Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Stadigt fler för demokratiska principer
51% mot FRA i dag | Nyheter | Aftonbladet: “Motståndet mot FRA-lagen växer.
Nu sågas den av mer än hälften av svenskarna.
– Regeringen har inte lyckats föra fram sina argument, säger Sifos opinionschef Toivo Sjörén.
Det var en brunbränd Fredrik Reinfeldt (m) som i går, för första gången sedan början av juli, kommenterade FRA-lagen. Han menar att sommarens stundtals hätska debatt kastat välbehövligt ljus över frågan.
– I början var beskrivningen väldigt svart eller vit. Nu är det mer fakta och det är bra, säger statsministern.”
Man undrar vid vilken tidpunkt Fredrik Reinfeldt anser att debatten om FRA började och när den alltså slutade vara “svart och vit”.
(Uppdaterat: Man får väl också anta att det är mytomanen Ingvar Åkessons “faktaspäckade debattartiklar som enligt Reinfeldt bringat ljus över frågan. ) En liten fingervisning får man då Reinfeldt enligt Aftonbladet också sagt att
– Nej, när riksdagsledamöter säger att de inte är säkra på om de ska rösta med sin egen regering blir frågan stor i vilket land som helst.
vilket väl sannolikt betyder att regimens högsta företrädare fortfarande inte har fattat att motståndarna faktiskt har fattat vad frågan handlar om. Själv har jag deltagit i debatten om yttrandefrihet och skyddet av den personliga integriteten i relation till det framväxande övervakningssamhället, ofta tidigare kallat Bodströmsamhället, under lång tid (här ett ”https://peter.karlberg.org/articles/2007/03/12/hotet-mot-demokratin">godtyckligt valt exempel från min produktion). Just motståndet mot FRA-lagen har ju pågått explicit åtminstone sedan förra våren inför regimens första försök att trumma igenom den, som misslyckades genom en s.k. minoritetsbordläggning. Att detta motstånd skulle ha med några velande riksdagsledamöter i regimens parlamentariska underlag att göra är väl inte särskilt troligt, snarare finns det väl anledning att misstänka det motsatta, riksdagsmännens osäkerhet beror på den starka opinionen.
Egentligen är det oerhört imponerande att det nu alltså är över 50% av svenskarna som är emot FRA-lagen. Man skall ha klart för sig att det är relativt unikt att en i huvudsak utomparlamentariskt bedriven kamp i en fråga får ett sådant stöd i opinionen och också fått genomslag i riksdagen (om än inte där avgått med seger). Särskilt unikt är det om man beaktar det faktum att det inte finns några starka synliga kapitalintressen som bidrar till kampen. Företrädarna för övervakningssamhället, den svenska regimen, har dock uppbackning i form av avtal med USA och pågående arbete inom EU i vilket vi tydligen deltar med entusiasm. Som Emma skriver
Det har, som HAX skriver, spekulerats i det där avtalet med USA. Men sen berättar Henrik dessutom att EU minsann vill ha ett “terrorist-center” i Europa, vilket även aktualiserats av EU-bloggen. Lite väl mycket “staten vs. befolkningen” över den här sortens utveckling, och jag känner mig inte bekväm med det. Vid lite mer grävande, så visar det sig att underrättelsetjänsterna i Europa är tänkta att vara rena rama byteshandeln.
Mer klassperspektiv, Johan!
FRA och kriget mot terrorismen (del tre): "Så vad vi kan se i förlängningen av FRA-frågan är kanske snarare egentligen en spänning inom liberalismen; mellan en mer humanistisk och en mer krasst ekonomistisk ådra. Mellan de som lägger tonvikten vid de mänskliga rättigheterna och principerna och de som istället ser den osynliga handen och den avreglerade marknaden som syftet och målet – ett mål som alltså mycket väl kan försvaras med “uppkavlade skjortärmar” (och där krigsmetaforen är ett mycket lämpligt sätt att säkerställa stödet för detta goda som ska försvaras). Eller, om vi så vill, mellan en vänster och en höger.
Att socialdemokratins partiledning i FRA-frågan har tagit så tydlig ställning för den “vänsterliberala” hållningen är något mycket positivt. Det innebär ju på intet sätt att man tagit ställning mot västerländsk demokrati, trygghet eller nationell säkerhet (vad försvarsminister Tolgfors än kan tänkas tycka). Men det innebär att man faktiskt satt människan framför till och med den välfärdskapitalistiska västerländska staten. Låt oss för enkelhets skull säga att man tagit ställning för liberalismens moraliska grund istället för dess praktiska tillämpning."
