Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Serveringstillstånd i Södertälje
Kommundelsnämnden i Hölö/Mörkö antog vid dagens sammanträde ett remissvar angående riktlinjer för serveringstillstånd m.m. i Södertälje kommun. Själva remissen har jag inte tillgång till i digital form men den kan säkert rekvireras från Social- och arbetsmarknadskontoret i Södertälje. Själva remissvaret kan dock läsas utan tillgång till detsamma. Läs mera eller ladda ner pdf-filen.
Remissvar avseende Riktlinjer för Södertälje kommuns handläggni
Remissvar avseende Riktlinjer för Södertälje
kommuns handläggning av serveringstillstånd och tillsyn av
alkohol- och tobaksförsäljning
Sammanfattning
Prövning av serveringstillstånd bör prövas av respektive kommundelsnämnd när det gäller ytterområdena. Serveringstillstånd utgör ofta en viktig förutsättning för att kunna bedriva olika former av verksamheter såsom restauranger, barer, pubar, ställen med olika former av underhållning och dans. Kommunens tillämpning av gällande lag och användande av det utrymme för lokala anpassningar kommer därför att få stor betydelse för utvecklingen av vad vi lite förenklat kan kalla utelivet. Vi bör använda de möjligheter som faktiskt finns med gällande lagstiftning för att underlätta för fler att kunna få serveringstillstånd i syfte att öka attraktionskraften i utelivet i kommunen genom ett ökat utbud.
Det finns anledning att tillsammans med näringsidkare utforma en praxis som kan bli en del i en bättre alkoholkultur genom att faktiskt kräva efterlevnad av lagen dvs. att ”Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.”
Det skulle väsentligt bidra till både ökad attraktionskraft för utelivet i Södertälje (som ju konkurrerar t.ex. med Stockholm) och samtidigt bidra till mindre koncentration av lite för överförfriskade ungdomar kl. 01.00 på stan om man gav möjlighet att ha öppet längre. Tillåts t.ex. 05.00 så kommer många att söka sig hemåt tidigare alternativt inte stoja på stan eller besöka illegala klubbar.
Begränsningarna vad avser antal tillfälliga tillstånd bör inte knytas till lokal utan till respektive förening/arrangör. Det bör också vara möjligt för ett slutet sällskap/förening att få tillfälligt tillstånd i lokal i vilken det annars bedrivs verksamhet med serveringstillstånd (alltså hyra en restaurang för sitt eget arrangemang).
Övergripande riktlinjer
Prövning av serveringstillstånd (termen utskänkningstillstånd som används i det remitterade materialet återfinns inte i Alkohollagen (1994:1738 uppdaterad t.o.m. 2004:1045) och tillsyn bör utövas av Social- och arbetsmarknadsnämnden när det gäller kommunens centrala delar och av respektive
kommundelsnämnd när det gäller ytterområdena.
Utgångspunkten för förslaget är att alkohollagen i första hand är en skyddslagstiftning. Detta innebär enligt förslaget att vid ”intresse- och normkollision mellan å ena sidan näringsfrihet och å den andra skyddet för människors hälsa, bör skyddsaspekterna ta över” (prop. 1994/95:89). Detta är självfallet helt riktigt men speglar inte den helhet vari en enskild kommuns riktlinjer bör ingå.
Serveringstillstånd utgör ofta en viktig förutsättning för att kunna bedriva olika former av verksamheter såsom restauranger, barer, pubar, ställen med olika former av underhållning och dans. Kommunens tillämpning av gällande lag och användande av det utrymme för lokala anpassningar kommer därför att få stor betydelse för utvecklingen av vad vi lite förenklat kan kalla utelivet. Traditionellt har vi i Sverige i allmänhet och inte minst i Södertälje kommun valt en restriktiv linje som haft en begränsande effekt när det gäller utvecklingen av utelivet. En viss förändring har skett under ett antal år vilket haft både positiva och negativa effekter. I mer allmänna termer har det ökande antalet serveringsställen (verksamheter med serveringstillstånd) varit mycket positivt även om det också medför vissa olägenheter – ur allmän synpunkt kanske främst ordningsstörande sådana och ur mer individuell synpunkt en ökande alkoholkonsumtion.
Man skulle kunna uttrycka denna utveckling så att en viss anpassning skett vad avser serveringsställen som motsvarar de förändringar
som skett på det alkoholpolitiska området när det gäller införsel till landet av sådana drycker. Som framgått av såväl försäljningsstatistik
från Systembolaget som av pågående utredning krävs nu ytterligare förändringar också vad gäller prisnivåerna för att kunna behålla monopolet på detaljhandel. På motsvarande sätt är det nu rimligt att också använda de möjligheter som faktiskt finns med gällande lagstiftning och snarare underlätta för fler att kunna få serveringstillstånd i syfte att öka
attraktionskraften i utelivet i kommunen genom ett ökat utbud. Det saknas t.ex. flera dansställen för de yngre (18 – 23 år) kategorierna, det saknas ställen med levande musik
av olika slag – Södertälje borde som en gammal bluesstad bl.a. ha en riktig bluesklubb.
