Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Pagrotsky och den danska kronan
S-krönika 29/10:Flexibel krona dämpar krisen: "Därtill kommer att vi kan sätta räntan efter vad som passar Sverige, och därmed har vi kunnat sänka med en hel procentenhet på bara några veckor i oktober. Jämför med Danmark som i stället tvingats höja räntan kraftigt eftersom de prioriterar fast växelkurs kopplad till euron framför en stabil ekonomi. Våra räntesänkningar ger stimulans till ekonomin, både genom att det blir billigare att låna och genom att växelkursen dämpas och konkurrenskraften stärks.
Somliga är skräckslagna över detta, kanske präglade av terminologin som kallar det att kronan försvagats. Men i dagens konjunkturläge med stigande arbetslöshet och snabbt sjunkande inflation är detta en skänk från ovan för Sverige. För Volvo betyder detta en förbättring på minst 10 000 kronor för varje bil som säljs jämfört med om vi tvingats in i EMU. Det betyder mycket för svensk bilindustri i kris. "
(Hittat via Arvid Falk.)
Leif Pagrotsky är rolig. Han ger sig själv rätt baserat på sin egen beskrivning av ett (obs ett) av de argument som framfördes av vissa under diskussionen som föregick EMU-omröstningen.
Sen jämför han med Danmark – ett land som såvitt känt faktiskt inte är med i EMU, ett land som fortsatt handlar med sina egna kronor.
Sen talar han om för oss hur bra det är att kronan minskar i värde – för exportindustrin!! Och visst finns stöd för argumentet att en taskig kronkurs gynnar t.ex. Volvo (som ägs av…?) men frågan är väl snarast vem som betalar, för det är det väl någon som gör?
Mogens H Andersson skriver:
Enligt min personliga uppfattning borde vi naturligtvis vara med i valutasamarbetet, men kanske inte på grund av att vi skulle stå oss bättre, utanför att det är ett naturligt val om man är medlem i unionen. Självklart skall vi acceptera medlemskapet totalt. Det är vidare korkat att avstå från politiskt inflytande på grund av att man väljer att bara tänka på sig själv. Det är djupt osolidariskt i min värld.
För Pagrotsky verkar just ordet solidaritet sakna betydelse i sammanhanget – om bara vi klarar oss bättre än andra så är allt gott och väl!!
PS Var kommer alla dessa statskramare ifrån? Ett hjärta rött argumenterar för att stalig ägarmakt i finansiella institutioner vore en önskvärd lösning – på vilket sätt har PKbanken/Nordbanken/Nordea skiljt sig från andra banker? Och detta beskrivs som försvar av demokratin??? DS
Currently playing in iTunes: Forty-Four Blues: How Many More Years by Little Feat
Moralpaniska Queen Silly
Drottning moralpanik: “Om kungahuset ska uttala sig borde man kanske hålla sig till områden som man vet någonting om. Vargar och Internet hör uppenbarligen inte dit.”
Ilshammar har förstås rätt.
Ett helt dygn och lite till har gått sedan den beramade intervjun i Ekos lördagsserie. Själv kommenterade jag detta i morse.
På senare tid har kungen och nu också drottningen upprepade gånger uttalat sig om just politiska frågor. Låt dem hållas, tycker jag. Förhoppningsvis får detta fler att inse hur fullständigt orimligt det är att ha en ordning där vissa medborgare i Sverige – på grund av sitt arv – ska ha helt andra livsvillkor än andra svenskar. Den vettigaste lösningen är förstås att avskaffa monarkin. Ge Carl Gustaf Bernadotte och hans familj den frihet de har rätt till!
Också Jonas Morian har förstås rätt.
Jonas Morian tar också ett bra tag i den här frågan och kopplar den dessutom till Torekovkompromissens eventuella överlevnad. När nu Silvia och Carl-Gustav så många gånger visat att de inte förmår leva efter den uppgörelsen är det hög tid att göra nya uppgörelser och införandet av republik borde vara det närmast logiska. Sydsvenskan har också skrivit bra. Personligen är jag oroad över riktningen och hastigheten på det sluttande planet och undrar vad som krävs för att få fartblindheten att upphöra.
Lätt att dela Erik Laaksos oro. Laakso refererar som synes till Per T Ohlssons ledare i Sydsvenskan. Den är utomordenligt läsvärd och avslutas så här:
Svaret är att skrota monarkin, denna rest från fördemokratisk tid, en anakronism som gör narr av den blågula demokratin. Landets finaste ämbete går i arv. Och kungen, som enligt Regeringsformens femte kapitel inte kan åtalas, upphäver allas likhet inför lagen. Lägg därtill kryperi och allsköns fjäsk, som Vilhelm Moberg skrev om 1955 i Därför är jag republikan:
”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig.”
