Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Får man vara muslim i Sverige?
”Rätt att stena de otrogna”: “Kamal Moubadder är en av delägarna och var tills för två år sedan också rektor för skolan.
I en anmälan till Skolverket anklagas han för ”barbariska värderingar”. Vidare skriver anmälaren:
– Det kan ändå inte anses vara förenligt med läroplanen att en rektor för en svensk skola uttalat hävdar att det är rätt att i andra länder hugga av händer på tjuvar och stena otrogna.
Försvarar sharialagar
Bakgrunden till anmälan är en nätsida där Kamal Moubadder svarar på frågor om islam och argumenterar för sharialagstiftning, skriver ”http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=670038" target="_blank">Dagens Nyheter.
Skolchefen säger till tidningen att texterna är tagna från hans bok ”40 frågor om islam” som gavs ut 1992 och inte används i skolans undervisning."
(Hittat via knuff.se.)
Kamal Moubadder har hamnat i blåsväder. Han har tydligen anmälts av Hans Iwan Bratt (som inom parantes är humanist, liberal och folkpartist i en och samma person – vem sa att att vara liberal är att vara kluven?)till Skolverket för att han på nätet (och tidigare i bokform besvarar frågor om islam. Många reagerar mot detta t.ex. Anders Svensson som tar händelsen som intäkt för att angripa företeelsen friskolor. I det sammanhanget kan det ju finnas anledning att notera att herr Kamal Moubadder ju enligt den presentation som finns på Al-Mustafa-skolans hemsida varit skolledare också på kommunala skolor (om jag nu tolkar informationen korrekt):
Vd:n Kamal Moubadder har doktorsexamen i arabiska från Stockholms Universitet 1994, magister i journalistik från Libanesiska Universitetet 1974, lärarutbildning från Libanon 1972.
Arbetade som hemspråkslärare, beträdande rektor och rektor i en rad kommunala och fristående skolor samt som lektor i Stockholms Universitet (1995-2002).
Han är VD i Asip Skola AB som är huvudman (ägare) för Al-Mustafa Skolan.
Fredrik Svensson problematiserar Moubadders inställning/åsikter i förhållande till den värdegrund som enligt lagar och förordningar skall genomsyra vårt skolväsende (alltså även friskolor). Han missar dock det faktum att detta är just rektors ansvar och Moubaddar är (åtminstone inte sedan några år) inte Al-Mustafaskolans rektor utan VD för det bolag som driver skolan. Fredrik skriver så här:
En rektor som aktivt uppvisar och propagerar för denna absurda grundsyn där handhuggning och stening är i sin ordning måste självklart ifrågasättas. Problemet är nämligen att, som rektor själv också påpekar i sina skrifter, att en aktivt troende muslim inte får följa mänskliga lagar som strider mot Alahs. Så står det i skrifterna och det får man tro på om man vill såklart. Men om man präntar in detta tillräckligt ofta och starkt i små barn är risken stor att de får en värdegrund som strider mot de värden skolan skall förmedla och som vårt samhälle bygger på att vi har.
Jinge påpekar att Moubadders åsikt förmodligen är sann, dvs att antalet äktenskapsbrott minskar om man stenar de som är otrogna och att antalet inbrott minskar om man hugger händerna av tjuvar. Vet inte om det verkligen är riktigt – strängare straff brukar ju inte stå i någon närmare samstämighet med minskad brottslighet (USA är ett bra exempel på det). Oavsett så är det förstås inte frågan om kausaliteten utan om inställningen till människovärdet.