I stället för att såsom föreslås slentrianmässigt använda begränsningar i möjligheterna att få
serveringstillstånd bör kommunen satsa mycket mer på att genom tillsyn se till att de regler som gäller efterlevs. I alkohollagen 6 kap. 2 § sägs att ”Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.” Det är inte alls ovanligt att se att påtagligt berusade personer fortsatt serveras på många av serveringsställena i kommunen. Här finns det anledning att tillsammans med näringsidkare utforma en praxis som kan bli en
del i en bättre alkoholkultur. Detta skulle sannolikt på lite sikt också reducera ordningsproblem som ofta uppträder i samband med stängning.
Alkohollagen har ett slags minimiregel när det gäller tider inom vilken ett serveringstillstånd får användas (kl. 11.00 till
01.00). det står tillståndsmyndigheten dvs. kommunen fritt att utöka dessa tider. Det skulle väsentligt bidra till både ökad attraktionskraft för utelivet i Södertälje (som ju konkurrerar t.ex. med Stockholm) och samtidigt bidra till mindre koncentration av lite för överförfriskade ungdomar kl. 01.00 på stan om man gav möjlighet att ha öppet längre. Tillåts t.ex. 05.00 så kommer många att söka sig hemåt tidigare alternativt inte stoja på stan eller besöka illegala klubbar.
Ansökningshandlingar
Det finns i alkohollagen bestämmelser om att serveringstillstånd förutsätter matservering (och för detta godkänd lokal). Däremot anges inte i lagen någon bestämmelsevad gäller förhållandet mellan mat- och alkoholförsäljning vad avser omsättning. I Sverige gäller ju lag och inte förarbeten. Det finns såvitt kunnat utrönas inte heller någon myndighet som i förordningsform kan reglera detta. I 8 kap. § 1 anges att ”Statens folkhälsoinstitut…. kan meddela allmänna råd till vägledning för tillämpningen av lagen”. Det är därför inte nödvändigt att kräva
– som föreslås – en 1-årig budgetplan. Det som skall prövas är om det finns kök och ett i förhållande till omständigheterna lämpligt antal
sittplatser. Detta bör i riktlinjerna tolkas så att verksamheter vars huvudsakliga utbud är t.ex. dans med kanske begränsat öppethållande före kl. 21.00 bara behöver ha ett mycket begränsat antal sittplatser och att det tydligt framgår att inga särskilda krav då ställs på matserveringens omfattning.
Avsnittet avslutas med en formulering om att ”för vissa ansökningskategorier kan ett urval…”. Det bör naturligtvis i riktlinjer klart framgå för vilka kategorier detta gäller och exakt vilka uppgifter som krävs för dessa.
Alkoholpolitiska olägenheter
I detta avsnitt hänvisas till 7 kap § 9 men i dess gamla lydelse. Denna paragraf ändrades den 1 januari 2005 och lyder nu Om serveringen kan befaras medföra olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa, får serveringstillstånd vägras även om kraven i 7 och 8 §§ är uppfyllda. Det är alltså inte längre olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt utan i fråga om ordning och nykterhet. Att alla serveringstillstånd i någon mening kommer att leda till onykterhet torde väl vara ofrånkomligt. Det är i allmänhet när denna onykterhet blir för stor och när alltför många sådana mindre nyktra personer vistas på för liten yta som ordningsproblemen uppstår. Genom den tidigare föreslagna utökningen av tiden för serveringstillstånden vilket möjliggör olika stängningstider minskar dessa problem utanför serveringsställena.
Rubriken på detta stycke bör sålunda ändras och några av punkterna strykas/ändras. Det gäller t.ex. där det
refereras till överetablering. Frågan är också om lagens nuvarande lydelse ger utrymme för inskränkningen när det gäller slutna sällskaps åsikter. Det
vore också intressant att pröva om det – som förekommer i en del andra länder – skulle vara möjligt att bedriva servering av alkoholhaltiga drycker i lokaler där det också vistas personer som inte får serveras. Ett mer åldersintegrerat uteliv skulle då kunna uppnås vilket skulle ge en del sociala kvaliteter (16 -17-åringarna skulle kunna gå in istället för att hänga runt på stan).
Remissförfarandet
Det framstår som lite egendomligt att det sammanställda ärendet skall remitteras till flera myndigheter från vilket den sökande redan inhämtat intyg/yttranden. Här borde handläggningen kunna effektiviseras, antingen genom att de intyg den sökande skall bilägga sin ansökan också innehåller myndighetens synpunkter som nu avses inhämtas genom remissen eller tvärtom genom att den sökande inte behöver inhämta dessa intyg.