Silvia bör få rätt att fritt bekämpa barnpornografi, hennes man bör få uttala att vargen måste skjutas, deras barn bör få köra rally, festa på Stureplan och själva avgöra om de vill gifta sig med en Ockelbobo. Som familjen Bernadotte. En familj bland andra. Någonstans i Sverige.
Leve republiken.
Dock – konstaterar att utöver här citerade hittade jag inga flera s-bloggar som kommenterat!!!!
HAX om Queen Silly
Henrik-Alexandersson.se: Queen Silly: "Till att börja med är det intressant att drottningen gång efter annan kommer undan med att göra politiska uttalanden i dessa frågor. Inte minst som hennes linje är extremt känslig i relation till yttrandefriheten och tryckfriheten. Hade hon talat kärnkraft eller skatter hade hon blivit tillsagd att sitta ner och hålla tyst. Men att vilja begränsa de demokratiska fri- och rättigheterna går alltså bra. Det är märkligt och anmärkningsvärt.
Det finns skäl att vara kritisk mot de lagar mot barnporr som redan har införts. De resulterar i att polisen sätts att jaga runkpellar istället för att fokusera på själva övergreppen, som sker vid produktionen. Det är också tveksamt om det verkligen skall vara olagligt att inneha någon som helst form av information – oavsett om den är i form av bild, text eller något annat.
Att staten gjort det olagligt att inneha en viss form av information – det är i sig rent oerhört."
(Hittat via knuff.)
Henrik Alexandersson har nautrligtvis fullständigt rätt när han kommenterar drottningens uttalanden i Ekots lördagsintervju. Hon vill alltså införa en tittsförbudslag i Sverige som skall göa det brottsligt att “systematiskt” titta på barnporr (innehav är som bekant redan förbjudet). Man undrar om det inte är produktionen av varan som är problemet?
På Dumheterna kommenteras också detta:
Pappskallen drottning Silvia instämmer med sextalibanen Solveig Riberdahl i att vi skall ha en “tittförbudslag” i Sverige (SvD, AB, DN). Exempelvis “barnpornografi” skall då bli olagligt att inte bara “inneha” utan även att “se”. Bevisbördan att du inte har sett “barnpornografi” faller givetvis på dig.
Vi har redan betydande inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna som inskränker den personliga integriteten och innebär omfattande möjligheter till övervakning av medborgare – också vid ringa eller ingen brottsmisstanke. Upprätthållande av tittförbud torde kräva ytterligare övervakningsresurser. När kommer tankeförbuden?
Jag är ledsen
Hittat hos Lars Ilshammar.
Partiets hederskodex
Stoppa bokbålet: "Just när man med andra ord trodde att svensk politisk debatt inte kunde bli mer relevant (särskilt efter Expressens viktiga avslöjande om att en tjänsteman på finansdepartementet en gång varit inne på en pornografisk hemsida) kommer nästa twist. Diskussionen övergår till att handla om ifall Pär Nuder är partilojal. Det vill säga om ifall det är bra för Partiet med stort P ifall Pär (med stort P) skriver bok om sin tid bakom Göran (med stor gård).
Det tycker inte socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin som går ut och anklagar Nuder för att bryta mot »hederskodex« och man kan förstås precis som SVD:s ledarsida fundera över om Ahlin verkligen kommer från Skaraborg och inte Sicilien. Kommer Nuder efter sitt chockerande avslöjande om att (hör och häpna) Göran Persson ibland kunde vara något av en skitstövel vakna upp med ett hästhuvud i sängen?"
(Hittat via Läs Katrine av Jonas Morian.)
Katrine Kielos lyckas verkligen få till en rolig text, ett bra inlägg i den debatt som pågår om den debatt som förs rörande höger eller vänster, upp eller ned, politik eller person, förankrad eller sjävsvåldig i partiet (partiet med litet p eftersom det är mitt parti dvs det parti jag är medlem i jag talar om).
Enda problemet jag har är om det verkligen går att skilja på politik och person, alltså hur definieras skillnaden mellan jaget och de åsikter man ger uttryck för, det sätt på vilket man agerar osv.
Om man skulle vilja upprätthålla en absolut skiljelinje så får allså inte agerandet beröras i samband med en politisk diskussion. Man får väl då heller inte värdera egenskaper i bedömningen t.ex. av en kandidat eller en gärning utan bara politiken. Nu är det ju i realiteten precis tvärtom – åtminstone i mitt parti – det är egenskaper som diskuteras i samband med nomineringar, inte politik. T.o.m. ärvda egenskaper värderas, men inte analytisk förmåga.
Anders Borg till attack mot bankledningarna
Anders Borg till attack mot bankledningarna | Nyheter | Aftonbladet: “Anders Borg (m) gick i dag till hård attack mot bankerna och deras chefsbonusar.