Själv tycker jag att detta är ytterst problematiskt. Moubaddar har självfallet rätt att hysa och ge uttryck för hur udda åsikter som helst och förstås också att hävda att de är religiöst motiverade. Det är lika rimligt att han på grund av sina åsikter inte bör beläggas med yrkes- och/eller näringsförbud. Däremot kolliderar ju detta mot föreskrifterna i läroplanen " ”Alla som verkar i skolan skall hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem.” som ju ganska entydigt anger att man inte bara skall undervisa i enlighet med de grundläggande värdena utan faktiskt uttryckligen skall ta avstånd från det som strider mot dessa. Här finns en uppenbar konflikt mellan läroplanens föreskrifter och een rad religiösa föreställningar vilket ju i praktiken förhindrar en hel de människor att vara verksamma i skolan. Är det rimligt, vem skall avgöra, var går gränsen? Kan man verkligen i en demokrati förskriva vilka åsikter som är tillåtna?
PS Björklund har säkert svaren:-) DS
Digital kompetens
Just nu pågår intressanta samtal, diskussioner kring begreppet digital kompetens. Jag deltar i en arbetsgrupp som bildats av representanter för Skolverket, MSU och KK-stiftelsen där vi bland annat utgår från EUs rekommendation. Idag hade vi ett seminarium på KK-stiftelsen, igår ordnade DiU ett seminaium på samma tema. Jag rapporterar lite från detta på IT och lärande-bloggen.
Technorati Tags:
IT i skolan, Utbildning, Skola, Lärande
Digital identitet/katalog för skolan
Skolan behöver en gemensam infrastruktur för katalog och digitala identiteter!: “Ett av de största problemen i sammanhanget är hanteringen av användarinformation och digitala identiteter. Förutom att användarhantering ofta skapar en massa onödigt extraarbete ute i kommunerna (ofta hanteras användare i flera system istället för i en central katalog), så ställer det till en massa problem i olika sammanhang. Ett exempel på ett sådant sammanhang är nationella IT-tjänster med skolan som målgrupp. Det finns, nästan utan undantag, ett behov av att identifiera och auktorisera de elever och lärare som skall ges tillgång till en tjänst. Detta gäller för de IT-tjänster som tillhandahålls av myndigheter (exempelvis nationella prov från skolverket), men också tjänster från kommersiella aktörer (exempelvis läromedelsproducenter, webbtjänster eller liknande). Frånvaron av en gemensam infrastruktur för katalogtjänster och digitala identiteter kostar sannolikt åtskilligt för alla inblandade. Än värre är att skolan riskerar att bli utan en massa bra IT-tjänster för att det blir för dyrt och krångligt.”
Frepa har skrivet ett intressant inlägg angående behovet av katalog och digitala identiteter inom skolans värld. Han refererar till det arbete som görs inom universitetsvärlden SWAMID. Kanske något vi (skolan/kommuner/MSU) skulle kunna samverka med?
Technorati Tags:
IT i skolan, Fredrik Paulsson, Frepa, Mjuk infrastruktur, Katalog, Digitala identiteter
Länsrätten fumlar
Igår kunde man läsa i LT att länsrätten fortfarande efter 2 (två) år inte lyckats avgöra överklagandet av Skolverkets beslut att säga nej till start av en friskola i Tom Tits regi. LTs artikel finns förstås inte på nätet – tidningen har blivit något bättre på webben men det är fullständigt omöjligt att räkna ut vad som styr valet av artiklar som läggs ut. När det gäller debatt så lägger de ut ledare, men inte andraledaren, insändare men inte debattartiklar – jag undrar….
När det gäller hanteringen av kommunens överklagande skyller chefsrådman Barbro Lundholm, enligt LT, på allmän brist på resurser. När det gäller den senaste tiden säger hon mera specifikt, hon har själv hand om ärendet, att “Hösten har varit besvärlig. Vi har varit upptagna av löneförhandlingar under september till november och haft lite tid över för den dömande verksamheten”.
Något måste vara allvarligt fel. Thomas Johansson, tillträdande ordförande i utbildningsnämnden, är enligt dagens LT rasande (det finns inte heller på nätet). Själv kan jag väl knappast beskrivas som rasande men delar helt Johanssons kritik. Det är inte acceptabelt med handläggningstider av detta slag, och förklaringarna närmast patetiska (verksamheten lamslagen i 3 månader pga löneförhandlingar!!!!). I detta fall påverkas förstås inte det inblandande bolagets dagliga verksamhet direkt men tänk om det varit ett nystartat bolag med just drift av en skola som verksamhetsidé i samma situation.
