Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Per Tegel anklagar mig för häpnadsväckande okunskap
Nedanstående artikel är mitt svar till Per Tegel som den 31/1 besvarade min artikel med rubriken Sprittillstånd och krogliv i Södertälje. LT vägrade ta in svaret i den form (de angav omfattningen som skäl) det har. Jag publicerar dock detta svar i sin helhet här och kommer att försöka få in en omarbetad version i LT. OBS – publicerades den 13 februari i LT i den kortare versionen som finns som kommentar här nedan.
Per Tegel anklagar mig i en debattartikel (LT 31/1) för ”en häpnadsväckande okunskap i det regelverk som regler bland annat alkoholutskänkning”. Ett sätt att föra debatt som jag inte avser att kommentera. Jag delar dock Per Tegels uppfattning att det ligger i allas vårt intresse krognäringen sköts på ett sätt som följer lagen. Min debattartikel avsåg att diskutera både huruvida handläggare och beslutsfattare i alla avseende följer relevanta lagar eller tolkar dem ”rätt” och förstås att diskutera dessa, dvs. lagarna, vilket väl även en polis måste tillåta politiker (och andra att göra) utan att för den skull betrakta dem som okunniga. Jag försökte diskutera dessa frågor med utgångspunkt i ett konkret fall som berör rätt många av de lite yngre i kommunen som gillar att ”hänga” ute på helgerna.
Det finns ändå ett antal punkter i Per Tegels artikel som förtjänar att uppmärksammas. Utgångspunkten för dessa kommentarer är de frågor som min ursprungliga artikel avsåg att diskutera t.ex. att politiker i Södertälje ansvariga för just hanteringen av tillstånd anlägger konkurrensaspekter på dessa frågor. Jag har inte hävdat att denna fråga ingår i de vanliga utredningarna som föregår beslut om serveringstillstånd utan hämtat dessa uppgifter från artiklar i LT, och för att kontrollera riktigheten, genom direkt kommunikation med berörd politiker.
I ett avseende berör denna fråga också en del av Per Tegels artikel. Han hävdar nämligen att ”det är helt rimligt att samhället ställer samma krav på alla som önskar bedriva denna typ av verksamhet. Det står var och en fritt att välja hur vi ska svara för vår försörjning.” med avgränsningen vad som är lagligt. Uppfattningen kan synas okontroversiell men oroar mycket när den närmare analyseras. För många i vårt land är just valet av försörjning inte ett fritt val. Alldeles för många har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden (som anställda) på grund av fel namn/fel utseende/fel ursprung. För att dessa skall kunna skapa en egen försörjningsmöjlighet utgör eget företag ofta den enda möjligheten. Om vi då har generella regler som ställer krav som dessa medborgare inte rimligen kan möta t.ex. på erfarenhet och finansiering så kommer sådana krav (som är ”lika för alla”) att verka systematiskt diskriminerande. Jämför med fysiska krav som innebär att få om några kvinnor kan/har kunnat bli brandmän. Detta borde också en polis vara medveten om. Att denna typ av integrationsproblematik är särskilt aktuell i Södertälje torde vara uppenbart för de flesta.
Att de utredningar som görs inför beslut om serveringstillstånd måste utgå från gällande regelverk är självklart. Regelverket tillåter dock ett antal bedömningar av subjektiv natur till vilket t.ex. polismyndighetens yttrande hör. I det speciella fallet (som Per Tegel förstås inte kommenterar!) har polismyndigheten yttrat sig negativt dvs. förordat att verksamheten på Avenyn inte skall få fortsätta i samband med ett ägarbyte. I yttrandet konstaterar myndigheten att ingen enskild krögare ”kan eller skall åläggas att försöka påverka” situationen på Marenplan. Därefter för man ett resonemag om säkerhetsaspekter i anslutning till polisinsatser på Marenplan med visst fokus på placeringen av Avenyns entré (och McDonalds uteservering som numera är stängd från kl. 24.00) för att sedan föreslå att Avenyns verksamhet bör upphöra.
