Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Verklig valfrihet – finns den?
Johanna Graf: Valfrihet – blaha, blaha: “Kundval i hemtjänsten betyder att pensionärerna får välja mellan olika hemtjänstföretag. Men det betyder ju bara att de får välja vem som betalar hemtjänstbiträdets lön. De får inte välja vilka som kommer hem och hjälper dem, det gör företaget. Inte heller vad de ska få hjälp med, för det gör biståndsbedömarna.
Tänk om man fick säga: – Jag vill ha Sonja med det goda skrattet och Ahmed med de mjuka händerna, och jag vill bestämma när jag vill ha städning och när jag vill duscha eller gå ut och handla eller känna på solen. Det vore riktig valfrihet”
Johanna pekar med några exempel – som hemtjänst ovan, skola, barnmorska – på vad verklig valfrihet skulle innebära men konstaterar samtidigt att den ju inte existerar vare sig i det offentliga eller i upphandlad verksamhet. Vi får välja vem som betalar lönen men oftast inte alls det som verkligen betyder något, alltså vilken lärare mina barn har eller vem som skall hjälpa mig i hemmet.
Frågan är förstås hur man skulle kunna organisera fram en sådan verklig valfrihet. När det gäller vem som skall klippa mig finns den oftast, jag kan välja vilken frisör jag vill ha alternativt byta salong och skafa mig en favorit som jag alltid kan gå till. Jag känner inte till någon skola som erbjuder motsvarande valfrihet – oftast med hänvisning till att det inte skule fungera. För vem undrar man då – för på frisörmarknaden innebär ju valfriheten att en dålig frisör till slut sannolikt får lägga ner och byta jobb. Varför gäller inte samma princip när det gäller lärare, hemtjänstpersonal, barnmorskor?
De flesta av oss saknar t.ex. också denna möjlighet när det gäller läkare och annan vårdpersonal. Även om vi råkat få tag på en vi gillar får vi t.ex. inte flytta med om läkaren byter arbetsplats. Jag tror det hela beror på en felsyn när det gäller för vem verksamheten är till. Alltför ofta ges verksamheter ett eget liv oberoende av de som skall använda tjänsterna samtidigt som fackliga krav när det t.ex. gäller anställningstrygghet naturlgtvis samverkar med detta. Perspektivet blir därför inte brukarens. Detta syns ofta väldigt tydligt när det diskuteras schemaläggning inom vård och omsorg. Då är det de anställdas berättigade krav på sammanhängande arbetspass och ledighet som styr i långt högre grad än vårdtagarnas behov och önskemål. Bara att kolla hur man börjar lägga de äldre på äldreboende runt 18.00 för att hinna innan personal skall hem kl. 20.00 (eller liknande). Inte tillfrågas de äldre om när de vill gå till sängs eller vem de vill skall hjälpa till med detta.
Allt detta är emellertid långt från oprblematiskt. Om verksamheten och brukarnas behov/önskemål skulle vara utgångspunkt uppstår förstås ganska stora problem. Vem sm skall jobba när, hur man omplacerar impopulära medarbetare, uppstyckning av arbetspass (vanligt för personliga assistenter och då blir det rätt jobbiga dagar), svårigheter att fixa heltidsarbete etc. etc.
Undrar om det finns exempel på där man lyckats förena brukares behov och önskemål med rimliga arbetsvillkor och valfrihet när det gäller person?
Technorati Tags:
Politik, Ekonomi, Skola, Johanna Graf, Valfrihet
Bodström cyklar igen
Pedofilsajten: Thomas Bodström vill se över lagstiftningen: “Thomas Bodström vill att det prövas om den sittande tryck- och yttrandefrihetsberedningen kan ta upp frågan. Han vill också ha en översyn av lagen om elektroniska anslagstavlor.
– Den kom 1997 och det har hänt mycket på tio år. Man kan exempelvis se över om operatörernas ansvar kan utökas, säger han.
”
(Hittat via Intervju med pedofilen – 1 av Oscar Swartz.)
Jag tycker att det är så uppenbart att frågan om pedofil.se är en yttrandefrihetsfråga och därmed oerhört enkel att avgöra. När en partikamrat som Bodström då ger sig ut och cyklar i frågan gör han det ju dessvärre också i mitt namn – det gillar jag inte. Vi skall inte ha några mer inskränkningar av yttrandefriheten, tvärtom vi skall bekämpa de som redan finns. Vi skall inte utvidga operatörsansvar utan tvärtom bekämpa de som redan finns.