Technorati Tags:
Södertälje, Politik, Skola, Socialdemokraterna, Mediekritik, LT
PIC-möte i Belfast
Denna vecka bevistar jag dels ett PIC möte (EUN policy- and innovation committée), dels konferensen Exchange (xchange) i Belfast. Har förstås aldrig besökt Belfast tidigare så det är med viss förväntan/undran jag rest hit – hur präglas Nordirland och Belfast av sitt förflutna?
Dagens Pic-möte hade temat Next curve. Utgångspunkten var Alan McCluskey’s funderingar angående hur organisationer (särskilt de som har användandet av IT, eller IKT, i skolan som enda eller huvudsakligt ändamål) hanterar förändringar på policy-nivå. För att konkretisera frågeställningen:
I många länder inom EU har de senaste 10 åren av stora satsningar på IT i skolan nu ersatts av en policy som i någon mening tycks utgå från att de mål man satte för 10 år sedan är uppnådda och att man fortsatt inte behöver särskilda organisationer för att stimulera den utvecklingen. Medveten om att så inte är fallet – hur hanterar man detta?
I Sverigen kan mna möjligen säga att detta skifte skedde i samband med att ITiS avslutades. Därmed upphörde den i och för sig tillfälliga organisationen (delegationen) som dock hela tden hade en specifik uppgift. Parallellt hade Skolverket/Myndigheten för skolutveckling ett mera generellt uppdrag (som dessutom förnyades så sent som i höstas). Är alltså frågeställningen relevant för oss? Om så – vilkent effekt har den haft?
Technorati Tags:
Education, ICT in schools, IT i skolan, Swedish, EU, Utbildning, Myndigheten för skolutveckling, MSU
Pressmeddelande: Gemensam standard för utbildningsinformation
Ett antal myndigheter och organisationer har tagit fram en gemensam informationstandard för utbildningsinformation – EMIL 1.0. Den ska ligga till grund för effektivare utbyte av information om utbildningar och utbildningstillfällen.
– Det här är ett resultat av arbetet med mjuk infrastruktur inom utbildningsområdet och ett framgångsrikt samarbete mellan ett antal myndigheter, säger Suss Forssman Thullberg, avdelningschef på Myndigheten för skolutveckling.
I samarbetet deltar Myndigheten för skolutveckling, Högskoleverket, Verket för
högskoleservice, AMS, Svenska Institutet, Centrum för flexibelt lärande, Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning, Folkbildningsrådet, Skolverket och Nätuniversitetet.
EMIL är ett system för automatiserad informationsinhämtning av utbildningsinformation. Tre scheman har tagits fram: utbildningsinfo (educationInfo), utbildningstillfälle (educationEvent) samt utbildningsanordnare (educationProvider).
Den enskilde utbildningsanordnaren beskriver sin utbildning enligt EMIL och genererar XML-filer som görs tillgängliga för automatisk insamlande. Insamlingen sker till ett eller flera nav som sedan tillhandahåller informationen till olika former av tjänster. Informationen kan också delas mellan nav. Tjänster kan baseras på hela eller delar av den insamlade informationen.
Navbegreppet står här för ett slags informationsväxel som både kan hämta och lämna information. För närvarande finns två nav, det ena som omfattar högskoleutbildningar drivs av Verket för Högskoleservice och det andra som omfattar all annan utbildning av Skolverket.
Exempel på tjänster som kommer att baseras på EMIL:
studera.nu
Utbildningar
Sök utbildningar
utbildningsinfo.se som Skolverket utvecklar på uppdrag från regeringen och som kommer att lanseras i höst.