För vissa ansökningskategorier kan enligt förslaget ett förenklat remissförfarande tillämpas. Det bör av riktlinjerna
framgå entydigt vilka dessa kategorier är liksom hur det förenklade remissförfarandet skall gå till t.ex. vad avser vilka myndigheter som då skall besvara remissen.
Serveringstider
Som framgått tidigare bör serveringstiden utsträckas till att vara mellan kl. 11.00 och 05.00. Serveringstiden skall kunna begränsas till någon tid mellan 01.00 och 05.00 med hänsyn till serveringsställets belägenhet dvs. i förhållande till de störningar som kan uppstå för boende.
Ändring av beviljat tillstånd
Även här bör formuleringarna anpassas till lagtexten. Det är när serveringen inte sker med återhållsamhet och föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet som kommunen har möjlighet att agera.
Föreläggande om ordningsvakter
Det har inte gått att härleda på vilken paragraf i alkohollagen den föreslagna riktlinjen är baserad.
Olika kategorier av serveringstillstånd för företag m.fl
Beskrivningarna av respektive tillståndskategori bör anpassas till de synpunkter och förslag som anförts ovan. Därutöver
bör begränsningarna vad avser antal tillfälliga tillstånd inte knytas till lokal utan till respektive förening/arrangör. Det är ju helt absurt att förening nr 11 som vill hyra en lokal där 10 andra haft tillfälliga tillstånd då vägras sådant. Det bör också vara möjligt för ett slutet sällskap/förening att få tillfälligt tillstånd i lokal i vilken det annars bedrivs verksamhet med serveringstillstånd (alltså hyra en restaurang för sitt eget arrangemang).
Skolor skall inte betala skadestånd
Mobbad kan få skadestånd
– Elever som blir kallade vid könsord eller som mobbas på grund av sexuell läggning ska kunna få skadestånd av skolan. För första gången får skoleleverna en egen lag mot diskriminering och kränkningar. En rättssäker skolmiljö är målet, enligt skolministern.
Skolminister Ibrahim Baylan vill skapa en rättsäker skola. Det är mycket bra. Ibrahim Baylan har dock helt fel när han vill använda lag om skadestånd som metod. Det finns ingen som helst rimlighet i att skolans budget skall belastas för att rektorer och lärare inte skött sina respektive uppdrag. Det är de vuxna på en skola som måste ta ansvar för att ingen mobbas respektive ingen diskrimineras. Om rektorer och lärare i praktiken kan undkomma detta ansvar genom att skolan betalar skadestånd till drabbade så får det effekten att övriga elever drabbas genom att skolans budget därmed krymper. Redan relativt modesta skadestånd kommar att drabba eleverna hårt genom minskad tillgång till läromedel, sämre skolmat eller vid större summor faktiskt minskat antal vuxna på skolan (färre lärare).
Såvitt jag känner till finns det inga skolor eller kommuner som har några buffertar för att betala skadestånd. Alla medel som en kommun förfogar över är skattemedel – dvs pengar som varje skatteskyldig kommunmedborgare bidragit med. När kommunen/skolan inte fullgör sina skyldigheter så är det ju fullständigt orimligt att dessa skattemedel skall reduceras genom att kommunen tvingas betala skadestånd. Medborgarna är ju inte i position att förhindra det som orsakar skadeståndsskyldigheten.
Den enda framkomliga vägen jag kan se när det gäller att öka rättssäkerheten är att öka tjänstemannaansvaret dvs göra rektorer och lärare skyldiga att förhindra såväl mobbning som diskriminering. Om de inte fullgör detta måste de personligen göras ansvariga, i första hand genom att kommunen ges möjlighet att omplacera eller vidta andra former av sanktioner. Om inte kommunen vidtar sådana åtgärder måste ansvaret tas personligen av de politiker som befolkar berörda nämnder.
Det är märkligt att det är så lätt att presentera förslag som innebär ekonomisk kompensation till enskilda när det offentliga inte levererar. Jag har tagit upp denna fråga tidigare i samband med ersättningar för försenade tåg m.m. Det är enligt min mening en helt orimlig linje som nu blivit allt vanligare. Det offentliga är ingen biltillverkare som det ju vore rimligt att ställa sådana krav på. Det offentliga skall kontrolleras på två sätt – genom val dvs genom medborgarnas rätt att välja bättre förvaltare av det gemensamma och genom att såväl politiker som tjänstemän inom det offentliga görs ansvariga för de beslut de tar (eller inte tar).