Oppurtunistiska politiker är faktiskt den allra sämsta sorten!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Sexualitet, Thomas Bodström, DN, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, Oscar Swartz, Yttrandefrihet
Popcornfest på fredag
Så här när den svenska sommaren slår till (och lusten att jobba inomhus inte är så hög) verkar popcornfesten på fredag lockande:
“Fredagen den 8 Juni blir det stor fest på Olearys + nattklubben igen. För alla som redan tagit studenten och vill ha kul men slippa trängas med vitmössklädda 18-ångar.
Temat för festen är “Den svenska sommaren”.
Åldersgräns 23 år. Nattklubben öppen till 02 med DJ.
Kanske Världens Bästa Kille har med sig gitarren och spelar sommarsånger i restaurangen.
Argilion.com serverar vattenpipa på uteserveringen.”
Technorati Tags:
Personligt, Södertälje, Erik Karlberg, O’Learys Södertälje, popcornfest, Vattenpipa
I am a wannabe
En tankeväckande film för alla 🙂: “Filmen handlar om dem som inte passar in i systemet. De som bryter regler och utmanar befintliga strukturer. Om dom som är så galna att det tror att de kan påverka inom sina egna områden och som kanske just därför faktiskt också klarat av det…”
Technorati Tags:
Personligt, Apple, Fredrik Svensson
Grattis Pekgul!
Pekgul kör vidare –
med nygamla krav: “Men på lördagen fick Nalin Pekgul samtidigt bakläxa när det gäller just detta krav.
För efter en omröstning stod klart att s-kvinnorna återigen ska lyfta upp just denna fråga.”
(Hittat via knuff.se.)
Nalin Pekgul har omvalts till orförande för s-kvinnorna. Positivt att detta skedde i ett riktigt val där delegaterna hade alternativ att rösta på (röstsiffrorna blev tydligen 59 – 39 till Pekguls fördel). Mest intressant är dock politiken och s-kvinnorna återupplivar nu det högst legitima kravet på 6 timmars arbetsdag. Hoppas de kommer att driva detta hårt i partiet!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Ekonomi, SvD, Nalin Pekgul
Barn – lovligt byte
Länge leve försvarsstyrkorna!: “Två palestinska kombattanter sköts ihjäl idag i Gaza. Icke definierade palestinska källor sade att de döda var barn, den ena åtta år och den andra tolv, men våra pålitliga källor på de ärevördiga israeliska försvarsstyrkorna menar att de döda råbarkade kombattanterna minsann var män i åldrarna elva och tretton år, som sköts ihjäl då de lömskt placerade ut en bomb riktad mot ockupat… förlåt, försvarsstyrkorna. De ickedefinierade palestinska källorna menar att de var ute och samlade metallskrot, men vi vet ju hur mycket vi kan lita på palestinier…”
(Hittat via knuff.se.)
Olydig har skrivit om hur de ärevärdiga isreliska försvarsstyrkorna förvandlar barn till råbarkade kombatanter och hur det likaledes ärevördiga israelska rättsssytemet betraktar detta sätt att hantera barn som helt legitimt. Det senare illustreras av att en kapten för några år sedan frikändes när han dödat en 13-årig flicka på väg till skolan. Den inspelade radiotrafiken (från Olydig som hämtat utskriften från The Guardian) som för övrigt också citeras av Ali Esbati:
From the watchtower “It’s a little girl. She’s running defensively eastward.” “Are we talking about a girl under the age of 10?” “A girl about 10, she’s behind the embankment, scared to death.” “I think that one of the positions took her out.” “I and another soldier … are going in a little nearer, forward, to confirm the kill … Receive a situation report. We fired and killed her … I also confirmed the kill. Over.”
From the operations room “Are we talking about a girl under the age of 10?”
Watchtower “A girl about 10, she’s behind the embankment, scared to death.”
A few minutes later, Iman is shot from one of the army posts
Watchtower “I think that one of the positions took her out.”
Captain R “I and another soldier … are going in a little nearer, forward, to confirm the kill … Receive a situation report. We fired and killed her … I also confirmed the kill. Over.”
Capt R then “clarifies” why he killed Iman
“This is commander. Anything that’s mobile, that moves in the zone, even if it’s a three-year-old, needs to be killed. Over.”
Och någon undrar kanske varför en del palestinier emellanåt tar till desperata handlingar för att slå tillbaka? Vem är terrorist?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Ali Esbati, Utrikespolitik, Terrorism, Israel, Palestina, Ockupation, Olydig
Stellan-metoden var fabrikat
Stellan Skarsgård attackerar kvällstidning i öppet brev: “Med ihopklippta citat ur gamla artiklar har Aftonbladet fabricerat artiklar som höjer skådespelaren Stellan Skarsgård till skyarna i bemärkelsen make, drömfar och familjeikon. “Stellan-metoden räddar kärleken” lyder rubriken på en av artiklarna. I själva verket lever den svenske stjärnan separerad från sin fru sedan lång tid tillbaka.”