Mer information om EMIL
Kontaktpersson:
Peter Karlberg
tel. 08 5277 8254
mobil. 0734 198 254
peter.karlberg@skolutveckling.se
Utbildningsinfo.se och mjuk infrastruktur
Någon gång i september hade ComputerSweden en nyhetsartikel som dessvärre missförstått relationerna mellan arbetet med en mjuk infrastruktur för utbildningsområdet och Skolverkets inställning i vissa frågor. I veckan fick Fredrik Paulsson in ett kortare inlägg i frågan som på ett bra sätt redde ut att på projektnivå fungerar samarbetet mycket väl medan det historiskt har varit problem med Skolverkets IT-avdelning. Lisa Tönnus på Skolverket och undertecknad skrev också en artikel som försöker belysa det mycket framgångsrika arbete som sker inom området utbildningsinformation. Nedan citeras hela mailet till ComputerSweden. Artikeln finns också med som bilaga.
Från: peter.karlberg@skolutveckling.se
Ämne:
Datum: den 29 september 2004 10.30.03 MET
Till: karl-johan.byttner@idg.se, csdebatt@idg.se
Kopia: lisa.tonus@skolverket.se
Hej!
För någon/ra veckor sedan hade ni en artikel som å den ena sidan refererade till ett specifikt samarbetsprojekt kring utbildningsinformation och å den andra sidan refererade kritik mot Skolverkets IT-avdelning. Den sammanblandningen gav en mycket märklig bild och några medarbetare från respektive myndighet har också skickat in kompletterande information för att ge er möjlighet att rätta till bilden.
Till detta mail bifogar jag en kort artikel som ger en bra bild av arbetet som de två myndigheterna bedriver tillsammans på utbildningsinformationsområdet. Den samverkan sker som framgår tillsammans också med flera andra myndigheter och inom ramen för det arbete med mjuk infrastruktur som Myndigheten för skolutveckling bedriver. Det projekt på Skolverket som deltar heter utbildningsinfo.se.
Vi ser gärna att ni publicerar den bifogade artikeln som ett inlägg i debatten kring myndigheternas samarbete men också som ett inlägg i debatten om informationsstrukturer som bas för informationssamverkan.
Såväl Lisa Tönnus, Skolverket som undertecknad står bakom artikeln. Vi står också till förfogande för frågor, intervjuer etc.
Mvh
Peter
Utbildningssinfo.se och mjuk infrastruktur
Utbildningsinfo.se är ett projekt som Skolverket driver på uppdrag av regeringen. Syftet är att bygga en dynamisk webbplats med möjlighet att söka efter, spara och bearbeta information om utbildningar. Målgruppen är en bred allmänhet från grundskoleelever och föräldrar upp till vuxenstuderande. Inom ramen för projektet har Skolverket engagerat sig i utvecklandet av en informationsmodell som beskriver en utbildning ur ett användarperspektiv. I samarbete med flera andra organisationer och myndigheter inom utbildningsområdet har en informationsmodell tagits fram. Detta arbete samordnas av Myndigheten för skolutveckling inom ramen för den myndighetens arbete med mjuk infrastruktur.
Den gemensamma informationsmodellen, nu benämnd EMIL (http://mjukis.skolutveckling.se), uttrycks i ett XML-schema och utgör grunden i den informationsarkitektur som de inblandade organisationerna strävar efter. Tanken är att hitta en modell som passar för att beskriva alla olika utbildningsformer. En annan bakomliggande idé är att ansvaret för informationen ska ligga så nära informationsägaren som möjligt. Syftet är att få informationsägare (skolor, kommuner, organisationer eller myndigheter) att märka upp sin information enligt EMIL och göra själva uppmärkningen (metadatan) tillgänglig för automatiskt insamlande. Ofta finns ju informationen redan i något system och efter att uppmärkningsarbetet är gjort kan mycket ske helt utan ”handpåläggning”. Resultatet kommer att innebära att olika organisationer på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt kan erbjuda tjänster med olika innehåll byggande på samma informationsbas.