Till yttrandet hör statistik avseende utvecklingen av den ”krog- och nöjesrelaterade våldsbrottsligheten”. Av den statistiken framgår att ett mycket framgångsrikt arbete uppenbarligen bedrivits tillsammans med krogägarna i Södertälje även om den också visar att en hel de återstår att göra. Just Avenyn uppvisar klart positiva siffror – där har sådan brottslighet, enligt statistiken, under perioden 1999 – 2003 minskat med nästan 50 %. När det gäller våld mot ordningsvakt, hot eller förgripelse mot tjänsteman är minskningen ännu större. Situationen utanför på Marenplan har också förbättrats, dock inte lika mycket. Då föreslår samma polismyndighet att verksamheten skall upphöra!!!
Det som vore av intresse att få polismyndighetens uppgifter om är vilka insatser man mera konkret utför på och i anslutning till Marenplan under de tider då denna attraherar större antal besökare (varav inte alla kommer från just Avenyn – planen är lite av ett nattligt vardagsrum i Södertälje om än ett stökigt sådant). Hur många poliser är i tjänst och ute runt detta område t.ex. runt krogarnas stängningstid? Hur ser överhuvudtaget polisens insatser ut med att arbeta förebyggande genom hög grad av synlighet under kvällar/nätter i Södertälje? Ryktet förtäljer att det är mindre än en handfull poliser i yttre tjänst vid dessa tider.
I min förra artikel kritiserar jag regeln som säger att mat måste utgöra en väsentlig del av en krogs omsättning för att serveringstillstånd skall beviljas. Jag exemplifierar det med fallet Avenyn eftersom orimligheten i regel blir så uppenbar när det gäller etablissemang av Avenyns typ. Regeln är ju inte heller absolut. Det som där emot är absolut är kravet på att serveringsstället har ”ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall ha ett med hänsyn till omständigheterna tillräckligt antal sittplatser för gäster.”(Alkohollagen 1994:1728 , 7 kap. §8). Nu finns det förstås praxis (som kan ändras) på hur denna paragraf bör tillämpas men var och en kan se att texten inte ställer krav på att matserveringen skall utgöra en viss andel av omsättningen. Man skulle t.o.m. kunna läsa texten så att det bara krävs ett kök och mat men inga sittplatser om omständigheterna är sådana att ingen äter på stället.
En annan faktor som togs upp i beslutet angående köparnas ev. serveringsstillstånd var finansieringen av köpet. Enligt handlingarna var denna otillräckligt redovisad. Jag hittade inte den bestämmelse i Alkohollagen som kräver detta och har ännu inte gjort det (tar dock tacksamt emot hjälp när det gäller denna min monumentala okunskap). Det finns bestämmelser som reglerar att ”Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han
med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.” (samma Alkohollag, samma kapitel och § 7). Jag har alltid tolkat detta som att man måste vara rimligt laglydig (inte dömd för brott med relevans för saken – skatt, våld m.m.), inte vara försatt i konkurs och inte får ha skulder till det allmänna. Till detta tycks ha lagts redovisning av köpeskillingen – varför?
När det gäller alkohollagens karaktär av skyddslagstiftning så delar jag helt de ambitioner som ligger bakom densamma – här tycks Per Tegel och undertecknad vara ense. Däremot tror jag vi har delade meningar gällande denna lagstiftnings nuvarande utformning. Sedan lagstiftningen utformades – och den har rätt långa anor – så har betydande förändringar skett i samhället. Fram t.o.m. 50-talet fanns det t.ex. rätt allmän accept för motboken (dvs. kraftig inskränkning i den enskildes rätt att konsumera alkoholhaltiga drycker). Något motsvarande torde de flesta inse är omöjligt att införa idag. En period användes lördagsstängda Systembolag som instrument för att främst förhindra alkoholrelaterad kvinnomisshandel. Även detta är historia. Under lång tid har priset används som ett sätt att begränsa konsumtionen. Numera ser vi hur de ökade möjligheterna till köp i andra länder leder till att också det vapnet urholkas och alkoholskatterna har sänkts. När det gäller öppettider och tillståndsgivningen så har också förutsättningarna för dessa förändrats (inga krogar hade öppet till 02.00 där jag bodde när jag var ung). I Södertälje tycks dock den gamla arsenalen av vapen mot alkoholens skadeverkningar (fysiska såväl som sociala) vara de enda aktuella.