(Hittat via knuff.se.)
Fantastiskt, Aftonbladets artikel som jag refererade till häromdagen visar sig vara helt fabricerad, byggd på gamla citat och utan att de fått några aktuella uttalanden från Skarsgård som ju tydligen separarat från sin hustru. Beklämmande (av Aftonbladet alltså. Tyvärr kan väl Skarsgård knappast stäma tidningen eftersom han ju skildras positivt om än helt felaktigt.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Mediekritik, Personligt
Helle Klein är sjuk
Helle Kleins blogg – Sjukt: “Annat sjukt är den debattartikel som gamla borgerliga politiker däribland Alf Svensson och Thorbjörn Fälldin skrivit i dagens DN – om att homoäktenskap är biologiskt fel. Herregud!
Är det något som de så kallade humanisterna borde slåss emot är det mot den reaktionära biologismen – livsfarligt hot mot människovärdet, mot just humanismens människosyn.”
Det här tycker jag är lite kul. Helle Klein som är sjuk väljer en debattnivå där hon i ett kort stycke hinner med att 1) kalla motståndarens artikel för sjuk och definiera artikelförfattarna som företradare för den reaktionära biologismen. Dessutom uttalar denna blivande präst sig om vad humanister bör ägna sig åt efter att förklenande ha kallat dem “så kallade”. Man frestas att utbrista ett “Herregud”!
Så vill alltså Aftonbladets ledarredaktions chef och därmed socialdemokraten med bäst tillgång till media att vi skall föra diskussionen i detta land.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Aftonbladet, Sexualitet, Mediekritik, Personligt, Helle Klein, Religion, Äktenskap
Vad är äktenskap
“Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”: “Bevara nuvarande
lagstiftning där äktenskapet mellan en man och en kvinna är den enda familjeform som värnar barnen.
Äktenskaps- och partnerskapsutredningen föreslog nyligen att även två män eller två kvinnor ska kunna ingå äktenskap. Vi anser att förslaget strider mot det biologiska faktum att
äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. En betydligt mer
djuplodande fransk utredning visar att om man utgår från vad FN:s barnkonvention preciserar som ”barnets” bästa finns det inget rimligt alternativ till att äktenskapet är förbeållet en man och en kvinna. Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter, skriver tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin, tidigare kd-ledaren Alf Svensson, tidigare moderata talmannen Ingegerd Troedsson samt flera ytterligare riksdagsledamöter.”
(Hittat via knuff.se.)
Utmärkt att en grupp f.d. politiker och nuvarande riksdagsmän tar upp denna diskussion och tillför lite argument mot en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det sätter nämligen fokus på två saker; Det ena är frågan om vilken statens roll skall vara när det gäller att reglera samlevnadsformer i allmänhet. Den andra är frågan om familjen som institution för reprouktion och därmed igen statens roll när det gäller att reglera detta.
Försöker man särskilja dessa frågor får man en tydligare bild av vad det handlar om. Vi lever i en kultur (och detta tycks vara gemensamt för de flesta kulturer) där samlevnadsformerna reglerats av staten i första hand med utgångspunkt i repsoduktionsperspektiv och därmed sammanhängande ägande- och arvsfrågor. Historiskt sätt har det inneburit att monogama förhålanden föredragits framför andra former – ett sätt att “garantera” faderskapet och att lägga försörjningsfrågan för avkomman på rätt personer. Tidigare var det förstås nödvändigt på grund av avsaknad av andra metoder för att fastställa det senare. Bara i områden där av olika skäl betydande kvinniöverskott uppkommit är det vanligt med andra former av typen månggiften.
Historiskt har för övrigt oftast funnits en blandning av statlig och religiös sanktionering av dessa former – därav det faktum att vi nu kan tala om äktenskapslagstiftning (alltså själva användandet av begreppet äktenskap) där den religiösa uppfattningen om äktenskapets natur sammanblandats med de mer civilrättsliga aspketerna på samlevnad. Så har det alltså inte alltid varit och behöver förstås inte heller vara fortsättningsvis.
Så här långt är frågan enkel – låt staten reglera de civilrättsliga aspekterna på samlevnad, gärna helt könsneutralt och överlåt begreppet äktenskap till de religiösa samfunden som vill lägga sina värderingar på detta. Då reduceras frågan till att uteslutande handla om vuxna (?) människors frivilligt ingående avtal om samlevnad och det verkar ju ytterst tilltalande. Det gör t.ex. Blogge Bloggelito.