Modell för detta har Högskoleverkets (HSV) system för tjänsten studera.nu stått. Flera av de inblandade organisationerna har också redan börjat arbeta på att ta fram liknande tjänster. AMS vill genom sitt deltagande kunna effektivisera informationsförsörjningen till tjänsten Yrken/Studier. Skolverkets ambition med utbildningsinfo.se är att erbjuda en fullständig överblick över det samlade utbildningsutbudet i Sverige. Nätuniversitetet presenterar på www.netuniversity.se alla distansutbildningar på akademisk nivå – ett utsnitt av den information HSV presenterar på studera.nu, Centrum för flexibelt lärande vill kunna presentera utbudet av flexibla kurser/utbildningar för vuxenstuderande. Alla dessa tjänster och förstås många fler kan helt eller delvis informationsförsörjas genom att hela ”systemet” bygger på användandet av öppna standarder inklusive den framtagna informationsmodellen EMIL.
Som en utlöpare till det gemensamma nationella arbetet har gruppen av organisationer kring EMIL också tillsammans med Norge initierat ett standardiseringsarbete kring detta på europeisk nivå. EMIL och hela arbetet kring utbildningsinformation är ett utmärkt exempel på nyttan av att använda sig av öppna standarder och på en skiktad informationsarkitektur. Varje organisation kan sedan helt fritt välja teknik för att implementera sina egna tjänster.

Peter Karlberg
Myndigheten för skolutveckling
113 35 Stockholm
Besöksadress (visits)Karlbergsvägen 77-81
+46 (0)8 52 77 82 54
+46 734 198 254
fax +46 (0)8 52 77 80 01
http://www.skolutveckling.se
Nyhetsbrev http://www.skolutveckling.se/nyheter/nyhetsbrev/index.shtml
Om mjuk infrastruktur http://mjukis.skolutveckling.se/
This message was sent using Mail on a PowerMac G4 running MacOS X
Med en dåres envishet
Utöver mitt engagemang i partiet är jag också aktiv i Riksförbundet Hem och Skola (RHS) – f.n. 1:e vice ordförande i förbundet. Vi arbetar hårt för att vända organisationens kräftvandring vad gäller medlemstal m.m. och har fokuserat särskilt på maktfrågan. Vi förespråkar att försöksverksamheten med lokala styrelser som har föräldramajoritet permanentas och snarast görs obligatoriskt. Ett av argumenten jag har för detta är att denna form av brukarinflytande kommer att minska intresset för att som det heter “rösta med fötterna” dvs flytta de egna barnen till “bättre” ofta privata skolor. Mona Hillman Pinheiro som är organisationens ordförande och undertecknad har skrivit ihop en debattartikel om detta som vi hoppas DN skall publicera just nu eftersom ministerbytet kan adresseras. För den händelse DN inte tar in artikel (vilket väl dessvärre är troligt – det är inte lätt att få in något där) och för alla de som inte har den tidningen klipper jag in artikeln nedan:
Blir det bättre nu Tomas Östros?
Riksförbundet Hem och Skola hoppas mycket på en ny skolminister. Uppgiften är faktiskt rätt enkel: minska på utredningarna, de kostsamma projekten och de statliga styrande miljarderna. Ge kommunerna rimliga förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag. På papperet finns det nämligen en fantastisk skola. Skolministerns uppgift är att se till så att kommunerna kan ge elever, föräldrar och skolpersonal möjligheten att förverkliga den.
Det är inte kris i alla skolor. Många föräldrar tycker tvärt om att den skola där deras barn går är riktigt hyfsad. Och det vore märkligt om det inte fungerade någotsånär.
I Sverige satsar vi stora resurser på skolan. Vi har dessutom på papperet en modern skolpolitik. Vi har gett upp en föråldrad central detaljstyrning till förmån för lokalt bestämmande i skolor och kommuner. Föräldrainflytandet har också ökat något, bland annat genom möjligheten att i viss mån kunna välja skola. Möjligheterna för kommunerna, skolledningen, lärarna, eleverna och föräldrarna är mycket stora.
