mer än gärna lierat sig med kungar, kejsare och andra envåldshärskare när det passat de egna syftena.
Påvens politik mot de sk befrielseteologerna i latinamerika ser jag som enormt upprörande. Många av kyrkans män på denna kontinent ställde upp till folkets försvar mot diverse förtryckarregimer (alla? usa-stödda), men vatikanen motarbetade med stor ihärdighet dessa män som i Jesu efterföljd ställde upp för människorna. Minns ni ärkebiskopen Romero som blev mördad mitt under pågående mässa? Hans sista ord innan mördarnas skott ändade hans liv ringer ännu med en kyrkklockas genomträngande klang genom historien som en anklagelse mot de som inget sa, mot de som ställde sig på förtryckarnas sida, mot de som kallar sig Guds ställföreträdare på jorden: “One must not love oneself so much, as to avoid getting involved in the risks of life that history demands of us, and those that fend off danger will lose their lives.”
Påvens agerande då bidrog till att hänsynslösa och mordiska makthavare ännu idag kan fortsätta sitt förtryck och utnyttjande av de fattiga och jordlösa befolkningarna i stora delar av denna världsdel
som nu med påvens stöd nästan blivit som en enda lydstat under USA.
Så vad är katolska kyrkan? Ja, jag tycker aldrig man ska glömma arvet efter Petrus, denne korkade och fege man som förrådde Jesus inte bara en gång, utan tre (3!) gånger – redan innan hanen galt. Fy.
Judas blev åtminstone ångerköpt när han väl förstod konsekvenserna av sitt handlande. Petrus däremot har tvärvänt Jesus’ bittra och profetiska avskedsord till honom om att “nu tar du väl över mina tankar och idéer och gör dom till dina, din girige och tjurskallige förrädare” (källa: Henriks apkryptiska uppenbarelser) och påstår att Jesus sa: “Och på dig Petrus skall jag bygga min kyrka”.
Nej, den här påven blir, trots sin långa ämbetsperiod, inget annan än en patetisk pedofilbeskyddande parentes som bara bekräftar den korrupta och förljugna anda som genomsyrar den italienska kyrkans
maktstrukturer.
Epitaf:
En efterföljare till Judas.
Amen.
Erik i Kina
Min son Erik är i Kina (retar mig att han hann före mig). Han landade i Beijing i lördags och har hunnit skriva några rapporter på sin blog. Min egen Kina-resa blir först till hösten eller kanske nu mera troligt någon gång under 2006. Eva har börjat nytt jobb och då blir det lite krångligare med gemensam semester.
Luras Fredrik Reinfeldt?
Arbetarna blir vinnare – skriver Fredrik Reinfeldt i en artikel i Aftonbladet för att i inledningen på själva artikeln sedan påstå att “Vi moderater utformar inte vår politik för att olika grupper ska tjäna på den.”
Men låt oss granska de punkter Reinfeldt själv lyfter fram (möjligen har debattredaktörerna på Aftonbladet bidragit till artikelns redaktionella utformning) som positiva effekter av förslag till moderaternas partistämma:
-
Sänkt inkomstskatt
Den här punkten utlovar 1000 kr mer per månad till den som arbetar. Utmärkt – det gillar vi väl alla (utom några i mitt parti förstås som tror att vi hellre betalar en större del av vår inkomst i skatt än nu). Behövs kanske finansiering undrar vän av ordning. Reinfeldt utlovar “stramare bidragssystem, och ökar då också skillnaden i vad man får ut mellan att arbeta och att inte arbeta.” Fantastiskt – det innebär att mina nya 1000-lappar finansieras av min sjuka bror, min arbetslösa dotter, min föräldralediga dotter m.fl., m.fl. Vilken briljant politik – ta från dom fattiga och ge till de lite mindre fattiga. -
För den som vill arbeta
För den som vill arbeta lockar Reinfeldt med dels punkt 1 igen, dels attraktivare regler som skall få företagen att stanna i Sverige (sämre anställningsskydd, lägre lönekostnader eller vad?) och “omstartsjobb” för långtidsarbetslösa. Det verkar väl bra men hur finaniseras detta? Skatteintäkterna har ju redan minskats för att ge arbetarna mera kvar. -
Förbättringar för många kvinnor (tydligen inte alla?)
Här redovisar Reinfeldt punkt 1 igen. Denna gång skall det göra det lönsamt för många att gå upp från deltid/halvtid till heltid. Min bild av arbetsmarknaden är förstås den att det oftast inte är viljan som saknas utan jobben. Kommuner är t.ex. bra på att erbjuda t.ex. halvtidsjobb. Skälet är förstås å ena sidan att det passar verksamheten – det behövs inte samma bemanning hela tiden – och å den andra sidan att de helt enkelt inte har råd. Med Reinfeldts minskning av skatteintäkterna får de förstås bättre råd?