Än har Johan Sjölander inte helt infriat mina förväntningar men han är nog på god väg eftersom det utlovas ytterligare delar i denna artikelserie (1, 2 och 3 finns alltså redan). Vad jag hittills saknar – eftersom Sjölander verkar likställa/förväxla några ismer, deras mål på ett mera objektivt samhälleligt plan med de individer som mer eller mindre tydligt företräder dessa – är klassperspektivet. Enkelt uttryckt så utspelar sig ju motsättningen mellan arbete och kapital, mellan de besuttna och folket bara till begränsad del inom det vi betraktar som politiken. Detta återspeglar sig ju t.ex. genom att socialdemokratin i ganska stor utsträckning som statsbärande parti många gånger snarast kommit att tjäna kapitalets intressen trots sin ideologiska hemvist i den folkliga myllan.
Det blir också tydligt när man studerar hur folk faktiskt i ganska stor utsträckning röstar mot sina klassintressen, när man ser hur folk (lönearbetare) utan att tillhöra den härskande klassen ändå förespråkar ett samhälle med bibehållna/ökande klassklyftor. För alla dessa uppstår med viss regelbundenhet svåra val – det egna intresset kommer att stå i motsättning till kapitalets alldeles oberoende av vilken ism man bekänner sg till. Det ser vi nu när det svenska kapitalets intresse som är intimt sammanlänkat – det finns ju t.o.m. ett avtal mellan Sverige och USA som i realiteten bekräftar detta – med det internationella (och av USA främst företrädda) kommer att stå i stark motsättning till folkets intressen.
Sen är det förstås också så att kapitalets intresse inte alltid är enhetligt i annan mening än att man vill optimera profiten. Krig gynnar t.ex. inte alla utan först och främst krigsindustrin och de som via krigen kan komma åt resurser i form av råvaror. Ständigt förs det en strid mellan protektionism och frihandel som också återspeglar inneboende motsättningar inom den kapitalisktiska ekonomin. Detsamma gäller regleringar kring monopol m.m.
Man skulle kanske kunna göra detta tydligt med ett historiskt exempel. Sverige har som ett av väldigt få länder lyckats hålla sig utanför de konflikter i form av krig som härjat i vår omvärld under mycket lång tid. Vill man så skulle man förstås kunna förklara detta med att vi haft politiker som drivits av en stark fredsvilja men man skule lika gärna kunna förklara detta med att det inte legat i det svenska kapitalets intresse att delta i krig utan tvärtom en förutsättning för maximerad profit har varit att håla Sverige utanför konflikter. Detta har sedan effektuerats av våra ledande politiker och dessutom ideologiserats i form av neutralitetspolitiken. Just nu tycks dock de intressen som ser starkare lierande med den USA-ledda imperialismen som den mest lukrativa vägen nått viss framgång – vi deltar ju med trupp i ockupation av Afghanistan.
Det är alltså inte alls konstigt att det finns s.k. liberaler som i fråga om FRA hamnar på helt olika sidor i striden liksom vi faktiskt har uttryck för samma sak också inom socialdemokratin.
Röda fanor mot FRA på gång!
Jag vill se röda fanor o sosserosor 16 sept!: “”https://peter.karlberg.org/files/taledigt080916.gif" alt=“taledigt080916.gif” border=“0” width=“230” height=“350” />"
(Hittat via mina RSS-flöden.)
Ann-Catrin Brockman vill se röda fanor den 16 september och nu verkar det som om hennes önskan kommer at gå i uppfyllelse. När väl kommunikationen med Marita Ulvskog kom igång häromdagen så verkar allt röra sig i rätt riktning. Marita har satt mig i kontakt med Stockholms arbetarekommun så de röda fanorna kommer vi säkert att kunna fixa. Håller också på med att undersöka om det också kan bli en baderoll med texten Sossar mot FRA att samlas under.
Johan Sjölander har förresten startat en liten serie artiklar rubricerade FRA och kriget mot terrorismen. Hittills har han publicerat del 1 och 2. Avslutningen av den senare gör i alla fall at mina förväntningar är högt ställda inför del 3!