För min del innebär den utvecklingen att vi måste få tillstånd en diskussion om hur målsättningen att minska alkoholens skadeverkningar kan uppnås. Enkelt uttryckt kan man säga att restriktionernas tid är förbi. Ytterligare begränsningar vad avser öppettider, rätt att få tillstånd för servering etc. torde/borde inte vara aktuella. En ny politik måste därför utformas som långsiktigt ökar medborgarnas egen kunskap om och deras attityd till alkoholkonsumtion. Dessvärre utgör ju inte alltid äldre vuxna de förebilder man skulle önska men annars vore ju ett ökat utbud av ställen där åldersblandningen var större ett instrument. Det skulle ju kanske också bidra till minskade ordningsproblem runt sådana platser som Marenplan. Under ett besök i Boston för några år sedan besökte jag flera krogar där åldersblandningen var väsentligt högre än på motsvarande ställen i Södertälje. Där kontrollerades åldersgränsen (för att få köpa alkoholhaltiga drycker) inte vid inträdet utan vid baren. Yngre drack sin CocaCola och de äldre sin öl. Såg ut att fungera men jag saknar statistiska uppgifter.
Avslutningsvis vill jag beklaga att Per Tegel liksom eventuellt andra som arbetar med dessa frågor anser sig behöva höja rösten när jag försöker få igång en debatt. Konstruktiv diskussion förs sällan med höjda röster men väl med många perspektiv representerade – polismyndighetsrepresentanter inkluderade!
Min bror
En av mina bröder bor sedan många år i Danmark. Han är musiker och tillträdde nyligen en befattning som konstnärlig ledare för Esbjergs ensamble. Med anledning av det (tror jag) intervjuades han i Søndagsavisen under rubriken Kultur og profit bør ikke blandes sammen http://www.sondagsavisen.dk/cgi-bin/MsmGo.exe?grabid=13&pageid=10362368&query=Erik+og+Karlberg&hiword=ERIKA+ERIKS+ERIKSEN+ERIKSENS+Erik+Karlberg+og+
Steve Ray Vaughan
Försökte hitta lite bättre placering av högtalarna i vardagsrummet och behövde testa ljudet med den nya placeringen. Sätter på en DVD med Steve Ray Vaughan and Doubble Trouble – Live from Austin. Den mannen är/var helt otrolig. Att lyssna på t.ex. Texas Flood med så mycket volym huset (barn och hustru) tål ger en sådan upplevelse, och då är det inte främst mannens helt oöverträffade skicklighet på gitarr som berör, att man känner inte bara fysiska vibrationer utan mer emotionella sådan. En av mina absoluta favoriter när det gäller musik!
Sprittillstånd och krogliv i Södertälje
Södertälje har på senare tid utvecklats till en av landets krogtätaste städer. Det är mycket trevligt och har betytt mycket för att göra staden mera attraktiv – inte minst för ungdomar men förstås också för oss lite äldre. Många av krogarna är ju restauranger och det finns nu ett rätt brett utbud av sådana med olika inriktning. T.o.m. jag som tidigare aldrig kom ens att tänka tanken att åka in till kringelstan för att äta gör det numera någon gång ibland.
Det här leder emellertid till att tillståndsgivande myndigheter (tyvärr del av samma kommun i vilken jag är aktiv politiskt) får problem. Plötsligt blir frågan om nya tillstånd (jag pratar här om tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker vilket brukar vara en överlevnadsfråga för krogar) något som kan diskuteras ur konkurrenssynpunkt! Resonemanget är då att det är risk att nyetablerade restauranger inte skall klara konkurrensen och att därför sådana initiativ bör avrådas (dvs indirekt avstyras). Det är ju naturligtvis inte rimligt att kommunen på det sättet försöker lägga sig i den enskilde restaurangägarens affärsmässiga bedömning – detta måste vara näringsidkarens egen sak att bedöma.