Finansministern kräver att bankerna sänker bolånen – och uppmanar folk att sätta press på bankerna.
– Jag tycker att allmänheten bör kontakta sina banker och fråga dem hur de ser på detta. Är miljonbonusar det viktigaste eller är det viktigare att man får ned boräntan, säger Borg.”
Intressant – landets finansminsiter tycks ha tappat greppet och blivit irriterad på att bankerna inte ödmjukt med mössan i hand krälar hos Riksbanken/Finansinspektionen nu när regering och riksdag anslagit en sanslös summa pengar för att rädda systemet.
Vilken metod förspråkar då herr Borg för att tvinga in dem i fållan: Jo han vill att vi bankkunder skall ringa till de stackars bankanställda och trakassera dem med frågor om miljonbonusar. Hur många av oss har en bankkontakt på den nivån? Det är väl för f-n bankernas ägare, verkställande ledning och styrelse som har inflytande över den frågan – tänker sig verkligen Borg att det är dessa som vi kunder skall jaga (och hur många sådana samtal kommer att släppas fram)?
Men lite roligt är det ju mer en högerman som manar till uppror mot krämarna i landets finansiella system.
Sätta dit, skada, krossa Mona
Motståndare ville sätta dit Sahlin: “Mona Sahlin hade stöd i social-demokraternas ledning när hon utestängde vänster- partiet från ett framtida samarbete. Det säger s-kvinnors ordförande Nalin Pekgul, som är övertygad om att partiledarens motståndare såg sin chans att skada henne.”
(Hittat via knuff.se.)
Man blir lite lätt beklämd när man följer den debatt som är en slags efterdyning till Mona Sahlins mycket olyckliga utspel i regeringsfrågan häromveckan. Själv bedömde jag utspelet utifrån det faktum att jag som är en relativt sett vanlig partimedlem (om än ordförande i en socialdemokratisk förening) inte deltagit i några diskussioner i frågan.
Vet inte om jag därmed meriterar mig för epitetet gnällvänster men försöka duger:-) Det är Stig-Björn Ljunggren som, tror jag, försöker mynta detta epitet och klistra det på partikamrater vars åsikter han inte delar. Björn Andersson definierar Ljunggren så här
På det glada sjuttiotalet maoist, numer socialdemokrat på högerkanten.
Och därmed är ju saken klar?
Måste vi etikettera folk?
Enligt SvDs artikel, som refereras ovan, säger Malin Pekgul
–Plötsligt gick folk, som inte sagt ett ord på partistyrelsen, ut och sade ”Det här är fel”. Det var som att de tänkte ”Nu är kritiken mot Mona Sahlin igång, nu kan vi krossa henne”
.
Så kritiken mot det aviserade uteslutandet av v från regeringsalternativet handlar inte om politik, strategi eller ens taktik utan om att vara vän eller fiende till Mona Sahlin, om att vara ute efter att sätta dit, skada och/eller krossa henne. Och så skall vi förstås hålla tyst också, i alla fall utåt.
Så vi har en gnällvänster som står mot högersossar, vänner och fiender till Mona Sahlin, de senare redo att krossa!!
Någon som vet vilken sandlåda alla dessa etiketterare fastnade i som barn och aldrig vuxit ur?
Operation Rädda Mona pågår, åtminstone om man får tro Lena Melin i Aftonbladet. Det tror jag är ett misstag – alltså om det nu finns en sådan kampanj. Det är vårt land som är i behov av krishantering, inte min partiledare. Hon klarar sig säkert alldeles utmärkt, bara hon låter bli att lyssna på vissa s.k. rådgivare och istället lyssnar på mig;-)
Blogge Bloggelito om den parlamentariska pinuppan
Den parlamentariska pinuppan (Blogge Bloggelito %u2013 regeringsblogg): “Gudmundson skriver idag ett mycket ”http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1966371.svd">tänkvärt ledarstick om Josefin Brinks dubbla roll som dels sexradikal, med rätt att vara feminin och sexuellt bejakande, och dels partiprogrammatiskt korrekt radikalfeminist, med krav på avsexualisering och porrförbud i statsfeminismens namn. Samtliga kommentatorer (i skrivande stund) tycks dock helt ha missuppfattat Gudmundsons text som ett angrepp på Brinks tidigare karriär, men det är uppenbart så att det snarare är ett angrepp på vänsterpartiets statsfeministiska doktriner: ”I själva verket hade v en hälsosamt sexradikal falang före Ohlys avsmalning av partiet. Men man kan inte vara både och.” (Min fetning)"
Man kan inte göra mycket annat än att konstatera att Blogge fattat vad Gudmundsson menar och att de har rätt!