Reinfeldt har tänkt på det! Han har miljarder att tillföra t.ex. sjukvården (10 till kommunerna nämns). Varifrån kommer de? Reinfeldt skriver att “Tillskott i vår budget till kommunerna tillsammans med ökad frihet för kommunerna att själva styra över de lokala skattepengarna förstärker resurserna till sjukvård och skola.” Måste nog rekvirera handlingarna för jag har svårt att få ihop detta. Först sänker Reinfeldt skatten för alla – dvs berövar kommunerna skatteintäkter (de flesta betalar ju bara kommunalskatt) dock inte specificerat hur mycket -sedan ger han kommunerna 10 miljarder + lite frihet och plötsligt finns det resurser för vård och skola som kommer att generera en massa heltidsjobb för kvinnor. Dessutom kommer det att finansiera högre löner som blir en följd av att “Vi tillåter och uppmuntrar kvinnor inom den offentliga sektorn att bli företagare och få möjlighet att tjäna mer pengar på sitt kunnande. Fler arbetsgivare ger fler möjligheter att byta jobb och lönekonkurrera.” Man blir imponerad.
-
Stärkt ställning för brottsoffer
Reinfeldt spenderar också mera resurser på att inte “hänsyn till gärningsmännen (skall) styra rättsväsendet, för oss är det brottsoffrens perspektiv som styr. Vi tillför resurser och ändrar regler för att brott som begås i Sverige utreds och beivras.” Det finns förstås andra som tycker att brott i Sverige skall utredas och beivras utanför Sverige? Skämt åsido finns det väl inga invändningar mot ambitionen. Frågan är väl snarare varifrån kommer resurserna, vad innebär det mera i praktiken att prioritera brottsoffrens perspektiv (hämnd?). Vad blir konsekvensen när det gäller den personliga integiteten – vi ser ju nu förslag efter förslag som påstås nödvändiga för att klara kampen mot terrorism och gränsöverskridande brottslighet som innebär att helt oacceptabla verktyg i form av övervakning av kommunikation m.m. skall tillåtas. Vad säger Reinfeldt om det? -
Bättre kvalitet i skolan
Självklart – vem vill inte ha det. Reinfeldt “föreslår större frihet för skolan lokalt, ökad uppföljning av kunskapsinlärningen, resurser att användas för mindre klasser och för att skapa lugn och ordning i klassrummen.” Här använder sig Reinfeldt av de 10 miljarderna, antar jag, som skall användas för mindre klasser (men kommunerna/skolorna skall ju få större frihet – får de inte välja vad de vill lägga pengarna på) förutom till alla heltidsjobben och löneökningarna i t.ex. vården. Utmärkt! -
Lärarmiljard
Sen finns det tydligen ytterligare 1 miljard till lärares kompetensutveckling. För varje lärare avsätts 8000 kr per år. Detta är förträffligt, men skulle inte skolan få större frihet? -
Kortare väntan i vården
Reinfeldt “inför en patienträttighetslag som ger rätt för patienten att välja vårdgivare, och dessutom en vårdgaranti för att slippa vänta.” Innebär rätten att välja vårdgivare full frihet att på det offentligas bekostnad (nu landstingen som moderaterna brukar ha synpunkter på) välja vårdgivare oberoende av kostnaden? Innebär inte det att jag/vi som skattebetalare helt saknar demokratisk kontroll över hur dessa medel används?
Vårdgaranti är förstås tilltalande för alla. Problemet är väl att bedriva en kostnadseffektiv verksamhet som kan ge en sådan. Jag skulle gärna ha en reparationsgaranti på bilen (hade en Hyundai på verkstad i en och en halv månad i höstas för att byta bakre flygeln) men är nog inte beredd att betala för det – det krävs ju enorm överkapacitet i alla serviceverksamheter om man skall kunna förhindra att köer uppstår vid hög belastning.
Hur var det nu – bedriver inte “utformar inte vår politik för att olika grupper ska tjäna på den.”? Motivet är enligt Reinfeldt istället att “Vår utgångspunkt är idémässig.” Detta låter ju tilltalande även om det med den tugångspunkten är lite svårt att förstå en rätt ensida ambitionen att visa just hur olika grupper skulle tjäna på politiken – arbetande, kvinnor, lärare, vårdpersonal m.fl. Kanske skall det tillskrivas beställningen från Hakelius och kompani på Aftonbladets debattredaktion.Betydligt intressantare hade faktiskt varit att “tvinga” Reinfeldt och gärna företrädare för andra partier att ge “ett rakt svar” på frågan vilka som förlorar på respektive partis politik.
Är Johan Hakelius verkligen så dum
Poängen med Läsarnas val är att ni, inte makthavarna, ska få bestämma vad debatten handlar om – Artikeln här nedan har ni läsare valt. Fredrik Reinfeldt skriver på temat ”Vem vinner på moderaterna?” Just nu pågår nästa omröstning i Läsarnas val på Aftonbladet.se. Där kan du till exempel välja mellan att Göran Persson skriver om ”Vad mediedrevet inte fattat” eller att folkpartisten och republikanen Birgitta Ohlsson skriver om ”Det bästa argumentet för kungen”.
