Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Torstensson och kojorna
Bu och Bä för Åsa Torstensson: Om staten och nätet och luften: “Annars är hon frihetlig och vill begränsa statens inflytande och vill bara i nödfall subventionera bredband till folk som väljer att bo fjärran från oss andra (även om hon enligt kritikern Anders Comstedt missar EU-pengar för just stugorna). Hon föreföll hålla med paf om att man inte kan begära en fiber ut till en skogskoja om man väljer att bo där utan kanske fick nöja sig med någon trådlös uppkopping med mindre bandbredd.”
Oscar Swartz verkar positivt överraskad av det tal Åsa Torstensson höll på Internet-dagarna. Just passusen ovan är lite rolig av den anledningen att jag visserligen bor på en ö men har landförbindelse och många grannar – lite drygt 3 mil till Södertälje centrum och bara 5 mil fågelvägen från Stockholms slott – men saknar fiber. Vaken paf eller Torstensson tycker tydligen att det vore rimligt!
Jag kritiserade kommunen när de valde att bygga stadsnät (som ju marknaden enkelt fixar) och bara såg till att de flesta av oss utanför tätorterna fick ADSL, levererat av Telia och därför hittills mycket dåligt.
Lite snö, oframkomlig väg och elavbrott
Jag bor i Södertälje kommun, cirka 3 mil från stadens cenrum, på Mörkö. Idag när jag kvart i åtta begav mig till arbetet så finner jag vägen igensnöad. Någon plogning har inte skett trots att det bor åtskilliga människor härute, SL har trafik på vägen och skolbussen redan gått. Efter att ha halkat fram i mycket låg hastighet och nästan kommit till bron vid Pålsundet möter jag en plogbil. Vägverket tycks ha uppfattningen att folk härute lika gärna kan ta sovmorgon en dag som denna. Det särskilt intressanta i sammanhanget är att det ju inte behövdes några plogbilar norr om Järna/Södertälje så man undrar var de höll hus de tidiga morgontimmarna.
Strömavbrott blev det också – lite senare under dagen. Såvitt jag har förstått så har det varit avbrott dels under några sammanhängande timmar och sedan lite av och till – nu sker “av och till” med sådär en 5 minuters mellanrum. Undrar hur väl permanent inkopplad utrustning som adsl-modem, trådlös router, kyl, frys m.m. mår av detta.
För övrigt kan man ju inte låta bli att förundras över 1) att Vägverket inte klarar av att det snöar och att 2) Telge Nät har ett så dåligt nät att lite snö pajar elförsörjningen.
Lite snö är kanske att överdriva något – det har nog kommit en 20-30 cm tung blötsnö här. Ser ut som riktig vinter – lite märkligt när man spenderat dagen i ett höstruskigt Stockholm där det visserligen var snö i luften men inget kvar på marken. Nu skall jag försöka skotta fram hustruns bil och plats för min på garageuppfarten.
Krystad kritik av Arena
Motståndarlaget blev plötsligt vassare: “Kort sagt försöker man göra gällande att man kan vara vänster utan att vara för den politik som reellt kommer ut av vänsterns organisationer: socialdemokratisk stagnation eller kommunistisk katastrof. Men på valdagen så röstar naturligtvis alla dessa fria vänstersjälar med Ohly eller Sahlin. Grundbudskapet är alltså lögnaktigt.
Men från och med i dag är lögnen snyggare förpackad.”
(Hittat via knuff.se.)
Per Gudmundsson kan ibland vara läsvärd, kanske inte så ofta som han önskar. Dagens kommentar till releasen av Dagens Arenas ny ledarsida tillhör inte höjdpunkterna. Dock – det är kul att SvDs ledarredaktion ger spridning åt tillkomsten av en mer vänsterinriktad ledarsida på nätet. Man kan bara hoppas att den når en bred läsekrets.
Som jag noterade i fredags så undrade jag mest över kopplingen till alla glada bloggare (typ Twingly). Den kopplingen finns inte. Jonas Morian undrar över RSS, vilket jag tog som så självklart att jag inte ens funderade över. Enligt en kommentar av Nisha Besara på Promemorian så kommer det. Bra så långt även om man idag faktiskt kunde förutsätta att båda teknikerna utnyttjades redan från start – man undrar vem som står för teknik/kompetens.
Björn Elmbrant, som ju numera förhindras att tala via Sveriges Radio (ett i sanning märkligt beslut – Public Service skall vara opartiska i sin helhet men inte i enskilda fall, då blir ju verksamheten helt meningslös) ställer intresssanta frågor:
Frågade vi Niklas Ekdal och P J Anders Linder på DN respektive Svenskan om varför vissa frågor, som livligt diskuteras i USA och ute i Europa, ibland inte ens nämns på deras ledarsidor, skulle de försäkra att det inte beror på att de är megafoner för vissa tankesystem och att deras uppgift självfallet är att synliggöra vår samtid.