Och i ett krig så har du två positioner du kan inta: antingen är du för, eller så är du mot. Resonemang om proportionalitet är något som hör freden till. Du säger att muren förstör förutsättningarna att leva och på det sättet undergräver förutsättningarna för en långsiktig fred samt att den dessutom är principiellt vidrig – jag svarar med hur många människoliv är du beredd att riskera i det korta loppet för att ta bort den. Och det är den frågan Jan Björklund vill få oss att ställa oss. Hur stora risker med vår fysiska trygghet är vi beredda att ta i några abstrakta principers namn?
Men samtidigt så har han alltså fått en översvallande majoritet av de politiska högern (åtminstone på nätet) emot sig i denna fråga. Hur kan det komma sig? Vilken typ av spänningar inom den politiska högern är det som nu blottläggs inför våra ögon, och vad säger det oss om förutsättningarna för framtiden. Jag återkommer till det i mitt tredje inlägg.
Claes Krantz tar upp en helt annan fråga, nämligen vår bredvillighet att låta kommersiella aktörer få tillgång till omfattande information om våra liv. Han tar exemplet Google som han beskriver som det privata, globaliserade FRA. Det är förvisso sant i så motto att de har tillgång till mycket omfattande personlig information men – och det är en viktig skillnad – det är användaren som accepterar de förutsättningar för användandet som finns. Den enskilde kan välja om och i vilken utsträckning Google (används) får del av denna information – statlig insamling av motsvarande data saknar denna möjlighet.
På Stoppa FRA-lagen nu finns det en utmärkt illustration av det integritetsintrång som FRA-lagen möjliggör:
Mona Sahlin i Vitabergsparken den 9/8
Mona Sahlin och Carin Jämtin sommartalar i Vitabergsparken den 9 augusti kl. 14.00 (arrangemanget börjar kl. 12.30). Där ses vi förstås!
Undrar förstås vad det blev av ambitionen att tala i förort?
Marita Ulvskog tar igen upp FRA-frågan i sina dagboksanteckningar som man sporadiskt kan ta del av på partiets hemsida:
4 augusti, kl. 13:23 – www.socialdemokraterna.se: “FRA-frågan fortsätter att förfölja regeringen. Moderaterna uppfattas t o m av sina kärnväljare som ett avlyssnande istället för lyssnande parti. Samtidigt har den moderate försvarsministern Sten Tolgfors idag upprepat att FRA-lagen inte kommer att rivas upp.”
(Hittat via Socialdemokraterna.)
Själv har jag sedan den 4 juli väntat på svar från samma Ulvskog – jag saknade partiet på barrikaderna – alltså en mer officiell närvaro. Jag skrev följande till Ulvskog den 4 juli:
Hej Marita!
Noterade att du i din senaste dagboksanteckning från den 18 juni refererade lite till de pågående protesterna mot FRA-lagen och särskilt påpekade att partiets IT-chef deltog. Efter att lagen antagits har ju inte protesterna tystnat utan ett flertal nätverk arbetar oförtrutet vidare med frågan inklusive ett särskilt för oss sossar. Tyvärr är vi inte tillräckligt synliga i de evenemang som anordnas, istället lämnar vi fältet fritt för Piratpartiet i synnerhet men också för Miljö- och Vänsterpartierna. De enda sossar som mera “officiellt” medverkar tycks vara SSU som dock på sista manifestationen, Bananrepublikfesten, hade glömt fanorna.
Jag och en del andra sossar saknar partiet i lite mer officiell mening i protesterna. Jag skrev kort om det i min blogg häromdagen. Jag föreslår att partiledningen tar tag i denna fråga och utser någon/ra som kan företräda partiet, förmedla talare, se till att partiets fanor vajar högst och vackras under de framtida manifestationerna. Även om Thomas Bodström nyligen gjort vettiga uttalanden i frågan vill jag dock bestämt avråda från att sätta honom som frontfigur i frågan.
Mvh
Peter
Och var är Lärnestad?
Jag bor och verkar i stor utsträckning i Södertälje kommun. Där finns en förbluffande låg medvetenhet kring grundläggande demokratiska principer och jag har ju tidigare rapporterat att det inte ens gick att få min arbetarekommun att ställa sig bakom en mer folkbildande insats just kring sådant som den personliga integriteten. När jag idag, via Anders Svensson, såg att 14 moderata kommunpolitiker tagit sig före att i DN uttrycka sitt missnöje med regimens hanteringa av massavlyssning (FRA-lagen) hoppades jag förstås att det moderata oppositionsrådet i Södertälje Marita Lärnestad skulle finnas bland undertecknarna – så är dock inte fallet.
FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje: "Vi som är lokala företrädare för moderaterna träffar dagligen väljare som undrar varför en lag som innebär massavlyssning av svenska folket är så viktig att genomföra. Det är en fråga vi inte kan ge något bra svar på. De moderata statsråden står i den här frågan för en politik som vi på den lokala nivån inte kan försvara eller förklara.
Vi kan också notera att väldigt många väljare vi träffar är emot massavlyssningen. Precis som vi tidigare lärt av våra misstag och förnyat vår politik för att möta en ny tid borde vi göra det även här.
"
Träffar alltså Marita Lärnestad inga kritiska väljare, står hon på övervakarnas sida?
Anders Svensson hävdar att “I riksdagen verkar det end partiet som är helt konsekvent i denna fråga vara vänsterpartiet. Utanför riksdagen finns det borgerliga Piratpartiet och på vänsterkanten, ”http://www.socialistiskapartiet.se/“>Socialistiska Partiet.”. Jag kan utifrån detta inte låta bli att undra över vad det vänsterpartistiska kommunalrådet i Södertälje Staffan Norberg tycker – han brukar inte ha några hämningar när det t.ex. gäller övervakning av allmän plats.
Apropå vänsterpartiet så uttrycker Ali Esbati viss kritik mot Jan Björklunds sommartal (som jag skrev om tidigare):
Förutom att argumentationens logik torde vara svårsåld till de allra flesta äldre än 5-6 år, (exklusive den skara bombliberaler som själva redan befinner sig i en inre värld av strukturerade vanföreställningar kring skäggiga män som ofta figurerar på nyhetssändningar) bör vi kanske också påminna oss om att Björklund här ägnar sig åt politiskt klimatsmart återvinning.
På Deep Edition som kommenterar samma sak är rubriken “Majoren borde skaffa hjärna” och Blogge Bloggelito verkar tycka att vissa politiker bör entledigas:
Förutom att exemplet är naivt in absurdum torde det här vara på sin plats att med största allvar inskärpa att svenska soldaters främsta uppgift är att med risk för det egna livet skydda den svenska demokratin och det svenska folkets demokratiska rättigheter, såsom rätten till privat kommunikation.
Det omvända gäller inte: det är inte svenska folkets uppgift att ge upp demokrati och demokratiska rättigheter för att skydda svensk trupp, oavsett var den befinner sig, och det är inte heller försvarsmaktens uppgift att utföra operationer som kan äventyra Sveriges och svenska medborgares säkerhet. Anser man det har man helt missuppfattat varför vi har ett försvar, och bör entledigas från politiskt beslutsfattande på hög nivå per omgående.
Ställs det inga krav på ministrar
Folket litar inte på myndigheterna: "Risken för att du eller jag skulle dö av en terrorbomb är närmast obefintlig. Däremot löper du en betydligt större risk att bli överkörd i morgon.
Nej, den som är räddast för terror är staten och ”den rådande ordningen”. Se till exempel på de excesser av ”Homeland security” som den amerikanska nationen nu omger sig med. Kanske är det här regeringen finner sin inspiration, för det är väl inte Kina?
Nyckeln till en intelligent, disciplinerad och ickekorrupt underrättelsetjänst är förtroende hos uppdragsgivarna, inte misstänksamhet inför dem. "
(Hittat via knuff.se.)
Bo Ekman och Bo Pellnäs försöker ge lite perspektiv på terroristhotet. Det är välbehövligt och Monika Ringborg kommenterar
Vi kanske helt enkelt inte anser det vara värt det pris det innebär att få all vår privata kommunikation och därmed vårt privatliv oskyddat, för den lilla risk det innebär. Kanske resurser som inte innebär ökad övervakning av totalt oskyldiga människor skulle läggas på dem där det föreligger brottslig misstanke. Kanske resurserna skulle ges på att förbättre människors levnadsvillkor i världen, och att förbättra körutbildningen, t.ex. med en sådan liten sak som kostnadsfri kontinuerlig riskutbildning.