Homosexuellas rättigheter versus heterosexuallas
Lesbiska stoppas på skolbal – Festgeneralen: Två klänningar skulle se konstigt ut
Det lesbiska paret Sannah Kvist och Eva Brusman såg fram emot att dansa vals tillsammans i vackra balklänningar.
Men skolans balkommitté krävde att en av dem skulle bära frack – annars var de inte välkomna.
Efter viss diskussion fick tydligen flickorna lov att delta i balen och dansa iförda klänningar båda två – festgeneralen ändrade sig. Frågan har ändå anmälts till Homo som enligt samma artikel anser att de båda flickorna diskriminerats. I någon mån måste man naturligtvis hålla med om detta. Frågan är dock inte oproblematisk och jag har länge funderat över var gränserna går.
När det gäller vissa former av diskriminering finns det allmän accept i vårt land också i form av lagstöd. Det gäller t.ex. åldersgräns för sådant som att ta körkort, alkoholkonsumtion, inköp av tobaksvaror m.m. Här accepteras utan större problem en systematisk åldersdiskriminering. I princip accepteras samma åldersdiskriminering fast med andra gränser fullt ut inom krogvärlden där ägarna kan sätta godtyckliga åldersgränser. Jag har själv blivit tvungen att lämna en pub före kl. 20.00 då jag hade min 15-årige son i sällskap – och då var detta ett undantag!
Tills helt nyligen var det bara ofrivilligt barnlösa som kunde få provrörsbefruktning. Häromveckan utvidgades denna rätt till att också omfatta kvinnor som lever i lesbiska förhållanden. Kanske kan man hävda att dessa också är ofriviligt barnlösa? Hur är det då med homosexuella män? Och hur skall vi kunna se till att inte dessa män diskrimineras dvs förvägras “rätten” till barn där åtminstone ena parten är biologisk förälder?
Att homosexuella skall få leva fritt i parförhållanden är självklart. Att de då skall kunna ingå äktenskap är förstås lika självklart (eftersom vi nu har en lagstiftning som i någon mening gynnar äktenskap framför partnerskap). Varför de skall ha möjlighet att ingå äktenskap i kyrkor som av tradition och eller övertygelse inte accepterar homosexuella äktenskap övergår dock min fattningsförmåga. Själv är jag inte medlem i någon kyrka – skulle aldrig falla mig in att kräva att en präst skulle viga mig.
Det finns mycket i vårt samhälle som är präglat av vår historia när det gäller förhållandena mellan könen. Ett sådant exempel är vårt förhållande till nakenhet. I alla sammanhang där vi kan behöva ta av oss kläderna anses det självklart att skilja könen åt dvs det finns omklädningsrumm för män respektive kvinnor. Detta tillämpar vi konsekvent redan från barnsben så snart telningarna kan klä om sig själva. På traditionellt enkönade arbetsplatser kräver vi numera “självklart” att det skall finnas separata omklädningsrum, dubbla bastuanläggningar (på t.ex. brandstationer) m.m. Såvitt jag förstår kan detta bara förklaras utifrån sexualiteten och här är förstås heterosexualiteten norm dvs vi vet att vi kan bli sexuellt attraherade av nakna kroppar av motsatt kön. Därför har vi traditionellt separerat könen och anser det kränkande för t.ex. de nakna kvinnorna om en man skulle tränga sig in hos dem.
Som heterosexuell man kan jag således inte klä om i kvinnornas omklädningsrum på t.ex. ett badhus. Som homosexuell man förväntas jag klä om i männens omklädningsrum. Vem diskrimineras:-) och vems integritet kränks?
Socialdemokrat – inte populist
Erik Svansbo tycker att jag har en del att förklara. Det tycker egentligen inte jag. Den 1 maj 2004 skrev jag:
Under kongressen spelade några ungdomar floskelbingo. Tyvärr hade de nog inte riktigt förstått vad en floskel är. Två sådana som var rätt vanligt förekommande var nämligen Jag är feminist och Jag är för mångfald. I det förra fallet är ju floskelstämpel solklar – alla (med några få undantag) använder epitetet såväl inom som utom partiet utan att det egentligen går att fastställa vad det betyder. Själv anser jag att alla människor har lika värde, skall ha lika inflytande, att alla skall ha samma möjligheter och rättigheter. Jag kallar mig inte feminist utan socialdemokrat!!
Att begreppet feminism är en floskel tycker jag bekräftas så gott som dagligen. Politiker, partier och andra använder ordet oaktat grundläggande skillnader i åsikter dem emellan. Det används som epitet – ett i den mediala världen nästan nödvändigt sådant – utan egentlig referens till något substansiellt. I synnerhet för män tycks det ha blivit viktigt. Jag kallar sådant populism. Som sådan är den dessutom missriktad då det bara är en mindre del av befolkningen som attraheras (tror jag).