Men det räcker inte. Enligt en nyligen genomförd undersökning anser 60 procent av svenska folket att politikerna inte tar sitt ansvar för att tillgodose barns behov. Hela 92 procent anser att man borde satsa mer ekonomiska resurser på barnen. Undersökningen är utförd av SverigeBarometern på uppdrag av Barnverket och Föreningen Klassmorfar för barnen och är bara en i raden av tydliga tecken på att något inte riktigt fungerar.
Och kraven reses: gör något ministern!
I går tillkännagav skolministern att hon drar sig tillbaka som landshövding i Blekinge. Ny skolminister blir enligt uppgift Tomas Östros, i dag redan utbildnings- och forskningsminister och departementschef. Riksförbundet Hem och Skola har mycket att säga honom, men det viktigaste uppmaningen kommer redan nu: lägg dig inte i!
För det är vad den avgående ministern och många före henne gjort: ständigt småpetat och lagt sig i. När kraven från föräldrar, elever och skolpersonal växt har det enkla svaret varit: visst, och så kommer en utredning, en pålaga !
Som skolminister tycks det bara finnas tre möjligheter: starta en utredning, starta ett projekt eller dela ut öronmärkta pengar till kommunerna. Och ministrarna använder flitigt dem alla. Till vilken nytta?
Av någon outgrundlig anledning fortsätter nämligen skolan att brottas med problem.
Ett av de senaste exemplen på handlingskraft är det vällovliga projektet ”En attraktiv skola”. Ett projekt för fler och bättre lärare. Här satsas omkring 50 miljoner kronor, inte direkt på lärarna, deras arbetsvillkor eller löner, utan på att stimulera kommunerna att stimulera lärarna. Här sägs kloka ord, och startas lokala delprojekt. Men om där finns systemfel eller målstyrningsproblem kommer man inte åt dem med denna typ av dyr kosmetika. Det ser förstås fint ut i utbildningsdepartementets handlingsplan men betyder mycket lite för våra barns skolgång.
På liknande vis engageras fackförbund, folkrörelser, skolverket, frivilligorganisationer, barnombudsmannen, kommunförbundet och många fler i projekt efter projekt. Mobbingkampanjer och värdegrundsprojekt avlöser varandra.
Också öronmärkta pengar lyckas skolministrarna fiska fram. Skolan är en hjärtefråga och der ser bra ut att tilldela kommunerna extra medel. Först kom Persson-pengarna, det extra statsbidraget på drygt 12 miljarder som skulle förbättra vården, skolan och omsorgen. Pengarna åts omedelbart upp av löneökningar och tidigare underskott.
Så kom Wärnersson-pengarna. Efterlängtade 13 miljarder under fem år, tydligare märkta till fler vuxna i skolan. Denna gång garderar man sig mot att pengarna ska försvinna i befintliga hål. Men hur ska då hålen i den kommunala skolbudgeten täckas? Och varför ska staten detaljreglera den kommunala skolverksamheten? Svaret på den senare frågan brukar vara att kommunerna inte själva klarar att hantera skolfrågorna så att staten måste styra upp missförhållandena. Och visst kan man i många fall kritisera politiker och tjänstemän i kommunerna för deras sätt att hantera skolfrågorna. Ofta är de okunniga, slarviga och kortsiktiga.
Men det är samtidigt en grov förenkling av verkligheten. Inte sällan är det annan statlig reglering, bland annat i form av nya krav på vad som ska rymmas i skolans uppdrag, som kostar för kommunerna.
Kommunaliseringen av skolan gick i flera steg och man kan ha olika åsikter om dess förtjänster. Men vi har i dag en kommunaliserad mål- och resultatstyrd skola, låt oss ställa krav utifrån det. Det är kommunens politiker och tjänstemän vi ska kritisera, ställa krav på och också hjälpa.