Daniel Braw på Helsinborgs Dagblad verkar för övrigt dela Ekman/Pellnäs bild av att det bristande förtroendet för myndigheter spelar in i den kraftiga kritiken av FRA-lagen. För Jan Björklund verkar dock inte kritik ha någon betydelse. Tvärtom så tycks han ha ägnat en hel del energi inför sit sommartal i Marstrand ät att konstruera hypotetiska fall där insamlandet av all kommunikation som passerar Sveriges gräns skulle vara användbar. Det hypotetiska fall han använder är inget mindre än att den svenska bataljon som deltar i ockupationen av Afghanistan skulle tillfångata Osama bib Laden (som sannolikt befinner sig i Pakistan men det är ju en bagatell i sammanhanget) och att vi därmed skulle bli “världens farligaste terroristers” måltavla. Det finns förstås flera svagheter i herr Björklund resonemang – den kanske viktigaste är att vanliga svenskars kommunikation inte alls kommer att vara inblandad i en, i den hypotetiska situationen, planeringen av terrordåd. En annan kanske att terrorister sannolikt inte är så korkade (men som man känner sig själv känner man ju andra) att de använder okrypterad nätbaserad kommunikation för att planera.
Som Emma på Opassande skriver
När Jan Björklund (fp) lovar att han ska fortsätta lyssna på kritiken mot FRA-lagen får jag uppfattningen att han inte hört någonting egentligen. Kanske är det så att han menar att lyssna framöver, snarare än att han har lyssnat hittills? Han verkar i alla fall inte ha förstått det principiella felet med allmän avlyssning, utan uttrycker sig som att det är en förutsättning för en svensk underrättelsetjänst.
Om det nu skulle vara en förutsättning att allmän avlyssning krävs, ja då blir det naturligtvis en fråga om vi över huvud taget ska ha en svensk underrättelsetjänst, det har han ju helt rätt i. Det blir lite konstigt att man politiskt målar in sig i ett sådant hörn. Personligen har jag inte känt av någon märkbar opinion för att underrättelseverksamhet i Sverige ska läggas ner. Det har till och med föreslagits hur man skulle kunna tänkas ha en vettig sådan utan allmän avlyssning.
Scaber-Nestor kommenterar Björklunds användande av redan krossade argument så här:
Menar Björklund allvar?
55 dagar efter omröstningen så tar han upp Afghanistanargumentet igen?
Denna gång med Bin-Laden som toppat argument?
Har FP’s partiledare fått sitt tal skrivet av George W. Bush?
För det verkar så sett till hur dumt det låter och hur jävla långsökt det är.Nej Jan Björklund, det är inte sannolikt på annat vis än att den svenska regeringen ljugit om svenska soldaternas uppdrag i Afghanistan hela tiden.
Vi har hela tiden blivit matade med att de har ett rent fredsbevarande uppdrag, men nu låter det som vi är där som stridande förband.
Läs förresten – om lite underhållande FRA-relaterad läsning önskas – Erik Laaksos avslöjande om hur man nu kan läsa alldeles vanliga brev utan manuell hantering!
Tänkvärt, Trotten
Hur påverkar kontrollsamhället människan?:
“”425" height="344">"
(Hittat via knuff.se.)
Trotten funderar över hur kontrollsamhället påverkar människor och menar att risken är stor att detta samhälle blir ett tyst samhälle, att människor helt enkelt kommer att utöva självcensur, att misstänksamheten breder ut sig liksom rädslan. Det är ett rimligt antagande.
Dock, och Trotten har också observerat detta, så finns det idag en motsatt rörelse som syns i bloggosfären, fler ger sig idag in i debatten och det uttrycks inte bara av etablissemanget “godkända” åsikter. Här ser vi ett utvidgande av det offentliga rummet, samtalet, och ett tänjande av gränser precis så som det skall fungera i ett modernt demokratiskt samhälle.
Vi ser också en förskjutning mellan det offentliga och det privata i termer av en förändring av vad som betraktas som tillhörigt den renodlade privata sfären. Fortfarande och självklart bara under förutsättning att det är den enskilde som står för kontrollen, som sätter gränsen. Även detta illustreras tydligast i bloggosfären.
Det är ju också så att inför hot utvecklas oftast solidariteten. Det ser man tydligt när t.ex. bloggar hotas av åtal. Så länge tekniken inte fysiskt begränsas – och med tanke på att servrar kan flyttas över landsgränser och därmed juridisk domän – så kommer förstås detta att fortsätta. Här är väl den störsa faran “frivilliga” begränsningar av tillgängligheten från operatörerna, vi har ju redan omfattande sådan.
Till Cattis försvar
Till mitt eget försvar: ""Catti Ullström vet inte vad hon talar om" skriver Jonathan Leman apropå min motvilja att använda begreppet antisemit om arabiskt judehat. Fast han beskriver mig i det närmsta som en försvarare av allt förtyck judar runt om i världen fått utstå, vilket är en mycket allvarlig anklagelse.