Det ges också en överordnad betydelse och det är kanske det allvarligaste ur ett vänsterperspektiv. Vårt samhälle präglas fortfarande av de klassiska motsättningarna mellan arbete och kapital – trots det kan både socialdemokrater, vänsterpartister och andra som räknar sig till vänstern överordna såväl feminsismen som ekologin dessa grundläggande motsättningar.
För mig är det självklart att alla människor har lika värde. Det betyder att det inte får vara någon skillnad i hur människor behandlas oaktat deras kön, etnicitet,social bakgrund etc., etc. För mig är det lika självklart att alla skall ha lika inflytande. Det betyder att alla skall ha lika rösträtt (makro) liksom vara likställda när det gäller t.ex. beslutsfattande i familjen (mikro). Det senare betyder också att de, dvs. både kvinnor och män, skall ges så stor beslutanderätt vad gäller deras egna förhållanden som det överhuvudtaget är möjligt (jmf engelskans empower). Det var ju ett av skälen till att vi socialdemokrater drivit fram allmänt tillgänglig utbildning. Nu när alla har minst 9 års skolgång och många betydligt mer är det dags att “skörda” dvs minska alla typer av regleringar som begränsar den enskildes rätt att besluta om sina egna förhållanden. Därav följer att jag t.ex. är emot ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen.
Konungen pålspetsar skånska motståndsmän
Konungen pålspetsar skåningar
Pålspetsning var det bestialiska öde som kungen framtagit särskilt för
skåneländska motståndsmän och inte tillämpade någon annanstans i
Sveriges erövrade länder. Läs mer snaskiga detaljer nedan.
Stortorget, Malmös största och mest centrala torg, behärskas av en ryttarstaty.
Den föreställer Carl X Gustavoch står på en väldig sockel mitt på den
stora kvadratiska plats där vi finner bland annat Rådhuset, Residenset, S:t Petrikyrkan
(från början av 1300-talet) och tingsrätten. Ryttarens blick riktas överlägset mot
väster, ut mot Öresund, på vars andra sida vi finner Danmark, landet
som den svenska militärmakten tvingade att avstå Skåne.
Statyn restes 1896 under nationalromantikens era i samband med Nordiska
industri- och slöjdutställningen. I Danmark förfärades man över att det
restes ett äreminne över den man som bringade så mycken olycka över
bägge sidor av sundet. De, danskar såväl som svenskar, som tyckte det
var märkligt och smaklöst att en erövrad provins reste staty över dess
brutala betvingare fick av Skånska Dagbladet veta att de “..alldeles ogrundadt sökt
framställa monumentet såsom en yttring för svensk chauvinism ..”
Statyn minner i vissa avseenden om kärnkraftverken i Barsebäck som på
ett liknande hotfullt sätt blickar ut mot den danska huvudstaden
Köpenhamn. Detta hån, denna styrkeuppvisning och maktfullkomlighet,
denna hänsynslösa och nonchalanta arrogans mot “broderfolket”, som det
av många danskar upplevda dödliga atomhotet innanför dess betongväggar
utgör, har i decennier varit ett hinder för positiva kontakter mellan
Sverige och Danmark.
Ända sedan Gustav Vasa efter förhandlingarna 1524 känt sig
lurad av de smarta danskarna verkar det ha funnits ett starkt hat och
en revanschlusta i den svenska administrationen. I fredsfördraget
mellan Danmark och Sverige i Roskilde den 26 februari 1658,
garanteras Skånelands folk att “blifva vidh deres vanlige rätt,
lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade”.
Som ett exempel på Skånes multikulturella särart så erkändes på den
tiden fyra språk i detta nutida svenska landskap: skånska, tyska,
danska och svenska. Men redan i mars 1658 bryter svenskarna mot
fredstraktatens fri- och rättigheter för människorna i Skåneland. Man
beslutar att försvenska Skåne och förinta Danmark. Kungen skriver i
dagböcker om långtgående planer på att deportera hela Skånes befolkning
till Baltikum. Så blev det nu inte, även om all skånsk adel
tvångsflyttades norrut och de som flydde till Danmark dömdes till dödes
och många var de skåningar som försvann i öster på tvångskommendering
och “di svenske” under denna tid dödade uppemot hälften av Skånes
manliga befolkning. Det är alltså frågan om en etnisk och kulturell
rensning av väldiga mått.
Den gamla avrättningsplatsen Stortorget passar på åtminstone ett sätt
bra för denne kung eftersom det minner om vad Artur Lundkvist berättar om i romanen “Snapphanens liv och död”,
nämligen hur man spetsar skånska motståndsmän på påle:
“Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans
fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med
musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma
hängande ner mot knäna. En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass,
med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts
i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.
Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken
vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom
hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan
och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta
stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen
eller komma ut igen genom huden.
Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen,
men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan
som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande
mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men
han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt
blir mörker.
Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen,hans fötter är
fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest
uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande
att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande
eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp,
han har munnen full av blod.”
Snaskigt vad?
Några källor:
Ockuperat land
Karl X Gustavs staty i Malmö
Dagens fråga:
Vad heter hästen?
Svara här.
Läs även Skånsk historia Del 1 om Gustav Vasa i Malmö.
PS Jag är ingen lokalpatriot – om jag bott i Norrland hade
jag antagligen skrivit ett inlägg om denna landsdel.
PPS Alla svenska knugar har stavat Carl med ‘C’ (i den mån de kunnat
stava öht). Det är när modet växlat som andra har valt ‘Karl’. Så
‘kalle dussin’ heter egentligen Carl XII, minsann 🙂
Fallos, lingam, kuk
Ännu en underbart vacker dag med sprakande skönhet och skimrande kärlekstecken i skyn. Det är så vackert att jag ser skönhet även i dyn i parkernas dammar, i hyn på bedagade damer och i pormaskprickarna i fyllonas hudveck. Stål-CosmoBob cyklar strålande och stånkande som ett lokomotiv med rytmiskt pumpande pedaler förbi tekniska muséet och FN’s marina högskola ner mot havet.
Jag passerar på avstånd Turning Torso och stannar till och knäpper av en bild. Se! Turning torso ja, denna fantastiska byggnad som kostar bostadsspararna inom HSB någon miljard står ännu ofärdig men den har nu nått den avsedda höjden.
Vad tycker du om bygget?
Jag blir ganska upprymd och fascinerad av mänsklighetens underbara fantasi. Oavsett om bygget kallas för “symbol för en Fallos” (vilket freudianskt indoktrinerade fisolofer med ett nedvärderande tonfall tenderar att proklamera) eller kallas för “Lingam” (vilket vediskt underkunniga antropologer mässar) så är det ändå en Kuk som står där och säger att: “När jag står så är jag i min ägares centrum. Sen kan alla andra fittor säga vad fan dom vill!”
Bidrag från signaturen CosmoBob
Skattepengar -vems är dom?
Sedan några år får resenärer med lokaltrafiken i Stockholm ersättning om de blir försenade pga att tågen inte går, förseningar m.m. Nyligen föreslog borgerliga företrädare i Stockholm att också föräldrar vars barn inte kan beredas plats i barnomsorg i tid skulle få ersättning. Det är ganska förunderligt hur lättvindigt liknande populistiska förslag lanserar och också accepteras. Om en kommun har svårigheter att bygga ut barnomsorgen i takt med efterfrågan beror det väl antagligen på 1) bristande planering och/eller 2) bristande resurser. Vad innebär då ett krav på ersättning när barnen inte får en plats? Gäller det senare av de två alternativen blir det ännu svårare för kommunen att få fram resurser till utbyggnaden. Gäller det förra drabbas kommunens ekonomi negativt men inte de ansvariga för den dåliga planeringen.
Vilka drabbas av dålig kommunal ekonomi – knappast tjänstemän som har att förse politiker med underlag – prognoser, beslutsförslag etc. Politiker kan vi medborgare lyckligtvis rösta bort om vi anser att de inte sköter sitt uppdrag även om rådande praxis när det gäller partilistor vid valen gör det lite komplicerat – vi får oftast välja att rösta bort parti snarare än person eftersom det bara är en mycket liten klick i respektive parti som i praktiken kontrollerar listorna. När tjänstemän inte gör sitt jobb utkrävs sällan ansvar i vårt land. I England har Blairs (som man i övrigt kan ha en hel del åsikter om) reformer på skolområdet fokuserat resultatförbättring samtidigt som omfattande stödresurser tagits fram. Om t.ex. rektorer ändå inte förmår leda förbättringsarbetet hålls de ansvariga för detta (lite extremt förekommer numera tydligen att hela skolor kan läggas ner) och kan bli av med jobbet.
När det gäller områden som är mer marknadsorienterade, drivs med vinstintresse, är det betydligt rimligare att ha olika former av ersättningar när en vara/tjänst inte levereras. Samtidigt måste man ha klart för sig att sådana företag självfallet kommer att ta ut de ökade kostnaderna via högre priser. Det är Vattenfalls kunder som nu betalar 1000 kr per dygn till de andra kunder som drabbats av långvariga strömavbrott (påverkas statens utdelning från vattenfall får vi alla betala). Det finns all anledning att fundera över detta. Inom andra områden hanteras avbrottsersättningar och motsvarande genom att den enskilde kunden försäkrar sig (en form av kollektivt delad risk). Graden av skydd blir då en fråga om den enskildes val och kostnaden (och ersättningen) rimligt förutsägbar.