Ett skäl till detta är att näringsverksamhet av detta slag är en av de få som står öppna för många av de mer eller mindre nya innevånarna i vår stad (sådana som inte har traditionellt svenskklingande namn och utseende). Dessvärre diskrimineras sådana ofta på den vanliga arbetsmarknaden varför just olika typer av näringsverksamhet/företagande är vanlig sysselsättning och då naturligtvis ger dessa medborgare möjlighet att försörja sig. Det är ju heller inte sämre att vara egen företagare än att vara anställd!
Ändå finns det säkert ett antal regler också inom detta speciella område vars effekt är att försvåra nystartandet av sådana företag (krav på erfarenhet m.m.). Till sådana krav har myndigheten i vår kommun också lagt krav på redovisning av finansiering av köp av rörelse. Nyligen underkändes en köpare av ett av de populäraste ställena bl.a. med hänvisning till att själva köpet inte var tillräckllgt redovisat.
Ett annat skäl för att inte ge tillstånd till köparen i detta speciella fall var att mat stod för för liten andel av ställets omsättning. För att förstå hur orimligt ett sådant krav är bör man känna till att stället är ett, vad jag skulle kalla, diskotek (rubriceras ev nattklubb) till vilket i stort sett ingen kommer före kl. 22 och de flesta fram emot kl. 24. Vem förväntar sig eller tycker det är rimligt att kräva att ett sådant ställe skall sälja betydande mängder mat. De typ 18 – 23-åringar som frekventerar stället är rimligen inte ute vid denna tid för att äta!
Ett tredje skäl har också angivits till att köparen inte beviljades tillstånd: Polisen har av säkerhets- och trygghetsskäl motsatt sig detta. Detta tycks inte ha med den potentiella köparen att göra utan med verksamheten. Till saken hör att den nuvarande verksamheten med ett besöksantal på kanske mer än 500 gäster på fredag/lördag pågått i många år. Mina barn började frekventera stället så snart de fyllt 18 vilket alltså innebär att de började gå där (den första) 1998. För mig framstår detta som orimligt och som om man försöker hindra nuvarande ägare från att sälja rörelsen genom att just i samband med den planerade försäljningen helt ändra förutsättningarna för verksamheten. Genom de rapporter jag får kring de ordningsproblem som av och till naturligtvis råder – oftast tror jag i samband med att stället stänger kl. 02.00 (varför Stockholm kan ha 05.00 men Södertäljebor förväntas snällt gå hem och lägga sig förstår jag inte) – så är polisens strategi för att bidra till lugn och ordning inte särskillt imponerande. Kanske skulle ett mer konstruktivt försök från polisens sida att etablera samarbete med verksamheten ge bättre förutsättningar.
Artikel publicerad på LT:s debattsida den 27 januari
Körkortet igen
Den 19 december – alltså fredagen före julveckan – fanns i posten en underrättelse från Länsstyrelsen om att de avser ompröva mitt körkort och körkortstillstånd. Generöst ger de mig till den 29 december att inkomma med yttrande i ärendet. Skälet till omprövningen uppges till den dom för olovlig körning som jag skrivit om tidigare. Det hela har nu utifrån mitt perspektiv utvecklats till en Kafka-lik situation.
-
Jag har missat att förnya mitt körkort vilket inneburit att jag förlorat min behörighet ( januari 2002)
-
Jag har blivit klar över detta genom att stoppas av polisen och bli anmäld för olovlig körning (mars 2003)
-
Jag har då begärt och fått körkortstillstånd (mars 2003), genomgått prov för detta och utan problem erhållit nytt körkort (maj 2003)
-
Jag börjar köra igen med mitt nytagna körkort och har fram t.o.m. idag väl hunnit köra ca 2000 mil
-
I oktober 2003 döms jag för olovlig körning (på min födelsedag – vilken present!)