Det är sant att jag inte gärna använder begreppet, och att jag kritiserat det sätt det används. Semit är den beteckning som brukar användas om de människor som tillhör folk som talar semitiska språk, då främst judar och araber (och det är inte fråga om att dela upp människor i raser, vilket Lehman antyder). Anti-semit används främst om judehatare. För mig är det märkligt och inkonsekvent eftersom jag tycker att det bör användas om människor som är just anti-semiter, dvs judehatare och arabhatare. Jag tycker att det alltid känns konstigt när vi talar om arabiska antisemiter, då de själva betecknar sig som antisemiter.
Det kan diskueras huruvida jag har rätt eller fel och vad som ska tyckas, och Charlotte har både en och två viktiga invändningar. De anklagelser Jonathan Leman kommer med i sin text är dock så grova påhopp att jag först inte visste om jag ens skulle bry mig om att svara.
"
Själv “fastnade” jag i samma fråga för några år sedan, då med anledning av att man ofta anses behöva proportionalisera/relativisera kritik mot den rasistiska ockupationsmakten Israels politik för att inte bli anklagad för att vara antisemit. Precis som Charlotte Wiberg konstaterar genom att citera från “”http://www.skma.se/“>Svenska kommittén för antisemitisms hemsida”:
När man använder ordet antisemitism är det dock viktigt att vara medveten om att det är missledande: antisemitism är en nonsensterm i den meningen att det inte finns och aldrig har funnits någon ”semitism” i förhållande till vilken man kan vara ”anti”. Antisemitism betyder och har alltid endast betytt fördomar och fientlighet mot judar.
så är det alltså en missledande term som sedan 1800-talet vunnit allmänt användande i sin begränsade betydelse. Sannolikt ett uttryck för eurocentrismen, det fanns judar i västvärlden men inte särskilt många andra semitisktalande människor. En rimlig konsekvens bore vara att sluta använda begreppet antisemitism som synonymt med judehat och alltså låta det få sin rätta semantiska betydelse.
Vad skall man välja – islamofob eller homofob
Robsten blog: Hatbrottet i Tantolunden – Ett tips har kommit in: "Nattens händelse var inte bara ett hatbrott mot homosexuella, utan även ett hatbrott mot svenskar. Det är ett utmärkt exempel på det hat och oprovocerade våld mot både svenskar och homosexuella, som utomeuropeisk invandring är ekvivalent med.
Självklart har ingen av de stora tidningarna eller nyhetskällorna avslöjat att det handlade om tre araber som utförde handlingen mot två svenskar, och inte heller hur dessa araber förnedrade de två männen och deras nationalitet, t.o.m. en lång stund efter att en av dem låg knivhuggen på marken. Detta trots att dessa tidningar mycket väl har delgivits alla dessa detaljer.
Under knivmisshandeln säger araberna bl.a. till offren att “alla svenskar är bögar”, medan de sticker kniven i den ena av dem, helt oprovocerat.
I tidningen beskrivs det som ett “hatbrott” bara för att offren var homosexuella, men om det hade handlat om heterosexuella svenskar så hade det minsann inte kallats hatbrott, trots att det uppfyllde hela definitionen på detsamma, d.v.s. att gärningsmännen under brottet uttalar ett hat eller en bakomliggande orsak till angreppet baserat på offrens etnicitet. Nej, för våra kära politiker har nämligen sett till att lägga in ett undantag i lagen om “hatbrott”, nämligen att det inte räknas om offren är svenska, även om de just angrips för sin etnicitet, just snyggt va? "
(Hittat via knuff.se.)
Läs och lär, skulle jag vilja säga efter att ha tagit del av Robstens inlägg – här får vi en lektion i propaganda riktad mot utomeuropeiska invandrare i allmänhet, araber i synnerhet. Efter den något förvirrade inledningen, som jag valt att inte citera, där vi först får veta att Robsten haft kontakt med en av de attackerade männen, att han gjort klart att mail inte var tillräckligt underlag för att skriva om det för att sedan få veta att Robsten, efter samtal med vederbörande, denne ovetande valt att publicera berättelsen som alltså består av de tre första styckena ovan. Resten är en kritik av media för oviljan att publicera uppgifter om etnicitet på – i detta fall ännu inte gripna – gärningsmän respektive påståenden om den svenska s.k. hatbrottslagstiftningen.