Det är inte nya former av ersättning vid utebliven leverans av offentligt producerade tjänster vi behöver utan effektivare metoder att utkräva ansvar oavsett om det är politiker eller tjänstemän som felat.
Seminarium/konferens med Michael Fullan
Onsdag till fredag tillbringade jag i London. Förutom att spendera en del tid på Bett – den största utbildningsmässan i Europa tror jag – ägnade jag mig åt ett dagslångt möte med Policy and Innovation Committee (ett rådgivande organ inom det europeiska skoldatanätet) och ett seminarium med Michael Fullan. Det senare var mycket intressant och det finns anledning att sprida lite information om Michael Fullans teser när det gäller att leda förändrings/förbättringsarbete.
Fullan koncentrerade sig på ledarskapsfrågor och på systemnivå och identifierar inom utbildningsområdet tre sådana: lokalt, regional/distrikt och nationellt. Översatt till svenska förhållanden blir det skolnivå, kommunnivå och statlig nivå (departement och myndigheter). Han identifierar sedan ett antal (8) faktorer/drivkrafter baserat på aktuell forskning (enligt presentationen måste Fullan betraktas som en absolut ledande forskare inom området). Dessa drivkrafter beskriver Fullan – här i min rätt fria översättning:
-
Moraliskt syfte
Detta beskrivs som en process att engagera alla berörda i ett moraliskt mål som kan uttryckas som att förbättra samhället genom att förbättra utbildningen. Fullan refererar t.ex. till den brittiska reformen (som han utvärderat) som startade 1997 och som satte som mål att väsentligt höja läskunnigheten och de matematiska färdigheterna hos alla elever för att förbättra deras möjligheter. -
Kapacitetsbyggande
Denna drivkraft beskriver Fullan som ett kollektivt skapande av de resurser som krävs för förändring – sådant som ny kunskap, förmåga m.m. Till denna hör också att bygga kapacitet på t.ex. myndighetsnivå för att kunna stödja med fortbildning, konsultativa insatser m.m. -
Förståelse för förändringsprocessen
Det här beskriver Fullan som en rätt komplex drivkraft som bl.a. består av att inse att strategi inte är detsamma som att strategisera och att innovation inte är detsamma som att innovatisera. Det är inte nog att skapa en strategi utan strateger måste se strategin som en interaktiv process (där det sker en interaktion mellan tanke och handling). Man måste också förstå den platå som enligt Fullan intråder i en förändringsprocess för att kunna förbereda sig på att det kommer perioder särskilt i början av implementationsprocessen då saker och ting inte går helt “enligt plan” och att detta är en del av själva lärandeprocessen. -
Utveckla kultur för lärande
Skapandet av en kultur för lärande involverar utvecklandet av lärande “communities” på alla nivåer och att skapa förutsättningar för lärande (kanske erfarenhetsutbyte) mellan skolor, kommuner etc. Det senare kallar Fullan lateral capacity-buildning. -
Kulturer för utveckling
Med detta menar Fullan en kultur som ger kollektiv förmåga att bedriva kontinuerlig uppföljning/utvärdering för lärandet – alltså inte bara av lärandet – länkat till strategierna för förbättring. Han refererar till den nyligen utvecklade “Assessment for Learning” som består av a. samlande av data om elevernas lärande med b. detaljerad analys och c. utvecklande av aktionsplaner baserat på a och b samt d. förmåga att artikulera och diskutera prestationerna med föräldrar och externa grupper. -
Fokusering på ledarskap för förändring
Ledarskap måste spridas i organisationen och Fullan refererar Collins (2002) som betonar vikten av ett ledarskap som “builds enduring greatness” hellre än att fokusera på kortsiktiga resultat. Framgångsrikt ledarskap beskrivs som att istället för egen framgång fostra framgång i andra. Även om ledare måste fatta beslut är det mycket viktigare att de skapar beslutskapacitet hos andra – särskilt i större organisationer. -
Skapa sammanhang (coherence)
Fullan beskrev detta som att se hur den saker och ting hänger ihop, se linjen särskilt när förändringsprocessen löper amok och man får fragmentering. -
Odla tre-nivåsutveckling
Det handlar inte bara om att utveckla individer utan också om att utveckla organisationen på alla de tre nivåerna. Enligt Fullan går det inte att förvänta sig att bara men utvecklar tilräckligt många individer så kommer systemet (organisationen) att ändra sig av sig självt. Systemet måste ändras parallellt så att individer och system utvecklas simultant.
I sin bok Leading in a culture of change citerar Fullan Gaynor som i sin tur citerade Gaius Petronious som för 2000 år sedan sa “We trained hard…but seemed every time we were beginning to form into teams we were reorganized. I was to learn later in life that we tend to meet any situation by reorganizing, and what a wonderful method it can be for creating the illusion of progress while producing confusion, inefficiency and demoralization”. Man kan inte låta bli att undra om och i så fall vad vi lärt sedan dess!