-
I december 2003 meddelar Länsstyrelsen att de avser ompröva mitt körkort/körkortstillstånd (fick bara någon dag att yttra mig pga helgerna men har fått utsträckt tid efter att ha fått tala med en handläggare där – till den 9 januari)
Mellan mars och maj 2003 körde jag inte bil själv (övningskörde med hustrun). Det innebar att min fru fick ägna ca 2 timmar dagligen åt att transportera mig för att jag skulle kunna ta mig till arbetet med allt vad det innebar av krångel med hennes arbete, kraftigt ökade kostnader etc. Domen för olovlig körning innebar att jag fick betala dagsböter om drygt 7000 kr. Med mitt nu ”nya” körkort får jag inte övningsköra med mina barn vilket drabbar 2 av dessa. Och nu hotar länsstyrelsen med återkallelse viss tid eller varning!
Nicklas Lundblad tror inte på öppen kod
Nicklas Lundblad tror inte på öppen kod – Forskaren Nicklas Lundblad tycker till om öppen kod i senaste CIO. Nicklas Lundblad tror inte att öppen kod har någon framtid på längre sikt, särskilt inte om det blir ett dominerande alternativ. Lundblad tror nämligen att ett ökat genomslag för öppen kod gör att den ”romantik” som omger öppen kod försvinner och man vill ha en stark aktör som ser till att allt fungerar, centralstyrt.
Nicklas Lundblad skriver:
”Resultatet av en fullständig seger för den öppna mjukvaran skulle förmodligen istället vara en generell försämring i kvaliteten av den mjukvara som vi använder. Och när denna försämring inte kan försvaras ideologiskt – hur kommer den då att upplevas? Kommer vi inte då att längta efter en stark hand som tar kommandot, standardiserar, utvecklar centralt? Är det inte till och med tänkbart att vi blir villiga att betala för att få litet mer kvalitet?”
[Hela Nicklas artikel i CIO]
[Gnuheter]
Jag tror Nicklas har fel av flera skäl. Dels är t.ex. hans jämförelse med något förhållande mellan Microsoft och IBM som jag inte känner igen märklig, dels tycks hans bild av Open Source som företeelse något begränsad. Själv arbetar jag en del med Open Source-utveckling (inte som utvecklare utan snarare som beställare). Det som främst intresserar är då möjligheterna att använda öppna standarder (för kommunikation, format m.m.). Skälet till att valet då kan bli Open Source är inte ideologiskt och heller inte något underdog-perspektiv. Skälet är helt enkelt att det är rationellt sett utifrån de behov jag representerar – i detta fall skolans i vid mening.
Då kan det förstås vara relevant att ställa sig frågor om de öppna standarder som utgör det främsta motivet (ett rimligt användande av skattemedel kan jag tänka mig som argument nummer två). Det finns i huvudsak två skäl till varför öppna standarder är intressanta/viktiga/avgörande: Det första baseras på möjligheterna att utbyta data mellan olika system. Det svenska skolväsendet består av kanske 300 kommunala huvudmän, något 1000-tal fristående sådana och 6-7000 skolenheter med olika system. Lägger vi till ett internationellt perspektiv och dessutom andra aktörer med för skolväsendet intressant information (muséer, förlag m.fl.) får vi en rätt heterogen miljö. Mellan alla dessa bör information (data) kunna utbytas vilket kräver någon form av standardisering. Öppna sådana ger då större frihet än mer proprietära motsvarigheter.
Det andra baseras på att den nödvändiga standardiseringen faktiskt pågår men av kommersiella skäl inte väcker tillräckligt intresse. Skolans värld är inte särskilt kommersiellt intressant vilket begränsar utvecklingen riktad mot de behov den representerar. För att ta tillvara de möjligheter för ett mer utvecklat användande av olika former av resurser för lärande i skolan behövs utveckling också i mer tekniska termer när det gäller informationshantering. Här finns standarder och rekommendationer att utgå från men hittills få om några kommersiella produkter att basera utvecklingen på.