Johan Hakelius har en underlig uppfattning om “demokrati” eller hur han nu vill definiera initiativet att han (eller någon annan) bestämmer vilka makthavare och än mer specifikt under vilka rubriker de skall skriva som han sedan låter oss vanliga läsare rösta om. Dessutom verkar han ju inte ha en aning om att alla omröstningar på nätet som saknar identifiering av den röstande manipuleras. Så fort någon intresseorganisation tycker en sådan är viktigt får man mail som uppmanar till deltagande i omröstningar. Det gäller ju särskilt sådana där någon form av partipreferenser kan utläsas.
Ett rimligt antagande angående dagens utvalda artikel av Fredrik Reinfeldt är att det inte är Aftonbladets läsare som valt utan att det är väl utvecklade digitala moderata nätverk.
Centern är emot lagen som kriminaliserar nedladdning av t.ex. musik
Johan Linander skriver i sin blogg att “Centerpartiet vill tillåta nedladdning av musik”. Enligt Linander har Centerpartiet beslutat sig för att gå emot regeringens förslag när det gäller upphovsrätt. Det är oerhört uppmuntrande då jag som socialdemokrat har mycket svårt att förstå regeringens motiv. I synnerhet som justitieministern Thomas Bodström gått ut i media och meddelat att han inte tänkt sig att polisen skall jaga ungdomar som laddat ner musik.
Det verkar ju helt tokigt att lägga fram lagföslag som kriminaliserar aktiviteter som man inte tänker sig skall beivras. Det finns säkert fler exempel på sådant i lagstiftningen – är det kanske fortfarande förbjudet att gå mot röd gubbe?. Just det exemplet visar ju med all önskvärd tydlighet att lagar skall stå i samklang med det allmänna rättsmedvetandet och inte bara finnas till för formens skull eller för att bara allmänt sända någonslags signal.
Vår trafiklagstiftning är enligt min mening ganska fylld med regler som saknar acceptans hos de trafikanter vilka förutsätts efterleva dem. Nu finns det ju i dessa fall sanktioner och viss aktivitet för att öka efterlevnaden. Tyvärr innebär detta upplägg bl.a. när det gäller hastigheten inte att denna i allmänhet anpassas till bestämmelserna utan till att en relativt liten del av “lagbrytarna” får betala dyrt för något som de flesta andra slipper.
Broder Magnus musik nu på nätet
Min yngsta bror Magnus Karlberg, som är en rätt allsidig artist/sångare, har en egen hemsida. Den börjar nu bli riktigt intressant och utöver information om honom och hans olika artistroller kan man nu också lyssna på ett antal exempel på hans förmåga – både i egna och andras kompositioner. För att kunna lyssna på musiken måste man ha antingen iTunes eller QuickTime.
Det är väldigt lätt att imponeras av Magnus röst!
Inget förtroende för Antipiratbyrån
Bahnhof Internets utredning klar – alla loggfiler lämnas ut
Rubriken ovan är hämtad från Bahhofs pressmeddelande där de beskriver vad som enligt deras utredning egentligen föregick den razzia aom kronofogden med bistånd av polis gjorde i Bahnhofs lokaler för en dryg vecka sedan. Pressmeddelandet fortsätter:
“Den 10/3 stormade Kronofogdemyndigheten, personal från IT-konsulten Softronics och så småningom polisen in i Bahnhof Internets lokaler i jakt på olagligt kopierad film och musik. Nu visar det sig att Antipiratbyråns personal själva köpt hårdvaran till servern och laddat upp och ned sammanlagt närmare tusen sidor med upphovsrättsskyddat material.”
Aftonbladet som jag tycker tidigare behandlat Antipiratbyrån, vars metoder i största allmänhet är tvivelaktiga, alltför undergivet uppmärksammar också Bahnhofs pressmeddelande i en artikel rubricerad Antipiratbyrån anklagas för piratverksamhet. När Henrik Pontén konfronteras med resultaten från Bahnhofs utredning säger han enligt Aftonbladet:
Men om det stämmer att en person som arbetat för er i själva verket lagt ut stora mängder upphovsrättsskyddat material, är det något ni tycker är bra?
– Det är ingen idé att kommentera det nu, säger Henrik Pontén.
Man undrar ju – baserat på Bahnhofs uppgifter – vad det är Antipiratbyrån med dess, enligt uppgift, juridiskt utbildade företrädare Henrik Pontén är ute efter. Anmäla och tvinga fram razzior hos företag hos vilken man själv placerat servrar som man själv fyllt med program, musik och filmer tillgängliga för nedladdning?
Jag hyste ingen respekt tidigare för Antipiratbyrån – jag tror nämligen att branscherna som representeras av denna har valt helt fel metod för att försvara upphovsrätten. Två exempel: Numera kan de flesta innevånare i EU handla i iTunes Music Store. Det skulle jag också vilja men tyvärr har Apple inte startat här sannolikt helt beroende på att de inte kunnat träffa någon överenskommelser med musikbranschen. Jag försökte nyligen handla i en rätt bra dansk butik för musik på nätet men kunde inte det för att man måste ha kreditkort utfärdat i Danmark. Hänger man inte med blir man frånsprungen!
Numera har min brist på respekt förbytts i………….?
Senaste kommentarerna