Skäl för att lämna utbildningsnämnden
När jag den 15 december förra året valde att lämna utbildningsnämnden med omedelbar verkan redogjorde jag för mina motiv i ett dokument (bifogas) jag skickade till arbetarekommunens ordförande Cinnika Beiming, båda våra socialdemokratiska kommunalråd Anders Lago och Susanne Bergström liksom till kommunalrådssekreterarna och mina (fd) kamrater i utbildningsnämnden. Självklart förväntade jag mig någon slags reaktion men den har totalt uteblivit. Tvärtom så har inte min avsägelse meddelats utbildningsnämndens sekreterare vilket gjort att jag fortsatt kallats till sammanträden, jag får fortfarande kallelser till gruppmöten och arbetarekommunen har inte informerats dvs frågan om att ersätta mig har inte aviserats trots att ett medlemsmöte är utlyst till den 27:e januari.
Tsunamin
Naturkatastrofer av tsunami-typ, som den i Asien under julhelgen, hör dessbättre till ovanligheterna. Tsunamin utmärker sig som katastrof betraktad främst av att den åstadkommer stor materiell skada och i detta fall också omfattande förluster av människoliv under mycket kort tid. Genom att detta drabbade områden med många turister – inte minst svenska – blev den också en påtaglig angelägenhet för oss alla. Det har varit glädjande att iakta det engagemang som kommit till uttryck.
En del funderingar har väckts med anledning av katastrofen:
-
Man kan inte låta bli att undra hur mycket resurser världens samlade medier lagt ner på “bevakning”. Alla större medier verkar ha haft behov av att skicka egen personal – vad har det kostat? Bevakningen har också präglats av en närmast tvångsmässig upprepning – de flesta medier har kört samma nyheter/bilder om och om igen. Jag har ingen förståelse för detta som särskilt präglat TV-mediet. Det är också intressant att studera hur länge den nu rådande nyhetsvärderingen kommer att bestå
-
Det är lätt att förstå de drabbades irritation och ilska över vad de uppfattat som tillkortakommanden när det gäller svenska myndigheters agerande. Det är samtidigt lika lätt att förstå den tafatthet med vilken samma myndighters agerande i viss mån präglats – detta är en katastrofsituation som just karaktäriseras av det oväntade. Det är inte rimligt att kräva vare sig att vi skall ha en färdig organisation för denna typ av händelser eller att allt skall bli rätt och gå tillräckligt fort. Däremot är det med stor förundran jag erfor att vår utrikesminister måste åka till Thailand för att bilda sig en uppfattning – varför?
-
Vissa debattörer verkar helt tappa fattningen. Christina Doctare skrev t.ex. häromdagen i SvD en drapa så fylld med galla att den närmast stank. Hon lyckades koppla samman katastrofen och hanteringen av densamma med en beskrivning av det svenska samhällets totala sammanbrott – pinsamt. Idag meddelar Nils Elvander att han, en ateist, återinträder i kyrkan. Skälet till detta tycks vara någon förvirrad önskan att stärka kyrkans själavårdande förmåga. Det är självfallet bra att kyrkor och samfund kan erbjuda sådan hjälp men det egentliga problemet utgörs ju av att det inte finns motsvarande kapacitet för alla dem som inte känner att kyrkan/religösa företrädare är det rätta för dem. “Vi ska bygga upp en kyrka åt oss som inga gudar har” sjöng Rolf Wikström på Magaza Stomp 1981 – en mycket tankvärd text.
Signaturen PJ, ledarskribent, har utnyttjat katastrofen för att starta en kampanj för att göra slopandet av gåvo- och arvsskatten retroaktivt. Snacka om att göra inrikespolitk av mänskliga lidanden.
-
Andra vill tillsätta kommissioner, bilda nya myndigheter etc. Gärna med namnkunniga företrädare i form av till exempel f.d. politiker. Kanske vore det bättre att se till att våra redan befintliga organ – myndigheter och motsvarande – ges i uppdrag att utföra sina uppgifter i vilket bland annat rimligen bör ingå att komma med förslag till förbättringar.
-
Självfallet har jag försökt finnas till för dem i min närhet som drabbats. Jag har också skänkt pengar – direkt till Läkare utan gränser (bankgiro 900-60 32) då de var först på plats i Aceh, det område som verkar hårdast drabbat och som dessutom tillhör Indonesien vars förmåga och vilja att bistå innevånarna i Aceh kan ifrågasättas. Tyvärr har Läkare utan gränser stängt möjligheten att rikta bidrag dit (eller ens direkt til Asien). Om någon vet hur man kan skicka pengar direkt till Röda Halvmånen som har verksamhet där tar jag tacksamt emot info om det.
Senaste kommentarerna