Men hur kan man då försvara att så mycket av vår samtid gång på gång osynliggörs på dessa ledarsidor?
Höj gränsen för rattonykterhet
Pilsäter var en kvart från att slippa tjära och fjädrar: “Hursomhelst, jag införskaffade apparatur, dyr sådan, den som polisen använder. Efter ett års vetenskapliga studier på mej själv vet jag åtskilligt som jag inte visste förut. Exempelvis att det är omöjligt att själv avgöra var man befinner sig på skalan mellan 0,0 och 0,3. Vid 0,5 (den gamla gränsen för rattonykterhet) inser man att man bör vänta lite med att köra bil. Men omöjligen vid 0,2. Och har man 0,2 är man 15 minuter från laglighet. Om Karin Pilsäter åkt fast en kvart senare hade ingenting blivit känt om hur nära katastrofen hon var och som statsråd hade hon knappast haft någon anledning att redogöra för saken. Eller om hon anat oråd hade hon kunnat vägra att blåsa i polisens apparat. Man hade visserligen släpat iväg henne till ett blodprov med tvång, någon timme senare. Men då hade hon haft 0,0.”
Jan Guillou har ägnat ett år att studera promille – av någon anledning måste man vara PLUS-medlem hos Aftonbladet för att kunna ta del av hans artikel i dess helhet. Vetenskapligt hävdar han men det kan förstås diskuteras eftersom han verkar ha studerat sig själv. Hans slutsats finns det dock ingen anledning att ifrågasätta. Att ha 0,2 promille som gräns för rattonykterhet är fånigt eftersom man inte är påverkad på ett sätt som äventyrar trafiksäkerheten och det samtidigt också är omöjligt att känna att man är för påverkad för att köra bil.
Återinför istället en gräns som de facto utgör tecken på verklig olämplighet som bilförare. Det torde vara runt den gamla 0.5-gränsen men för att bibehålla symbolvärdet i en sträng lagstiftining på området kanske man borde sätta den till 0,4.
openDemocracy
Moving on | openDemocracy: “Does United States democracy need the world’s aid? In the seventeenth of our Letters to Americans series, Swedish activist with The World Speaks, Kajsa Klein, writes to the African American writer and civic leader, Julianne Malveaux.”
För den som inte hittat openDemocracy kan kanske brevet från Kajsa Klein och svaret från Julianne Malveaux vara intressant. openDemocracy har höga ambitioner ”Free thinking for the world” och erbjuder kritisk analys och dialog/debatt om viktiga globala frågor.
Övervakningssamhället – äntligen
Så vill EU övervaka dig: ” När Europa inspireras av USA:s terrorkamp ökar övervakningen av medborgarna.
Nya dataregister föreslås och gamla används i nya syften.
Ingen är höjd över misstanke.
”Långtgående, men super för polisen”. Så beskriver en källa i regeringskansliet EU-kommissionens nya förslag om att data om alla flygresenärer till och från EU ska samlas in. Varje resenär ska riskbedömas av säkerhetstjänster och polis och uppgifterna ska sparas i upp till 13 år.”
Jag antar att Bodström nu gnuggar händerna, förnöjd som han måste vara över att EU nu än mer vill utöka övervakningen av medborgarna. Nu vill man tydligen, precis som i USA, införa registrering av uppgifter om alla flygpassagerare och säkerhetsklassificera dem. Man vill också samköra ett antal register och klumpa ihop efterlysta med asylsökande (så blir de senare registermässigt misstänkta brottslingar.
Mycket bra dock att detta toppar aftonbladet.se – kanske kan vi äntligen få lite engagemang i kampen mot denna fullständiga, ur terroristbekämpningssynpunkt sannolikt helt meningslösa, nedrustning av värnandet av den personliga integriteten. Den integitet som utgör ett av fundamenten för en demokratiskt rättsstat.
Apropå – de två senaste gångerna jag anlänt till Arlanda från Bryssel har det stått poliser i omedelbar anslutning till att man kommer in i terminalen. Senast verkade de kolla varifrån folk faktiskt kom och ville titta på boardingcarden. Vad kan vara meningen med detta? Belgien är väl ett med i Schengen så någon gränskontroll av alla kan väl inte vara aktuell?
Maktkupp eller folkrörelsedemokrati
Henrik Brors: Betygsfrågan en fräck maktkupp av Mona Sahlin: “I SIN INLEDNING PÅ förtroenderådets möte spelade därför Mona Sahlin ut hela sin position som partiledare:
– Som partiordförande har jag alltid partiets mandat, sade Sahlin och utmanade förtroenderådets delegater:
– Jag vill få ett tydligt uppdrag med ett uttalande, sade Sahlin och dikterade vad det skulle stå om “betyg tidigare än i dag” och “nationella prov vart tredje år”.