Låt oss titta lite närmare på detta och börja med lagstiftningen. Hatbrottslagstiftningen visar sig bestå av ett stycke (nummer 7) i brottsbalkens 29 kap 2 §. Denna paragraf lyder i sin helhet som följer:
Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av
straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje
särskild brottstyp, särskilt beaktas1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt
allvarligare följder än det faktiskt fått,2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet,
3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa
ställning eller särskilda svårigheter att värja sig,4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i
övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till
brottet genom allvarligt tvång, svek eller missbruk av dennes
ungdom, oförstånd eller beroende ställning,6. om brottet utgjort ett led i en brottslig verksamhet som
varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor
omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande
roll,7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en
folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande
omständighet, eller8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos
ett barn i dess förhållande till en närstående person.
Lag (2003:408).
Enligt Robsten finns alltså ett undantag i denna lagstiftning som gör att “etniskt” svenska inte kan utsättas för brott av denna typ på grund av förövarens etniska ursprung. Jag kan inte hitta undantaget. Däremot torde förstås lagstiftningen i första hand ha tillkommit som en symbolhandling för att uttrycka minoriteters skydd mot trakasserier m.m. från majoriteten snarare än tvärtom.
Robstens krav på publicering av förövarnas etnicitet sker alltså baserat på ett ett av offren till honom uppgivit att det var araber. Så kan förstås vara fallet men SvDs rapportering tycks ha baserats på uppgifter från polisen och de beskriver händelsen så här:
– Det var två homosexuella som attackerades. Förövarna yttrade glåpord som anspelade på deras sexualitet och att de just hade kysst varandra. Sedan tog de fram knivar och krävde värdesaker, säger Therese Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen.
Strax efter ordväxlingen höggs det ena av de två offren i magen och föll ner till marken. Han fördes i ambulans till Karolinska universitetssjukhuset i Solna, där han låg för observation tidigt på morgonen.
Överfallet skedde strax före midnatt och under natten har polisen sökt efter tre gärningsmän, dock utan resultat.
– Vi har inte någon misstänkt i nuläget, säger Joakim Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen till SvD.se.
DN beskriver samma sak så här:
DET VAR STRAX EFTER MIDNATT som de tre gärningsmännen närmade sig paret på Zinkens väg vid Tantolunden i Stockholm genom att först fråga efter vägen. Sedan bad de att få låna en mobiltelefon.
– Efter det börjar oförskämdheterna och gärningsmännen uttalar sig negativt om parets sexuella läggning. Paret rånas på mobiltelefoner och värdesaker. Plötsligt tar en av gärningsmännen fram en kniv och hugger den ena av männen i magen, säger Mikael Ekman.
PARET, SOM ÄR MELLAN 25 OCH 30 ÅR GAMLA, flyr chockade från platsen och lyckas så småningom tillkalla ambulans. Den knivskurne mannen förs till Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Under natten har polisen hört vittnen och de båda offren. Polisen har fått ett bra signalement på gärningsmännen och säkrat vissa spår.
Underlaget för att ange etnicitet hos de misstänkta ännu ej identifierade eller gripna tycks svagt. Enda syftet med en sådan publicering skulle ju vara att misstänkliggöra den utpekade gruppen i allmänhet och skulle väl snarast i så fall kunna beskrivas som hets mot folkgrupp!
Robsten avslutar med att "Och inte bara undanhåller media sanningen, utan de försöker även samtidigt så ofta de bara kan insinuera att det är “nazister”, “skin-heads” eller dylikt som ligger bakom denna typ av brott, medan andelen sådana egentligen är försvinnande liten, näst intill ickeexisterande, jämfört med invandrarbrottsligheten av denna typ (och de flesta andra typer, för den delen).“. Därmed kan det ju vara intressant att ta del av den statistik som BRÅ nyligen ”http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action=question_show&id=467&category_id=0">publicerade när det gäller just hatbrott (här skall anmärkas att BRÅ i denna kartläggning när de räknat brott motiverade av gärningspersonens negativa inställning till hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund likställt det senare med utländsk bakgrund).
Under år 2007 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till drygt 3 500, vilket är 8 procent fler än föregående år.
Av dessa bedömdes
• 70 procent (närmare 2 500) ha främlingsfientliga motiv
• 6 procent (drygt 200) ha islamofobiska motiv
• 3 procent (knappt 120) ha antisemitiska motiv
• 20 procent (nästan 725) ha homofobiska motiv.