America’s Army Online 2.0
America’s Army Online 2.0 – En taktisk FPS driven av nästa generations Unreal™-motor på macen, och gratis är den också. För bra för att vara sant! Eller? [MacNytt]
Man kan ju inte låta bli att undra över över den rätt naivt ställda frågan – för bra för att vara sant?. Att USAs arme ägnar sig åt rätt avancerad propaganda via spelmarknaden bör väl snarast beskrivas som ett problem. Bara den lätt imperialistiska titeln America’s Army Online – ligger det inte ett rätt stort antal länder på den amerikanska kontinenten med egna arméer?
Tar man sen del av spelscenariot blir ju den propagandistiska ambitionen bara ännnu tydligare. Du kan inte vara motståndare till denna arme utan bara en del av den?
Hölöskolan toppar Länstidningens förstasida
http://www.lt.se/red/nyhet/redrubrikvisaid.asp?id=10060
Det är roligt att vara kommundelsnämndsordförande i Hölö/Mörkö. Särskilt roligt är det när man också därmed är ordförande i styrelsen för skolan. Ännu roligare blir det när man får konstatera att företeelser som av media bedöms så intressanta att de hamnar på förstasidan inte föranlett någon som helst rapportering till nämnden.
Av artikeln på nätet (Länstidningen torde ha landets sämsta hemsida) får man i stort sett ingen information alls. I pappersupplagan blir man upplyst att det tycks förekomma någonslags tävling där sexuella lekar på toaletterna ger poäng – ingenting om omfattning, hur många som deltagit eller så. Skolan har också vidtagit åtgärder och bl.a. informerat föräldrarna (men som sagt inte sin styrelse?) och satt igång med samtal med elever både enskilt och i grupp. En förälder har intervjuats och hon anser att det är ett politiskt problem eftersom hennes lösning är mer vuxna i skolan.
Just nu har jag inga egna barn i de aktuella årskurserna som tycks vara 7-9 (Hölöskolan fungerar i alltför hög grad fortfarande som en stadieindelad skola men det var väl bara 9 år sedan stadieindelningen togs bort). Däremot har jag en 9-åring där – undrar hur Länstidningen tänkt sig att jag skall samtala med henne utifrån deras rubriksättning?
Avkunnad dom
Tingsrätten i Norrköping dömde mig för olovlig körning och utdömde samma påföljd som åklagaren redan tidigare utdelat i form av strafföreläggande, nämligen 30 dagsböter a 250 kronor. Jag anser att denna dom är fullständigt oacceptabel. Det är inte under några förhållande rimligt att min behörighet för att framföra fordon (i mitt fall motorcykel och bil) skall kunna påverkas av det faktum att jag missat att förnya själva körkortshandlingen när jag lät min behörighet för lastbil förfalla. Att lagparagrafer är utformade på detta sätt måste snarast ändras! Det finns numera inte så mycket som gör mig riktigt förbannad – detta är en av dem. Konsekvensen för mig personligen begränsas ju inte till att betala dagsböterna utan jag har dels varit förhindrad att köra bil under den tid det tog att få uppkörningstid (flera månader) med därtill extrema transportkostnader, dels kan mina barn nu inte övningsköra med mig då jag i lagens mening inte haft körkort tillräckligt länge. Vill man åstadkomma bristande respekt för gällande lagar och rättsordningen torde detta vara en effektiv metod.
Dublin
Jag är nyss hemkommen från Dublin. Resan var en studieresa där vi besökte såväl två universitet/colleges som Intels Innovation center för att få höra om, se och diskutera elearning.
Eftersom jag inte tidigare besökt Dublin var det roligt att vandra omkring lite i staden. Hittade flera pubar som var utomordentligt trevliga om än med en mycket hög ljudvolym – irländare verkar rätt festinriktade!
Det var svårt att hitta trådlösa nät. Efter några dagar lyckades jag dock upptäcka att de hade ett sådant på hotellet (Westbury) där jag bodde. Detta visste dock inte särskilt många i personalen där om.
Innan jag åkte hem hann jag med ett särskilt intressant studiebesök på The Old Jamesons Distillery:-)
Senaste kommentarerna