Den politiska signalen var mycket tydlig för partimedlemmarna och ingen utmanade partiordföranden i debatten efter den salvan.
Mona Sahlin kanske hoppas att den borgerliga regeringen ska vara beredd att förhandla fram en uppgörelse med henne om betygsättningen i skolan, även om regeringspartierna redan fastställt sin politik.
MED EN SÅDAN UPPGÖRELSE i bagaget skulle hon sedan först kunna åka till partikongressen 2009 och avvisa alla krav på ändringar, och sedan ta med den till eventuella regeringsförhandlingar med vänsterpartiet och miljöpartiet efter valet 2010 och hävda att det var ett långsiktigt åtagande som hon inte kan bryta.”
(Hittat via Johanna Graf under rubriken Påstådd strid om vidöppna dörrar.)
Johannna Graf har reagerat mot Henrik Brors beskrivning av gårdagens beslut när det gäller skolpolitiken. Hennes bild är som jag skrev i en kommentar hos henne
“rosenskimrande i synnerhet om man jämför den med Jonas Morian som hörde en del floskler, Sanna Rayman som såg ett uttalande materialisera sig som om det arbetats med i ett parallellt universum och Peter Gustavsson som tyckte sättet som beslutet pressades fram gav en fadd eftersmak.
Jag letar vidare efter vad och hur det egentligen gick till och finner att det tydligen går att ha varit närvarande under en och samma debatt och få helt olika bilder. Monica Green bekräftar t.ex. Johanna Grafs bild och går ett steg längre – enligt Green så var det en lång, spänstig debatt och hon rubricerar sitt inlägg
“Vadå kupp? Ett folkrörelseparti som debatterar i 5 timmar och sedan beslutar=demokrati”
Alex Tahir refererar debatten i rätt positiva termer på ssk-bloggen (de socialdemokratiska studenternas blogg) men kommenterar Henrik Brors artikel så här:
DN uppmärksammar partiledningens tvivelaktiga maktmetoder. Ett pinsamt bakslag för oss, men bra att det kommer fram ändå.
Från min horisont – Söräng på Mörkö – förefaller det som om partiledningen med underförstått hot om att frågan är av misstroendekaraktär styrt förtroenderådet att fatta beslut om ett uttalande som bland annat avhandlade betygsfrågan – ett uttalande som redan var klart innan debatten började. Men jag har ju säkert missuppfattat alltihopa.
Sahlin och Östros i parallellt universum
Sanna Rayman: S konfunderar i tid och rum: “Det jag just nu funderar på mest är dock följande. Tidigare i förmiddag valdes en grupp som hette “redaktionsutskottet”. Då sades också att densamma kallades till möte mellan 12 och 13 för att under en arbetsam timme skapa ett förslag till uttalande som sedermera skulle antas av församlingen och utgöra det mandat som Mona Sahlin ville ha för att få fria händer att bland annat föra samtal med regeringen om betyg, nationella prov och annat.
Sen drog debatten igång och plötsligt var klockan runt ett och det var dags för lunch. I den vevan meddelar presidiet att förslaget till uttalande från det där “redaktionsutskottet” ska delas ut om tio minuter.
Då blir jag konfys.
Innan debatten började valdes denna grupp.
Nu säger de att gruppen har jobbat klart och att uttalandet är klart för utdelning. Det enda jag vet är att Mona Sahlin var ordförande för och Thomas Östros var med i gruppen. Jag går till olika diskar med namn som “Information” eller “Press”. Inte där heller vet de vem som är med utöver dessa.
Jag är dock övertygad om att det måste vara fler med i gruppen. Sahlin och Östros har nämligen suttit här inne i lokalen och lyssnat på debatten hela tiden. Så det kan definitivt inte vara de som under en arbetssam timme skrivit förslag med redaktionsutskottet.
Såvida de inte gjorde det under en helt annan timme förstås. Typ valfri timme igår, eller förra veckan…”
Jag skrev tidigare ikväll baserat på Peter Gustavssons beskrivning om att själva formen för förtroenderådets uttalande föreföll lite märklig, odemokratiskt om man så vill. Då hade jag inte läst Sanna Rymans betraktelse. I ljuset av Raymans ord blir själva förfarandet inte bara lite klandervärt utan fullständigt oacceptabelt. Kräver att Mona Sahlin och Thomas Östros här förklarar tillkomsten av uttalandet som alldelses uppenbarligen inte kan ha tillkommit genom intensivt arbete under någon sannolikt parallell tidsföring. Ledande politiker är förstås duktiga på att hantera multipla processer men…..