Jag älskar alla typiskt feminina attribut och ser dem inte som förtryckande i sig. Tvärtom känner jag mig mäktig i mina röda högklackade och rött nagellack, säger Brink, samtidigt som hon något kryptiskt understryker att hon nuförtiden representerar vänsterpartiet och på grund av detta ”inte kan säga saker s0m får ätas upp senare”.
Currently playing in iTunes: Runaway Child (Little Miss Nothin’) by Buddy Miles
Och så skall förstås staten….
Hög tid att börja tala om statens roll: “Men så värst många förslag har det inte kommit från socialdemokraterna heller. ”Det är dags att världen lämnar nyliberalismen bakom sig” skrev Mona Sahlin i en debattartikel på Dagens Arena för några veckor sedan. Sedan har hon varit tyst.
Socialdemokraterna kan vara på väg att missa möjligheten till att verkligen förändra samhället. Det är hög tid att börja tala om vilken roll staten ska spela för att gynna långsiktigt ägande och motverka kortsiktig spekulation.
På europeisk nivå diskuterar socialdemokrater nu, på initiativ av Danmarks förre statsminister Poul Nyrup Rasmussen, vilken typ av regleringar som kan skapa ett bättre fungerande finansiellt system. Mona Sahlin borde göra svensk socialdemokrati till en del av den diskussionen”
Inte så värst många förslag kommer från Joakim jakobsson heller. Utom förstås att staten skall…. i detta fall reglera.
Det börjar bli väldigt tröttsamt att lyssna till/läsa alla dessa statskramare. Inga nya idéer, inga lösningar som i praktiken flyttar fram folkets positioner utan alltid denna stat (ok – emellanåt också andra offentliga aktörer).
Själv tyckte jag att det var ett steg i rätt riktning när Folksam kliver in som storägare i Swedbank. Tyvärr förstås med en inte särskilt intelligent motivering:
– Det är en bra affär och en god investering som kommer att ge bra avkastning för Folksam, säger Anders Sundström, VD för Folksam till Privata Affärer.
Folksam kommer att köpa teckningsrätter av Sparbanksstiftelserna och byter dessa mot 30,2 miljoner aktier till ett pris på 48 kronor per aktie vilket är 19 procent lägre än stängningskursen i fredags.
Hade ju varit roligare om Folksam sagt att man nu avser att genom sitt ägande säkerställa att Swedbank blir en folkets bank, en finansiell institution där vanligt folks pengar används på ett för samma vanlga människors bästa (man t.ex. får ränta på lönekontot), en bank som finansierar vanligt folks bostäder m.m.
Kanske kunde man tänka sig att vi valde att förändra marknaden genom att ta kolektiva initiativ. Kanske kunde man tänka sig (även om det är svårt) att nyttja potentialen som ligger i att vi alla faktiskt har kontroll över en icke oväsentlig del av vårt pensionskapital. Starta pensionsfonder som gör rätt sorts investeringar istället för att spekulera i kortsiktiga vinster, som förvaltas av människor utan gigantiska bonusar, som ser till att det kollektiva ägandet utnyttjas till ett aktivt agerande i de bolag där kapitalet investeras (och jag menar då inte ytligheter som andel kvinnor i bolagens styrelser utan väsentliga frågor om bolagens inriktning, långsiktighet osv.
Mona Sahlin: Kritik är inte farligt
Dags att vädra ut (s)tuglukten?: "Jag vill citera en till.
“Vi måste också fråga varför människor inte litade på oss. Kritik är inte farligt.”
Mona Sahlin i sitt tal till extrakongressen i mars 2007."
Och där fick Urban Ahlin så han teg:-)
Den gode Magnus Ljungkvist:
Ahlins syn på den viktiga solidaritet som ska hålla ihop ett parti hämtar han från konservativa Mariestadstidningen som på ledarplats skrivit
Det är uppenbart att Nuder, trots att han sitter i partiets verkställande utskott, struntar helt i att visa upp någon solidarisk front med sin partiledare.
Och Urban Ahlin sa alltså (och jag är inte nådig i min kritik skriver Erik Laakso på Arvid Falk) till DN att
Vi ska ha en öppen intern debatt för att vi är ett parti, annars kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt.
Men vad f-n menar Alexandra Einerstam med “Och medan företrädare för SAP tjafsar, är bittra, ägnar sig åt hatkampanjer gentemot varandra, lutar sig högeralliansen tillbaka, gnuggar händerna och ler stort.” Vi demonstrerar styrka när vi talar, när vi exponera våra debatter, tydliggör diskussionsfrågorna. Och inte är det hatkampanjer vi ser, det är de diskussioner som antagligen alltid förekommit men i slutna rum.
Currently playing in iTunes: Lyin’ Like a Dog by Buddy Guy
Senaste kommentarerna