Av alla hatbrott var 12% ideologiskt motiverade, dvs främlingsfientliga,
islamofobiska, antisemitiska eller homofobiska hatbrott som
motiveras av gärningspersonens högerextrema värderingar eller nationalsocialistiska ideologi. I absoluta tal handlar det alltså om lite över 400 brott och motsvarar en ökning från föregående år med 34%. Dessa 400 brott är alltså enligt Robsten “näst intill icke-existerande”. Mig leder uppgifterna dels till konstaterandet att det är oroväckande många brott av denna typ där det går att identifiera den ideologiska bakgrunden dels till att jag samtidigt också undrar över motivbilden hos övriga gärningsmän, var får de sin “inspiration” ifrån?
Åsiktstorpeden har också noterat den ambivialens som måste uppstå hos “rasistsympatisörerna när det börjar florera rykten att det var män med ursprung från mellanöstern1 som stod för knivdådet mot en homosexuell man”. Joshua_Tree har där gjort en bra kommentar som jag tar mig friheten att citera i sin helhet:
Jag, som står utanför det hela och inte riskerar att dra på mig kalhyggenas ilska vare sig för min etnicitet eller för min sexuella läggning, ser stor humor i det hela. Skrattet fastnar givetvis i halsen, men ändå. Jag ser framför mig hur man håller möten för att lägga upp strategin och bestämma sig för om man är för blatten för att han hackar ner bögar, eller om man ska känna sig tvungen att försvara bögarna för att de är vita.
Uppdaterat lite senare: Glömde referera Anders Svenssons genomgång och reflektioner med anledning av BRÅs rapport vilken är intressant.
Mera konspirationsteori i praktiken
Konspirationsteorier försvagar nejsägarnas trovärdighet
: “Någonting säger mig att ett stort antal bloggar nu kommer att spinna konspirationsteorier om det svenska rättsväsendet. Men ju grövre alla dessa påhopp blir desto mindre tror jag att nejsidans stöd från allmänheten blir.”(Hittat via knuff.se.)
Göran Pettersson med den något pretansiöst benämnda bloggen “Din ledamot i riksdagen” berömmer Ingvar Åkesson för tilltaget att JK-anmäla Henrik Alexandersson. Nu vimlar det ju av medpublicister så vi får väl en massrättegång i dessa massavlyssningens tidevarv. För det är ju som Pettersson hävdar intressant att få detta juridiskt prövat – får en generaldirektör släppa hemligstämplade uppgifter i debatten medan hans debattmotståndare lagförs när de ev. gör samma sak.
Just nu skall jag emellertid lägga fram min konspirationsteori:
Ingvar Åkesson är en hyfsat normal svensk myndighetschef med utomordentligt goda kontakter med och kunskap om arbete både i rättsväsendet och i regeringskansliet. Som alla generaldirektörer har han fortlöpande kontakt med ledningen för departementet, sannolikt genom möten och telefonsamtal med statssekreteraren/na.
En hyfsat normal svensk myndighetschef spelar inte solo. En sådan har – tror sig ha – inte bara det formella mandatet utan också genom de hyfsat täta kontakterna informell sanktion för alla beslut av betydelse.
En svensk normal myndighetschef deltar inte offensivt i den politiska debattet utan sanktion från sin departementsledning (om han/hon vill behålla jobbet). En svensk normal myndighetschef anmäler definitivt inte sina debattmotståndare till åtal med mindre än att åtminstone statssekreteraren är informerad – ibland är det ju bra om inte ministern (Sten Tolgfors) vet:-)
Att Ingvar Åkesson synts tämligen ensam som officiell försvarare av FRA är alltså förmodligen en mycket medveten strategi från försvarsdepartementets (och därmed regeringens sida). Jag tror resonemanget gått i riktningen att 1) politiskt ansvariga skall ligga lågt så det blåser över och 2) vi skickar fram Åkesson för att visa “öppenhet” vilket lite indirekt skall ta udden av en del kritik kring hemlighetsmakeriet.
Nu funkar inte strategin så det blir lite desperata aktioner. Tolgfors ansluter till debatten och ljuger vidare – JK-anmälan tyder ju på att man helt tappat kontrollen.
PS Att en fd officer som herr Pettersson inte hålls informerad förefaller med tanke på risk för läckage som tämligen självklart. DS
Senaste kommentarerna