Betygssätt förtroenderådet
Låt idag bli en engångsföreteelse!: “I Uppsala arbetarekommun är vi inga varma betygsanhängare. Därför lade vår representant i förtroenderådet ett förslag om att justera i förtroenderådets uttalande. Men detta gillades inte – förslaget fick dras tillbaka efter påtryckningar från partiledningen.
Jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi förnyar den socialdemokratiska politiken. Men det räcker inte. Vi måste också förnya vår organisation.
Mona Sahlin började starkt. Hon talade om vikten av att ta tillvara partiets kärleksfulla kritiker, och rådslagsprocessen har fram tills nu varit mycket positiv.
Dagens händelser ger dessvärre en fadd eftersmak. Den skolpolitiska plattformen är i huvudsak bra, men det sätt varpå partiledningen tvingade på partiet ett beslut i betygsfrågan är inte ett exempel på hur beslut bör fattas i ett modernt folkrörelseparti. Mona Sahlin gav inte partiorganisationen något val – hon skulle ha ett mandat att förhandla med regeringen om betygen kosta vad det kosta vill.”
Detta oroar mycket. Bilden av hur debatt förs och beslut tas i partiet har mycket stor betydelse, ofta betydligt viktigare faktiskt än det faktiska beslutet. Men det är väl som med själva partiledarvalet – det fanns bara en kandidat och alltså i realiteten inget val. Här verkar det som om man gjort allt för att få igenom ett enigt beslut när det gäller betygsfrågan och något utrymme för ledamöterna i förtroenderådet (som någon påpekat inte kan/får upphäva kongressbeslut) att tycka annorlunda gives icke. Så sköter man inte den interna demokratin, så för man inte det demokratiska samtalet framåt.
Enligt DN har Mona Sahlin efter denna händelse sagt följande:
– Jag känner mig stärkt, jag har fått ett mandat som inte hade varit möjligt för några år sedan. Nu ska jag omgående ringa skolminister Jan Björklund och testa allvaret i det han sedan länge sagt att han efterlyser: en långsiktig blocköverskridande överenskommelse om skolan, som gör att betygssystemen inte rivs upp mellan varje mandatperiod.
Intressant metodval när det gäller att skaffa sig mandat om man alltså får tro herr Gustavsson!
Alla är förstås inte kritiska, så rapporterar Anders Löwdin om det hela utan att med ens en liten kommentar diskutera formerna utan är bara nyfiken på hur borgarna skall hantera inviten????
Mona har fått mandat att försöka nå en blocköverskridande överrenskommelse. Det ska bli intressant att se borgarna hantera denna invit.
Uppdaterat kl. 20.11: Jonas Morian har också samma “okritiska” förhållningssätt:
Detta har beskrivits som att Mona Sahlin vill ha fria händer i frågan. Det känns inte rättvisande. Av det jag uppfattat av debatten här så förefaller enigheten om att ompröva bland annat synen på betyg i skolan vara tämligen stor. Man verkar också vara beredd att ge partiledningen långtgående handlingsutrymme.
Dock skall sägas att Morian åtminstone förhåller sig lätt kritisk till flertalet debattörer ty från talarstolen tycks floskler duggat tätt.
Enligt SvD tog förtroenderådet beslut utan strid:
Från talarstolen vädjade Mona Sahlin om förtroenderådets stöd för tidigare betyg, och bad om ett omedelbart och tydligt mandat för att kunna göra upp med regeringen om det framtida betygssystemet.
- Det här är inte för Jan Björklunds skull, utan det är för ungarnas skull.
De borgerliga gick till val på att införa betyg från årskurs sex, i stället för dagens årskurs åtta, medan det i socialdemokraterna finns ett utbrett motstånd mot betyg i tidiga åldrar. Men utan strid fick Mona Sahlin gehör för sin linje. I ett uttalande slår förtroenderådet, partiets näst högsta beslutande organ, fast att socialdemokraterna är “beredda att sluta en överenskommelse om betyg tidigare än i dag”. Motkravet är att lärare inte ska få ge betygsliknande skriftliga omdömen under de första skolåren.
Själv tycker jag att det är rätt patetiskt att det som nu verkar vara den viktigaste omsvängningen av den socialdemokratiska skolpolitiken under mandatperioden (alltså fram t.o.m. nästa partikongress) tycks vara betygsfrågan. Inte vad jag skulle kalla en ny skolpolitik, verkar ju företrädesvis vara en återgång till den syn på skola, kunskap och lärande som var förhärskande när jag var barn vilket nu är rätt länge sedan. Vad och hur vi mäter och följer upp är nämligen långt mera betydelsefullt när det gäller styrning än vad vi sätter upp som vällovliga mål i läroplaner.
Jag kan inte låta bli att undra hur företrädare för min arbetarekommun agerade – finns nog inga bloggande sådana dessvärre, men något mandat från mig har de inte skaffat:-(
Senaste kommentarerna