Möjligen blir det mera komplicerat när man för in reproduktionsperspektivet. Statlig reglering (lagar) är ju egentligen bara en formalisering av samhälleliga konventioner – eller kanske borde vara. Då blir frågan från tid till annan om man skall använda regleringen av samlevnadsformer utifrån ett samhälleligt behov av att främja reproduktion, främja socialisation och hantera äganderättsfrågor. För det är ju just det som aktualiseras av Fälldin m.fl. och som varit fallet under lång tid. Och förstås om den traditionella familjen – mamma, pappa, barn – är svaret på frågan.
Man kan säkert hävda att för reproduktionen behöver vi idag inte tvåkönade monogama relationer. Vi kan ju lätt ordna detta utan traditionella samlag mellan personer av olika kön. Samtidigt finns en stark koppling mellan just “kravet” på inblandning av två personer av olika kön och de former för samlavnad vi i allmänhet betraktar som naturliga och därmed normala. Och det är väl vad traditionialister ger uttryck för när de värnar “äktenskapet” – tron på att familjen i traditionell mening är den bästa (om inte alltid optimala) formen för att säkra reroduktionen.
Man skulle kunna hävda att dagens debatt och den politiskt korrekta synen att t.ex. samkönade äktenskap bör sanktioneras är uttryck för att vi när det gäller vår syn på sexualiteten kommit rätt långt från dess grundläggande biologiska funktion att säkerställa reproduktion. Diskussionen illustrerar ju att vi numera bör betrakta den – sexualiteten – som helt oberoende av denna grundläggande funktion. Diskussionen illustererar också att vi snabbt rör oss bort från tidigare syn att ett barn har rätt till båda sina föräldrar (i meningen både mamma och pappa) och att familjen i dess traditionella mening utgör en viktig institution i vårt samhälle. Man undrar hur detta går ihop med den samtidigt lika politiskt korrekta synen på hur föräldraförsäkringen skall “utvecklas” dvs göras könsbunden.
Om vi alltså förhåller oss neutrala till samlevnadsformer så förutsätter det att vi inte heller vill upprätthålla den traditionella familjen som bas för reproduktion. Det är ju förstås helt i linje med att professionalisera handhavandet av barnens uppväxt i jämställdhetens namn liksom vår strävan att göra oss oberoende av föräldraskapets “plågor” uttryckt i starka krav på föräldrar att (båda) jobba heltid och därmed begränsa deras möjligheter att utöva sitt föräldraskap.
Jag känner mig lite avhängd:-) Jag tycker å den ena sidan att staten skall förhålla sig fullständigt neutral till begrepp såsom äktenskap och istället ha en civilrättslig reglering av samlevnadsformer som är könsneutral. Å den andra sidan är jag så starkt förankrad i en biologisk syn på människan att jag känner starkt för den traditionella familjen som bas för reproduktion (i vilket jag inkluderar allt från konception till fostran).
Technorati Tags:
Politik, DN, Personligt, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, Blogge Bloggelito, Kultur, Religion, Äktenskap
Våld mot våld
Scott på plats i Hovsjö: “Den forne världsmästaren i boxning ska arbeta som ungdomsledare i Hovsjö.
Tillsammans med ett gäng killar ska han få de unga i stadsdelen att rikta sin ilska mot slagpåsen i stället för att förstöra i området.”
George Scott skall börja arbeta som ungdomsledare i Hövsjö. Frågan man ställer sig är om de antaganden som ligger till grund för detta stämmer, alltså att det går att fånga upp just de ungdomar som är på glid och få dem intresserade av mer organiserad verksamhet, om träning i att slåss är det rimliga erbjudandet även om det attraherar och om det finns ett samband mellan att delta i träning i en våldssport och möjligheterna att röra sig i riktning mot ett ordnat liv.
Är det verkligen en rimlig analys att de problem som faktiskt finns bland några säkert ganska få ungdomar i Hovsjö (som yttrar sig i bl.a. stenkastning mot SLs bussar, bilbränder i garagen, personrån etc) skulle beror på att utövarna riktar sin ilska mot fel saker och att dessa “fel saker” kan ersättas med en sandsäck?
Kanske reagerar jag delvis på grund av min egen aversion mot våldssporter. Jag kan faktiskt inte förstå det vettiga överhuvudtaget med sporter vars idé är att slå ner/skada motståndaren. Att en vältränad boxare eller utövare av annan våldssport dessutom kan utgöra en uppenbara fara för andra i konfliktsituationer utanför ringen bättrar inte på dessa sporters status i mina ögon. När träning i våldssporter sedan används som medel för att komma tillrätta med ungdomar som saknar normala spärrar mot att använda våld eller hot om våld utanför träningslokalerna så saknas någon form av logik. Alla kan/kommer ju inte att bli världsmästarämnen!
Technorati Tags:
Politik, LT, Södertälje, SL, Kriminalitet, George Scott, Hovsjö
Senaste kommentarerna