Och för detta finns det till och med ett utmärkt verktyg: en styrelse i skolan där bland andra föräldrar sitter med. En försöksverksamhet pågår sedan flera år tillbaka. Redan i dag finns det flera hundra sådana styrelser runt om i landet, med namn som lokala styrelser, föräldrastyrelser eller skolstyrelser. De är olika organiserade, de har olika mandat, men gemensamt är att de fungerar som en styrelse för skolan och att där kan sitta företrädare för föräldrar, elever, lärare, skolledning och till och med näringslivet.
På de få skolor där reglerna är klara och ledamöterna utbildade, där fungerar det utmärkt. Och de är omtyckta. I Skolverkets undersökning ”Attityder till skolan 2000” menar en majoritet av föräldrarna till barn i grundskolan att lokala styrelser bör ha inflytande över bland annat storleken på klasserna, normer och regler och hur skolan använder sina resurser.
RHS egen omfattande utvärdering av försöksverksamheten runt om i landet visar att på de platser där dessa styrelser fungerar är de mycket uppskattade, de ger föräldrarna en viktig plattform för sitt engagemang och inflytande och bidrar till utveckling.
Föräldrarna både vill engagera sig och de försöker faktiskt göra det. I Skolverkets undersökning ”Attityder till skolan 2000” säger t ex 62 procent av föräldrarna till barn i grundskolan att de vill kunna påverka normer och regler i skolan. Hela 74 procent vill kunna påverka storleken på klasserna. Och 55 procent vill kunna påverka vilka lärare barnen har.
Men ofta släpper lärare, skolledning och kommunens tjänstemän inte in föräldrarna. I samma undersökning svarar nämligen bara 14 procent av föräldrarna att de kan påverka normer och regler i skolan, 6 procent anser att de kan påverka klassernas storlek och 7 procent anser att de kan påverka vilka lärare barnen har.
Föräldrarna är inte ute efter den professionella makten, den ligger utmärkt hos skolledning och lärare. Tillsammans med eleverna är föräldrarna ute efter brukarinflytandet.
Men de engagerar sig bara om det handlar om meningsfulla uppgifter. Att koka kaffe till föräldramötet och sälja bullar på julbasaren räcker inte. Inte ens frågor om färgen på uppehållsrummet eller vad temat på nästa skolmöte ska vara är tillräckligt. Föräldrarna vill ha inflytande över till exempel vad eleverna ska lära sig, vilka lärare som ska anställas och hur skolan använder sina resurser.
Det är ju just det som det ökande antalet friskolor visar. Föräldrarna vill påverka sina barns situation.
Förra året presenterade regeringen sin proposition ” Proposition om likvärdiga villkor för elever i kommunala och fristående skolor”. Den handlade till största delen om kommunernas möjlighet att säga nej till friskolor. Knappast inflytande över den egna skolan. Längre än till att diskutera föräldrarnas inflytande i form av att få välja eller inte välja skola, och kommunernas rätt att styra över denna rätt, längre än så kommer man inte.
Men vi både kan och bör gå betydligt längre än så. Det finns något enkelt och konkret som regeringen både kan och bör göra. I stället för propositioner om friskolornas villkor borde föräldrainflytandet diskuteras.
För en tid sedan togs ett olyckligt och fegt beslut att bara förlänga den otydliga och illa förberedda försöksverksamheten med lokala styrelser. Beslutet borde givetvis ha varit att lagstifta om permanenta styrelser i varje skola, med föräldrar i majoritet, att ge dessa styrelser ett tydligt mandat och att ge förutsättningar för utbildning av ledamöterna.
Men det hände inte för att man missat att utvärdera den tidigare försöksverksamheten och pga den dåliga uppbackningen av försöksverksamheten är risken stor att det händer igen.
Så, Tomas Östros, vårt råd är: minska på utredningarna, de kostsamma projekten och de statliga styrande miljarderna. Ge kommunerna rimliga förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag genom att ta tillvara den kraft som ligger i det föräldrarnas engagemang.
Mona Hillman Pinheiro, ordf
Peter Karlberg, vice ordf
Riksförbundet Hem och Skola
Senaste kommentarerna